Café Broms
Reportage
om att något fattas
Det sägs att man märker att man blir gammal först när man sitter och gaggar hela dagarna om allt man saknar. Jag funderade lite över det i vintras, när jag under några hektiska istravslördagar beklädde (den deponimeriterade) speakerstolen och försökte läsa startlistor och resultat utan att staka mej alltför mycket. Det var liksom något som fattades.
Det ringde ju inte från Karlstad var 20:e minut!! Det var Lars Tvåan Nilsson som saknades. Han brukade regelbundet slå en signal och uppdatera sig efter (ofta under) varje löp. Vem tog ledningen? Hur fort gick första 500? Första km? Vem ledde i sista sväng? Hur travade hon? Hur såg det ut vid målgång?
Det var Tvåan som fattades, en ständigt lika vänlig och hjälpsam god vän som i fjol sålde sin sista potatissäck och skrev sitt sista löpningsreferat från Sillerudstravet och loppet om Postkörarnas Vandringspris. Vi hade unnat honom många, många pensionärsår ytterligare vid telefonapparaten och datorn. Tomt!
Sista Årjängspremiären Lars Tvåan Nilsson fick uppleva var 1 april i fjol. På bilden delar han ut pris i VF:s USA-resa (till Fredrik Jonsson, Morfars Boy).
En välljudande röst i cyberrymden som tystnat av andra orsaker och som också fattas oss är Lennart Persson, f d Travnet. En bitvis ganska elak herre, men som de flesta av den sorten med ett hjärta av guld. Hans intervjuer med Kari Lähdekorpi tvingas vi nu vara utan. Illa, illa! Hans intervjuteknik borde många ta efter. Ofta skruvade han lite grann på sig och tittade ut över ägorna i stället för att spänna ögonen i Kari. Enkla, raka frågor. Humor. Och Kari själv, ett perfekt intervjuoffer (utan att vara offer), en intelligent, välformulerad medspelare till LP, han säger sig ju också ha för avsikt att lämna, eller åtminstone dra ner på, engagemanget inom travsporten. Inte bra!
Andra saknade företeelser:
1) Färjestad Bollklubb (ett ishockeylag) i SM-final. Vart tog dom vägen?
2) Billingsfors IK i fotbollens seriesystem. Lagt av! Nånstans långt härinne drömmer jag mej tillbaka till Lövåsvallen där Willis och Aller Karlsson och Sven Rydell (och den där snabbe högeryttern som flaxade och dribblade och slet) som visserligen inte håvade in några drösar av poäng, men vaddå!, de mötte ju såna som Gunnar Nordahl och hans bröder, så vad kunde man begära? Fest var det i alla fall över Billingen 46/47.
3) Dubbeltravet på midsommar. Hur gör Töreboda Travklubb nu?
4) Vår solstråle på sekris, Ulrika. Vill se dig snart i vinnarcirkeln!
5) Redaktionens globetrotter Stig Halldin. Men den vet vi i alla fall var vi har. Vi har skickat honom till Malta på jakt efter hans travbana nr 133 (eller vad det kan vara). Han samlar ju på banor. Varför? frågar man sig. Men låt oss se reseräkningen innan vi betalar ut en enda traktamentseuro. Vandrarhem var det sagt, och vandrarhem är det som gäller.
6) Degerfôrs i toppen av superettan. Var finns ni? I höstas luktade det ju nästan allsvenskan.
7) Nåt riktigt bitskt blågult i Elitloppet. Det är nästan patetiskt när kamraterna i media efter Olympialoppet darrar med underläppen och utnämner Sanity till Vårt Stora Hopp efter hans i och för sig snygga årsdebut. Underliggande resonemang: Han var ju inte med och fick smisk av Commander Crowe på Åby, alltså har han chansen kvar, menar dom som ”tar ställning och tippar”. Betänk att Iceland har vunnit löp i Årjäng, det har aldrig Rapide Lobell. Ett drag? Synd bara om dom allihop att Arch Madness säger tack och hej till hela gänget 250 kvar. Nämn det inte för nån, jag lägger resten av pensionen på honom och vill ha fyra ggr på toton.
8) Kommande måndag avled för 100 år sedan August (säg Ågust!) Strindberg. Han satte aldrig sin fot på travet på Brunnsviken, vad jag vet. Det har inte ens Halldin i 5) här ovan gjort. Även om han påstår det.
1) KOMPLETTERING av Blädder nr 3/2012
LILIAN vann lopp 1, meeting 1/1942 (de minnesgoda erinrar sig att det stod om henne i förra Bläddret). Hon fick inte några fler framgångar, åtminstone inte här i Årjäng. Inte det minsta konstigt! Likt många Skrymer-hästar, inte minst märrarna, var hon inte ett dugg trevlig att handskas med, elak och vrång, så Gerhard hade blivit hjärtligt trött på henne när en norrlänning som gjorde sin beredskapstjänst vid Mon, V:a Fägelvik, talade om att hans far, en hästhandlare, var villig att byta till sig Lilian mot en märr av finnblod som han hade. Gerhard klippte till direkt och fick – obesett ! – i sin ägo Donna Pio, e. Don – Pio, registrerad som kallblod. Donna Pio vann något lopp iVärmland, men ännu framgångsrikare blev hennes dotter Piadonna e Elsass , som ett år på 50-talet faktiskt var segerrikaste häst i Årjäng. Lilians vidare öden vet vi inget om.
En sak till: Årjängsfärderna per landsväg från Boda långt ut i mörkaste Fågelvik, nära Båstnäs, var inte gjorda på en dag, som vi trott. Nej! Så här var det: Dag 1: Boda – Töcksfors, 20 km. Inkvartering hos Elis Abelsson. Dag 2: Tfors- Årjäng, 28 km. Travtävling. Tillbaka till Tfors och Elis, 28 km. Ny övernattning. Dag 3: Töcksfors – Boda, 20 km. En weekendtripp som i Lilians fall 1 mars 1942 inbringade 16 kronor netto.
9 maj 2012
Skriv kommentar
IDEL ÄDEL AMATÖRADEL och en HÄPEN ELVAÅRING
K-MÄRKT? Redaktören har äntligen hittat en frisör som mot ersättning förbarmade sig och skalade av vinterpälsen. Så här illa såg det faktiskt ut dessförinnan. Att ett barnbarn skrämt skrikande flydde var inte så underligt.
(JM Photo)
Har man inget annat för sig, kan man alltid grotta ner sig i grubbel. Ett näraliggande ämne: Är travamatörerna en utrotningshotad art? Alternativt kan man ta en tanketripp 70 år tillbaka, till Årjängs premiär 1942. Man kan rent av kombinera de två ämnena.
Som vi alla säkert minns inträffade det årets första travdag söndagen den 1 mars. Först ut var ett koppel nordsvenska 3-åringar. Arton till antalet, uppdelade i två avdelningar, som räknades samman när prispengarna fördelades. Av de 18 var 11 efter 1938 års schlagerhingst, Ceres. Vinnare i lopp 1: Lilian e Skrymer (!), körd av Gerhard Skogh (äldre bror till sedermera välkände Sven) från Sundsbyn, V:a Fågelvik. Belönades med 30 kr, för hon blev bara totalfemma eftersom fyra hästar i avd B sprang fortare än hennes 2.14,8/1100m. Insatsen var 14:- så nettot blev futtiga 16 riksdaler för Lilians mödor, 4 mils landsvägsknatande i ottan och lika långt hem. 20 öre/km om jag räknat rätt. Men OBS! ingen transportkostnad, ingen EU-beslutad transportutbildningslicens, uppsittningspenning, utselningsavgift, veterinärbehandling eller boxhyra tillkom. Ännu knaprare blev förstås nettoöverskottet för Sven Dahlgren från Arvika, som med sin Curro nöp sjunde och sista pengen. Sven kom per lastbil. Man frågar sig: Hur klarade de ekonomin? Svaret är givet: De var amatörer, såna som knappt tillverkas längre. (Inte ens en uppfödarslant fick de).
Som vinnare av 3-årsloppet stod faktiskt inte en Ceres-häst utan Kavels son Bergtor II, från Lilians granngård (äg Arvid Edvinsson) i Sundsbyn. Kusk: Karl Arvidsson. Ansenliga 150 kronor in (minus de 14). Av de aderton kuskarna har faktiskt nästan alla i rakt eller snett nedstigande led ättlingar som ända in i det vi kallar vår tid varit verksamma på ett eller annat sätt inom travsporten. Totaltvåa var Carlén Danielsson/Ceresjänta, som imponerade till den grad att hon torsdagen efter köptes av Hugo Einarsson (Stall Nordby) och i dennes namn som favorit segrade 14 dagar senare. Trea var Karl Jakobsson från Långserud med Engman (som vann löp 8/3) och fyra Ceressa/Einar Eriksson på Skålerud. Knoge och E Persson, Högerud, (Elof eller Ernst? jag gissar Elof) fick en matlapp, 30:-, medan Fjällbruden, tvåa i avd A, blev utan pengar fast hon gjorde ett fint lopp för sin ägare Edvin Andersson, Åslanda. Cerly/ Johan Kristiansson, Karlanda, hade svårt med aktionen i början av karriären och blev diskad medan Cervin/A E Olsson, Liane, hamnade sist. Men 14-kroningen fick alla punga ut med. Totalomsättning denna krigsvintersöndag: 16.909 riksdaler.
En ljusglimt våren -42: Dag 3 (15 mars) såg ett lika oväntat som populärt gästspel: Solvallachampion Gösta Nordin. Generöst avstod Paul Albinsson sin Kjapp till sin vän stockholmarn. Kalla snabba var en fri handicap, grundlag 1.49, och Dalebrun från Edane stod start med Kjapp 140 m efter. Att hämta in det tillägget menade tvärsäkra spelexperter (jorå, såna fanns redan då även om de inte är fullt lika bergsäkra som nutida efterföljare) var en orimlighet och sonen till Veslegut-Tök tilläts dela ut hela 8.41 till dem som såg Göstas uppsittning som ett drag. Storfavoriten Dalebrun (P J Ericsson) bara tvåa.
Nu, 70 år senare, har vi genomlidit en påskhelg helt utan Årjängstrav och fasar redan inför 1 maj, då samma öde väntar oss. Känns så oändligt tomt. Så har det förvisso inte alltid varit. En garanterat sann historia från 1 maj i tevens barndom:
När Gunnar Albinsson, 11, numera Falun-baserad, kom hem till Lyckeby efter travet, satt fader Torsten (yngre bror till Paul) och tittade på hallåmannen Olle Björklund som rapporterade om demonstrationer på Arbetarnas Dag under massiv uppslutning (detta var länge sedan) landet runt. En häpen Gunnar: - Men pappa, idag! NÄR DET ÄR TRAV!!
Klarläggande fotnot: Travamatörerna är inte utrotningshotade. Som en av de klokaste av dom brukar muttra: - En hobby får kosta. Det är inte gratis att köra folkrace heller.
24 april 2012
Skriv kommentar
Kul läsning för en utflyttad Årjängare. Är det någon chans för att äldre "Blädder" finns samlade i bokform? Ha en trevlig sommar!
om konst, delad vårdnad och en kärlekskrank kvinna
För att i någon mån motsvara bilden av intellektuell kulturpristagare har jag ännu inte släppt vinterpälsen. Inte sett en frisör sen före jul. Resultatet är inget vidare.
KaLu PHOTO, Lfrs
I min egenskap av kommunal kulturpristagare 2011 invigde jag - det är mycket sånt - på långfredagen årets konstutställning på Huset på Strand. Ett 20-tal utställare. Hög klass allt igenom. Gå dit!
Att jag helt oväntat hamnat i kulturbranschen gör att jag med nyfrälsta ögon kikar mig runt i omvärlden efter allt som kan sorteras in under begreppet konst och kultur.
MYCKET BERÖM har hon fått, den nya loggan som ATG tagit fram. Se den högst upp ovanför varje lopp! Men vad föreställer den? Likt alla andra konstnärliga alster av klass ges möjlighet för varje betraktare till tolkning efter eget gottfinnande. Att det har något med fiskenäringen att göra, det står i alla fall klart. Delfinen högst upp och den havande bardvalen i mitten är lätta att urskilja, men vad är det för firre nederst? En slamkrypare? JA! Men vilken är kopplingen till vårt spelbolag ATG? Jo, delfinen symboliserar kundernas snabba ryck – datortryck med pekfingern - när de får en spelidé, valen föder ju ideligen levande ungar liksom ATG (nya spelformer!) och slamkryparen är helt enkelt vanligt gammaldags fjäsk för den ganska färska travspelsmarknaden Afrika, där kryparen ju på många håll är nationalfisk.
Övre Blomsjöns Fiskevårdsförening har bett mig framföra sitt uttryckliga gillande. Betyg: 5 flöten: ”All PR är bra PR!” hävdar ÖBFVF:s talesperson. Hen vet.
EN CHANS. Jag brukar aldrig tycka att andras ungar är fina, men nu måste jag erkänna: Estelle är vacker! Nu vill jag föreslå att Årjängstravet hugger direkt och instiftar ett storlopp i flickebarnets namn. Färjestad har ju sin morbror Carl Philip. Varför inte Nordmarkens Stora Blåblodiga 3-åringspris, Prix Estelle. En vandringspokal i puraste guld med Årjängstrollet i relief. För att pokalen skall bliva ständig egendom skall den erövras av samma häst två år å rad. Prinsessan blir säkerligen förtjust om hon får se löpet från hedersläktaren, ta en slurk ur nappflaskan och efteråt prisutdela.
Mera kungligt: EN PÅSKTRAGEDI På hemväg från Huset på Strand köpte jag mot vanligheten Expressen för att ta reda på vilka årjängskvinnor över 40 som tjänar mest pengar. Löpsedeln lockade med nyttigt vetande. En annan helsida kungjorde att JONAS SAKNAR HUNDEN ZORRO, vilket gjorde mig så ont, så ont. Madde hade för två år sedan utan min vetskap slutat vara ihop med Jonas och tagit med sig Zorro till New York, där hon tydligen lever ihop med en utlänning. Jonas går omkring och saknar och så gör naturligtvis även Zorro, just Jack Russel-terrierna är ju så känsliga. Att inte sambolagen föreskriver gemensam vårdnad i såna här fall, det är rent ut sagt en skandal, fru Ask! Om det så bara skulle röra sig om en hamster. Att min påsk blev förstörd, det skiter dom väl i.
EN HJÄRTATS PÅSKSAGA Amorösa kvinnor letade jag efter under senare delen av 1940-talet. Energiskt men fullständigt framgångslöst kollationerade jag utbudet av galanta damer på Tjolitta, Tôstemon, Hollsten, Säffle FP, Koppom, Mona Hotel i Mysen, Bönnenes Hus i Örje, Hämnäs, Töcksfors osv osv för att inte nämna Årjängs Folkets Park. Moralbegreppen var ju betydligt striktare den gången. Dessvärre. Nu, 65 år senare, skulle man tro att allt var för sent. ICKET! Björn Goop utan guldhjälm men i rånarluva visade upp UNEFEMMEAMOUREUSE, ”en kärlekskrank kvinna”, rikshästen. Jag föll pladask. Hjärtat bankade som i värsta Sigge Stark-novellen. Hon är MIN! lät jag alla veta. MIN! Ett par, tre töntar till - inga hästkarlar, det såg jag med en gång - gjorde också anspråk på äganderätt, men det var mig hon tittade på, det kommer man inte ifrån. À la bonne heure (skit samma) som jag viskade till henne från 15 meters håll. Hade jag inte haft min allergi skulle jag ha klappat henne på mulen, eller vad det heter det där framtill.
Som hon rörde sig, uppträdde, utstrålade… och som hon VANN!
15 april 2012
Skriv kommentar
Ett rov för stridiga känslor - Blädder 1 2012
Hästälskaren Sigge Stark (Signe Björnberg) körde gärna lopp själv, men inte den här gången, när hon kollar platsoddset på en av stallets bättre hästar, El Paso. Rejäla affischer anslogs så fort odds och plats manuellt räknats ut.
Att även den som inte är purung, har alla möjligheter i världen att vidareutbilda sig och välja och vraka bland jobb i en ny karriär, det vet vi för det sa vår förståndige statsminister – Fredde – som ville höja pensionsåldern åtminstone till 75. Perfekt för en som under de senaste 60 åren haft ett drömyrke: hålkortsoperatör!
Ett underbart jobb. Ganska fritt, tror jag, och inte påfrestande för artros-knäna. Jag vet egentligen inte vad en hålkortsoperatör gör, men det lär dom väl ut på omskolningskursen? Kan man jobba hemifrån? Får man vab-dagar? Annars kanske riskkapitalist vore nåt? Inom Vård och Omsorg. Crook Care. Tjoho, här ska omsörjas!
Att lämna Blädderredaktionen var inte lätt. Det märktes i höstas när jag hade slutat för gott. Jag gick beständigt med en klump i halsen. Kort sagt, jag var…se rubriken! Det uttrycket hör hemma i romantisk tantsnusklitteratur från 1700-talet men även i klassiker som Sigge Starks odödliga Kerstin finner lyckan och romanen om den gudabenådade, travsäkra Lia-Perla.
Fru Björnberg (Sigge Stark) avgjorde saken. Hålkorten får vänta till förmån (?) för ett par Blädder till. Minnet av Signe när hon på stallbacken i Årjäng selade på svartingen El Paso (Manrico-Mevrow) åt sin tränarmake Gustaf (Gösta) blev för starkt. Nån direkt skönhet kanske Signe inte var, men minnet av Stall Hazard och henne är skönt! Ett rekorderligt fruntimmer.
Under den tid då jag var arbetslös, ägnade jag mig mycket åt TV, det gör ju gammalt folk. Fotboll och trav. Mest Premier League, där mitt favoritlag sedan många år heter Arsenal. Det beror på kompisfeeling, personkemi. Tränaren, legendaren Arsène Wenger är porträttlik en av mina favoriter bland själasörjare, kyrkoherde emeritus Bengt Rexed, numera avflyttad till Öland. (Fransosen AW har ju också flyttat till öland!!) Likt sin dubbelgångare i Årjäng har Arsène lett sin hjord till enorma framgångar. Tyvärr har laget bara en enda målskytt som är nåt tess, holländaren van Persie. Den får lägga alla högerhörnor, eftersom han är vänsterbent. Korkat. Tar nog ett snack med AW efter helgen. In i smeten med Robin! En hörna kan vecket kophôvve som helst lägga. Ta nån ur publiken!
Nu ska jag svära i kyrkan: När Glenn Strömberg kommenterar fotboll knäpper jag av ljudet. Han tjatar ju bara 10 sekunder efteråt om hur dom skulle ha spelat. Jag besserwissrar helst själv, med facit i näven. (Dock ska GS ha credit för straffen han filmade till oss i den där landskampen. Lysande!).
Min favorit Mikael Nybrink, han svär också i kyrkan. Han tycks mena att våra stortränare inte bara skor sina hästar utan också sig själva på sedelsvullna hästägares bekostnad. Samma gubbar som köper 25000kronorslotter i ATG:s stora Premielotteri. Har man hört på maken? Nej, det har man inte.
Nu svär jag i kyrkan en gång till: V86 är för långt! Sammandraget på en timme (eller en halv) utan en massa dösnackexpertis räcker gott. Och inte håller väl hästmaterialet i Mälardalen i längden heller? Mer sväring: Apropå TV: Det evinnerliga tjafset om Prix d´Amerique står mej upp i halsen! Nu börjar det väl snart tuggas om P d´A 2013?
Men på det sättet har väl surgubbar gnällt i alla tider.
27 mars 2012
Skriv kommentar
Blädder nr 18
BLÄDDER nr 18 Genom räcket…ut på banan…upp till toppen…vi hyllar
Att bli vinjettansikte i Blädder, det slår det mesta!
Jag är ett formidabelt scoop på spåren. Fast inte riktigt all research är genomarbetad törs jag redan nu avslöja vilken väg ATGs störste tog för att bli ATGs störste. Nu snackar vi REMY NILSON. En läcka på ATG, en karlstadpôjk, har kvittrat i mitt öra, så nu vet jag hur allt gick till.
Ser du gossen vid pilen? Det är REMY, 8. Bakom honom Stig, pappan, och minsann är inte mormor också med. På den maxipixlade förstoring vi gjort på redaktionen ser man tveklöst att han som inte håller sig inom banmarkeringen, är Feskevikarn. Så var det! Genom räcket spikrakt via Arvika Nyheter till Expressen till ATG och vidare 1999 till sportchefsstolen på Svensk Television. Sen tillbaka till ATG och VD-fåtöljen. Handplockad dit av Bo Dockered 2004. Ett fynd! ”Brobyggare” sa Patrik på STC.
På Solbergaskolan i Arvika, känd för sina duktiga svensklärare, fick Remy lära sig hantera vårt modersmål på ett fenomenalt sätt. Kreativ som ingen annan skapade han sånt som V75, Dagens Dubbel, Harry Boy och V86. Heders!
På Arvikamarten föredrog han i unga år trollkarlar som Mr Magoo framför Virvelvinden, Lergöken och andra ytligheter. Kunde själv ha blivit en superb illusionist, det såg jag nyssens i TV, när han gravallvarligt förklarade att spelarna en jackpotdag får hämta ut 91 % av insatserna, vilket fick folk i sofforna att dregla i ölstånkan. Att det gången före bara blir 45 % utbetalt, det glömde han i hastigheten att nämna Ett trick värdigt Mr Magoo.
NÅGRA LÖSA TRÅDÄNDAR, SUMMERING
Om sommaren: Ovanligt fin! För att likt en knubbsäl glida ner i Lelång kräver jag att 1) solen är framme och 2) det är 18+ i vattnet. De kriterierna uppfylldes i år under 50 dagar. Årsfinal 9 september, då gradstocken dök till 17.
Om hösten: Inga blåbär, gott om lingon. Och svamp till förbannelsen.
Om slapp kontroll: Jag kan inte kommentera enskilda ärenden, men nog gjorde gubben Noak en miss när han släppte ombord två älgflugor på arken?
Om skutt: Jag hade ingen förklaring till att Jonsson på Storan glädjeskuttade i förra Bläddret. Alla andra tycks veta att utbrottet skedde strax före kl 7 den 27 juni 1959 när Jonsson fick beskedet att Ingemar Johanssons högerslägga i rond 3 sänkt Floyd Patterson kl 03.47 svensk tid. Göteborgaren Jonsson, själv f d boxare, reagerade spontant och Per Albinsson tog Årets Bild. Det direkt dödande slaget, idrottshistoriens hårdaste, hade fällt (dödat?) världsmästaren sex gånger, men likt en älgfluga vägrade han i det längsta att ge upp andan.
Om pension: Alldenstund jag efter denna årsfinal tackar ja till det förtida pensionsuttag som mina chefer år efter år frestat mig med, får jag härmed tacka mina (tre) trogna läsare för all stöttning.
Hädanefter kommer jag att njuta mitt opium (som det absolut inte heter) och bombardera pressen med magsura insändare om den grafiska klantskallen i TV4 (onsdagar) som inte vet att det vid voltstart ska vara en skiljelinje i tablån mellan volterna. Och gud nåde den (samma skalle?) som en gång till är så urbota obegåvad att han kladdar ner segertäcket i Årjängs Stora med horribla Årjäng´s. Jag ska banne mej skicka utbildningsministermajoren Janne B på honom.
Vad skulle Remys lärare Bernesjö ha sagt? Nidingsdåd skulle han ha sagt.
Allt började med en ordningsförseelse. Att sticka ut skallen så här är både farligt och förbjudet. Läs reglementet! Det hindrade inte gossen från Fiskevik att klättra vidare mot höjderna, VIP-logen där uppe, där Hugo Einarsson står (se pilen) och ännu högre (Silvergrisen).
15 oktober 2011
Skriv kommentar
TANKAR OM KRITERIUM, OAKS OCH PODAGER
Den nyss gångna helgen gav för värmländskt sinnade medborgare både vin och vatten. Vinet var väl, att de båda fotbollslag från Årjäng som kvalade för uppflyttning, båda vann och att Degerfors nästan har vittring på en kvalplats till allsvenskan. Utspätt vatten är att rubriken Förankrade i botten ska behöva nyttjas om vår stolthet Färjestad i Löfbergs Lila Arena. Ska vi behöva ha det så här?
Kriteriehelgen på Solvalla var dock en ljuspunkt. Inte bara för att Pato, med 185.000 på kontot, tränare Petri Puro, nu tillsammans med glade finnen Peter Ingves tog hem 1,6 miljoner i herrarnas avdelning, utan minst lika mycket för att Vincennes var bäst i damernas s k Trav-oaks, värt 1 miljon. Finskt i sulkyn även här: Akseli Lahtinen. Tränare: Sören Lennartsson Umåker. Gemensamt för de båda vinnarhästarna är att de åtminstone inte slitit ut sig på täta starter, de hade inte mer än fyra (4!) starter var bakom sig. Nu gäller det bara att i framtiden bära den drös av pengar de dragit på sig. Ett kärt besvär, kan man tycka.
Sören Lennartssons storseger ger i viss mån även Värmland lite glans och ära. Sörens far är nämligen den färgstarke Gustav Express från Ransäter som i många år satte skräck i konkurrenter och domarkår i Värmland, åtminstone de gånger han ansåg sig illa behandlad, orättvist bötfälld eller ondsint diskvalificerad (med Vittsjö t ex). Då skrädde han verkligen inte orden. Jag är helt övertygad om att Gustav mös i sin himmel när Akseli Lahtinen i sista kurvan var lite tuff mot Untersteiner/ Mermaid Ås. Diskningsberättigat? Nja, nej!
Dagens bild, en 60-åring, är knäppt på torget i Årjäng, det gamla ärevördiga. T v ses Jonsson på Storan, en göteborgare som p g a travintresse hamnat på Stora Hotellet i Årjäng, där han upprätthåller en tjänst som alltiallo. Vad är han så glad för? Ja, inte är det för att hans ägandes travhäst, Bellman e Sunny Sam, vunnit löp, för sån var inte Bellman att han sprang ifrån nån. 6.045 kr på 111 starter vittnar om det. Han t h är Gunnar på Centrum (Claras), kaféet som syns i bakgrunden, bredvid Carlsons Möbler. Gunnar var bagare hos Clara och är här iklädd sin arbetsdräkt.
Varför är Jonsson så glad? Den frågan får vi aldrig nåt svar på. Varför visar jag fotot? Jo, det är för att osökt komma in på Clara Johansson, Gunnars chef, född 1902, yngre syster till Paul Albinsson. ”Clara mä tåa” alltså. Hon hade GIKT, en vällevnadsåkomma som bara drabbar intellektuella med god ekonomi. Churchill hade det, kanske Per-Albin Hansson också och Edvard Persson, vår genom tiderna förnämste karaktärsskådespelare.
Nu kan även jag, Blädder, räkna mig till den illustra skaran. Inte utan att man känner sig lite stolt, när man får redogöra för och visa upp sin portvinstå. Jag tror minsann att även Jonsson på Storan hade en släng av podager. Fast inte när bilden togs, man hoppar inte så ystert när det ömmar.
Foto: Sven Setterlind
7 oktober 2011
Skriv kommentar
Hej Bengt kroken, bilden är tagen den natten Ingemar Johansson vann VM . Jonsson var som du kanske vet gammal amatörboxare. Hälsningar Inge på plan
Hej Bengt
Jag vill bara säga att jag läser det du skriver med stor behållning och önskar bara att jag vore hälften så bra
Walter C.
Årjängs-mââten
Nordmarkens Travsällskaps första tävlingsdag sammanföll med marknaden för 75 år sedan. Båda evenemangen hade flyttats en vecka från torsdag 23 till 30, eftersom en barnförlamningsepidemi härjade och större folksamlingar var förbjudna. Inte helt ovanligt med såna förbud, Östersund fick 1938 ställa in av samma orsak. Barn kunde undvika att bli smittade bara de lät bli att äta fallfrukt och sparka i lövhögar. Sades det.
När vår bana fyllde 20 år, var den redan etablerad som en av de verkligt ansedda. När marknadsdagens stora norsk-svenska poänglopp stod på programmet, ville de flesta vara med.
STEGGBEST var det stora namnet vid mitten av 1950-talet. Han och showmannen Eilif Schou var ett omåttligt populärt ekipage i Nordmarken, som de besökte första gången 1955. Det året vann nr 17 Elvard/ Nils Nilsen i två raka, bägge gångerna med nr 21 Urdsönn/Karsten Buer som tvåa och nr 20 Steggbest trea. Mycket häst! Urdsönn 40 m bakom vinnaren hade bästatiden 1.32,9 = banrekord.
1956 fick Eilif vackert lämna tömmarna till sonen Jahn och själv stå vid sidan och se på, när de båda sopade rent i två raska. Eilif var avstängd för något hyss. Faktiskt var Steggbest inte favorit i första avdelningen, den korta, för hemmapatriotiska optimister hade gett Prins Silver den rollen. När den norska slutrökaren avlossades på upploppet fick dock dalslänningen sträcka vapen.
1957 var det stora året. När Spenter hade kastat sig i ett hejdlöst fel från start och Steggbest hade elva hästar före sig in på upploppet, såg det ut att kunna bli svenskt i topp. Men icke! En halvmeter från staketet svepte Schou och hans häst allihop och 10 m från mål var de först. Nytt svenskt rekord: 1.30,8/1720 och stor show efteråt när publiken fick hälsa på vinnaren i bästa Stefan Melander-stil.
I långa avd var det ombytta roller. Spenter/Ivar Larsen travade från start, medan Steggbest till publikens förtvivlan galopperade. Spenter hade allt under kontroll på upploppet, när Algot Scott tog fram sin bästa finishkörning och övertalade Valdemar att komma igen till knapp vinst. Halvskräll på toton förstås: 23.45. Steggbests 4:eplats rack till totalseger. Med en viss rätt rapporterade Perman i NWT att Steggbest den här dagen inte var helt juste, vilket kan vara en förklaring till galoppen. Han ”nickade betänkligt” i defileringen. Men sverigerekord blev det!
Kallblodscirkusen fortsatte till Örebro, där Runsy vann korta och Steggbest långa avd. Runsy etta totalt.
Nästa anhalt: Färjestad. En kolossalt uppskriven drömmatch mellan Runsy/Steggbest/Urdsönn/Spenter/Vinvar skulle en gång för alla avgöra vem som var Den Bästa. Svaret blev Dorstjärn, kusk Gunnar Karlsson. Stavnäsborna vann korta avd på 1.35,9, nytt rek, före Runsy 33,6 och Spenter 32,8. Urdsönn och Steggbest 32,2 från dryga tillägg. Sen kom ett rejält skyfall, som tydligen besvärade alla norrmän utom Spenter. Han vann det långa loppet tätt före Dorstjärn, som blev slutsegrare. Som ytterst remarkabelt noterades att sist i mål skrittade de övriga tre norska megastjärnorna i drömmatchen.
1958 var Steggbests form i dalande. Oplacerad. Han hade troligen för mycket att bestyra inom aveln, inte minst i Sverige, där han blev en dominerande linjebildare under många år. Spikla/ Karsten Buer gick inte att rå på den här gången.
I Nordiska Travmuseets Hall of Fame hittar vi förstås Steggbest. Där kan han snacka gamla travlöp med Karsten Buer, om han känner för det.
Fast han var hingst hade Steggbest ett otroligt lugnt psyke. Eilif Schou kunde släppa tömmarna och lämna honom på stallbacken utan att något hände. Här säger han hej till publiken efter sitt svenska rekord 22/9 1957.
15 september 2011
Skriv kommentar
RAKA SVAR
BLÄDDER nr 14)
RAKA SVAR IDAG. Bland ett 40-tal mejlfrågor väljer redaktionen ut ett par som blivit liggande i Inkorgen.:
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ HON? frågar En som aldrig. Varför säger ingen ”Vi har behandlat hon efter förra gången” eller ”Jag tog hon försiktigt från början?” Men ständigt detta ”Vi fick han i träning för sex veckor sen” och ”Jag satte på han norsken”.
RAKT SVAR: Som övertygat genusintresserad blir även jag upprörd i mitt innersta. ”Jag körde han på Romme”, låter ju helt naturligt. Så säger de flesta som är nåt att räkna med inom travet. Att likt Rolle Stoltz använda hoonom som objektsform, det finns det inte en själ som gör inom vår sport. ”Om Lasse (Björn) ger han en tryckare, så går jag ihop bakom”. Ha! Hur skulle det ha låtit?
Många omfattar åsikten att Stig H Johansson var språklig stilbildare härutinnan, och att bruket av han var nåt arv från hälsingeskogarna. Fel! Företeelsen är äldre än så. När min vän Börje Eliasson efter realexamen 1947 och ett par år hos Rikard Lorentzson flyttade till Algot Scott på Åby tog det bara ett par veckor innan han hade ”kört fort mä han i tossdass”. Kan det alltså vara göteborgskt från början? Före Gbg-flytten skulle han ha sagt ”kört fort mä´n”, för Börje var en tvättäkta värmlänning (från Åmål). Nej, jag tror att denna viktiga språkdetalj lärs in (=ut) i storstallen. För inte var det väl i Ånimskog Torbjörn Jansson förstod att man ska ”ta han lugnt från start”. Och vem sa så i Långserud, Magnus?
När jag blir pensionär ska jag söka EU-bidrag och grundforska i denna förbisedda fråga, så avgörande för travets framtid. Och söka svaret på varför man aldrig ”ger hon ett snällt lopp”. Är inte detta diskriminering, så säg? Fru Schyman har jag säkert med mig.
Språkfrågor hör eljest inte hemma på denna sida. Ändå tar jag en till: Sign Ömsint från Grums mejlar: Varför säger min idol Lennart Forsgren nånstansch?
RAKT SVAR: Därför att han är från Sundsvall. Han är i sin fulla rätt. Min svärmor var också från den vackra staden (som brann 1888, men det hör inte hit) och hon hade samma uttal.
Årjängs-solen lyste med sin frånvaro förra gången, men det märkte inte MATS PEDERSEN, som satte den avgörande spiken i hemmagängets kista.
Söndagens gladaste Årjängsgäst var norsk. I avd II av amatörmatchen Jarlsberg-Årjäng kom MATS PEDERSEN och Gothic´s Turner långt ut i banan med en raketspurt som knäckte t o m vår egen elegant Bjarne Albinsson, vars favoritspelade Bicc´s Dignity aldrig hann tända om när Mats i sin karriärs 23:e start kom flygande. Därmed knusades definitivt hemmalaget som med 178-224 i baken får ladda om batterierna inför nästa möte i maj 2012. 15.000 in till nästan lika glada ägaren Unni Stensson från Åby, speciellt som hästen trots 52 tidigare försök aldrig haft ärende till vinnartribunen. Och Mats, som på 22 starter gnetat ihop vesna 4.500 kr och aldrig varit i närheten av ens en totoplats, han njöt av all uppvaktning och lovade på stående fot att storhandla i Töcksfors på hemvägen.
Före Pedersens uppvisning såg det annars riktigt lovande ut för årjängsingarna som vann dubbelt i avd I. Terese Carlsson hade anförtrotts Flammen Stilig och körde hon till vinst helt enligt skolboken. Ulrika Axelson var god tvåa med sin egen Linnfoss, som spurtade vackert när hon gav han fria tyglar.
Glad Unni
22 augusti 2011
Skriv kommentar
om SUCCÉER
Av många duktiga fotografer på ATG betraktas Nils Stahre allmänt som den som är outstandingast. Se bara hur han här med enkla medel fångat travsportens själ en vanlig travdag i Årjäng.
Illa klämt mellan trista regndagar blev Årjängs Stora Sprinterlopp 2011 en – om vi får säga det själv – VÄLFÖRTJÄNT SOLIG SUCCÉ och det lopp som på förhand såg ut att bli av Elitloppsklass blev just det. Elitloppsklass!
1.10,4 var den aningen överraskande vinnaren Beanie M.M (tränare: Morten Waage). tvungen att springa för att hålla undan för Marshland och vrålspurtande Brioni. Tangerat banrekord. Ett speciellt tack för detta till Lavec Kronos och Lutfi Kolgjini som i täten eldade på för fullt tills fjolårsvinnaren förståeligt nog stumnade sista biten. Det verkar dock som om den genomköraren var av godo för Lavec K, som tog revansch med en flott seger i Åbergs tio dagar efteråt.
Vinnarkusk var eleganten Johnny Takter, en ständigt lika populär gäst i Nordmarken och en av de få större catchdrivers som även segrat i ett ”istrav” här i Årjäng. Det skedde för några år sedan, då han tillsammans med pappa Bo W. och resten av familjen inbjudits av Nordmarks Härads Travklubb. Nästan lika högt som istravsframgången skattar han nog segern i Peter Haughton Memorial i lördags med Weingartner. Grattis!
12.542 människor hade hittat till Årjäng, en siffra som inte skäms för sig det allra minsta i jämförelse med andra V75-banor. Och ingen ska försöka inbilla mig att det är enbart för spelets skull de många är här, nej nej nej! Trav är Kultur i Värmland och fina hästar drar alltid folk. Att det sen inte ständigt kryllar av besökare när det vankas vardagstrav, det är en sak som andra får förfasa sig över. Den som för ett ögonblick tror att det vid annat än enstaka extraordinära tillfällen går att vända publiktapptrenden, den pladdrar i ogjort väder, som dom sa förr. Så länge det går att hemma i den ombonade trevna datorvrån spela på hästar, lär majoriteten välja den varianten i st f att huttra på travarenan. Och eftersom spelpengarna försörjer hela ruljansen får vi finna oss i den ordningen. Siste man på publikplats släcker ljuset.
Apropå totospel. En garanterat sann historia som säger en del om proportioner. En nyanställd totokassörska vid vår vänortsbana Boden blev uppbragt när en kille begärde 1300 kronor vinnare på häst nr 7. – Men herregud, spelar du 1300 på en häst? Det får man ju ett par jeans för!!! Grabben, i stort sett lika moraliskt upprörd han: - Men, herregud, köper du jeans för 1300 !!!
En relativt välartad dotter till mig satt i kassan bredvid med öronen på helspänn. Det är hon som berättat.
Fjeldstad Goggen var under gången helg det stora och glädjande utropstecknet. Per Ludvig Nilsens flotte Pål Even-hingst var nästan yngst i Siljansloppet, 6 år bara, i ett betydligt mer garvat gäng, men när Ludde efter en spårsnål löpning smet ut från innerspåret var det hela över. Efter en fantastisk 4-årssäsong blev Goggens fjolårssäsong ganska misslyckad, troligen beroende på att han inlett sin karriär som betäckare, något som ju kan sätta griller i huvet på vemsomhelst. Nu är han tillbaka och, sanna mina ord, han och Ludde har många goda år framför sig i elitklassen. Men 66 ggr pengarna delar dom väl inte ut nån mer gång (?)
The Right Way i Åmål blev inget högerspöke. Över 3.000 fick se Per Hagströms klart lyckade experiment och vi rent av kräver en fortsättning. Gôtt mos! Rektit gôtt!
Vid Drive-In- infarten på E18 såg det ur så här V75-dagen med bilkö halvvägs bort emot Sandaholm. Passagen som i vanliga fall brukar varna för som en riskabel trafikfälla var denna dag helt ofarlig, eftersom det mesta stod stilla. Det gällde att vara ute i tid under Stordagen, vi var nämligen 12.542 som avsåg att från bästa plats bland bergen njuta av toppentrav i sol och lagom värme.
15 augusti 2011
Skriv kommentar
KROKENS BLÄDDER kommer ut ur garderoben: Ja, jag heter HOLGER!
9 september 2010
