Morsan & Jag
Reportage
BOKSLÄPPET
Boksläppet är fullbordat. Klicka på ovanstående länk för att se hela ceremonin. Du får uppleva Värmlands första digitala släpp!
30 november 2020
Skriv kommentar
HEMLIGA LIV
VÅRA BARNS HEMLIGA LIV avslöjas i en TV-serie som handlar om 4-, 5- och 6-åringar. Har du sett den? Jag har följt med, även om den kanske inte är politiskt korrekt (ungarna hetsas??), mest därför att jag hela tiden framför mig ser USAs president som en av de agerande och utagerande ungdomarna.
DONALD UPPGRADERAS
Just i dag (tisdag) uppgraderade jag lille Donald från 4- till 5-åring, för enligt NWT verkar han faktiskt kunna åtminstone tänka tanken att han inte får ha kvar sitt ämbete efter 21 januari, visserligen på grund av konspirationer och skandalöst valfusk av episka mått, men ändå. Efter alla raseriutbrott verkar han ha mognat!
Trotsåldern oroar
Fast man fasar när man inser att Donald om ett år eller så sannolikt kommer in i trotsåldern. Då blir han inte enkel att ha att göra med. Bäva!
SPRÅKPOLIS (Extraknäck)
En annan fasa drabbade mig i söndags när jag i radio (!) hörde att en fotbollsmatch i huvudstaden drabbats svårt av publikens frånfälle. Alla 30.000 frågade jag mig? Jag har en kompis som är hängiven AIKare, var han en av de bortgångna? Till all lycka visade det sig vara fake news. Arrangörerna beklagade bara att de på grund av fansens frånvaro hade lidit allvarlig ekonomisk skada eftersom de bara fick ta in 500 eller 200 eller 50 eller 8 i stället för att fylla läktarna med folk och bengaler.
Skulle det gå att fylla detta spetsglas till bredden?
Som språkpolis har jag i snart 80 år gnällt över att en del språkbrukare inte kan skilja mellan brädd och bredd. Selbedalsälva kan rinna över alla bräddar i vårflodstider liksom ett supglas kan fylla till brädden. Men hur i all världen ser ett glas ut som man fyller till bredden? Eller på längden? Möjligen på höjden…
Det här med sammanblandningen av e och ä, har jag alltid skyllt på 08-ornas dialekt och jag blev rent bestört när jag hittade eländet i ett lördagskåseri av Lasse Anrell från Arvika. Här är det plats för en pudel: Förlåt mig, jag visste inte att Anrell inte alls var arviking från begynnelsen, fast han nog inte har nåt emot att hans läsare tror det. Han är stockholmare, men somrarna tillbringade han i Jösse härad. I juli rann nog aldrig Glafsfjorden över sina bräddar.
JAG ÄLSKAR
Mer radiolyssnande: Stina Ekblad påstod i en intervju att det på hennes österbottniska dialekt var totalt omöjligt att uttala de tre orden jag älskar dej. Det går bara inte. Precis samma är förhållandet här i Värmland. Jag har krampaktigt försökt ett antal gånger, men det har alltid hakat upp sig. I amerikanska filmer slänger dom ur sig ett urvattnat I love you i ett kör, ungefär som vi säger hej da eller hat sô gôtt. Tack, fru Ekblad, där föll en sten från mitt hjärta. "Jä älsker däj!" nej, nej. Men Stina älskar jag. Det går dretätt när man skriver.
PLÅGSAM KLÄDSTIL
Utan någon som helst övergång vill jag här och nu tillkännage att jag överväger att gå till Haagdomstolen eller Bris eller nåt med en anmälan om Grymhet Mot Barn. När jag 7 år gammal inledde min karriär som elev vid Årjängs skola påtvingades jag, och för den delen troligen även somliga av mina klasskamrater, hemstickade långstrumpor av ylle, varma och säkert praktiska men infernaliskt kliande. De hölls uppe av strumpeband av resår som upptill var fästade vid ett stadigt livstycke via en tygklädd knapp, något större en byxknapp (Only for gentlemen). På strumpan var anbragt en annan knapp som anslöts till resårbandet genom knäppning. Livstycket måste ha varit knäppt baktill på kroppen, en procedur barnet knappast kan ha utfört själv utan måste ha gjorts av barnets moder eller, i förekommande fall, av någon av husets pigor.
Hursomhelst måste Barnkonventionen eller annan myndighet gnugga händerna när ett sånt här flagrant exempel på Grymhet Mot Barn presenteras. Att hitta och lagföra några skyldiga kan däremot erbjuda vissa svårigheter.
Ett strumpeband från tiden
JULKLAPPEN
Nu är det klart med alla sändningsrätter för BOKSLÄPPET. På söndag, Första Advent, kl 1300 trycker Lars Brander på knapparna till YouTube och alla tillgängliga Faceböcker så att hela Nordmarken och resten av Sverige kan ta del av Schätte Bokas frisläppande. Än så länge finns inget exemplar i handeln, för bokbindaren håller fortfarande på och knåpar med sitt där nere i Småland, men nån gång nästa vecka torde de första pallarna anlända till Årjäng.
Vill du ha ditt ex i postlådan så swishar du 320 kr till 1234057923. Var noga med att uppge adress! Boken tillhandahålles förstås även på de vanliga försäljningsställena. Handlar du där så sparar du 20 spänn. Utförlig annons om detta i Nordmarksbygden av onsdagen den 25 nov, sid 11.
Ett fåtal restböcker av tidigare årgångar finns också tillgängliga, även om de flesta är slutsålda. Fråga nån av tankesmederna.
25 november 2020
Skriv kommentar
INGEN ENKILOS...OKÄND SIDOEFFEKT
Den här pandemin ställer till det för i stort sett alla européer. Dock har jag inte märkt att någon bryr sig om just MIG och mitt problem: Jag får inte tag i Gudbrandsdal Mesost à 1 kg. Detta hotar mig från två håll: Ekonomi och Hälsa.
HÄLSORÅD
Dr Olle Robertsson, numera tyvärr inte med oss längre, gav för 20 år sedan apropå matvanor detta råd: - Ta mesost på mackan, så vet du vad du får i dig!
ÅTKOMLIGHET
Sedan dess har REMA 1000 i Örje i mig haft en månatligen återkommande kund på just denna produkt. Men inte nu! Gränsen är stängd, svensktalande är portade, betraktade som parias (utom av Mamma Erna, min favorit bland tanter) – Men, människa, köp i Sverige, där finns ju samma vara! tillrättavisar besserwissrarna. – NEJ! I vårt lagomskadade land saluförs produkten ifråga bara i ynkliga 1/2kilosklumpar, troligen för att förebygga missbruk.
Nu råkar det finnas ett andningshål, Ica Ärtingen i Bengtsfors, dit jag hela sommaren tagit min tillflykt och kunnat köpa mitt hälsocertifierade smörgåspålägg i rätt storlek. Men så helt plötsligt är vi ilsket rödlistade, både vi dretlänningar och paltrotingarna! Tegnell har sagt det, och honom litar jag på och kommer att försvara till sista bloddroppen, oavsett vad alla populister och gnällspikar i jakten på politiska gratispoäng kommer med för efterkloka förnumstigheter.
MÄTETAL
Det kanske kan verka som om även jag tenderar att luta åt det gnälliga hållet. Men så är det inte. En enkilos ost har en fräschhet som halvkilossyskonet inte har en chans att matcha eftersom det senare mest består av kanter. Detta är ett faktum, vetenskapligt bevisat. Mät själv!
EKONOMI
Ekonomin, då? Jag fick FP (Före Pandemin) betala 64 NKr för ett kilo Gudbrandsdal, visserligen vid en tid då en norsk krona blänkte lite gladare än en svensk. Jag inte inte har nån koll på priset nu. Vad jag däremot vet är att prislappen i Sverige är bortåt 64-hållet för ett halvkilo!!
Så jag instämmer med Kjell-Arne Ottosson: ÖPPNA GRÄNSEN!
Jag hänger på REMAlåset när så sker, det garanterar jag. På hedersord, vad nu det kan vara värt.
*
TANKESMEDJAN ÅRJÄNG FÖRR hade möte i tisdags. Även här ställde pandemin till det. Själv anmodades jag att hålla avstånd (21 km) och följa förhandlingarna digitalt, vilket faktiskt gick förvånansvärt bra. Jag brukar inte ha så mycket att tillföra annars heller.
Nåväl! Förutsättningarna för att vi ska kunna lägga ut all information på nätet den 29 november kl 1300 (Facebook m fl kanaler) är minst sagt goda. Bevaka! Idén med distribution av SCHÄTTE BOKA per PostNord verkar också bli en fullträff, i all synnerhet som Folkhälsomyndigheten nu än en gång varnar för resor såväl inom som utom regionen. Swisha eller inbetala 320 spänn så har du julklappen i lådan. Se annons i Nordmarksbygden!
Tankesmedjan Årjäng Förr strävar hela tiden efter att sätta gången tid i samband med dagens aktualiteter. Läkaren på nedanstående bild har dock intet att göra med Spanska sjukan 1918. Och inte med Covid 19.
14 november 2020
Skriv kommentar
NÄR KOMMER HO?
RAPPORT FRÅN EN SMIDESVERKSTAD
Många, många har per telefon eller e-mejl kontaktat mig – ibland nästan hotfullt - för besked om Schätte boka. ”Kommer ho te jul?” är den stående frågan från dem alla tre. Nu vet vi.
Efter en intensiv höst med en deadline närmande sig mer hotfull än den värsta coviddare hyser Tankesmedjan nu ett ganska gott hopp om att kunna distribuera sin sjätte bok tämligen omedelbart efter 1:a Advent. PostNord har lovat sätta alla klutar till för att den coronacertifierade, i varje bildat hem oumbärliga, julklappen i god tid ska finnas under julgranen när tomten lufsar in med sin enfaldiga förfrågan om det i huset finns några snälla barn.
SUBVENTIONERAT PRIS
Det kommer att kosta 320 kronor att få boken levererad hem till postlådan. Väljer man i stället att ta sig till något av våra vanliga försäljningsställen så är priset 300 kr.
Hur sker beställning/ betalning? Jo man ringer – gärna redan nu! - något av följande telefonnummer:
Lokala nr (0573):
10534 eller 30320 eller 24004
alternativt
0703 614 153 eller 0705 3737 28
Sedan swishar man 320 kr till Smedjans swishnummer 1234057923 tillsammans med sitt namn och adress.
Nu finns det väl en och annan som inte disponerar ett swishkonto. Då går det lika bra att överföra 320 kr till Tankesmedjans invanda bankgirokonto 5231-3319.
Även då är det förstås viktigt att ange NAMN och ADRESS!
Men OBS! Namn och adress måste vi ha. Annars vet inte PostNord i vilken postlåda boken ska placeras.
BOKSLÄPPET kommer att ske DIGITALT kring 1:a Advent. Se annons i Nordmarksbygden.
26 oktober 2020
Skriv kommentar
SNÖKAOS
JÄMMER
D´ä mycke nu!
Hösten, regn och rusk.
Pajasen i Vita Huset blev krasslig i corona men besegrade åkomman lagom i tid inför valet.
ÅLDRANDE
Lingona har åldrats. Slut på den här bärsäsongen.
Men en som inte åldras, är vår 4-faldige champion LEIF BERGGREN som i onsdags passerade 80-pålen. Ett enormt Grattis ber vi att få framföra så här i efterskott till en våra populäraste travprofiler genom tiderna.
ELÄNDE
Och en annan säsong, den eländiga publiklösa travsäsongen är också snart tillända. Åtminstone för Årjängs vidkommande. Men det måste sägas: Johanna Karlin och hennes folk har skött verksamheten på bästa möjliga sätt. Fast inte kan det ha varit speciellt roligt att blicka ut över de ödsliga publikplatserna.
Men man har i alla fall sluppit mycken städning.
KONSPIRATION?
Vädret. Jag litar alltid mer på vår norska kamrat yr.no än på hans svenska konkurrent SMHI men när jag nu inför Årjängs finaldag konsulterar dem visar det sig att de för en gångs skull är fullkomligt ense. På tisdag blir det + 6 grader, nästan vindstilla och 0 mm regn. Detta kan väl aldrig stå rätt till?
Kan det vara så att vi får återuppleva finaldagen 1993, men att instituten av rent jävelskap vill hemlighålla det för oss?
PRESSTOPP! Ovanstående vädernoteringar hämtade jag från min computer onsdagen den 14, när startlistan till finaldagen sammanställdes. Nu har ordningen återställts och instituten är rejält oense. Erna Solbergs folk vidhåller + 6 grader och 0 mm väta, medan Löfvens kamrater tippar på bortåt 8 mm regn och 4 plusgrader.
Snöfall har ingen gissat på, så publiken hade – om den funnits – kunnat behålla sommardäcken på.
Erik Berglöf leder snömarschen mot stallet tillsammans med hästägarbasen Sune Öjstrand. I sin pappas fotspår går Johanna, precis som hon gör i yrkeslivet, hon är numera också tandläkare (just nu mammaledig). Emma anade nog inte, där hon sitter på höften, att hon skulle bli jurist, men det blev hon. Sven Berggren får lufsa där bakom, för han är bara amatör.
PULSNING
Natten till den 17 oktober 1993 hade Nordmarken drabbats av ett osedvanligt ihållande snöoväder som gjorde att hela banområdet när söndagen randades var täckt av 3 decimeter snö. Från min plats i speakerbåset hade jag en grandios utsikt och fotografen Bosse Larsson var inte sen med att föreviga skådespelet. Nån travbild som ens tillnärmelsevis matchar snöpulsandet som årets två champions gör efter prisutdelningen har åtminstone jag aldrig hittat.
Av ordförande Stig Carlénsson (ej med på bilden) har Sven Berggren t.v. och Erik Berglöf emottagit sina belöningar för 23 vinster var under året.
Sven Berggren hade varit tränarchampion 1989 och -90 (22 resp 15 segrar) men 1993 tävlade han märkligt nog som amatör. Han och Erik Berglöf hade hela året kämpat om ledningen i ligan och vid vägs ände stod båda på samma segerantal, 23. Erik hade en andraplats mer, så han fick ta hand om Larz Fribergs flotta älg i olja, medan Sven fick hålla till godo med två svartvita rådjur av samme konstnär.
Erik hyllades som champion en gång till, 1996. Två år senare inledde 22-årige Björn Goop en serie av 10 raka championat. Till detta har han lagt ytterligare 4 och chansen finns att han, nu en mogen man på 44 år, på tisdag kan skrivas in i historieboken för femtonde gången. Enda reella hotet är Carl Johan Jepson som har styrningar i alla åtta loppen och behöver 2 vinster och en andraplats för att passera Goopen. I fjol var Calle i ett liknande läge mot Magnus Jakobsson men blev målfotoslagen trots 4 dagssegrar, eftersom Magnus tog lika många. En spännande tisdag kan vi förvänta oss!
Sen stundar snart istravssäsongen…
Denna bild är, i motsats till de båda andra på sidan, inte knyckt ur den förträffliga Årjängstravet Mellan 50 och 80, en jubileumsbok man gärna återkommer till, vilket Göran Axelson och jag ofta gör med stort nöje, eftersom vi själva är dess författare. Det här fotot har vi, bara för att jävlas, spegelvänt för att ingen (utom Leif Eriksson, den gamle måldomaren på Rud) ska kunna identifiera ekipaget.
Fast åkäj, sanningen måste fram. Fotografiet är av Bo Larsson knäppt samma finaldag 1993 och visar när 12-årige Lemingo (The Prophet- Lemoly) med Göran E Johansson i sulkyn avtackas för lång och trogen tjänst. Hästen var uppfödd av Sigurd Nilsson i Skrädene, där han var kullkamrat med en annan miljonär, världsmästaren Callit. Ägare var Stall Charter (Uno Jonsson, V:a Fågelvik).
En lustig detalj: Figurerna i bakgrunden är inte pappfigurer utan levande människor, s k publik, som fanns förr.
15 oktober 2020
Skriv kommentar
MASSMEDIA FÖRTIGER
D´ä mycke nu!
Hösten med regn och rusk. Måste vi ha det så?
Pajasen i Vita Huset blev krasslig i corona. En våg av skadeglädje, den enda sanna glädjen, svepte över Sverige. Men machokillen med hår på bröstet reste sig snabbt från sjuklägret – lite lik Döbeln vid Jutas- och kastade munskyddet.
Lingona har åldrats. Slut för den här säsongen.
Men det som irriterar mig mest är detta: Knappt ett ord i massmedia om 80-ÅRSJUBILEET.
Ingen pratar om RIKSMARSCHEN.
År 1940 hade det stora kriget brutit ut, Norge och Danmark ockuperats medan Finland led svårt efter att Finska vinterkriget avslutats med en förödmjukande fred.
Landsfader Per-Albin hade fastslagit att vår beredskap var god. Tryggt att höra, men dåtidens Tegnell rekommenderade att svenskarna ändå skulle fortsätta att hålla sina kroppar i trim genom olika kroppsrörelser. Då kläcktes idén om Riksmarschen.
Vår rundnätte landsfader P-A slapp deltaga, han hade annat att stå i bl a som närvarande pappa i två olika familjer, ett dubbelliv som naturligtvis krävde sin man.
PÅ DAGEN FÖR 80 ÅR SEDAN
Men min egen far, järnhandlare Nils,36, som var monogam, ställde upp på torget i Årjäng den 10 oktober klockan 10 fm och erlade anmälningsavgiften 25 öre. Bredvid honom stod jag själv,10, och stampade, ivrig att ge mig iväg på en halv mils marscherande till Glada Hörnet längst norrut i Tvärdalen och samma sträcka tillbaka.
Vi var ganska många, vill jag minnas, som drog iväg denna strålande oktoberdag. En timme och fem minuter senare var patrullen Nils/Bengt åter på torget, vid ganska god vigör men med tio minuter akterseglade av min bror Göran,9, och Bertil Ford,10. Själv var jag till kokpunkten uppbragt av ilska, eftersom jag iakttagit att paret Gö/Be avverkat sin mil delvis springande.
Hade EU-domstolen i Haag funnits 1940 så hade jag säkerligen gått in med en anmälan. I min gammaltestamentliga gossesjäl betydde marsch förflyttning medelst gång. Att bryta mot den regeln var hårresande. Den som gjorde sig skyldig till ett sånt brott var absolut inte värdig att bära riksmarschmärket på sin jacka!
Att jag i 80 år gått och ruvat på denna hemlighet, detta skandalösa hedersbrott, har, som alla förstår, varit en belastning för mig såväl i privat- som arbetsliv. Var hade jag stått, dvs suttit, idag om jag sluppit tyngas av detta ok?
Men ganska skönt ändå, att få träda fram ur garderoben.
PS. Hösten 1941 hade Riksmarschen utvecklats till en Finnkamp. Den matchen vann Finland med utklassningssiffror. Till en liten del kan det ha berott på att farsan och jag inte kunde ställa upp den gången.
PPS. När jag nu googlar på ordet marsch, hittar jag att det finns ett besläktat ord språngmarsch. Tänk om Göran o Bertil inte alls bröt mot hederskodex idag för 80 år sedan? Tanken svindlar.
Nils skiftade år 1954 yrke, från järnhandlare till åkare i kompanjonskap med Erik Andersson Natt och Dag. Här poserar han utanför sitt hus i Bôtten med sin häst, köpt av Einar på Skålere. Einar påstod att hästen var den forna norske elittravaren Bondegutten, men det var kanske inte helt korrekt. Fast färgen stämde. Bilden har jag hittat i Tankesmedjans sjätte nostalgibok, som beräknas utkomma till 1:a Advent.
Marschen 10 oktober 1940 var faktiskt den enda idrottsprestation min far mig veterligt någonsin utförde. Han hyllade nog devisen att man ska sluta när man är på topp.
10 oktober 2020
Skriv kommentar
MARKNAD UTAN MARKNAD UTAN MARKNADSTRAV
Vid räcket marknadsdagen 2009
Ingen marknad i år, inget marknadstrav. Däremot ett lunchtrav fredag den 18, som vi nog kan få uppleva i TV, eftersom det bjuder på V65. Vackert så. Startlistor finns på nätet. Jag vet inte om det överhuvudtaget trycks några program numera, nu när det är så ödsligt publikfritt.
Men man kan alltid hoppas att det lättas på restriktionerna innan säsongen – snart – lagts till handlingarna.
På fredag är det på dagen 10 år sedan Deesse D´Inverne slog det ännu gällande banrekordet för 2-åriga ston: 1.17,5/ 1640. Magnus Jakobsson körde. Fortare gick hon sedan aldrig med voltstart, eftersom hon bara startade i autolopp. 431.700 skrapade Deesse ihop på sina blott 13 starter. 2016 blev hon mamma till auktionsdyringen Gaylord Am e Muscle Hill, en kolossalt lovande häst som nu finns hos Kristian Lindberg i Leverhögen utanför Årjäng.
När vi nu känner saknaden efter Årjängs-mâten, fick jag ingivelsen att som tröst skriva lite grann om gångna tider, då evenemanget var en höstlig höjdpunkt för hela Nordmarken. Den firades i tre dagar med början tredje onsdagen i september. Torsdag var före 1950 den riktiga marknadsdagen, då vi som åtnjöt skolundervisning var hellediga och kunde slå runt så länge pengarna, tvåkroningen, räckte. En del av oss var hästintresserade och kunde toppa dagen med ett besök på travbanan. Traditionen krävde travtävlingar den dagen.
För att skona den del av lillhjärnan, där minnesfunktionerna hukar sig, knycker jag ganska fräckt ur gamla Blädder ett par smärre avsnitt, fast jag är osäker på om det är lagligt att planka på det viset. Jag förlitar mig på att inte många läste texterna då, och därest så ändå skedde, raderna för länge sedan guppat bort på vågorna i Minnets Hav.
(1997)
De skolbarn som hade förmånen att bo i Skôjarbackane nära mâten, skolkade hämningslöst både ons- och fredag, då de tjänade grova pengar på att hjälpa ståndspersoner med olika sysslor. Vi stackare som lydde under allmän skolplikt och/eller led av känsligt samvete, fick nöja oss med att på fredag efter skoltid för nån femtiöring fynda en kasse plommon eller päron med bästföredagen länge sedan passerad men med obruten peristaltisk verkan.
MÅNGA MOTARBETADE
* Årjängs-mâten lär ha anor ända från 1700-talet. Inte var det väl precis något söndagsskoleliv som praktiserades där uppe, så på 1850-talet flyttades marknaden, som på den tiden avhölls både i februari och september, för att minska det vilda levernet; superiet, lönnkrögeriet, slagsmålen och det sedliga förfallet (fala kvinnor). Men inte blev det på minsta vis bättre i Strand, så efter några år var man tillbaka i Årjäng.
* 1860 var det många som helt enkelt ville avskaffa ÅM helt och hållet. Det gick inte att genomföra, delvis efter skarpa protester från Silbodals kyrkoherde Anders Lindbäck (seriemördaren), som med en viss rätt hävdade att marknaden var i stort sett enda tillfället när hans fattiga församlingsbor hade möjlighet att till rimliga priser skaffa sig nödiga varor. Men brännvinsbruket, orsaken till fattigdomen, det fördömde han kraftfullt.
* 1945 slog Landsfogden i Värmland tjänstenäven i bordet och totalförbjöd Årjängs marknad. Han var innerligt trött på fylleriet och slagsmålen. Dock hade han inte räknat med nordmarkingarna. Hans beslut rev upp en folkstorm modell orkan och det tog bara några veckor innan han fick ge efter och annullera sitt beslut.
* 1948 gör polisen razzior mot langning och hembränt. Ändock (eller därför) finkas för fylleri 21 personer. NWT (eller ordningsmakten?) bidrar ed den inte helt glasklara kommentaren att ”det är ytterst glädjande att arrestklientelet inte hör hemma i bygden utan övervägande kom från Dalsland!"(Utropstecknet har vi själva klämt dit.)
*1951 var marknaden totalt ”avhästad” enligt NWT. Tidigare såldes och köptes såväl kor som hästar av skiftande kvalitet och särskilt när mörkret fallit på och starkvarorna ur flaska gjort sin uppiggande verkan, kunde det göras impulsköp som framkallade ånger och ångest dan därpå, när smålandsbörsen var tom.
* 1955 fastslog nykterhetsnämnden, hur märkligt det än låter, att ”en sup hör ihop med trav och marknad”. Ungdomen ska dock få sundare vanor, hoppas nämnden, bara nämnden själv får lite högre anslag till åtgärder med det syftet.
Hur det gick? Nja, det klagas i alla fall i efterhand på att öldrickandet ökat oroväckande.
*Trav och marknad hör ihop, det menade alltså nykterhetsnämnden 1955. I enlighet med det har Årjängstravet på köpet fått en publikdag av stora mått. Men bara antalsmässigt sett, inte vad gäller totospelet, vilket väl är det enda som räknas numera. 3700 besökare hade vi för 20 år sedan och något 100-tal till har det regelbundet varit sen dess. Men 2020 blir siffran 0. Illa!
SPRIDDA TANKAR FRÅN VISCHAN
Nils Stahres häckningsplats är numera Kil. Anders Holmqvist till höger, är också en välkänd travprofil. Han bor fortfarande kvar på Sandbäcksgatan i Karlstad. På stallbacken i Årjäng diskuterade de jänkarvagnar redan 2011, faktiskt innan modellen på allvar hittat vägen till Sverige.
Trots allt hinner det hända massor även här, fast vi nu är inne i coronavecka nr 28. För min del har jag med stort nöje återsett en ornitologisk höjdare, den vitbenade staren, som han kallats, min gamle polare hedersmannen Nils Stahre som efter en mansålder på ATG nu häckar i Kil. Epitetet vitbenad syftade på att han vid alla travets storlopp stoltserade i oklanderligt kritvita benkläder. Nu hade han anlagt sin höstdräkt och var gråbenad. Pigg och alert som alltid.
*
Valet i USA är utsatt till tisdagen den 3 november. No comment. Men en varning för detta sekels särklassigt äckligaste teveprogram, åtminstone i de kanaler jag betalar för: America´s Funniest Home Videos. Folk som drattar på ändan och slår skallen i betongväggar, barn och hundar som far illa medan intelligensnollad studiopublik flabbskrattar.
Den 4 november är jag rädd för att bli tvungen att få se den sittande presidenten sträcka armarna i vädret och göra V-tecken. Då väljer jag nog ändå, ehuru motvilligt, Am Fun Ho Videos?
*
Fotbollsgodis: Degerfors leder sin serie. Och Arsenal sin! Var ska detta sluta?
*
Får vi uppleva den här synen igen? Inga sociala avstånd.
SCHÄTTE BOKA LÄGESRAPPORT
Mina få vänner och jag själv är inne i bokskaparlunken. Om vi får ordning på Schätte boka så föreligger den – i bästa fall – klar dagen före 1:e Advent. Boksläppet kan rent av anordnas i digital direktsändning, för Tankesmedjan Årjäng Förr ligger som vanligt i framkant. Vårt innerliga hopp är att vi även detta erbarmliga pandemiår skall kunna lösa julklappsbekymren för kulturtörstande nostalgiska nordmarkingar av alla kön och åldrar.
Vi meddelar alla detaljer i utförlig annons i Nordmarksbygdens novembernummer. Håll ut! Håll avstånd! Bit ihop! Misströsta inte! Tappa inte sugen! Världen är full av tappade sugar!
Hej på marten! säger dom inte ens i Arvika om ett par veckor.
15 september 2020
Skriv kommentar
SVIRANDE I DAGARNA FYRA
Det vill jag bara ha sagt: Att fylla nitti, det är inget för gammalt folk!
Jag börjar med att räkna upp alla de människor från olika delar av samhället som jag under dagarna fyra såg dyka upp utanför Hemmet, där jag vårdas.
DAG 1.
Det började redan tisdag kväll när en helbror ankom (tagit fel på dag?) med blommor, choklad samt dotter Kristina, anställd som gränsridare vid Tullverket. Jag kom aldrig underfund med om hon var här som privatperson eller i tjänsten. Det var hon som anskaffat den klädsamma svarta T-shirten med Caput Familiae som jag bär på fotot här nedan.
DAG 2.
Lika illa var det dan därpå, när folk från Årjängstravet, ATG, Region Värmland, Ilandaskolan, Fastighetsägarna i Viken, Dalslands Kanal AB och Konsumentverket i olika etapper strömmade in. De var samtliga ovilliga att avslöja i vilka roller de uppträdde. Privat eller tjänst?
Jubilaren i den svarta T-shirt som markerar vem som är släktens huvud, eller rent av överhuvud, Caput Familiae. Det var gränsridare Kristina som överlämnade.
En komplikation var därtill att ett formligt blomsterhav dränkte Hemmet och gjorde det hart när omöjligt att vistas inomhus. Två grabbar Svennehed var namngivna på kort, familjen Nilsson/Dewill liksom Kj Ericsson, Travmuseet m fl.
Det egentliga firandet
Själva högtidlighållandet följde ett ceremoniel jag själv utarbetat. I separata bilar (avståndet!) förfogade vi oss ut i terrängen, där vi på kyrkan tillhörig mark (allemansrätten) ägnade oss åt lingonplockning. D v s jag själv och min assistent (en mormor till sju av mina barnbarn) ledde och fördelade arbetet från en parkeringsficka. De övriga, verkliga skogsentusiaster allihop även de, skenade runt i skogspartiet, ett par av dem dock med bilarna inom synhåll med tanke på den riskabla, allestädes närvarande älg- och vargfaran. Ändock hade vi beskydd av hyndan Atla, så faran borde inte ha bedömts vara alltför stor.
Jag får säga, att det verkligen var osannolikt välgörande att komma ut i skogen. Frisk luft, vederkvickande tystnad och mustiga färger. En kort period var jag t o m på vippen att stiga ur bilen men lyckades i sista stund behärska mig.
Efter 90 minuters friluftsliv enades vi i ledningen om att avbryta. Från alla håll kom de löpande för att stolt visa upp sina fångster. En hade rivit ihop 14 liter, en annan 5 o s v i fallande skala. ”Det är tanken som räknas” tröstade jag någon som inte lyckats prestera mer än en knapp bottenskyla i enlitershinken.
SOCIALT AVSTÅND
Klackarna i taket
Sen blev det fest! I Hemmets utomhusavdelning bullades det upp väldeliga. Kaffet flödade och godsaker från Artizan, Bloms Hembageri på Manhem och produkter från Hemmets eget kök tävlade om uppmärksamheten. Vackra tal med ampla lovord avlöste varandra medan vi under iakttagande av socialt avstånd i sann Tegnellsk anda satt och skrek åt varandra i säkert två timmar innan tårtan från Perssons Finbageri i Viken kom fram och det var dags för mig som jubilar att så finkänsligt som möjligt försöka få alla att dra iväg innan mörkret föll.
Till bilden: Personligen slapp jag undan en hel del kallprat genom att eftermiddagen igenom sitta i telefonsammanträde med kända och okända, barn och barnbarn från Boden, Stockholm, California, Malmö och Örebro. Ett och annat samtal får jag erkänna att jag fejkade för att få en paus och hämta andan.
Ekonomisering?
Många har frågat mig om det egentligen lönar sig att fylla 90. Jag svarar som jag brukar: JA och NEJ. Det försvann en hel del arbetstimmar, det lägger vi i minussskålen, men på plussidan kan vi bokföra en värmande pläd, 5 liter rensade lingon, en helsvart brevlåda i plåt, en självhäftande etikett till d:o, en hel liter maltbaserad sällskapsdryck från Skottland, ett massivt bokpaket med Haparandahistoria, ett par blårutiga hemstickade ullsockor, en vacker svart T-shirt med Caput Familiae (Familjens Överhuvud) i vitt tryck, en nyskriven kortnovell av Loa Flink (debut) samt en tavla av hans syster Eira, två par mönstrade stödstrumpor och en hel kasse lyxiga ostar, svenska och importerade (Gamle Per).
DAG 3.
Hela denna dag har åtgått för samlande av intryck, kollationering av fejsbokhälsningar, städningsarbete och planering inför
DAG 4.
Vid middagstid infann sig i stort sett hela Tankesmedjan Årjäng Förr. Ordföranden Sven Setterlind harklade sig nästan omedelbart: - Det är mig en stor ära att som ordf i detta celebra sällskap få betyga en av våra äldste föreningens – och min egen - vördnad. Du, Kroken, du är en ganska duktig ordbehandlare, en som vi gärna vill uppmuntra och verkligen önskar satsa på. Som ett anspråkslöst tecken på vår uppskattning har vi från Broms tagit med oss en specialgjord smörgåstårta till oss alla. Hoppas det smakar. Och så vill vi från oss alla överlämna 6 buteljer måltidsdricka, en från var och en av oss och en från dig själv till dig själv.
Som vanligt har jag svårt att tackla beröm så jag sväljer klumpen i halsen och beordrar personalen att bära fram kaffet. Efter smörgåstårtan bjuder jag sedan på den läckra princesstårtan, som Ica Supermarket i Årjäng uppvaktat mig med.
När gubbarna, tankesmederna, lufsar hem är fyra dagars intensivt 90-årsfirande till ända. Pust!
*
Fotnot.
Vän av ordning kanske noterar att den här sammanfattningen läggs ut på Portalen redan på torsdag (3 sep) och alltså före DAG 4. Men nu är det så att jag råkar veta vad vår vördade ordförande brukar säga och hur Tankesmedjans sammanträden brukar avlöpa. Dessutom måste jag hinna publicera mitt aktstycke före deadline. Vi är extremt noga med att hålla tiderna.
SLUTORD
JAG VILL HÄRMED TACKA ALLA FEJSBOKVÄNNER OCH SÄNDARE AV GRATTISKORT, TELEFONÖRER, SVENSKAR OCH NORRMÄN, KÄNDA OCH OKÄNDA SOM BIDRAGIT TILL ATT GÖRA EN STOR DAG ÄNNU STÖRRE. DETTA SKA VI GÖRA OM!
Ett alldeles speciellt TACK till personalen på mitt boende, som med små medel gör en fantastisk insats. Det är lätt att glömma bort det i all uppståndelsen.
Vänligen Bengt Kroken Nilsson, 90+
3 september 2020
Skriv kommentar
CORONAVECKA 25
Mitt i vecka 25 av karantänen upplever många möjligen en viss enformighet i tillvaron. Så icke vi vid slussen i Trankil, där jag bor. Här händer grejer.
*
I förrgår fick vi vår första mördarsnigel, flera år efter alla andra. Men nu är vi med i racet. Som vi har väntat!
*
Häromnatten drömde jag att jag låg fastlåst i respirator och tvangs titta på teve hela tiden. Och samma program, Sommar med Ernst. Då kan jag lova att det kändes gott att vakna.
*
Samvetet är rent onaturligt rent. Håller social distans o s v. Rör inte handspriten. Litar fortfarande helt och fullt på Tegnell. Att han hittills inte anbefallt munskydd har jag också applåderat ända till TV-finalen i Champions League då jag än en gång fick höra Glenn Strömbergs ändlösa kommentarer efter varje situation, förklaringar och utläggningar och spekulationer medan spelet fortgick nån helt annanstans. Nu inser jag betydelsen av munskydd. Jag är numera för.
*
Årjängstravet rullar på. Ny travdag i morgon, torsdag. Första start 12.20. Goop leder kuskligan än så länge men nu har han börjat härja där nere hos grodätarna igen, så nu får han se upp.
*
Propulsion, vår bäste, han som krigade utan att egentligen ha rätt att starta, hans fall är inte avgjort. När vår egen värmländska hemmaprodukt Runsy tävlade under liknande premisser blev hon avstängd men fick behålla prispengarna. Hennes ungar fick dock fortsätta att vara med i leken, åtminstone en tid. Proppen har avlagt sin svendom och producerat åtskilliga lovande ungdomar, av vilka många ägs av mäktiga män inom svensk travsport. Mitt tips: Detta löser dom!
Runsy var oäkta barn till berömd pappa och blev stoppad. Hon innehade ett tag vårt banrekord. Proppen har än så länge kvar sitt Årjängsrekord, 1.09,2a, och hoppas få behålla det fast han opererats i en nerv när han var amerikan. (Foto: Erik Widén).
*
Årjängs marknad slipper i år parkeringsproblem p g a att den är inställd. Ingen behöver därför reta sig på att mâtenstravet på lördagen också skrotats å det skamligaste. Det är annars 84 år sedan vi upplevde banans första tävlingsdag, marknadsdagen 1936. Det året härjade en barnförlamning, en epidemi ett par snäpp under en pandemi men illa nog. Premiären fick skjutas på 14 dagar på grund av smittorisken. Tegnells farfarsfar bestämde.
*
Som medlem i Tankesmedjan Årjäng Förr delar jag med fem andra kultursnubbar ett problem: Är det meningsfullt att inför den snart stundande julen presentera Schätte Boka? Man lär ju inte kunna ordna ett boksläpp med sedvanligt halvtannat hundratal julklappsspekulanter på plats i biblioteket. Dristar sig ens någon ut i trängseln framfört bokdisken? Tacksam för synpunkter!
Trump själv, han ångar på i sin säregna stil. Kanske likt Proppen nervsnittad? Han blir nog omvald. Herreminskapare! Lyckas Tankesmedjan krysta fram sin sjätte bok, hyllar vi honom med det här porträttet. Det gäller att hålla sig väl med dom som makten haver. (Konstnär: Hans Lidén)
*
Om det inte blir något av med Schätte, Sjunnde, Åttne boka osv kommer jag att, när jag blir gammal, byta fot och skriva om barnbarn. Jag har redan börjat samla på mig en del material. Se här:
VERA,8: - Mamma, tror du på Gud?
MOR, 30+: - Nja, en del gör det, andra inte.
VERA: - Det gör inget, mamma, Gud älskar dig ändå.
*
IRMA,4: - Mamma, den här smoothien är verkligen delikat! (förklarar) - Delikat, det betyder jättegott.
*
MOR: - Ni får inte hoppa sådär i sängarna!
IRMA,4,: - Vi hoppar inte, vi parkourar!
*
LOA,7, till sin tvillingsyster EIRA,7 : - Tänk Liam, honom var det allt synd om, när han kom ny till våran klass. Han kände ingen! Han hade inte ens en tvilling.
*
VERA,8, har kommit ihop sig med IRMA,4: -Mamma, Irma bryter faktiskt mot FN:s barnkonvention om människors lika värde!
*
IRMA,4, tog till saxen och klippte av sig det mesta av håret.
MOR (tröstar efter frisörbesök): - Men, Irma, du är söt ändå.
IRMA,4, - Du mamma, min söthet sitter inte bara i lockarna. Den sitter i hjärtat också!
Håll avstånd!
26 augusti 2020
Skriv kommentar
