Start
Nyheter Nyheter Insändare Debatt/insändare Kalender Företagsbloggar Blogglänkar Länkakatalog RSS

MARKNAD UTAN MARKNAD UTAN MARKNADSTRAV

Vid räcket marknadsdagen 2009

Ingen marknad i år, inget marknadstrav. Däremot ett lunchtrav fredag den 18, som vi nog kan få uppleva i TV, eftersom det bjuder på V65. Vackert så. Startlistor finns på nätet. Jag vet inte om det överhuvudtaget trycks några program numera, nu när det är så ödsligt publikfritt.

Men man kan alltid hoppas att det lättas på restriktionerna innan säsongen – snart – lagts till handlingarna.

På fredag är det på dagen 10 år sedan Deesse D´Inverne slog det ännu gällande banrekordet för 2-åriga ston: 1.17,5/ 1640. Magnus Jakobsson körde. Fortare gick hon sedan aldrig med voltstart, eftersom hon bara startade i autolopp. 431.700 skrapade Deesse ihop på sina blott 13 starter. 2016 blev hon mamma till auktionsdyringen Gaylord Am e Muscle Hill, en kolossalt lovande häst som nu finns hos Kristian Lindberg i Leverhögen utanför Årjäng.

När vi nu känner saknaden efter Årjängs-mâten, fick jag ingivelsen att som tröst skriva lite grann om gångna tider, då evenemanget var en höstlig höjdpunkt för hela Nordmarken. Den firades i tre dagar med början tredje onsdagen i september. Torsdag var före 1950 den riktiga marknadsdagen, då vi som åtnjöt skolundervisning var hellediga och kunde slå runt så länge pengarna, tvåkroningen, räckte. En del av oss var hästintresserade och kunde toppa dagen med ett besök på travbanan. Traditionen krävde travtävlingar den dagen.

För att skona den del av lillhjärnan, där minnesfunktionerna hukar sig, knycker jag ganska fräckt ur gamla Blädder ett par smärre avsnitt, fast jag är osäker på om det är lagligt att planka på det viset. Jag förlitar mig på att inte många läste texterna då, och därest så ändå skedde, raderna för länge sedan guppat bort på vågorna i Minnets Hav.

(1997)
De skolbarn som hade förmånen att bo i Skôjarbackane nära mâten, skolkade hämningslöst både ons- och fredag, då de tjänade grova pengar på att hjälpa ståndspersoner med olika sysslor. Vi stackare som lydde under allmän skolplikt och/eller led av känsligt samvete, fick nöja oss med att på fredag efter skoltid för nån femtiöring fynda en kasse plommon eller päron med bästföredagen länge sedan passerad men med obruten peristaltisk verkan.

MÅNGA MOTARBETADE

* Årjängs-mâten lär ha anor ända från 1700-talet. Inte var det väl precis något söndagsskoleliv som praktiserades där uppe, så på 1850-talet flyttades marknaden, som på den tiden avhölls både i februari och september, för att minska det vilda levernet; superiet, lönnkrögeriet, slagsmålen och det sedliga förfallet (fala kvinnor). Men inte blev det på minsta vis bättre i Strand, så efter några år var man tillbaka i Årjäng.

* 1860 var det många som helt enkelt ville avskaffa ÅM helt och hållet. Det gick inte att genomföra, delvis efter skarpa protester från Silbodals kyrkoherde Anders Lindbäck (seriemördaren), som med en viss rätt hävdade att marknaden var i stort sett enda tillfället när hans fattiga församlingsbor hade möjlighet att till rimliga priser skaffa sig nödiga varor. Men brännvinsbruket, orsaken till fattigdomen, det fördömde han kraftfullt.

* 1945 slog Landsfogden i Värmland tjänstenäven i bordet och totalförbjöd Årjängs marknad. Han var innerligt trött på fylleriet och slagsmålen. Dock hade han inte räknat med nordmarkingarna. Hans beslut rev upp en folkstorm modell orkan och det tog bara några veckor innan han fick ge efter och annullera sitt beslut.

* 1948 gör polisen razzior mot langning och hembränt. Ändock (eller därför) finkas för fylleri 21 personer. NWT (eller ordningsmakten?) bidrar ed den inte helt glasklara kommentaren att ”det är ytterst glädjande att arrestklientelet inte hör hemma i bygden utan övervägande kom från Dalsland!"(Utropstecknet har vi själva klämt dit.)

*1951 var marknaden totalt ”avhästad” enligt NWT. Tidigare såldes och köptes såväl kor som hästar av skiftande kvalitet och särskilt när mörkret fallit på och starkvarorna ur flaska gjort sin uppiggande verkan, kunde det göras impulsköp som framkallade ånger och ångest dan därpå, när smålandsbörsen var tom.

* 1955 fastslog nykterhetsnämnden, hur märkligt det än låter, att ”en sup hör ihop med trav och marknad”. Ungdomen ska dock få sundare vanor, hoppas nämnden, bara nämnden själv får lite högre anslag till åtgärder med det syftet.
Hur det gick? Nja, det klagas i alla fall i efterhand på att öldrickandet ökat oroväckande.

*Trav och marknad hör ihop, det menade alltså nykterhetsnämnden 1955. I enlighet med det har Årjängstravet på köpet fått en publikdag av stora mått. Men bara antalsmässigt sett, inte vad gäller totospelet, vilket väl är det enda som räknas numera. 3700 besökare hade vi för 20 år sedan och något 100-tal till har det regelbundet varit sen dess. Men 2020 blir siffran 0. Illa!

SPRIDDA TANKAR FRÅN VISCHAN

Nils Stahres häckningsplats är numera Kil. Anders Holmqvist till höger, är också en välkänd travprofil. Han bor fortfarande kvar på Sandbäcksgatan i Karlstad. På stallbacken i Årjäng diskuterade de jänkarvagnar redan 2011, faktiskt innan modellen på allvar hittat vägen till Sverige.

Trots allt hinner det hända massor även här, fast vi nu är inne i coronavecka nr 28. För min del har jag med stort nöje återsett en ornitologisk höjdare, den vitbenade staren, som han kallats, min gamle polare hedersmannen Nils Stahre som efter en mansålder på ATG nu häckar i Kil. Epitetet vitbenad syftade på att han vid alla travets storlopp stoltserade i oklanderligt kritvita benkläder. Nu hade han anlagt sin höstdräkt och var gråbenad. Pigg och alert som alltid.
*
Valet i USA är utsatt till tisdagen den 3 november. No comment. Men en varning för detta sekels särklassigt äckligaste teveprogram, åtminstone i de kanaler jag betalar för: America´s Funniest Home Videos. Folk som drattar på ändan och slår skallen i betongväggar, barn och hundar som far illa medan intelligensnollad studiopublik flabbskrattar.
Den 4 november är jag rädd för att bli tvungen att få se den sittande presidenten sträcka armarna i vädret och göra V-tecken. Då väljer jag nog ändå, ehuru motvilligt, Am Fun Ho Videos?
*
Fotbollsgodis: Degerfors leder sin serie. Och Arsenal sin! Var ska detta sluta?
*Får vi uppleva den här synen igen? Inga sociala avstånd.

SCHÄTTE BOKA LÄGESRAPPORT
Mina få vänner och jag själv är inne i bokskaparlunken. Om vi får ordning på Schätte boka så föreligger den – i bästa fall – klar dagen före 1:e Advent. Boksläppet kan rent av anordnas i digital direktsändning, för Tankesmedjan Årjäng Förr ligger som vanligt i framkant. Vårt innerliga hopp är att vi även detta erbarmliga pandemiår skall kunna lösa julklappsbekymren för kulturtörstande nostalgiska nordmarkingar av alla kön och åldrar.

Vi meddelar alla detaljer i utförlig annons i Nordmarksbygdens novembernummer. Håll ut! Håll avstånd! Bit ihop! Misströsta inte! Tappa inte sugen! Världen är full av tappade sugar!

Hej på marten! säger dom inte ens i Arvika om ett par veckor.

15 september 2020


Skriv kommentar

SVIRANDE I DAGARNA FYRA

Det vill jag bara ha sagt: Att fylla nitti, det är inget för gammalt folk!

Jag börjar med att räkna upp alla de människor från olika delar av samhället som jag under dagarna fyra såg dyka upp utanför Hemmet, där jag vårdas.

DAG 1.
Det började redan tisdag kväll när en helbror ankom (tagit fel på dag?) med blommor, choklad samt dotter Kristina, anställd som gränsridare vid Tullverket. Jag kom aldrig underfund med om hon var här som privatperson eller i tjänsten. Det var hon som anskaffat den klädsamma svarta T-shirten med Caput Familiae som jag bär på fotot här nedan.

DAG 2.
Lika illa var det dan därpå, när folk från Årjängstravet, ATG, Region Värmland, Ilandaskolan, Fastighetsägarna i Viken, Dalslands Kanal AB och Konsumentverket i olika etapper strömmade in. De var samtliga ovilliga att avslöja i vilka roller de uppträdde. Privat eller tjänst?

Jubilaren i den svarta T-shirt som markerar vem som är släktens huvud, eller rent av överhuvud, Caput Familiae. Det var gränsridare Kristina som överlämnade.

En komplikation var därtill att ett formligt blomsterhav dränkte Hemmet och gjorde det hart när omöjligt att vistas inomhus. Två grabbar Svennehed var namngivna på kort, familjen Nilsson/Dewill liksom Kj Ericsson, Travmuseet m fl.

 

Det egentliga firandet

Själva högtidlighållandet följde ett ceremoniel jag själv utarbetat. I separata bilar (avståndet!) förfogade vi oss ut i terrängen, där vi på kyrkan tillhörig mark (allemansrätten) ägnade oss åt lingonplockning. D v s jag själv och min assistent (en mormor till sju av mina barnbarn) ledde och fördelade arbetet från en parkeringsficka. De övriga, verkliga skogsentusiaster allihop även de, skenade runt i skogspartiet, ett par av dem dock med bilarna inom synhåll med tanke på den riskabla, allestädes närvarande älg- och vargfaran. Ändock hade vi beskydd av hyndan Atla, så faran borde inte ha bedömts vara alltför stor.

Jag får säga, att det verkligen var osannolikt välgörande att komma ut i skogen. Frisk luft, vederkvickande tystnad och mustiga färger. En kort period var jag t o m på vippen att stiga ur bilen men lyckades i sista stund behärska mig.

Efter 90 minuters friluftsliv enades vi i ledningen om att avbryta. Från alla håll kom de löpande för att stolt visa upp sina fångster. En hade rivit ihop 14 liter, en annan 5 o s v i fallande skala. ”Det är tanken som räknas” tröstade jag någon som inte lyckats prestera mer än en knapp bottenskyla i enlitershinken.

SOCIALT AVSTÅND

Klackarna i taket

Sen blev det fest! I Hemmets utomhusavdelning bullades det upp väldeliga. Kaffet flödade och godsaker från Artizan, Bloms Hembageri på Manhem och produkter från Hemmets eget kök tävlade om uppmärksamheten. Vackra tal med ampla lovord avlöste varandra medan vi under iakttagande av socialt avstånd i sann Tegnellsk anda satt och skrek åt varandra i säkert två timmar innan tårtan från Perssons Finbageri i Viken kom fram och det var dags för mig som jubilar att så finkänsligt som möjligt försöka få alla att dra iväg innan mörkret föll.

Till bilden: Personligen slapp jag undan en hel del kallprat genom att eftermiddagen igenom sitta i telefonsammanträde med kända och okända, barn och barnbarn från Boden, Stockholm, California, Malmö och Örebro. Ett och annat samtal får jag erkänna att jag fejkade för att få en paus och hämta andan.

Ekonomisering?
Många har frågat mig om det egentligen lönar sig att fylla 90. Jag svarar som jag brukar: JA och NEJ. Det försvann en hel del arbetstimmar, det lägger vi i minussskålen, men på plussidan kan vi bokföra en värmande pläd, 5 liter rensade lingon, en helsvart brevlåda i plåt, en självhäftande etikett till d:o, en hel liter maltbaserad sällskapsdryck från Skottland, ett massivt bokpaket med Haparandahistoria, ett par blårutiga hemstickade ullsockor, en vacker svart T-shirt med Caput Familiae (Familjens Överhuvud) i vitt tryck, en nyskriven kortnovell av Loa Flink (debut) samt en tavla av hans syster Eira, två par mönstrade stödstrumpor och en hel kasse lyxiga ostar, svenska och importerade (Gamle Per).

DAG 3.
Hela denna dag har åtgått för samlande av intryck, kollationering av fejsbokhälsningar, städningsarbete och planering inför

DAG 4.
Vid middagstid infann sig i stort sett hela Tankesmedjan Årjäng Förr. Ordföranden Sven Setterlind harklade sig nästan omedelbart: - Det är mig en stor ära att som ordf i detta celebra sällskap få betyga en av våra äldste föreningens – och min egen - vördnad. Du, Kroken, du är en ganska duktig ordbehandlare, en som vi gärna vill uppmuntra och verkligen önskar satsa på. Som ett anspråkslöst tecken på vår uppskattning har vi från Broms tagit med oss en specialgjord smörgåstårta till oss alla. Hoppas det smakar. Och så vill vi från oss alla överlämna 6 buteljer måltidsdricka, en från var och en av oss och en från dig själv till dig själv.

Som vanligt har jag svårt att tackla beröm så jag sväljer klumpen i halsen och beordrar personalen att bära fram kaffet. Efter smörgåstårtan bjuder jag sedan på den läckra princesstårtan, som Ica Supermarket i Årjäng uppvaktat mig med.

När gubbarna, tankesmederna, lufsar hem är fyra dagars intensivt 90-årsfirande till ända. Pust!

*

Fotnot.
Vän av ordning kanske noterar att den här sammanfattningen läggs ut på Portalen redan på torsdag (3 sep) och alltså före DAG 4. Men nu är det så att jag råkar veta vad vår vördade ordförande brukar säga och hur Tankesmedjans sammanträden brukar avlöpa. Dessutom måste jag hinna publicera mitt aktstycke före deadline. Vi är extremt noga med att hålla tiderna.

SLUTORD 

JAG VILL HÄRMED TACKA ALLA FEJSBOKVÄNNER OCH SÄNDARE AV GRATTISKORT, TELEFONÖRER, SVENSKAR OCH NORRMÄN, KÄNDA OCH OKÄNDA SOM BIDRAGIT TILL ATT GÖRA EN STOR DAG ÄNNU STÖRRE. DETTA SKA VI GÖRA OM!

Ett alldeles speciellt TACK till personalen på mitt boende, som med små medel gör en fantastisk insats. Det är lätt att glömma bort det i all uppståndelsen.

 

Vänligen Bengt Kroken Nilsson, 90+

 

 


 

3 september 2020


Skriv kommentar

CORONAVECKA 25

Mitt i vecka 25 av karantänen upplever många möjligen en viss enformighet i tillvaron. Så icke vi vid slussen i Trankil, där jag bor. Här händer grejer.

   *
I förrgår fick vi vår första mördarsnigel, flera år efter alla andra. Men nu är vi med i racet. Som vi har väntat!
   *
Häromnatten drömde jag att jag låg fastlåst i respirator och tvangs titta på teve hela tiden. Och samma program, Sommar med Ernst. Då kan jag lova att det kändes gott att vakna.
   *
Samvetet är rent onaturligt rent. Håller social distans o s v. Rör inte handspriten. Litar fortfarande helt och fullt på Tegnell. Att han hittills inte anbefallt munskydd har jag också applåderat ända till TV-finalen i Champions League då jag än en gång fick höra Glenn Strömbergs ändlösa kommentarer efter varje situation, förklaringar och utläggningar och spekulationer medan spelet fortgick nån helt annanstans. Nu inser jag betydelsen av munskydd. Jag är numera för.
   *
Årjängstravet rullar på. Ny travdag i morgon, torsdag. Första start 12.20. Goop leder kuskligan än så länge men nu har han börjat härja där nere hos grodätarna igen, så nu får han se upp. 

  *

Propulsion, vår bäste, han som krigade utan att egentligen ha rätt att starta, hans fall är inte avgjort. När vår egen värmländska hemmaprodukt Runsy tävlade under liknande premisser blev hon avstängd men fick behålla prispengarna. Hennes ungar fick dock fortsätta att vara med i leken, åtminstone en tid. Proppen har avlagt sin svendom och producerat åtskilliga lovande ungdomar, av vilka många ägs av mäktiga män inom svensk travsport. Mitt tips: Detta löser dom!

 

Runsy var oäkta barn till berömd pappa och blev stoppad. Hon innehade ett tag vårt banrekord. Proppen har än så länge kvar sitt Årjängsrekord, 1.09,2a, och hoppas få behålla det fast han opererats i en nerv när han var amerikan. (Foto: Erik Widén).

  *

Årjängs marknad slipper i år parkeringsproblem p g a att den är inställd. Ingen behöver därför reta sig på att mâtenstravet på lördagen också skrotats å det skamligaste. Det är annars 84 år sedan vi upplevde banans första tävlingsdag, marknadsdagen 1936. Det året härjade en barnförlamning, en epidemi ett par snäpp under en pandemi men illa nog. Premiären fick skjutas på 14 dagar på grund av smittorisken. Tegnells farfarsfar bestämde.

*
Som medlem i Tankesmedjan Årjäng Förr delar jag med fem andra kultursnubbar ett problem: Är det meningsfullt att inför den snart stundande julen presentera Schätte Boka? Man lär ju inte kunna ordna ett boksläpp med sedvanligt halvtannat hundratal julklappsspekulanter på plats i biblioteket. Dristar sig ens någon ut i trängseln framfört bokdisken? Tacksam för synpunkter!
 

Trump själv, han ångar på i sin säregna stil. Kanske likt Proppen nervsnittad? Han blir nog omvald. Herreminskapare! Lyckas Tankesmedjan krysta fram sin sjätte bok, hyllar vi honom med det här porträttet. Det gäller att hålla sig väl med dom som makten haver. (Konstnär: Hans Lidén)

   *
Om det inte blir något av med Schätte, Sjunnde, Åttne boka osv kommer jag att, när jag blir gammal, byta fot och skriva om barnbarn. Jag har redan börjat samla på mig en del material. Se här:

VERA,8: - Mamma, tror du på Gud?
MOR, 30+: - Nja, en del gör det, andra inte.
VERA: - Det gör inget, mamma, Gud älskar dig ändå.
*
IRMA,4: - Mamma, den här smoothien är verkligen delikat! (förklarar) - Delikat, det betyder jättegott.
*
MOR: - Ni får inte hoppa sådär i sängarna!
IRMA,4,: - Vi hoppar inte, vi parkourar!
*
LOA,7, till sin tvillingsyster EIRA,7 : - Tänk Liam, honom var det allt synd om, när han kom ny till våran klass. Han kände ingen! Han hade inte ens en tvilling.
*
VERA,8, har kommit ihop sig med IRMA,4: -Mamma, Irma bryter faktiskt mot FN:s barnkonvention om människors lika värde!
*
IRMA,4, tog till saxen och klippte av sig det mesta av håret.
MOR (tröstar efter frisörbesök): - Men, Irma, du är söt ändå.
IRMA,4, - Du mamma, min söthet sitter inte bara i lockarna. Den sitter i hjärtat också!
 

Håll avstånd!


 

26 augusti 2020


Skriv kommentar

LITEN GUBBE FYNDAR PÅ NÄTET

Det påstås att coronan haft följdverkningar även bland våra inköpsvanor. Sålunda lär en hel del köpsugna ha vänt sig till nätet och där skaffat sig vad de (kanske) behöver och samtidigt sluppit trängas med hostande medmänniskor i fysiska butiker. Det kan gå väldigt bra, men i vissa fall kan resultatet inte bli fullt så lysande. Vi presenterar en sannsaga som belyser detta.


LITEN GUBBE FYNDAR

Det var en gång en liten gubbe som målade en vit köksstol. Det bar sig inte bättre än att DLG (Den Lille Gubben) stänkte färg på sina svarta tofflor, vilka liksom allt annat DLG plägade ha på fötterna var av det danska märket Ambré.

DLG (det är egentligen jag själv, men jag vill inte skylta med mitt namn eftersom DLG –oss emellan sagt – inte är den skarpaste kniven i lådan, vilket snart kommer att visa sig).

Helt oväntat blev DLG lite crazy: - Nu ska jag inte köpa svarta tofflor och inte Ambré! På nätet hittade han ett par kakigrå (!) för bara 178 kronor. De hade kostat det dubbla. FYND! Kvickt som attan knappade han den 1 juni in en beställning, för när DLG gör nånting, då går det undan.

Efter två, tre arbetsdagar kom tofflorna. Inte. Men en faktura på 240, 75 kronor, i vilken summa frakten var inräknad. DLG brukar aldrig betala nånting förrän han har beställda varor i näven, men just denna gång avvek han från rutinerna. Han pröjsade.

Det gick att bekvämt spåra paketet. Det låg ”ready for shipping” hos företaget i Nederländerna den 8 juni. Och där låg det sedan dryp stilla vecka 2, 3, 4 och fem. En midsommar i coronans tecken passerade. Mer än halva juli månad likaså.

Då härsknade DLG till och försökte få kontakt med PayPal, som förmedlat pengarna till Holland. Det var inte enkelt, men efter fem försök fick DLG från PayPal två tättskrivna A4-sidor med anvisningar om hur det skulle gå till att eventuellt få komma till tals med säljaren. Alldeles för mycket finstilt för en Liten Gubbe.

EFTER 8 VECKOR
Men PayPal hade nog hört av sig till säljaren för ett tu tre kom PostNord in i bilden med en avi. Nu var vi inne i augusti och paketet låg nu i deras terminal i Malmö och de lovade vidarebefordra det till DLG om han betalade 75 kr i hanteringsavgift och 59 kronor i tull.

Den fraktkostnad som DLG hade trott sig hava erlagt befanns tydligen vara frakten till en PostNord-terminal. – Gott så, mumlade DLG för sig själv och skyndade att swisha 134 spänn till PostNord, ett företag han i alla tider gillat och gärna stöttar nu när han vet att dom har det knapert.

KNARKMISSTÄNKT GUBBE
Då fick DLG plötsligt en ångestattack. - Oj, tänkte han, som ofta och gärna ser TV-dokumentärer där australienska tullare gräver igenom rullväskor och in på bara kroppen visiterar alla med skägg. - Tänk om knarkhundarna kastar sig över mina tofflor och markerar för kokain. Då är det inte roligt att vara Liten Gubbe! Då står Ottersten eller DeLang bakom mig i kön på Ica, när jag hämtar ut. Sen är det inte långt till Kumla! Jag borde nog ha borstat mina gamla ingådda svarta Ambréer i stället för att ge efter för fåfängans locktoner. Får man ta emot besök i bunkern?


Nio veckors väntan och lite ångest, men till slut fann dom trots allt ett gott hem i Den Lille Gubbens garderob.

INGEN POLIS PÅ ICA
Dock kan vi meddela att allt slutade väl. DLG fick sitt paket utan polisingripande och till det puss på kind av närstående och beröm för sin duktighet med näthantering. Tofflorna var kakigrå och nästan ännu fulare än på bilden.

Dessutom var de två nummer för små, men man kan inte få allt.

*

KROKENS DJÄRVA UTSPEL INOM POLITIKEN
När jag blir politiker kommer jag att som första utspel kräva att nuvarande regler för publikinsläpp ögonblickligen ändras. Som vid den franska cupfinalen i fotboll för ett par dar sen ska vi dock inte ha det. Där hade man fått tillstånd att släppa in 5000 pers på en arena som rymmer 82.000. Dessa 5000 hade placerats tätt som packade sardiner på en enda sektion. Vem hade tänkt ut den lösningen? Nej, sprid ut, sprid ut, sprid ut!

FINA LÖP PÅ FREDAG. UTAN PUBLIK. LÖJLIGT!
Låt oss sätta en gräns vid 500 för arrangemang utomhus. Som vid kvällstravet i Årjäng i övermorgon, fredag. Gott om plats, social distans lätt att ordna. Filtar och kaffe i termos. Ja, inte filtar i termos, förstås. Inga totokassor öppna.
Den femhundraförste som vill in får vända i porten. Hen får leta sig till Snikens kulle och fika där.

Urbota trist att inte åtminstone våra 500 trognaste besökare ska få uppleva fin sport. Som t ex när Robert Bergh noterade nytt banrekord 15,0 volt/ 2140 med treårige valacken Comand (Jocose-Pay Attention).

Fotnot. Travets publiksiffror brukar alltid friseras i så måtto att däri inräknas alla som håller till på stallbacken; kuskar, skötare, ägare och annat löst folk. Dessa behöver inte belasta 500-kvoten. Vi bommar igen porten mot publikplatserna.
*
Sisådär. Nu har vi löst det problemet. Nästa interpellation från min sida är kort och koncis: Förbjud alla vattenskotrar!
*
Interpellation III: Tillsätt utredning om klimatgränsen mellan Åmål och Säffle. Enligt väderprognoserna i vår lokaltidning har Säffle alltid 1 à 2 grader mer värme att se fram emot än vår dalsländska vänort. Ska det vara så? Nej, jag sätter ner foten.
*
Ska vi ta nästa stora samhällsproblem också, kriminaliteten. Där har jag en radikal lösning: Förbjud den!

*

Tänk på att vi är mitt uppe i rötmånaden. Tvätta händerna, även handbakarna!

 


 

5 augusti 2020


Skriv kommentar

ÅLEFESKARN DROG 50

 

Rapport från Bevakningsområde Sydväst

Den sista lördagen i juni varje år är vi trankölingar bortskämda med en ordentlig dos sprittande Sluzejazz, framförd av ett gäng herrar från Oslo, till mogen ålder komna men unga i håg. När gränsbommen nu var nedfälld p g a den där pandemin fick farbröderna detta år vackert stanna hemma och slussen i Lennartsfors blev utan musik 2020. Trodde vi.

Om Lilla Bandet svänger det verkligen och det gör det även om den praktfulla bro där deras arbetsplats är belägen

Men vi hade fel. I lördags fick vi uppleva Lilla Bandet bestående av två sångbegåvade ungdomar, Ulrika och Johan. De tog sig hela vägen från Dalslands Kanals sydligaste sluss Köpmannebro, som de till vardags vaktar, ända hit upp i norr. På programmet stod allsång, men sådan är svår att få riktig stuns på i dessa dagar med socialt avstånd. Men tillåtna 50 personer uppradade längs kanalen och med lagstadgade luckor emellan hjälpte till så gott de kunde när Lilla Bandet stämde upp Ålefeskarns vals. Det lät rent otroligt bra och gav en rejäl mersmak. Bandets glada humör smittade av sig i eftermiddagssolen och vi kan garantera att alla de 50 hoppades på en repris 2021, men då med minsta möjliga sociala distans.

Som ett litet försynt påpekande från 50 röstberättigade gäster kan tilläggas förhoppningen att kanalbolaget nästa år ser till att rensa bort allt sly som tenderar att vanställa miljön mellan kanalbron och slusskontoret. En enkel åtgärd som skulle betyda mycket.

När man sitter så här och betraktar slussverksamheten från sin solstol kan man inte undgå att konstatera att coronan ställt till det även för denna del av näringslivet. Många norska båtar saknas! Fast lustigt nog har det trots allt passerat en del norrmän, några t o m under svensk flagg. Kanske för att slippa karantänen? Danskar, tyskar och holländare har vi vare sig sett eller hört på hela säsongen. Voj, voj.


Men tänk, va´ gôtt att tant Erna i Oslo lyfte bommen vid midnatt i lördags! Trankils duktiga fotograf Inga-Lill Ryman var på plats vid 10-snåret och dokumenterade kön utanför Systembolaget vid Storgatan. Glädjande nog ser det ut som om de som väntade på att få bli insläppta – ett dussin i taget – rätt hyfsat iakttog avstånd, så som man skall. Eller, nja. En punktvis utförd enkät gav vid handen att mer än 99 % av de köande var norska medborgare. Någon påstod att hen hade åkt hemifrån så tidigt som vid 4-tiden på morgonen. (Vi skriver hen för att han, Orvar Uttilsrud fra Rakkestad, inte ska känna sig utpekad).

I övrigt finns inte mycket att rapportera om. Redaktionens travexpert följer sin sport på TV-skärmen, vilket kan vara nog så jobbigt. Milligan´s School vann Årjängs Stora, det var väl inte helt överraskande. Björn Goop saknar fortfarande en fullträff i detta klassiska lopp, men vinner annars nästan allt landet runt och blev häromsistens t o m champion i Arvika. Kan vederfaras samma ära i Åmål och här i Årjäng, om allt går i lås.

Vår fotbollskunnige andreredaktör klappar händer för Degerfors ledarplacering i Superettan och förutspår att laget, även om det inte räcker ända fram, kommer att göra en hedervärd säsong igen och säkerligen hamnar på övre halvan av tabellen. Rent fenomenalt för en klubb som inte har de allra bästa ekonomiska förutsättningar, men varje år gör det bra trots att de bästa spelarna ofta försvinner till penningstarkare föreningar.

Arsenal har nyss avslutat sin sämsta säsong sen freden i Roskilde.

Karlstad har svårt att få till det inom fotbollssporten. Det var annat på Paul Starks tid. USA-profilen Donald Trump i Vita Huset hävdade att han stammade från Karlstad, men riktigt så illa var det inte, hans farfarsfarfar var från det tyska Karlstadt. Och Donald har aldrig spelat fotboll, soccer som det heter. I varje fall inte i Karlstad. Inte vad vi vet i a f.

Men nåt vi med säkerhet vet är att vi här nedan hittat Ulrika och Johan, de två som förgyllde lördagen för oss. De håller båda exakt samma hund. Han heter egentligen Moppe, men kallas lite skämtsamt för Mops.

 

 

27 juli 2020


Skriv kommentar

FRÅN SJUTTONTUSEN TILL NOLL


En varm korvgubbe minns

En anslående vy av Årjängstravet söndagen den 18 juli 1954. På den bergknalle där fotografen placerat sig finns numera Nordeuropas garanterat enda travmuseum. Marita heter hon som styr och ställer där. (Oavsett vad som sägs här nedan har i sanningens namn detta foto visats en gång tidigare, då liksom nu i Årjängsportalen, som ju är ett medium i ständig framkant).

När vi på lördag slår upp portarna för V75-dagen, årets absoluta höjdpunkt för Årjängstravet, blir det av kända skäl inför 17000 färre traventusiaster än vad vi (inte) kunde räkna in vid Frances-galan den 18 juli 1954. Det där (inte) finns med i ärlighetens namn därför att det saknas en officiell siffra på antalet åskådare vid brakfesten -54. När tävlingarna skulle ta sin början runt 13-snåret var trycket vid insläppet nämligen så starkt att man nödgades öppna portarna och låta massan välla in helt utan kontroll. De första 14000 hade dock vid det laget hunnit erlägga sin 2-kroning i entré.

SVETTIG GALA
Av mina 60 Stordagar är detta den svettigaste jag upplevt. (Tävlingsdagen med Årjängs Stora kallas i Nordmarken alltid så. Stordagen. Med versal!) För första –och sista – gången i mitt liv fungerade jag som korvförsäljare. En Sibyllakorv, utan bröd men med senap, kostade 50 öre och jag uppfattade det som att var och en av de 17.000 på ett oförskämt påträngande sätt krävde mina tjänster inte en utan flera gånger under dan. Pust!

SNÖPLIGT FÖR SOMLIGA
Men de två heaten av galans storlopp hann jag med att uppleva. Lade en plywoodskiva över korvlådan, klängde upp och fick den ypperligaste överblick över Frances Bulwark och Sören Nordin, när de långt ute vid staketet utklassade Guy Spens/ Ragnar Thorngren trots 60 meter tillägg över 1600 m. 1.18,3 med voltstart räckte gott och väl. Stormande jubel från 14.000 av de tillstädeskomna, men nedåtriktade mungipor på 3.000 snopna göteborgare som nån vecka tidigare på Åby sett Guy Spens sätta ett grant europarekord för valacker och med den minnesbilden för ögat investerat tungt på totalisatorn.

Heat 1 efter ett halvvarv. Sören Nordin har valt det ytterspår som i vanliga fall var reserverat för den energiske nordsvenske snabblopparen Palej och hans partner Sven Andersson, Åmål. Det påstås, naturligtvis bara ett påhitt av elaka tungor, att de nån gång var så långt ut att det flög flisor ur trästaketet.

Mäster, som Sören rätt ofta kallades, behövde liksom Sven faktiskt sällan köra spårsnålt med sin överlägsna stjärna. Segern bärgades ändå. Redan här han full koll på allting.

PS. Känns uttrycket social distans igen? Vad skulle Tegnell ha sagt? Men han var väl knappast statsepidemiolog vid tiden för galan, eftersom han ännu inte var född.

PPS. Inte vet jag om bildkvalitén räcker för att se det, men litet till höger och snett framför lilla toton framträder en vit fläck. Det är jag själv, korvmånglaren, ovanpå korvmojen i en så tidigt på dagen inte alltför senapssolkad tjänstejacka. Att få känna sig som en del i en 17000-hövdad gemenskap, det var Stort.

FOTOFYND I SKRUBB
Att publiktillströmningen varierar mellan 17.000 år -54 och innevarande års 0 (noll), det kanske i sig kan vara ett incitament till en krönika. Men för min del är det i stället ett knippe fotografier från 54 års gala som triggat igång de värkbrutna skrivarfingrarna. Bilderna är tagna av honom som 1954 fungerade som målfotograf, den vid det tillfället 17-årige Sven Setterlind, som sedan utan att säga ett knyst legat på det ovärderliga fotomaterialet i 66 år. Negativen hade nog även i fortsättningen fått samla damm i en skrubb i hans taklägenhet på Hagaborgsgatan i Karlstad, men som ordförande i nostalgisamfundet Årjäng Förr (där även jag är medlem, prospect member) kände han sig av sitt känsliga samvete manad att leta fram dem under en coronalång eftermiddag i våras. Detta är första gången de visas för en större allmänhet. Håll till godo! Kvalitén kanske lämnar en del övrigt att önska, men det beror på att dåtida färgfilm på intet sätt kunde matcha de SIM-kort varje förskoleunge har i sin telefon i dessa de yttersta av dagar.

Sven Axel Setterlind,83, uppfödd på Hotell Central vid torget i Årjäng, var från späd ålder gravt fotointresserad och erövrade med hjälp av sin Leica fina priser i åtskilliga fototävlingar. Eminent är ett adjektiv som passar utmärkt i sammanhanget.

Från sin plats i måldomartornet har unge Setterlind fångat sina fotografkollegor som - i gammaldags svartvitt - förevigar segerekipaget. Den tunnhårige kan vara NWT:s Perman. Mycket fint folk deltager i firandet. Längst till höger underhåller sig travsällskapets ordförande, häradsdomare Thorvald Svensson med fru Eklund på Väsby stuteri, ägare till Frances Bulwark. Den andra damen är Sörens fru Astrid, som till vänster har Hugo Einarsson och givaktstående John Jocke Persson. Mellan dem är direktör Martin Eklund på väg framåt. Bland gossarna vid räcket tycker jag mig kunna urskilja Nissen Einarsson, Hugos pojk.

Fotnot 1. Den i bildtexten omnämnde Martin Eklund kan absolut sägas ha varit en maktfaktor i svensk travsport, men när han 1965 försökte komma in på stallbacken i Årjäng för att hälsa på sin Frances Nibs blev det tvärstopp. En inte på minsta sätt starstruck Gustaf Gustafsson Walcott i porten hade fått order att bara släppa in personer med giltigt inträdeskort. När Eklund talade om vem han var och vilken ställning han innehade, var Gustaf benhård: - Å hur ska jä vete att di ä den? Åhöra vittne var Stig Carlénsson som vidarebefordrade det sedermera nästan bevingade uttrycket till mig och eftervärlden.

Fotnot 2. Det bär mig emot att tjata om covid 19 och sånt elände men jag har ett tips: När det ska lättas på restriktionerna kan travet börja med att öppna för publik under breddagar, då man kan förvänta sig att trängseln inte är alltför oroväckande. Eller varför inte ett vardagstrav på Solvalla, kanske en tisdag med Kriterie-kval, då brukar det vara gott om plats.

 


 

7 juli 2020


Skriv kommentar

SPILLD MJÖLK


Vår otroligt duktiga damklubb har genom alla år med hjälp av seniga vaktmästararmar rest en sirad stång på innerplan. År 2020 får vi antagligen inte uppleva den här synen ens på bild (?). Suck!

”Gråt inte över spilld mjölk” säger ett gammalt talesätt. Lika förståndigt som alla andra talesätt. Därför har jag inte minsta avsikt att än en gång kverulera över att juni månads höjdare inom värmländsk trav, Årjängs dubbeltrav på midsommar, skurits ner till några ynka breddlopp. En blick på tävlingskalendern tyder annars på att det med litet god vilja hade kunnat gå att göra om fredagen till en något högkvalitativare tävlingsdag utan att alltför svårt störa den enda konkurrenten i hela vårt sommarfagra land, Hagmyren, och flytta breddevenemanget till lördag middag för att – vips – ha en dubbelhelg i festens tecken utan att trampa någon på tårna. Moster Corona ger oss dock innevarande år helt gratis en kommentar: -Skit samma!

Det är så mycket man inte begriper. Av den nu avslutade Palmeutredningen bidde, liksom av vårt dubbeltrav, bara en tumme. Svårare att smälta är Propulsionskandalen, som väl också kan komma att kräva 34 år av kommissionsarbete innan alla stämningar hit och dit är avklarade. Hans banrekord i Årjäng kan väl komma att strykas, vilket i detta sammanhang är en bagatellartad påföljd. En fantastisk travare är det i alla fall, en som man önskat ett annat avslut och eftermäle.

LJUSPUNKTER
Som obotlig optimist jagar jag i stället ljuspunkter. Som t ex att vi i vår region har Sveriges äldsta licensierade amatörtränare: MAGNUS DANIELSSON, 91. Hans nu enda starthäst, Krabat, har väl än så länge inte levt upp till sin mors, Millgona, klass, men som 10-åring har han ju alla möjligheter att spotta upp sig före pensionsavgången.

Den gravt utrotningshotade arten amatörtränare förekommer förresten än så länge i Nordmarken i inte alltför liten omfattning, vilket är en annan ljuspunkt. Ytterligare ett glädjeämne är Årjängs ungdomsverksamhet som under Sandra Edvardssons ledning ger en meningsfull fritid till många hästbitna yngre.

I Töreboda Travs lopp 2009 tog Rune E Johanssons granne fux Foolish Fighter, 9, sitt livs näst sista seger på väg mot en samlad prissumma av 1 ¼ miljon kr. En lerinpackad Dagfinn Aarum körde. Delar av TT uppvaktade liksom det årets brud Hanne Isaksen. 

Mannen i gul regnrock är Axevallatravets profil Per Ottosson, då 49, eldsjälen bakom Töreboda Trav och faktiskt inte helt oäven när det gäller att knövvla ihop en V86a heller. Den talangen gav honom i påskas 20 miljoner kronor i återbäring på ett system som kostade 864 spänn. Vi vågar oss på ett försiktigt GRATTIS!

TÖREBODA SAKNAS
En ljuspunkt som vi tyvärr inte får uppleva längre är midsomrarnas gästspel av Töreboda Trav. Denna ”gravt ideella” (beteckningen hämtad ur ett gammalt Blädder i Årjängsprogrammet) besökte oss sedan ”urminnes tider” (samma källa) varje midsommar. Inkvarterade sig på Sommarvik och var till ett antal av 25-30 pers bänkade på sin reserverade plats på uteläktaren i god tid före lopp 1, en löpning som sen lika urminnes tider sponsrades av just den västgötska sammanslutningen. Åldersblandningen var sannerligen unik, där fanns allt från spenabarn (nåja!) till herrar i det skede av livet då äggfläckar på slipsen avslöjar att man varit med länge. Nej, ursäkta så mycket, det där sista var oförskämt! De äldsta var möjligen i närheten av 50-strecket.


År 2006 hette segraren i Törebodas lopp My Only Chip e Potato Chip, en norrman körd av Tom Horpestad. Det är Toms breda ryggtavla t h.

När vårt dubbeltrav gick hädan, försvann också TT. Sörjd och saknad. För att i någon mån bli av med klumpen i halsen har jag letat fram ett knippe bilder från gångna tiders midsomrar. Få se om det lättar något.


Näst sista framträdandet inför sin hemmapublik gjode derbysegraren Gazza Degato midsommaren 2006. Då avspisade han ganska enkelt favoriten Makhtoub Jet/ Olle Goop. Trea blev Carl Dime, också en hemmahäst i Toms träning. I Årjängs Stora tre veckor senare blev det dessvärre galopp direkt för Gazza.

Midsommaren 2009 bjöd utöver allt annat på ett premielopp, där Jonas Moberg testade två lovande tvååringar, Monte Major t v och Mon Petit Cheval/ Jon Olsson. Majoren sprang in ¾ miljon kr så småningom och M P C ytterligare en halvmiljon. Premieloppet gick före tävlingarnas början i ett ganska blaskigt före. Publiken, 2100 pers, kom lite senare.

Ljuvlig helg tillönskas!

12 juni 2020


Skriv kommentar

LÄGESRAPPORT

Politiskt käbbel roar mig bara i begränsad omfattning och allra minst i nuvarande krisläge. Oppositionen gör vad opposition alltid förväntas göra, oavsett vem som regerar: Den letar småfel och inbillar sig att den själv sitter inne med nån sorts facit, medan de regerande får leta ursäkter och undanflykter. Från båda sidor gäller det att visa ryggrad och handlingskraft. Tja.

SKATTERNA
Påfallande är annars det stora intresset att få ta så stor del som möjligt av de miljarder som Staten roffat åt sig under årtionden och nu gått med på att dela ut. Det ser nästan ut som om de som knotat mest, håller sig längst framme. Fast stora aktieägare som bespetsat sig på enorma utdelningar darrar i ångest över att behöva välja mellan sina surt förvärvade slantar och miljarder i bidrag från Staten.

LEIF versus BERTIL
En Skattebetalare är för mig ett mellanting mellan direktör Leif, han som surt beklagade sig: - Va fan får jag för mina pengar? och Bertil (Messômmar-Kalle) som med fem kronor ville delbetala sin skatt och på Post-Elsas fråga om det inte vore bättre att erlägga hela beloppet, 10 kr, på en gång, fräste: - Trur di en driter pengar?

Nu kanske nån i bolagsstyrelsen kan förklara för Leif vart pengarna går? Kalle å sin sida fick nog tillbaka en del av sin insats i form av bidrag. Fast för honom kändes troligen skatteoket tyngre än för Leif, för han och hans häst fick nog släpa sig rejält trötta för att en bra dag få ihop fyra, fem spänn.

MIDSOMMAR o s v
Och apropå midsommar (Messômmar-Kalle), så närmar sig denna glädjens helg, då det okontrollerat spritter överallt, med stora steg. Från Årjängstravets horisont blir det innevarande år bara fråga om ett lunchtrav med första start 12.20. Knappast något som lockar extratåg, i all synnerhet som det med all sannolikhet kommer att vara som i nuläget d v s utan publik på platserna. Mycket mycket fjärran är de forna ljuspunkterna med berg och gräsplättar täckta av högröstade, fulla och glada göteborgare under två festliga travdagar.

STORDAGEN
Dubbeltravet 10-11 juli, när V75-dagen toppas av Årjängs Stora Sprinterlopp riskerar också att bli publikfritt. Travbanechefen Johanna Karlin meddelar i sin ledare i morgondagens program att beslut i det ärendet tas senast 19 juni. På grund av att Svensk Travsport kniper till om den penningpåse där prispengar förvaras, nödgas man dessutom sänka förstapriset i Sprinterloppet med 100.000 till jämna halvmiljonen. Men det tror jag faktiskt inte spelar så stor roll för anmälningsviljan. Årjängs Stora är ett inarbetat varumärke och ligger absolut rätt i tiden i storloppskarusellen.

I MORGON FREDAGKVÄLL
Dagen idag, Kristi Himmelfärdsdagen, var även det en betydelsefull travdag förrivärlden. Så är det inte längre, men ersättningen, Fredagskvällen i morgon kan bli en ganska trevlig tillställning. V64-statusen borgar för att TV är på plats, ett absolut måste om det ska bli någon totoomsättning att tala om. Så är det, sorgligt men sant.

Men vi går mot bättre tider, det har jag från säker källa. Håll ut, håll samman, håll käften och håll avstånd!

 


ETT DUSSIN ÅR TILLBAKA
För 12 år sedan såg det ut så här på vinnarpodiet. Marita Arvidsson hyllar Åke Lindgren, vars Lix Mollyn av Torbjörn Jansson lotsats till seger à 35.000 i ett Sleipnerlopp. I bakgrunden bl a Högeruds Roger Persson m fru Lena. Samtliga nämnda i hög grad aktiva den dag som idag är utom 1 ½-miljonären Lix Mollyn. Hans mantel som stallets konung har Orvar övertagit .

21 maj 2020


Skriv kommentar

FEMTIÅRING FRÅN SANN

          

         

1970-05-19, EN TIDSBILD

Det var skimmer i molnen och glitter i sjön
och sjön hette Aspen och maj-dan va` grön
och Sixten tjoade vilt. Redgarsvärn
gnägga´ å sparka…tjosvejs i affärn
och Ester var tårögd och bakade scones.
Va` i allsindar ä dä…. live till låns?

NEJ DÄ´ BARE DÄ ATT EN GRANN
GUTTONGE KOMMIT TILL VÄRLDEN PÅ SANN!!!

Fotnot. Att det var en blivande champion som lät höra sig på Sann, det var Ester helt på det klara med. ”Sanna mina ord!” sa hon, när jag ett par dar senare åt klengås i hennes kök. Hon talade väl om både Birgitta och Sixten, men sa inte ett ord om Redgarsvärn. Det kan tyckas märkligt, eftersom denne hedersman firat sin 10-årsdag dagen före.

Nu, 50 år senare, ber vi att få hylla en spänstig 50-åring. Han uppnår idag det streck som för 100 år sedan kallades ”livets middagshöjd” men numera väl närmast får betecknas som ”äldre junioråldern”. Därför blir det ingen käpp med silverkrycka och inga töntiga tal med utbringade skålar.

Nej, det får bli ett enkelt GRATTIS på Årjängsportalen, fullt i enlighet med Tegnells rekommendationer: Håll social distans, res inte till Axevalla idag, hosta i knävecket!

VänligenKroken

och Göran Ax och Hasse Svennehed, din syssling som hjälpt med rimmen

Det är några år sen den här sköna midsommarbruden Zita uppvaktade dig på hederstribunen i Årjäng. Närmare bestämt när du nyss fyllt 36. Länge sedan, annan kördress. Vad du sa till Zita, som gjorde henne så till sig i trasera, det vet kanske Berne som skymtar bakom hjälmen.

19 maj 2020


Skriv kommentar

BOKslut

Läs hela inlägget ...

25 december 2017

SCOOPET

Läs hela inlägget ...

13 september 2017


Dela med andra!