Start
Nyheter Nyheter Insändare Debatt/insändare Kalender Företagsbloggar Blogglänkar Länkakatalog RSS

FESTLIG GRAND SLAM MED TUSENKLUBBARE TOM

Det har aldrig tidigare inträffat att någon Årjängstationerad körsven under sin tid här passerat den milstolpe i karriären som det står segerantalet 1000 på. Men TOM HORPESTAD gjorde det i mars månad detta år. Det skedde på Momarken och hästen var hans egen Trytobe.

Den nya 1000-klubbisten hedras genom att han får bjuda in kollegor han haft god och värdefull kontakt med under sin tid i yrket. De som blir uppmärksammade med en sån inbjudan har all anledning att sträcka på sig och känna sig hedrade.

Tom har fastnat för en mix av kamrater från båda sidan Kölen. Längst västerifrån kommer hans förste arbetsgivare och mentor Rune Wiig (Forus). Övriga är Cato Antonsen, Gunleif Tollefsen, Per Oleg Midtfjeld, Olav Mikkelborg och Gunnar Austevoll. De värmlänningar vi får se är Olle Goop, Mikael J Andersson, Magnus Jakobsson och Erik Berglöf. Och Dagfinn Aarum förstås, både värmlänning och norrman.

Rune Wiig, Tom Horpestads läromästare, har inte gästat oss särskilt ofta, men här är han i alla fall på bild för ett antal år sedan i samspråk med sin gode vän Göran Wikeberg.

I tre löp drabbar de välmeriterade herrarna samman. Tyvärr räckte inte anmälda hästar till i avsnitt II av matchen, där tre av grabbarna blir utan styrningar. Men så är det här i världen, ibland är det svårt att fylla alla lopp. Det hindrar dock inte att Tom på söndag kan bjuda hemmapubliken på verkligt travgodis. Vi hoppas att Grand Slam- folket uppskattar detta avbrott i vardagslunken!

Illa, illa är det att det är omöjligt att fylla kallblodsloppen. Fem hästar i det ena, sju i ett annat. Vi suckar och river oss i skallen. Få se om det hjälper.

ARVIKA I VÅRT HJÄRTA
Vi skulle behöva plats i bloggen även för sånt som hänt på vår grannbana i Jösse härad, som avslutade sin alltför korta säsong med en breddloppsdag i går. Vi hinner inte med mer än att gratulera Leverhögens stilfulle representant Kristian Lindberg till hans andra raka championat.

Grattis förstås även till Ann-Charlotte Kylén och hennes outslitlige fader Gunnar till succén med C.C.Boy, som de nu testade i monté. För första gången, om jag inte tar miste. Maria E. Persson red. Duktig tjej såväl i sadel som kateder. Bra stamtavla.

 


 

14 augusti 2017


Skriv kommentar

MATTPISKNING,NEJ TACK!

Nån speciell aktning för amerikanskt trav har jag väl aldrig hyst. Det gäller som bekant att avla fram tidiga travare, snabbare för varje generation och tävla med dom under två, eller högst tre säsonger. Slit och släng, stora pengar, feta plånböcker.

Hambletonian 2017 blev en triumf för Sweden. Svenskägd häst, svensk tränare. Men långt, långt ifrån svensk prägel på tillställningen. Att med piskans hjälp försöka ta ut det absolut sista ur trötta hästar, nej sånt djurplågeri vill vi inte se.

Tacka vet jag Årjängstravet från i söndags. Och guschelov för det svenska reglementet som förbjuder mattpiskning i travlopp.

Den på förhand ganska förutsedda norska segern i amatörmatchen Årjäng – Jarlsberg blev ännu överlägsnare är man väntat sig. Visserligen tog Benzon/ Öjstrand första avdelningen dubbelt, men när Laila Thue/ Jörn Ivar Eilertsen gjorde samma sak i avd II var 2017 ett förlorat år för Årjängs amatörer. Bryt ihop och kom igen!


Även om vår gamle polare Bengt H Ström från Värmlands Nysäter alltid är dressad i sin klädsamma Texashatt så är hans sätt att matcha sina hästar så långt från den amerikanska modellen man kan komma. 12-åriga B.A.S. Gillian fick debutera för ett drygt halvår sedan och hon tog nu för Morgan Ivarsson sin första seger till odds 46.80. (A-et i namnet, står det för Anita, månne?) I Årjängs jubileumsbok finns bild på en annan högoddsare, Kajsa Lotta, 14 år, 6-barnsmamman som Bengt lät comebacka i juli 1996 till 100 ggr pengarna. Nils-Ola Andersson körde.

Björn Martinsson, fotografen, har blick för tjejer. Här har han hittat Malin Horpestad. Med glass i näven är hon, efter att ha slickat i sig all chokladen, beredd att blomsterhylla pappa Tom som just vunnit med Egge Odin.

Ett maktpåliggande värv, som kräver sin man eller kvinna, är befattningen som vinnarcirkelvärd. Inte alla fattar vilken anspänning det innebär. Kristin Henriksson är verkligen värd några minuters avkoppling. Farbror Lennart (Kihlman) har ansvaret för att väcka när tjänsten kallar.

9 augusti 2017


Skriv kommentar

Inte är det Waylon Jansson inte! Vem nu det är? I Årjängs Drive In Park har jag i a f inte sett honom. Kan det vara lokförare Jansson, far till Sigvard? Men hette han verkligen Waylon? Bodde på Körkåsen, ju.

En tant, en flickvän t mig, påstod att jag såg sån ut innan jag tappade skägget. Det var hon som påpekade att han ser snäll ut.

Nej, detta får förbli en gåta. Svårlöst, lite pinsamt.

Lika pinsamt för oss travexperter som å det gruvligaste högg i sten när det gällde att tippa vinnaren av Åby Stora.

Postat av Kroken, knappast bäste den 13 augusti 2017

Bäste Kroken, Sveriges mest läsvärda bloggare

Några kommentarer till dina senaste, som vanligt lysande, bloggar:

1. Tror inte för ett ögonblick att vinnarcirkelvärden Kristin visar några som helst symptom på en begynnande utmattning. Tror helt enkelt att fotot togs när Årjängstravet på sin nya Storbilds TV visade reprisen på årets upplaga av den amerikanska avarten av trav "Hambletonian". Heder åt henne att hon vägrade se bl a Mattpiskarn från Matfors uppvisning i konsten att misshandla en häst. Farbror Lennart är ju lite mer luttrad men även han ser klart besvärad ut.

2. Kan inte vänta längre för att få reda på vem den Okände Göbben på Vägga på Tandläkarns hus är. Mitt heta Jägartips är Country Legenden Waylon Jennings.....men kanske mest troligt en lokal tuffing??

3. Hoppas att det inte skall behöva ta 39 år innan Chefredaktören får en 3- dagars semester igen. Väntar redan nu på en ny tur Nordmarka Runt,gärna med en avstickare till Bengt H på Värmlandsnäs och varför inte i samma veva besöka krutgubben Arne Simonsson i Svanskog???

Allt gott/

Postat av Folklivsforskarn på Dal den 11 augusti 2017

SPÄNN BANDEN FÖR OMSTART

NORDMARKEN RUNT

Under sin semester hann vår chefredaktör med en snabbresa (verkligt snabb för sista gången, se nedan) till Töcksfors, där han fick uppleva en historisk seriematch i fotboll. TIF pulvriserade det forna storlaget Fiskevik med 12 – 0, segersiffror Årjängs legendariske fotbollsprofil Sture Persson knappt ens skulle ha vågat drömma om i ett derby mot Töcksfors.

DET SVIDER
Apropå storförluster så har redaktören  nätt och jämnt hämtat sig än efter en juniormatch mot IFK Åmål på 40-talet, 1-8 i baken. Det svider. Men Åmål hade blivande proffset Säffle-Gunnar i sitt lag, vilket möjligen kan vara en tröst.

FARTSTRÄCKA FOTOBEVAKAS
Om tidningsuppgifterna stämmer, utplaceras inom kort fyra fartkameror mellan Årjäng och Töcksfors. Jag tippar att statskassan åtminstone till en början kommer att må väldigt gott. Bäckevarvsfjället har i alla tider varit en inbjudande fartsträcka. Tummen upp för fotostolpar!


Här började familjebråket

BENGTSFORSVÅLD
En mycket rekommendabel dagstripp hann familjen med till Bengtsfors och ett premiärbesök på Halmens Hus. Därvid väcktes minnen av en Göteborgsresa för 80 år sedan. Min bror Göran, 6, blev fly förbannad när konduktören meddelade att vi anlöpte Bengtsfors. ”Det heter Göransfors!” hävdade han med skärpa och ilskna tårar i ögat. Eftersom jag själv råkar heta Bengt och – hur konstigt det än låter – var en retsam jävel, utnyttjade jag det känsliga läget läget till att pika honom efteråt, ända tills han flög på mig och spöade mig. Egentligen borde jag, ett år äldre som jag var, ha gått segrande ur sådana matcher men det gjorde jag aldrig. Inom travet brukar man säga att form slår klass och så var det för det mesta hemma hos oss också. Brorsans form (ettrighet och viljestyrka) besegrade min klass (tyngd och erfarenhet).

Med litet distans till familjevåldet för jag tillstå att jag nog hade mig själv att skylla för näsblodet.

DUVSKIT EN RESURS?
Sista halva semesterdagen gick åt till att schamponera dotterns Peugeot, som hon hade haft nattförvarad i ett parkeringshus i Karlstad. Åtminstone ett 16-tal rejäla blaffor av sånt som duvor släpper ifrån sig när de blir skitnödiga, fick jag spola bort. Därvid grubblade jag över om det inte vore möjligt att på något sätt ta vara på sådan här spillning. Vi köper ju varje vår hönsgödsel får många hundra kronor till vår trädgård. Borde inte den här produkten vara lika näringsrik? Här finns utrymme för innovativa entreprenörer!
Nattparkeringen kostade 432 kronor i DUVAN-huset.


Lyckas igen med Mizzlycka?

SPÄNN BANDEN FÖR OMSTART
Morgondagen, söndag, blir första riktiga arbetsdagen för min del, eftersom Årjängstravet då drar igång den första av säsongens sju återstående tävlingsdagar. Huvudintresset knyts den här gången till amatörernas årliga kraftmätning med kollegorna från Jarlsberg. Jörgen Pettersson är en grabb i flyt, hans Bravivicimo (Kaj Widell körde) vann på Solvalla i fredags, GRATTIS! Basen på Camp Brattås har en brukbar chans att triumfera med nr 7 Bra Mizzlycka i ena avdelningen. Finns någon minnesgod som erinrar sig fjolårets motsvarande lopp? Segraren då hette Bra Mizzlycka, hade spår 8 och kördes av sin tränare Jörgen Pettersson. Men vad hjälper det om historien upprepar sig, Jarlsbergs halvtidsledning är förkrossande 131 – 67.

Fast, kom ihåg, det är aldrig för sent att ge upp!

 

 


 

5 augusti 2017


Skriv kommentar

Nordmarken runt

NWT:s under rekordartat många år verksamme lokalredaktör i Årjäng, Fritz Arenö, hade i sin tidning en regelbundet återkommande spalt som han kallade Årjäng Nordmarken runt. Vår egen chefredaktör har f f g sedan 1978 åtnjutit en välförtjänt tredagars semester, som han utnyttjat till att per bil ta sig runt i den vackra del av vårt landskap som kallas Nordmarken. Inte var det precis några scoop han kom hem med, men man kanske inte mer kan begära av en semesterfirare.

SKRÄBERGA INTE VAD DE VARIT

Den nästan vackraste utsiktsplats våra bygder har är Skräberga vid 172:an ett par kilometer syd Kyrkerud. När jag nu återkommer dit efter bra många år finner jag till min besvikelse att stället mist det mesta av sin forna charm. Skogen nedanför har växt upp så till den milda grad att den anslående vyn över Storöna och de öster därom liggande områdena (Strand, Sommarvik) knappt kan skönjas. Illa, illa, för jag inbillar mig att denna forna rastplats en gång i tiden bjöd på en alldeles förtjusande första anblick av Årjäng för den söderifrån kommande turisten. Idag är f ö infart norrifrån förbjuden.

Med två timmars motorsågande och utplacering av ett par bord och bänkar skulle nog Skräberga raskt kunna återta sin forna topplacering bland rastplatser.

OKÄND GÖBBE PÅ VÄGGA

Hemma bäst, brukar jag alltid fyndigt uttrycka känslan när jag åter känner Årjängs mark under sandalerna. Vad är det första jag får se den här gången? Jo, ett konstverk på nordsidan av HSB-huset vid Arvikavägen. På andra sidan väggen bedriver Pär Karlberg och Sune Öjstrand tandläkeri. Men motivet är inte knutet till Pär-Sunes idoga borrande utan föreställer en mig helt okänd mansperson. Kan man ha sett honom som skurk i tv-serien om Bröderna Cartwright? Nej, han ser för snäll ut. Betraktar ju ömt blåmesen på fleecejackans axel.

Idén att pryda trista väggar med konst är helt i min anda. Men kanske hade nånting mer lokalanknutet varit käckare? Thomas Wassberg, Anders Lindbäck, Edvard Rönnfors, en travhäst, Ull-Elias eller Georg Ruus? Bild från Årjängs Marknad?

Fast så säger förstås konstförståsigpåare överallt där den här grafittigruppen drar fram.

Helt utan minsta sammanhang med fågelvännen på Öjstrands vägg erinrar jag mig konstnären Holmdahl som jag är övertygad om sedan 1940-talet finns representerad på många väggar i Årjäng. Han var en penselns mästare som behärskade ett enda motiv: TALLAR. Med tavlor av pinus silvestris betalade han mat och logi på ortens hotell, handlån och en mångfald andra skulder han ådragit sig under sina månadslånga sejourer i Nordmarken. Enligt en uppgift betingar hans tallar numera åtminstone fyrsiffriga belopp i kronor.

Under rubriken Nordmarken runt återkommer jag inom kort med mer semestermaterial, bl a om trafiksituationen på Bäckevarvsfjället och familjevåld i Bengtsfors samt, därest utrymme gives, om duvskit på parkerade bilar i vår regionshuvudstad.

3 augusti 2017


Skriv kommentar

Vesst va dä Jössefors! Där har jag - nästan - bott. När Olle Robertsson tog studenten var balen förlagd till Jössefors. Nån måste ha blandat i nåt olämpligt i min drink, eftersom jag kan blanda ihop Jössefors och Fiskevik. Remy är ju nästan från Fiskevik. Han stavar Nilsson med bara ett s. Det andra tappade han i Solbergaskolan runt 1960.

Postat av Kroken, knappast ett minnesfenomen den 13 augusti 2017

Kroken for president men, Det var Jössefors som var på besök och pulvriserades med 12-0 och inte Fiskevik och sen blir det inga fartkameror på Bäckevarvsfjället utan i Hajom och Dusserudshalla.

Postat av Rätt ska vara rätt den 11 augusti 2017

kroken for president!!!!!! alltid rätt ute å rätt i tanken.

Postat av jörgen pettersson den 4 augusti 2017

RÄTT ska vara RÄTT

RÄTT SKA VARA RÄTT

En folklivsforskarkollega från Dal påstår en bit ner i denna spalt att jag tagit miste på Linda Pulkkinens klädsel under vår Stordag. Det skulle inte vara Blomskogsdräkten utan Sveriges nationaldräkt, vilken tjejerna på vår bild stolt visar upp sig i. Förvisso är det så. RÄTT men FEL!  Min avsikt var bara att påvisa att FÖREBILDEN kommer från Blomskog! Plagget skapades under en terminskurs hållen av Blomskogs Husmodersförening under rubriken SY EN DRÄKT för bra många år sedan. Så var det med den saken!

Jag påstår inte att flickorna här ovan är iförda ett plagiat, för alla vederbörliga tillstånd är inhämtade och för övrigt är färgsättningen inte alls den ursprungliga. Men att ursprunget är värmländskt, därom råder inget tvivel. Se blott på blommorna som pryder bystpartierna. Är inte det SKOGSSTJÄRNA, Värmlands nationalblomma så vet inte jag!

Så här är det med all seriös forskning. Alltid finns det något nytt att lära.

Vad kanske inte alla vet är att blomman ifråga lånat namnet från en av Svens Skoghs mycket duktiga travare på 1970-talet. Dessutom är skogsstjärna beteckningen på en olagligt tillverkad alkoholhaltig sällskapsdryck, s k gôje. Huvudingredienserna är vatten, socker och jäst. Luripomp är ett annat namn på sådan dricka.

ATT INTAGA GÔJE I UNGA ÅR  KAN MEDFÖRA SURA UPPSTÖTNINGAR SENARE I LIVET

27 juli 2017


Skriv kommentar

MELLERUDS SISTA MYLLER

...för denna gång

Torbjörn Jansson tog en dubbelseger inom V75 och fick därmed nöjet att träffa förtjusande kranskullan Linda Pulkkinen dubbelt
                                                 (Rubriksättare: Bertil K, utsänd)


Linda är faktiskt en rutinerad kranskulla i sin Blomskogsdräkt

TORBJÖRN började åka med pappa Torsten, proffstränare, till ÅS i mitten av 60-talet. (Pappan körde sin egen Vilde Ville till tredjeplatser i heatloppen 1970, -71 och -72). Själv har han, liksom Torsten, aldrig lyckats vinna loppet trots ett stort antal försök.

- Just därför är det som jag bäst minns de gånger jag suttit fast med rubbet kvar. Speciellt gäller detta 2012, när jag körde Tamla Celeber som var i fin författning men aldrig fick chansen med allt kvar i ryggen på segraren Orecchietti och med Quarcio du Chène utvändigt. Snopet!

Redan som 5-åring fick LINDA följa med morfar Ossian Andersson, Källtegen, Blomskog, till Årjängstravet. Det särklassigt bästa minnet av storloppsdagar har hon från år 2000, när ”morfars Stjärngallant vann ett sprinterlopp inom V75 på nytt svenskt rekord 1.13,1a”. I sulkyn satt, förstås, Torbjörn Jansson!

- Om jag ska plocka fram ett speciellt minne från Årjängs Stora så får det bli 2014, när Magic Tonight segrade. Inte långt bakom i minnesarkivet hittar jag Sebastian K. från året före, då han för Åke Svanstedt vann på banrekord.

Inför Stordagen generalrepeterade Linda, men då i en annan roll, nämligen som mamma. Om vi inte minns fel, är det ättling nr 3 som får premiärnjuta av travatmosfären. Den här behagliga julikvällen råder som synes inget myller på publikområdet. Men vår fotograf Björn var där.

26 juli 2017


Skriv kommentar

Bäste Kroken

Din blogg är bara bäst. Hur Du med ett mediokert underlag fixat läsvärda inslag från Storloppsdagen trots att Du inte ens var där talar för sig själv.

Men, men.... allt är inte guld som glimmar.....I senaste bloggen med Torbjörn o Linda visar Du mycket överrazkande ånyo Ditt totala okunnande inom ämnet "Kjolstyg på förtjusande damer". För en tid sedan var Du och Kjempen m fl ute och cyklade vad gällde dräkten Paula bar på Midsommartravet och nu ännu ett tramp i klaveret. Ni värmlänningar håller ju på sitt men den dräkt som Linda som vanligt bar var inte från Blomskog (har dom någon????) utan SVERIGEDRÄKTEN.Du vet den som Vickan brukar bära!

Glöm aldrig det!!!!

Postat av Folklivsforskarn på Dal den 26 juli 2017

G + L = PERSONKEMI

Till viss leda hör man ideligen att namn inom sporten kopplas ihop och prisas för sin personkemi, Nurmos/Kontio, Redén/ Kihlström eller vad det nu kan vara. Det rör sig i nästan varje sådant fall om topptränare/toppkusk och hästarna de samarbetar om är alltid de dyraste och mest välstammade med ägare som inte behöver bekymra sig om salt till vällinga.

(Reflexion. Gott om stålar är väl egentligen ingen garanti för något annat än att man har gott om stålar. När jag hör talas om ”hårdsatsande” inhoppare i travbranschen kommer jag väldigt osökt att tänka på min tid i Haparanda, när det – naturligtvis grundlöst – i skrönform berättades om Mabou-Erkki, storhandlaren. När han tog hand om kassan varje dag hade influtit mängder av lågt värderade finska mark. Han döttade in så mycket som möjligt i kassaskåpet, smällde igen dörren och klippte helt enkelt bort allt som hängde utanför. Erkki hade gott om stålar. Dock har jag aldrig hört att han satsade på travhästar).

Ett radarpar jag än så länge inte sett i nån fet rubrik är Galic/Lindberg. Jag påstår på intet vis att de saknar salt till kvällsvällingen men jag heller inte sett dom på auktioner där det klubbas åringar för 6- och 7-siffriga belopp. Ändå har framgångarna stått som spön i backen, åtminstone i juli 2017.

Daniel Galic tog för ett par år sedan initiativet till ett andelsköp av Edindy. Ingen superdyr häst. Uppfödd av Mona och Åke Wall, Valnevikens stuteri. Under Årjängs Stora Dag 15 juli i år tog han (Edindy), 5 år gammal, här på hemmabanan hand om 100.000 kronor i Lördagsloppet efter en avslutning som lovade mycket för framtiden. I samma lopp blev stallkamraten Rambo Rivner (ingen superdyr häst) utan pengar efter tidig galopp. Den fadäsen reparerade han på Axevalla en vecka senare, i lördags alltså. Kristian i sulkyn och Daniel ägare. Två 100.000-kronorslopp på en vecka, det är mycket,det!

Inte behövde sympatispelarna hänga läpp heller. Edindy betalade 93 ggr pengarna och Rambo 60. Bevaka Kristian på V75 nästa gång, för då borde det, matematiskt sett, röra sig om en 31-oddsare!

Årets Tränare vid Årjängstravet. Ett tips i halvtid: Lindberg.

Debuten avklarad på bästa sätt. Daniel Galic med snofsig ståndman blir intervjuad efter den då 3-årige Edindys seger 9 augusti 2015. Av andra delägare märks Daniel Olsson i mitten och t v en överväldigad Raimo Niemelä.

 

Vägen till de stora framgångarna, har jag alltid hävdat, går via ISTRAV. Här grundlägger Edindy julisuccén under Töcksmarks Travklubbs tävlingar den 11 februari 2017.

 

Rambo Rivner och Kristian har gjort det på Axevalla. Täcket sitter gott. Björn Martinsson fotograferade. 

 

 


 

24 juli 2017


Skriv kommentar

ÄNNU MER MELLERUDSMYLLER

Vår fotografiske reporter Karlsson, utskickad i myllret på Stordagen, har ännu mer i sitt arkiv. Vi tackar och tar emot.

Utanför StallRestaurangen, Lisbeth Ekelunds populära lunchställe Buonne Appetitio (med specialitet husmanskost) har bröderna Karl och Bertil Adolfsson slagit sig ner tillsammans med Morgan Byström t h. Där hittar vår mobile reporter de långväga (Charlottenberg) gästerna i behaglig halvskugga.

KARL, 83, världsberömd som Skrot-Kalle, är en sällsynt driftig företagare inom segmentet begagnade bilar, lastbilar, traktorer och bandtraktorer. När Kalle inemot 70-talet köpte travhästar, ofta från Danmark, och började köra lopp, gick det även här raskt framåt för honom och ett tag dominerade han våra snabblopp totalt. Utan chefredaktörens minnesluckor skulle vi ha kunnat på rak arm räkna upp ett halvdussin fler stjärnor än Satopay och Nuss Hanover.

- Föga överraskande är mitt bästa minne från 1976. Då vann jag själv med den pampige, bildsköne fuxen Boett, som jag i en snabb affärsuppgörelse köpt för 25.000 på Solvalla. Vi slog Nick Scott och Bertil Rogell i skiljeheatet och jag kommer ihåg att förstapriset var hela 20.000.

Fotnot. Vi har läst nånstans att hemmapublikjublet den strålande solvarma julidagen -76 från Årjängstravet hördes ända hem till Eda. Detta är en grov överdrift. Man hade uppfattat det i Rudsgården, vid affärn där, en knapp mil norr Koppom, men inte en meter längre nordväst ut. Det känns gott att nu få rätta till denna felaktiga uppgift, som ju egentligen faller på sin egen orimlighet.

BERTIL, 77, funderar länge och väl innan han fastnar för ett speciellt år. Det blir till slut 2001, när Igor Brick tog sitt andra raka sprinterlopp. Året före körde Örjan Kihlström, men -01 satt Stefan Melander själv i sulkyn.
Fast, redaktörn, skriv upp att 1976 var det verkliga höjdaråret!

MORGAN, 71, såg sitt första ÅS i början av 80-talet, men den vinnarhäst som han minns tydligast är Citation, han som tillsammans med Erik Adielsson betvingade Going Kronos 2007. – Tyvärr missade jag Edas Store Son och hans Boett 1976, men jag har hört berättelsen om den historiska händelsen mer än en gång.

22 juli 2017


Skriv kommentar

MELLERUD MYLLRAR MER

 

Ja, nog var det ett myller!

Snillen spekulerar: Norska travoraklet Even Elvenes, NWT:s Mikael Solberger och alltid lika eminente Hans G. Lindskog.

Vår under Stordagen i myllret utjagade reporter från Mellerud har tydligen hamnat i närheten av vinnartribunen och där hittat tre av sina idoler. Han har markerat sin högaktning med ovanstående fetstilade rubrik.
Vad har de då att säga, snillena?

 

EVEN: - Från Rakkestad är jag kommen, numera bosatt i Mysen, och jag har allt sedan tidiga gutte-år varit på plats här ända sedan Årjängs Stora kördes som heatlopp. Bland många fina minnen sätter jag norske (!) Scott Protector med Karsten Buer främst. Året var 1971 och jag minns speciellt Buers eleganta helvita dress med grön hästsko.

(Red:s tillägg: Samma ekipage, i samma dress, vann 1970, men då kanske Even var för ung för att få hänga med på stortrav? Mycket mer berättar han om sitt långvariga förhållande till Årjängstravet på fem högintressanta helsidor (sid 38-42) i Årjängs jubileumsbok Mellan 50 och 80, som än så länge finns att köpa på Travmuseet men även kan beställas på sekretariatet (0573/ 7 115 45) för leverans med PostNord).

MIKAEL
har jobbat som travskribent på vår ledande lokaltidning NWT under ett tjugotal år. Hans röst är välbekant för Årjängspubliken eftersom han ofta anlitas som sakkunnig vid genomgångar av förestående V5-lopp. Alltid saklig, alltid påläst. Precis som Even ovan har Mikael ett eget kapitel i jubileumsboken. Läs!

- Jättesvårt att välja bland bland storloppsminnen men det får bli när Citation för 10 år sedan vann över Going Kronos och Ludde blev så arg att han slängde pisken. Det var speciellt.

(Känner Mikael till att hans intervjuare Bertil från Mellerud tog hand om körspöet och fortfarande bevarar det i sin samling av kuriosaföremål från hela världen?)

Fotnot. Mikael vet säkert mycket väl att han har ett stort och tungt ok att bära som efterträdare till den smått legendariske Perman, Per-Olov Magnusson. Ett ok av fjäderlättare typ tror jag däremot inte han har en aning om att han belastas av. Hans chefredaktör Staffan Ander dansade faktiskt en sommar som travjournalist och ringde in en hel drös referat från Årjäng. Det kan ha varit 1957, -58 eller något liknande. Så Staffan vet hur maktpåliggande jobbet är, vilket Mikael säkert kan dra nytta av vid nästa löneförhandling.

HANS G (G som i Gunnar) kommer inte från alla håll, även om han brukar nyttja det uttrycket när han kommer i stämning. Nej han kommer från Karlstad, är son till borgmästarn där, och har under ett långt (nåja, ganska långt) liv i travets tjänst naturligtvis besökt Årjäng otaliga gånger.

- Även jag började som liten gossunge följa med mina föräldrar på trav, till en början naturligt nog på Färjestad, vilket tämligen snart utsträcktes till turer även till Sveriges Vackraste Bana. I vuxen ålder har jag många gånger hjälpt till och hållit låda som presentatör i vinnarcirkeln.
Många höjdpunkter har jag fått uppleva genom åren, men 1989, när världens då bäste travare Mack Lobell med Veijo Heiskanen vann, det året sätter jag främst.

20 juli 2017


Skriv kommentar

Läs hela inlägget ...

6 januari 2016


Dela med andra!