Start
Nyheter Nyheter Insändare Debatt/insändare Kalender Företagsbloggar Blogglänkar Länkakatalog RSS

SPÄNNANDE ISPREMIÄR

När det då ganska nyombildade Nordmarks Härads Trafvaresällskap den 30 januari 1909 - för 111 år sedan - i strålande vinterväder kallade till start på Selbedalsvika ”hade anordnarna tack vare det vackra vädret att glädja sig åt ett särdeles stort antal deltagare och en talrik åskådareskara.”

Den gången inleddes festen med att musikkåren Lyran spelade en festlig marsch före lopp 1 för att sedan återkomma med musik mellan löpen.
”Täflingen blef utan gensägelse den i sitt slag största och intressantaste, som någonsin hållits i häradet.”

Nu på lördag, 11 januari 2020, får vi klara oss utan Lyran och nöja oss med lite popmusik som Ola Hallerstedt bandat och som vi får förmedlad till oss via högtalarna. Det är vackert så. Men en tanke bakåt i tiden kan vi väl kosta på oss nu när vår äldsta travklubb, Karlanda, öppnar istravssäsongen.

HUR SÅG DET UT 2000?
Göran Axelson, den historiskt bevandrade f d sportchefen, har plockat fram en lista över vilka som stod som segrare motsvarande dag för 20 år sedan. Här har vi den:

BAS Lotti - Sören Jakobsson
Victoria Swiss – J E Halvardsson
Bytrona – Gunnar Kylén
Sofisticated Lady - Christer O Andersson
Rocky Bunter – Lars Dunder
Gittan RB – Marita Arvidsson

Gunnar och Marita finns uppsatta i lördagsprogrammet. Chans till 20-årsfirande för bägge två!

Marita ser vi numera i chefsstolen på Travmuseet men inte så ofta i sulkyn, vilket också gäller även de övriga. Med ett undantag: Gunnar Kylén. När han styrde Bytrona till vinst (vilket på den tiden brukade rendera en brödrost) var han 52 år fyllda, vilket vi med miniräknarens hjälp översätter till 72 idag.

För ett par dagar sedan lade nämnde Gunnar på Facebook ut en anslående bild på fader Tykos första travare, Munter Tor, född 1934. Med Tyko i sulkyn tjänade denne sin första prispeng just i dagarna för 83 år sedan, den 10 januari 1937, då han i 3-åringsloppet på sin hemmabana Årjäng (som Tyko f ö själv varit med om att anlägga ett halvår tidigare) löpte in till en hedrande sjundeplats på den goda km-tiden 2.30,9/ 1140m. Därmed inhöstade Tyko 13 kronor, vilket kan låta mycket, penningvärdet var ju ett helt annat på 30-talet, men när man beaktar att anmälningsavgiften var 12 spänn så blir man kanske inte fullt så imponerad.


Munter Tor (Jeff- Tora) var med sin tjusiga bläs och rejäla sockar på bakfötterna en anslående uppenbarelse även på sin ålders höst. Här är han en mogen man, gott och väl 16 år fyllda. Längst fram på ryggen sitter Gunnar, istravschampion massor av gånger, i mitten syrran Gun Britt och längst bak kusin Ingvor.


PS. NÅGOT OM TRAVPUBLIK
Under ett antal år i måldomartornet hade jag en alldeles utmärkt överblick över publikplatserna. Det måste jag säga, att jag ytterst sällan, om ens någonsin,  i min kikare kunde zooma in personer som visade tecken på att vara överlastade av starka drycker. Möjligen sågs någon enstaka göteborgare i midsommartid ta ett eller ett par felsteg, men eljest, nej.

I forntiden var det inte lika väl beställt med nykterheten under travevenemangen. Karlstads-Tidningens referent påtalade faktiskt detta i sitt referat från istävlingarna på Stora Le i Holmerud 30 dec 1887, påtagligt irriterad som han var över att alltför många tillstädeskomna ägnade sig åt att dyrka Bacchus, vinguden.

”Någon synnerligen oreda kan man ej säga förekom vid denna täflingskörning, men önskligt vore att Bacchibröderna från de olika socknarne ville i och för sig sjelfva bestämma sitt möte någon annan dag än just då traftäflingen försiggår med Nordmarks härads trafvaresällskap.”

Krokens säkraste tips inför kommande lördag: Inte en Bacchibroder att se på Årjängstravet. Inte ens på Stallfiket klockan 12 då den nya stalläktaren invigs med Reinholds megatårta och vackert tal, kanske rent av av ordförande Alf (?)
Själva tävlingarna börjar klockan 11 med ponnylopp. Välkomna!

8 januari 2020


Skriv kommentar

JULBETRAKTELSE

 

JULEFRID PÅ EDER ALLA!

Vi går mot ljusare tider. Även om den gröna vintern än så länge håller oss i ett fast grepp så finns ingen anledning att misströsta. Det finns så många ljuspunkter.

Under julstädning på redaktionen upptäckte lokalvårdaren detta getingbo en halv meter från min arbetsplats. Ger hopp om en ljusnande framtid!

FÄMTE BOKA
säljer sig nästan själv. Ett rykte förmäler att riskkapitalister köper på sig hela kartonger för att när förrådet är slut kunna sälja förstaupplagan till ockerpris. Jag vill inte tro att människor är så gemena. Dessutom ställer det till det för hela branschen när vi en gång i en snar framtid släpper Schätte Boka.

FBK I TOPP

Färjestad BK leder Elitserien över jul. Dock tror vi på en SM-seger fram på vårkanten lika litet som vi tror på tomten. Ett gäng som spöar Oskarshamn med 12-0 för att kort därefter åka till Småland och få stryk av samma lag, nej det är inget att hålla i handen. Det får räcka med att vi håller tummen! Ska vi tro att krafterna denna säsong räcker till semi?

ANTI-ERNST
Såsom kund hos Com Hem har jag f n inte tillgång till TV4. Så jävla skönt! Tack, Telia! Hoppas det håller sig så över helgerna. Jag är nämligen gravt allergisk mot Ernst, en åkomma jag tror jag är tämligen ensam om. Det är något oäkta över karln, han visar tänder hela tiden. Sjukt. Fast egentligen har han aldrig gjort mig det minsta ont, och jag har aldrig sett ett enda av hans program. Men i alla tider har jag haft något sånt hatobjekt. Jag avskydde Timell (långt innan han kröp ner i badtunnan, efter det förstår jag honom bättre, man vill ju hålla sig ren), dessförinnan var det nåt med Settman. Jag t o m fnös åt ikonen Hyland för ett sekel sedan. Mina idiosynkrasier (äntligen fick jag använda det ordet!) bottnar nog i ren och skär avundsjuka/svartsjuka! Mycket tyder på att jag är ett…

PERVO
Det märktes redan under realskoletiden, då jag som absolut enda alumn i vår klass, i hela Årjäng, i hela Nordmarken, i hela Värmland, njöt av lektionerna då Språklära stod på schemat. Särskilt när adverbialen (tids-sätts-gräns-grad-sats-chans-rums- och 17 till) togs upp till granskning av frk Strömberg, riktigt sperrade det i mig. Perverst!

EN BRODER
I nutid har jag under hela 2019 känt sympati för vår gamle jordbruksminister Eskil, nu guschelov av domstol friad för kram- och krampliknande yttringar av den vikingasjuka som jag under en lång karriär sett att så många av oss plågas av. Ett genetiskt arv från våra förfäder, Röde Orm och hans kollegor. Men det där tror jag dessutom har att göra med imagen. Hade Eskil bara varit 30 år yngre och 30 kilo lättare, hade han aldrig behövt klä skott för en och annan vänskaplig kläm! Då hade bordsdamen skrockat belåtet.

Den krigiska symbolen för ett just nu sargat fotbollslag.

ARSENAL
har jobbat sig ner till elfte plats i Premier League. Nu har dom fast mark under fötterna, för längre ner kan dom inte komma. Hit har de tagit sig tack vare stillastående försvarsgubbar med mittbena med förmågan att passa bollen mellan sig bakåt, i bästa fall ända till mv Leno. När motståndarna kommer emellan och bryter heter det otur och smisk av nåt bottenlag. Men tro inte, att jag sviker dom ändå, nej jag står vikingastadigt även i motgång! Gunners är Laget!

Travsport och Årjängs marknad äro två ting som höra ihop (Härads- och måldomare Torwald Svensson 1936). Detta är vår Drive-In en marknadsafton.

TRAVSPORTEN
ligger mig också varmt om hjärtat, speciellt den lilla fraktion som heter Årjängstravet. Visserligen har våra käraste dejtingtillfällen berövats oss, de gånger då massor av folk skockats runt banan, jag tänker då på Påsktravet, Midsommartravet och Marknadstravet. Men vi har än så länge kvar två ljusglimtar: Stordagen och Hoppet. Stordagen är V75tävlingarna den 11 juli och Hoppet är det att någon högre makt skall få in i sin skalle att Marknadsdagen, vår näst bästa publikdag, måste få återkomma tredje lördagen i september. Varje år. Liksom för Arsenal finns bara en väg: Uppåt!

Tror man inte på Tomten så kan man väl i alla fall få tro på en ljusnande framtid.
GOD JUL på alla!
Som bonusmaterial medföljer utan extra kostnad även en tillönskan om ett GOTT NYTT ÅR.

 

 


 

20 december 2019


Skriv kommentar

STABSLÄGE


STABSLÄGE I BOKBRANSCHEN
Ett alldeles förträffligt ord utan större innehåll men som verkar imponera på folk är STABSLÄGE. Nyttjas i tid och otid. Jag tror det betyder ungefär att ha det lite trångt om tid och idéer. I såna fall kan det behövas att man drar ihop extra folk och snackar sig samman, ungefär som vi gjorde i min ungdom. Då kallade vi det rektorskonferenser och hade ont i skallen vid frukosten Dag II. Stabsläge med andra ord.

Jag kom att tänka på det tjusiga ordet, när vi inom Tankesmedjan Årjäng Förr för några veckor sedan närmade oss deadline för Fämte Boka, som vi med buller och bång släpper kl 14 på skyltsöndagen. Skillnaden i arbetssätt jämfört med skolledarmötena är att vi i Smedjan inte jobbar kvällspass och därför slipper knapra Magnecyl när morgonsol går upp.

STABSLÄGE

För några veckor sedan såg jag till min häpnad att det inom travsporten gick att drabbas av böter ”för att ha stört defileringen” (eller vad det nu var) fast syndaren befann sig 90 mil fågelvägen från den punkt där störandet ägde rum.

På bilden är Björn bara hälften så gammal som han är nu, det är i stort sett enda skillnaden. Möjligen har hårsvallet lagt sig lite grann under tiden som gått.

Det var min favorit bland sulkykonstnärer, Björn Goop, som bötfälldes på Åby, fast han bevisligen (syntes i teve) i samma stund var i färd med att vinna storlopp i Finland! 300 kronor, det må han väl kunna hysta upp ur lomman och ändå ha råd till en hamburgare med extra allt på Siljafärjan på vägen hem, men PRINCIPEN!!!

Min gamle polare, han som stavar Axelsson med ett s, fick ta i med hårdhandskarna för att lugna ner mig. Björn var såsom ansvarig tränare skyldig till förseelser som hans personal begick när de störde segerdefileringen (eller vad det var).

Inte många dagar senare tog Björn sin 2000:de tränarseger, vilket skedde med V:a Fågelvikshästen Stardust Melody. Det skedde på Färjestad (en travbana utanför Karlstad) med Ulf Ohlsson i sulkyn, eftersom Björn själv var avstängd (vilket är oerhört ovanligt men han kanske hade stört nån mer ceremoni). I samma veva passerade han 7000-strecket för segrar som körsven. Fenomenalt vid så unga år (43, väl?).

 

Silleruds Travklubb har dragit igång istravssäsongen. Otur med väderleken hade de förvisso, men det är inte mycket att göra något åt nu. Så här såg det ut dagarna före premiären 9 nov.

STABSLÄGE


Apropå att på avstånd bli utpekad som syndare måste jag, eftersom istravssäsongen nu är igång (Sillerud körde sitt bygdetrav 9/11), återkomma till en måldomarnämndsfadäs som jag verkligen inte kan beskylla någon annan för och är långtifrån stolt över. I lopp 3 under ett Holmedalstrav råkade någon köra/rida för tidigt över startlinjen (som det så korrekt heter nu, förr sa man tjuvstart) och jag tillkännagav i mikrofonen: - Orsak till tjuvstarten var Thomas I Janson, fast jag mycket väl visste att min vän och kollega Thomas inte var med i lopp 3 överhuvudtaget.

Nej, Thomas satt på stallkafeét över en kopp kaffe och hade just tagit ett bett av sin macka (ansjovis och ägg), när han blev beskylld för reglementsbrottet. Naturligt upprörd som han blev hostade han till och råkade sätta en rätt stor sillbit i halsen men räddades undan kvävning av att en  kringsittande, jag tror det var Helge Låbbman, dunkade honom i ryggen.

Ett stabsläge till erinrar jag mig nu. Istrav: Töcksmark. Även här var det ett synnerligen grovt fall av köra/rida för tidigt över startlinjen som gjorde att jag nödgades utropa tjuvstart. Det bar sig inte bättre än att det blev: - Orsak till omstart var Thomas Janson! Då tog det tväreld i Sigurd Nilsson, den fungerande måldomaren. Helt mot sina vanor formligen RÖT han (Sigurd svor aldrig men den gången var det otroligt nära): - Men är du ifrån vettet, dä var ju Rolf Olsson!!! - Jo, jo, Sigurd, men Rolf i Tveten och jag är kusiner!

Thomas, här nedan i svartvitt eftersom fotot (nu i privat ägo) knäpptes för en Herrans massa år sedan, var inte med i det löpet heller. Jag har i tjugotre års tid grubblat över hur man gottgör sådana här rena skändligheter, nästan förtalsbrott. Upprepade förseelser till råga på allt. Jag ska be Hasse Svennehed att kolla i lagboken.

23 november 2019


Skriv kommentar

ÅRJÄNGS BEARTIME


För oss som är (inte så) lite lokalpatriotiska av oss hade det verkligen smakat mumma om Örjan Kihlström i lördags kommit loss från vinnarhålet med Beartime 20 meter tidigare. Då hade Stall H & J Hb kunnat stampa in i vinnarcirkeln efter Klass II-finalen på Solvalla.

Beartime har enormt många anknytningar till vår hembygd (som i förbigående sagt än en gång genomlyses av Tankesmedjan Årjäng Förr i Fämte boka, som släpps klockan 14 på skyltsöndagen 1 december. Hör bara:

TRÄNARPRESTATION

Tränaren, Helena Edlund, som visserligen inte är nordmarking av födseln, har hemma i Fälltakan gjort ett enastående jobb med den läckra 4-åringen efter Pastor Stephen. Han har målmedvetet och planmässigt trimmats på vägar, där tidigare stora travsportmän som Arne och Svante Karlsson smackat på sina hypersnabba springare. Flott!

ÅRJÄNGSANKNYTNING
En bit bakåt i Beartimes stamtavla döljer sig Årjängsbekantingen Mack Lobell, den ende som segrat i Golden Triangle: Hambletonian på Meadowlands, Elitloppet på Solvalla och Stora Sprinterloppet i Årjäng.

ÄGARE MED FINGERTOPPSKÄNSLA
Bakom ägarpseudonymen Stall H & J Hb kan dölja sig, men jag är inte helt säker därpå, Håkan Nordblad och Jörgen Karlsson. Förhåller det sig så, så är jag bekant med deras fäder. Håkans far, Roland, spelade jag under många år fotboll tillsammans med varje onsdag eftermiddag i Årjängs sporthall. Han hade en okonventionell stöt på bollen som lurade många. Dessutom är unge Nordblad uppväxt på Brunnsvägen, där jag i vintras ådrog mig en ganska kännbar parkeringsbot.
Karlssons far Svante var arbetskamrat till mig under mina många år i travsportens tjänst. En praktkille, som jag vill minnas vann sitt sista reguljära tävlingslopp (med Millan Pamela?).

Att banden till Fälltakan är slitstarka finns ytterligare bevis på; min mormor Maria var väninna och läskamrat till Agnes på Bäcken, en anmoder till grabbarna Karlsson.

SLARVA INTE MED PENNINGMEDLEN
Det jag vill ha sagt med detta är: GRATTIS till en förnämlig prestation på Solvalla och LYCKA TILL med valackens framtida karriär! Slarva nu inte bort den lilla slanten, 125.000, ni fick utan placera den förståndigt! I årets bästa julklapp till exempel: Fämte boka.

PASSA NÄSTA GÅNG
För att inte knäcka Årjängsportalens server nödgas jag avsluta dagens betraktelse här. Men nästa gång ämnar jag be om tillgift för att jag under min speakertjänstgöring vid ett istrav var på vippen att vålla en vän och kollegas alldeles för tidiga bortgång genom kvävning. Det är ett av mig orsakat tillbud som plågat samvetet i 22 långa år.

Mera Sillerud till slut:   Instundande lördag är det dags för Silleruds travklubb att köra bygdetrav på banan i Årjäng. Klockan 11 kallar Gunnar Kylén och ovan nämnda Helena till start. Evenemanget inleder vad som i folkmun kallas årets istravssäsong, även om det i sanningens namn är länge sedan man höll till på isen. Det är inte vårt fel. Det är klimatet. Vi hänvisar till Greta Thunberg för vidare kommentarer.

 

 



 

4 november 2019


Skriv kommentar

FINAL UTAN SNÖPULSNING

Yr.no ,vår favoritsiare, sticker ut hakan och garanterar att vi inte behöver avsluta säsongen så som vi gjorde 1993. Inte ett snökorn i år! Champion Erik Berglöf vandrar mot stallet, beledsagad av Sune Öjstrand, ordförande i Hästägareföreningen. Sune bär på sin högerarm, vältränad efter många hårda lopp i sulkyn och åtskilliga besvärliga rotfyllningar, dottern Emma, medan Emmas storasyster Johanna får lufsa på i den djupa snön.
Exakt lika många segrar som Erik, 23 st, hade amatörchampion Sven Berggren, två futtiga andraplatser efter Berglöf i ligan och ett par meter efter i snödrivorna. Har det någonsin i historien varit lika målfotobetonat? Nja, kanske.
Den sällsynt fina bilden är knyckt ur jubileumsboken , som kom 2016. Foto: Bosse Larsson

En FINALDAG ska vara nånting med festglans över sig. Det har somliga år varit lite si och så med den detaljen här i Årjäng, men 2019 lever faktiskt upp till visionen med ett flertal klassiga löpningar. Jonas Åhs på INTERJAKT korar årets Årjängsmästare och TOBBES MÅLERI är ett annat hemmaföretag som visar sig i vinnarcirkeln. Nu är det bara att hoppas att det inte blir alltför trist väder. Yr.nu garanterar faktiskt inte mer är 7 grader, så det är inte fel att lämna shortsen hemma. Nån sol blir det inte, påstår yr vidare, men regn slipper vi. En får tacke.

SLITSTARK GUBBE
En som har skäl att minnas finaldagen för 55 år sedan är Weine Persson, som 1964 tog sitt första championat i Årjäng. Det blev så småningom ytterligare fem titlar, den sista så sent som 1988. En slitstark gubbe, den där blômskingen!

SAME PROCEDURE

Blomskogs meste champion Weine Persson får (1987) skjuts i flott trilla av Hans-Erik Elgh. När Weine tog sitt sista Årjängschampionat 1988 hade han fullt schå med att hålla undan för proffskollegan Sven Berggren. Båda hamnade på 23 årssegrar, men Sven fick stå åt sidan, för han hade färre andraplatser. Inte utan att man 5 år senare fick deja vu-vibbar när Sven fick vika ner sig i ännu en 23-23-drabbning .(Se överst på denna sida, om du hunnit glömma!)

9 PINNAR RACK
År 1966 detroniserades Weine (fast han återkom senare) av en kille från Långserud, Evert Jakobsson, som under den säsongen skrapade ihop 9 vinster, vilket räckte till titeln. Sen dess har det krävts betydligt fler förstaplatser. Topplaceringen har Björn Goop, som 2003 noterade ett rekord som, sanna mina ord, aldrig kommer att slås, 44 segrar. Med färre tävlingsdagar, ett antal breddlopp och sånt där, finns inte skuggan av en chans att komma upp i såna siffror.

CHANSSPIK?
En fin finaldag får vi i alla fall på söndag. Vem som blombekransad står där i vinnarcirkeln lyssnande till vackra lovord från ordförande Alf Albinsson, vet jag inte, eftersom jag i skrivande stund inte har tillgång till vare sig startlistor eller uppsittningar. Men friskt vågat, jag tar ställning och tippar att det blir en i duon Carl Johan Jepson och Magnus Jakobsson, Everts släkting. Båda har stått på hedersplatsen tidigare, Magnus för första gången för jämnt 10 år sedan.

Med vänlig hälsning

Kroken

30 september 2019


Skriv kommentar

OLLES FEL!

Här överst hade jag lagt in en vy över Lennartsfors med en praktfull regnbåge i öster. Tro mig, fantastiskt fin. Men jag klara inte det tekniska. Det är nåt  med nån HSB-fil  som inte vill samrabeta.

Tänk vad fel det kan bli när man (jag) vill spela Bror Duktig! För några år behövde Töcksfors skola – i dagarna nyinvigd, grattis! – en mellanstadielärare på stört. Jag satte in en annons och skojade till det med att vi i lärarkåren hade ett V65-bolag. Spelbolag! Så urbota korkat!! Naturligtvis tog det hus i helsicke och jag fick stå där med skammens rodnad på dubbelhakorna.

Nu har det hänt igen. I mars detta år fick jag på omvägar höra att det skulle döpas en ny förskola, förlagd till den tomt där gamla brandstationen låg. Namnförslag mottogs gärna. Min Bror Duktig-gen vaknade. Eftersom jag alldeles nyss hört min idol Olle Svanqvist på ett ljudband nämna att på platsen låg en källa som i början av 1900-talet försåg hela nedre Årjäng med vattenledningsvatten, tog det mig bara en halv veckas tankearbete att formulera: Källan. Eftersom jag hört uttrycket medborgarförslag, drämde jag till med ett sådant, riktat till kommunstyrelsen 2019-03-27. Jag undertecknade med Tankesmedjan Årjäng Förr, vilket inte var så fint gjort, eftersom 75 % av Smedjan inte hade en aning om mitt påfund.

Inte fanken begrep jag att jag därmed ställde till ett stort politiskt bråk med allt vad därtill hörer; tillvitelser av olika slag, till och med mordhot. Hade jag vetat att det skulle dyka upp ett minst lika bra alternativ, Regnbågen, hade jag nog hållit käften.

Men att hela rabaldret är Olles fel, däriom kan vi väl i alla fall vara ense!

 


Det finns en del ord, som är tabu. Därför undviker man dem, skyr dem som pesten. Z-ordet till exempel, som i reklamsyfte användes så sent som 1937 i bifogad annons. Ett annat är N-ordet, som slutar på –igger och var beteckningen på en delikat lakritskola, som tog åtminstone ett halvdussin av mina bästa tänder på 1940-talet. Men att vi dessutom fått ett R-ord (slutande på –egnbåge) visste jag inte. På 1950-talet skröt Årjängs unga med att de firat nyår på restaurang Reinbuen i Oslo. Fast jag levde på studielån var även jag där. Men bara en gång. Nån måtta får det vara.

Flygskam har jag kastat av mig. Flyger inte en meter. Spelskam från Töcksforstiden får jag leva med. Källskam, det senaste tillskottet, vet jag inte hur jag ska hantera. Luskam var heller inte något man skröt med under 40-talet. Morsan dränkte in oss i sabadillättika och letade gnetter i skallen på oss. Inget att bravera med.

Regnbågen eller Källan, en icke-fråga, sa Jonas Åhs. Jag instämmer.

På måndag skall namnfrågan avgöras, tror jag. Skandalkåta journalister dreglar i kulisserna.

Fotnot: Tankesmedjan fick 2018 år kulturpris. Kan det ha med medborgarförslaget att göra, månne?

28 september 2019


Skriv kommentar

UNIONSKAMPEN SLUTADE ILLA

               

Åtminstone sen senare delen av 1800-talet har det travtävlats i våra trakter. ”Travets vagga” påstås ha stått här. (Vi syftar då på kallblodstrav, för den varmblodiga varianten kom från Danmark, därom är alla ense.) Eller var Jämtland/Hälsingland först? Men grannarna i väster var ännu tidigare med vaggandet och deras hästar var oftast mindre och kvickare än våra.

Lokala travklubbar arrangerade tävlingar på upplogade banor på någon av våra många sjöar, men ibland kunde det bli så att man använde landsvägen i stället. Det var inte alltid så lyckat.

Hemmansägare Anders Andersson i Stenbyn, Töcksmarks socken, var på hemväg från Norge när han fick sällskap av några norrmän över Hån-fjället. Efter lite skrävel och storordigt snack var det upplagt för en norsk/svensk match om vem som hade den raskaste hästen.

Det bar iväg. Till en början gick allt bra och ekipagen höll någorlunda samma goda fart, men i en nedförsbacke råkade svenskens kärra gå rakt på en sten och ”stjälpte omkull med påföljd att A. fick 3 refben afbrutna och ett inklämt i ena lungan. I sanslöst tillstånd måste han föras till närmaste gästgifvaregård, hvarefter läkare eftersändes, hvilken gaf honom nödig vård.
Tillståndet är betänkligt.”
Notisen är hämtad ur NWT från 22 oktober 1892.
Hur det till slut gick med hemmansägare Anders har jag trots ivrigt bläddrande i gamla tidningslägg inte kunnat få besked om. Men inte lät det precis positivt.

En av alla norska stjärnhästar som gjort oss den äran under årens lopp är Bork Rigel här nedan, lika populär var han än visade sig, vilket var överallt. En enda gång under sin långa karriär kördes han av Cato Antonsen, nästan hemmakusk här i Årjäng och champion 1994. Det blev förstås segerjubel och hej till publiken i Erik Perssons Memorial 1998. Bosse Larsson tog fotot, en av de 500 bilderna i Årjängs jubileumsbok från 2016. (Ett mindre antal ex av boken lär skola finnas kvar i Travmuseet).

Årjäng är den svenska bana som har de tätaste kontakterna med Norge, och så har det varit alltsedan premiären under marknadsdagen 1936. (Fast just den dagen uteblev norskarna med giltigt förfall). Länge kunde vi kröna samarbetet genom ett norsk/svenskt lopp för de allra yppersta. Grannarna skickade hit stjärnor som Baus Tryggsön, Dally Bausen, Vintilla, Spikla och Steggbest, för att bara nämna några.

Det var oftast Marknadstravet som gällde för dessa elitträffar. Nu travkör vi inte längre under denna vår av tradition näst bästa publikdag under året, marknadsdagen. Jag är en av de många som med inte så lite fukt i ögat beklagar detta faktum. Dock har vi erfarit, att Marknad 2020 åter kommer att förgyllas av travsport. Hoppas innerligt att den uppgiften stämmer.
(Däremot är vi väl inte så överväldigande många som närvarade vid premiären den 30/9 1936?)

NY UNIONSKAMP I MORGON
Nåja, tävlandet Norge vs Sverige går vidare, i morgon på Färjestad, där Unionskampen med V75 förhoppningsvis lockar massor av hästfolk från bägge broderländerna. Sen hemmansägare Andersson i Stenbyn råkade illa ut i backen nedanför gränsen har unionen visserligen upplösts, vilket skedde i oktober 1905 just i Karlstad, något som i viss mån berättigar att morgondagens travfest förläggs dit.

Vi som detta år går miste om marknadstrav, får väl handla renkorv av Vild-Hasse i stället.

En annan av kallblodskungarna i Norge hette Slogum Tron. Han regerade i början på 1980-talet. Det stora året var 1984, då han här i Årjäng slog nytt svenskt rekord, alla kallblodskategorier, med 1.24,3/1640. Liksom på den här Erik Widén-bilden kördes han den gången av Gunnar Eggen. En annan som också ofta satt upp bakom den flotte hingsten var den skicklige Jan-Erik Halvardsson, Töcksfors-sonen med rötter i Kroken, Holmedal. 

19 september 2019


Skriv kommentar

GAZELL VISAR FAREWELL I OFF THE HOOK

Sedan ett antal år tillbaka har galleristen David Nordström sökt locka JONAS GAZELL till Off The Hook. I samband med att Värmlands minsta galleri i år firar sitt 10-årsjubileum lyckades han äntligen! Den 40-årige konstnären bor för närvarande en stor del av året i Värmland, i Visterud närmare bestämt. Det kan ha bidragit till att han nu gjorde den här avstickaren till Nordmarken. Tidigare har vi upplevt verk av hans hand i bl a Alma Löv Museum, Röda Sten Konsthall och Adiacenze Cultural Center. Nu anslog han helgen 31 augusti/1 september till sin första utställning i Årjängsregionen.

Nytagen bild av Jonas Gazell. Miljön är den natur han så gärna älskar att finna inspiration i, här på en icke angiven pizzeria i Årjäng. 

Gazell är född år 1979 i Stockholm men sin grundläggande konstnärliga utbildning erhöll han vid Academy of Fine Arts i Umeå. Han har vidgat sin kompetens genom att följa The Nordic Sound Art Programme, vilket ger honom en långtifrån vanlig bredd i sitt konstnärskap. Vi är många som följt honom sedan debuten och jag måste säga att det är med stor spänning vi såg fram emot att få ta del av hans senaste skapelser i form av utställningen Farewell.

Vi blev inte besvikna!

 

Vilken fågel som vårdat sina ungar i detta fågelbo, vet inte Gazell med säkerhet. Han upptäckte det i mellanrummet mellan två fönster han beställt i en second-handbutik. Bilden, samspelet människa - natur drabbar betraktaren. Utan pardon.

I sin konst utforskar Jonas Gazell interaktionen mellan vårt mekaniskt fulländade samhälle och naturen. Han är fascinerad och skrämd av den snabba teknologiska utvecklingen som lockar till överkonsumtion och cyniskt ödeläggande av naturresurser. Han arbetar med återanvända och renoverade hushållsapparater och andra vardagsföremål och nyttjar videoklipp och ljud för att visa vad han menar.
Gazells tes är att om människan lämnar ett föremål, en produkt under en längre period, så kommer naturen att ta hand om och omforma produkten. Till slut kommer något att bryta monotonin och processen kan leda till något positivt. Med andra ord: Gazell sysslar med stora existensiella frågor, det handlar om Livet och Döden.

Jonas Gazell ger inga svar, men han väcker tankar. Vi tackar för en stark upplevelse och önskar lycka till med fortsatt  framgång i en konstnärlig nisch, där han har en given plats.
Bengt H. Nilsson, Årjängs-Portalens recensent och flerfaldig kulturpristagare.

 

31 augusti 2019


Skriv kommentar

TANKAR INFÖR SKOLSTART

Några år, kanske bortåt 40, var jag en kugge i det stora Svenska Pedagogiska Urverket. Som lärare och byråkrat. Karriären inleddes i Köla, där jag verkade en hösttermin, först i Ånnebol och sedan i Rudsgården. Båda dessa lärosäten är väl nu nedlagda, ja, Rudsgårdens skola har rentav för länge sedan blivit lågornas rov. Terminen gav mig i varje fall en viss smak på läraryrket, fast vi nog mest höll till utomhus och spelade fotboll. Kanske just därför.

Att slumpen gjorde att de elever jag under de 40 åren hade framför mig i klassrummet, där jag satt i katedern som nån sorts profet, nästan undantagslöst var snälla och fogliga, tackar jag högre makter för. ”Satt i katedern” kanske inte stämmer helt, förresten. När jag gick provår i Stockholm fick jag av rektorn, den huvudansvarige för att de flesta av oss bedömdes duga till lärare, en rejäl åthutning för att jag satt på katedern. Han var teologie doktor, så han hade säkert rätt.

Jag följer dagens skoldebatt, inte speciellt noga men trots allt med ett visst intresse. Därvid kan jag bara konstatera att läraryrket jämfört med hur det var på min tid blivit bra mycket riskablare för utövaren.

TYPEXEMPEL
En unge påstås ha spottat sin lärare i ansiktet. Läraren tycks ha tagit illa upp och med ett fast tag om överarmen på spottaren (klämskada?) fört ut denne ur klassrummet. Naturligtvis kände sig eleven (och hens föräldrar) kränkta och anmälde övergreppet. Sådär en 10 tusen spänn torde kommunen få punga ut med.

Huruvida läraren kände sig kränkt, anges inte.

Säkert har jag missuppfattat just denna händelse. Skit samma! Det jag ville få fram är att jag själv nog skulle ha blivit lite småsur om någon elev spottat på mig. Kanske rent av kränkt.

SPOTTA I ANSIKTET
Men för inte alltför länge sedan, på min tid faktiskt, kunde två herrar efter en stunds gemytlig samvaro vid punschbordet samsas om att sluta titulera varandra ”doktorn” och ”direktörn”. Då kunde de titta vandra stint i ögonen varvid den gråhårigaste tog till ordet: ”Det kanske är dags att vi spottar varann i ansiktet och säger du. Jag är väl äldst. Jag heter Helmer. Tack ska du ha! Och skål!”

Brottsplats Solberga.

På andra våningen vid fjärde eller femte fönstret från höger låg det klassrum där jag förgrep mig på den stackars ligisten. Det känns gott att nu få lätta hjärtat.

BROTT OCH ÅTERFALL I BROTT
Ett par incidenter som säkert hade kunnat kosta min kommun slantar, erinrar jag mig. En slyngel på Solbergaskolan kan ha känt ömhet i axeln när jag hjälpte ut honom ur salen, men glömde öppna dörren. Dörrarna var delvis av plywood och det uppstod nån sorts resonans, en ljudeffekt som skrämde både klassen och gossen. Och mig. Men dörren höll.

JACKA PÅ KROKEN
En niondeklassare i Årjäng var högljutt ointresserad av skolämnet religion, varför läraren ringde på studierektorn, d v s mig. Ateisten mopsade sig även mot mig, ville inte ens ta av sig jackan, så jag avhyste honom ur lärosalen. I korridoren hängde jag upp jackan, med gossen i, på en klädkrok för att ha honom på plats när vi diskuterade läget. Han kved: - Jacka ä speller ny! Å dyr! - Dä gir ja faen i! röt jag . Inte fint sagt, men så sa jag.
Det bör påpekas, att eleven var av den spensliga typen, annars hade jag nog inte vågat mig på honom.
Dessutom är jag gravt konflikträdd.

Det känns lite gott att veta att det som hette Förbundsskolan bytt namn och i stort sett jämnats med marken. Därför finns inte den hängare kvar på vilken jag spetade upp en liten försvarslös stackare för 50 år sedan. Min ursäkt godtogs långt senare av den upphängde i samband med att vi gemensamt firade Årjängs Marknad. 

Dessa två kränkningar är de enda jag mig veterligt har på mitt samvete. Solbergafallet får väl läggas i mappen Ouppklarade brott. Den som kunde ha blivit målsägare i Årjäng har i vuxen ålder kontaktat mig, inte för att ge mig en snyting utan för att framföra ett tack. Det låter fake news, men det är det inte. Påstod han mådde bra. ”Behövde nog en tankeställare”. (Kanske sa han så bara för att vara snäll).

Vederbörande föräldrar fick sannolikt aldrig vetskap om kränkningarna. Själva K-ordet (Kränkt) användes heller inte så ofta förrivärlden.

Jag är inte stolt över mina felsteg, snarare lite skamsen. Skulle inte göra så idag.

Min fasta förvissning är i alla fall att jag genom att inte längre sitta vare sig i eller på katedern sparar goda pengar åt kommunen. Skattekronor som kan användas bättre.

Tycker att jag på detta sätt tar mitt ansvar.
Så är det.

28 augusti 2019


Skriv kommentar

BOKslut

Läs hela inlägget ...

25 december 2017

SCOOPET

Läs hela inlägget ...

13 september 2017


Dela med andra!