Start
Nyheter Nyheter Insändare Debatt/insändare Kalender
Nationaldagsfirande
2017-06-06 16:00
Företagsbloggar Blogglänkar Länkakatalog RSS

ANER IKKE


V64, DET GILLAR VI
Efter tre omgångar med lunch- eller ottetrav blev måndagen den 22 maj den första ”riktiga” tävlingsdagen med kvällsstart och V64. Givetvis kom också publiken i större antal, 2208 närmare bestämt. Om det avser betalande besökare, är det storligen glädjande. Möjligen kan siffran dock vara en friserad sådan, det vet jag inte.

KRISTIAN FÅR SAMSAS MED TVÅ NORRMÄN
En som verkligen tog för sig var Åsbjörn Tengsareid, som inte alltför ofta gästar Nordmarken. Han är sedan 1999 professionell tränare för ett 15-tal hästar (däribland Petter Rags som vi några gånger sett i svensk TV) och har sin hemvist i Sandefjord, det forna valfångstcentret på västsidan Oslofjorden med en rejäl bit väg att köra för den som har ställt in GPS-en på Årjäng. Den turen satsade Åsbjörn på och tre hästar hade han att kuska, ingen av dom dock i hans egen träning. Bättre kunde han inte ha löst sin uppgift, för det blev full pott och direkttransport upp till toppskiktet av Årjängs kuskliga, där landsmannen Göran Antonsen före måndagen tronade i ensam ledning. Efter seger med Flying Garbo får hemmalagets Kristian Lindberg numera samsas med de två norskarna högst upp på pallen.

KJELL OCH BJÖRN OCH ÖSTEN

Björn Goop gjorde sitt premiärbesök för året på banan där han 14 gånger hyllats som champion. Mer än en gång har han vunnit Centerpartiets lopp och så blev det även 2017. Vid varje tillfälle har partiets starke man i Karlanda, Kjell Olsson, prisutdelat. Samma sak i år, när Björn enkelt vann med Årjängsstallet Creations He´s A Diffacolt. Längst t v Östen Johannesson från hästägareföreningen.

KVAR PÅ PALLEN

Even Elvenes har på sin Facebooksida den här bilden av Göran Antonsen, mannen bak succétravaren Lionel. Vi vill så innerligt gärna tro att fotot illustrerar Görans reaktion när han får budskapet att han fortfarande behåller silverplatsen i Årjängs championliga.


ANER IKKE
Med 800 kvar trycker blivande vinnaren Aner Ikke och Åsbjörn Tengsareid på utanför ledande Aro Eld/ Per Oleg Midtfjeld. Ett dramatiskt skede som avgör Moelvens lopp under V64-kvällen. Publiken anar icke vad som sker, men det gör ju det hela bara så mycket mera spännande.

KULINARISK UPPLEVELSE

Trots att jag när det gäller mat är en ganska gnällig typ, måste jag få nämna en kulinarisk upplevelse jag under kvällen hade i Damklubbens café. Där serverades en typ av hembakade äppelmuffins, som jag är bergis på skulle ha fått den kräsna Michelingubben, han med däcken, att treva efter lappen med högsta betyget, tre stjärnor. ”Trois points” skulle han ha vrålat, för det franska språket är han en hejare på. 

23 maj 2017


Skriv kommentar

Ur medieskuggans dal

Direkt uppstigen ur Medieskuggans Dal betraktar jag omvärlden med förundrade blickar. Long time, no seen, säger dom som är flerspråkiga. Vad hade göbben i dalen att göra? kan man fråga sig.

ISOLERING
Jo, så här var det. AllTele, bolaget som jag anlitat för internet- och teletjänster, sade helt plötsligt upp bekantskapen. I stället för All blev det NollTele. Inte vet jag vad jag gjort dom för ont, men så var det. I skiftet, innan jag fått sladdarna från den nya entreprenören kopplade, var jag utan teve, fast telefon och nätkontakt under en dryg vecka.

Livet blev alltså som en gammaldags långfredag under 8 dagar?

KATASTROFLÄGE?
Inte alls! Jag hade hunnit med att se Arsenal förnedras av Tottenham (0 – 2) och kände mig nöjd (missnöjd) på fotboll för lång tid framåt. Det där eviga bollduttandet i sidled och bakåt mitt på planen skulle inte Sture Persson ha gillat. Nu kan Klesa, som han kallade Chelsea, gott få ta hem ligan, det skiter jag i. Fast den där otäcke Costa som gör Klesas mål, den skulle jag ha velat ge en på käften så han svalde tänderna som grynvälling. Han har retat mej länge.

SLAPP EXTRAEXTRA
V75 hann jag med att uppleva den gången när Nancio (han heter så, det har Tarzan sagt) f f g i sitt liv galopperade från start. Därnäst ideligt följande extra V75 och extra extra V75 missade jag, vilket jag till min egen förvåning inte på minsta vis sörjde. Resultaten inhämtade jag lika bra i NWT och Ronden. Den senare avisan ska förresten ha beröm inte minst för att resultaten från landets alla banor numera redovisas.

BÄST PÅ PLATS
Helt utan travsport klarade jag mig inte. Abstinensen mildrades genom ett söndagsbesök på Årjängstravet, travottan med ingångspsalm kl 11.00. Kanske en aning smårugggigt väder, men vi 672 som officiellt var där klagade inte. (Var de 672 såna som betalade entré? Själv snyltade jag mig in genom att vinka med ett kort som Dennis Funke en gång för mycket länge sedan signerat. Minst 673 var vi i så fall).

V64-MÅNDAG
Det är på intet sätt tätt mellan givarna på vår bana. Nu har vi bara en majdag kvar, måndagen den 24, men den dagen är det tevebevakning minsann, för då kör vi V64. Den gången är det inte travotta utan snarare kvällsandakt som gäller, för då drar vi i gång kl 18.15. Till dess lär det just nu rådande återfallet i aprilväder ha övergått i sommartemperaturer. Nätter med minusgrader finner vi oss inte länge i, det vill jag bara ha sagt.

Karl Gösta Edman innehar ett tag till rekordet som äldste segrande körsven i Sverige, men Gösta har numera trappat ner betydligt på styrningarna. Bakom honom är emellertid återväxten god och den som främst drar blickarna till sig är Trättlandas 73-åring BJARNE ALBINSSON, som var ytterst nära att med Next Love (innerbanan) förvandla min sympatitjuga till 800 kronor. Efter två varvs suverän tempobedömning i teten ser segern ut att vara stenklar när vinnarcirkeln passeras. På mållinjen störtdyker dock Calle Jepson med Another Dream och snuvar vår favorit på förstaplatsen. Men Bjarne, fostrad på Söggårn i Backa, kommer igen, det kan du lita på!

INTE BRA! Min absoluta gunstling bland Sveriges knappt 300 (?) kommuner är Årjäng, men nu har jag för en gångs skull något att klaga på. Du, Årjäng, har på innerplan ställt upp en räcka skyltar med ditt namn och din logga. Vi vet ju redan vad du heter och hur den nya loggan ser ut, om det är det du vill visa upp. MEN av dina nästan 10.000 invånare är 8.700 under 1.80 i kroppslängd och dessa 8.700 (det kan vara ännu fler!) har inte en chans att från publikplats se vad som händer från utgången av stallkurvan och 150 m framöver. Vi är skymda. Överdelen av hästar och körsvenner kanske kan skönjas, men resten är borta. Väck med skyltarna! Placera dom framför räcket på bortsidan i stället, där det på vår bild står en farbror framför en påhängsvagn.

Fixar du detta, är vi goda vänner igen. Eljest - detta är inget straffbart hot men likafullt elakt tänkt - kommer jag (1.74 i strumpor) och 8.699 andra kortväxta att stega upp till VIP-rummet och se loppen därifrån. Då räcker inte kaffekopparna.

 


 

10 maj 2017


Skriv kommentar

FRU FORTUNA VRENSKAS

Det är som förgjort med vår Färjestadsmärkta rikshäst, den spurtglada 5-åriga Xanthis Amazing. ”…större chans att vinna en miljon på lotto än att vi får framspår på V75” suckar tränaren Peter Strömberg i en Ronden - intervju. Med en viss rätt, stoets fem starter i hans regi – hela tiden inom rikstoton - har gjorts från spåren 2-10-11-8-10. Trots den infernaliska oturen i spårtombolan har hon dragit in 150.000 kr, 30 tusenlappar per framträdande. Starkt! Nu på lördag är det lika eländigt, spår 10 igen! Eftersom Åby har open stretch får väl hon och Calle Jepson smyga med och ta dom från insidan. Låt dom bara köra som dårar där framme, så finns chansen.


Trots nytt bakspår ser Peter Strömberg med förtröstan fram mot lördagens Åbystart.

”SKÄMT OCH SIDO” RÖTT KORT!
”Skämt och sido, det är många startsnabba med i loppet och det kan kanske lösa sig bra trots allt” säger en hoppfull Strömberg.

Så i helskotta heller, så skulle Peter aldrig säga!!! Med den gedigna utbildning hans duktiga svensklärare gav honom är det totalt uteslutet. Intervjuaren Linus Eriksson har jag redan en gång tidigare, för nån månad sedan, i samma tidning, beslagit med det här ”skämt och sido”, fast jag då i hastigheten inte hittade det gula varningskortet. Det kunde ju ha varit ett slagfel, helt enkelt. Nu är det inte längre slagfel vi snackar om. Två så grova förseelser, med dobbarna före, på kort tid, det borde tveklöst innebära rött kort och minst tre veckors avstängning.

Peters modersmålslärare hade nog fått stoff till en hel lektion, kanske halva lunchrasten också, för en föreläsning om prepositioner i gamla uttryck; till salu, i så måtto, till spillo, inför rätta, till havs, åsidosätta, i godo m fl. ”Skämt åsido” hör förvisso hit och betyder att man vill tona ner vad man tidigare skämtsamt sagt genom att, ”allvarligt talat”, mildra sin utsaga.

PARALLELLA KARRIÄRER
Att Zlatan Ibrahimovitj just idag ligger under skalpell i USA gör mig som gammal fotbollspelare ont. Här finns paralleller. Likt honom fick jag alltid slå alla straffar och hur konstigt det än kan låta, även jag har knäproblem. Och exakt samma knä, det högra! Är det inte ett förunderligt sammanträffande?

Men skämt och sido, Zlatan är (var?) en klart bättre huvudspelare än vad jag var (är?). Med ett personligt rekord i höjdhopp på 1.16 kom jag aldrig upp riktigt på höjdbollarna.

BRUNCH DEN SJUNDE
Nästa träff vi har på Sveriges Vackraste Bana är brunchtravet söndagen den 7 maj. Att döma av uppslutningen vid förliden söndags breddlopp är det väl inte alla som älskar att skutta ur bingen i ottan, men tillräckligt många lär hitta hit för att ingen ska behöva känna torgskräck på publikplatserna.

VÄL MÖTT den 7 maj! Förmiddagskaffet kan du njuta i Damklubbens Caférestaurang.


Breddtravets gladaste var patron på Camp Brattås, JÖRGEN PETTERSSON, aldrig sur men absolut inte när han vinner löp. Att hans fyraåring BRAVIVICIMO går mot en lyckad säsong 17, därom är vi helt eniga med honom. Innerbanans Wilma Song/ Mikko Aho får ge sig för brattåsingarna.
 

26 april 2017


Skriv kommentar

Lars i Mort-Annesches spår

ONSDAG MORGON den här veckan
Med fröjdefull håg släpper jag upp rullgardinen och noterar att solen skiner. Det enda som fördystrar morgonen är notisen i Travronden att Olav Mikkelborg efter tre år vid Årjängstravet bommar igen sitt träningsstall här och flyttar tillbaka till Norge. Klöfta nästa. Trist, övermåttan trist. Olav har varit en tillgång för banan och hans framgångar har varit betydande. Tack och lycka till, Olav!

TACK, JOCKE!
Travronden, ja. Ett under några veckor saknat inslag i detta vårt husorgan var resultatlistor från samtliga svenska banors tävlingar. Nu har den redovisningen kommit tillbaka, smakfullt återgiven, delvis i milt grön färg, under rubriken LANDET RUNT. En får tacke, chefredaktör Joakim Svensson, heder och tack!

RÅGET ÄR MÅTTAT
Det är som förgjort, när vår älskade storebror Färjestad, 81, bjuder på något extra. Festen kom av sig i takt med snöfallet natt till långfredagen. Synd & skam! Årjäng fick inte en flinga under samma tid. Nu är råget måttat, som han sa, Per Ledin. En tröst i bedrövelsen: Vi har konsulterat en här på orten uppskattad spågumma, Tante Bengta, och hon bedyrar att nu är det slut på motigheterna. Nomoreofthatbullshit sammanfattar hon sitt budskap. Vilket briljant hästnamn förresten. Men två bokstäver för långt, bara arton får plats i programmet.

Igår, tisdag, hyllades en verklig veteran inom travsporten, LARS SELESKOG, 75, på Axevalla. Han är bosatt i Bengtsfors, men rötterna finns i Holmedal. Namnet är taget - det hörs väl? - efter hemmanet Selen. Den något äldre brodern Gunnar for för några år sedan land och rike runt i jakt på segrar med Miss Rodney m fl klasshästar. Ett par systersöner finns kvar i Selen och dess omgivningar och de, Anders och Johan Danielsson, har just nu åtminstone två klasshästar i sin vård, den lovande montéstjärnan Peder Mykla och den något äldre gulddivisionskämpen Goldomaster.

Hyllandet på Axevalla föranleddes av att Lars italienfödda 7-åriga sto Rainbow of Nando tog sin femte seger i Sverige. Sen hon för 7 ½ månad sedan kom i Sofia Aronssons träning har hon sprungit in mer än en kvarts miljon kronor. Oftast har Kim Eriksson (bilden) kört, men även den superduktiga skötaren Felicia Molin (också med på bilden) har vunnit med henne. Lars har däremot aldrig kört Rainbow i lopp, men skulle nog gärna sitta upp, om han klarade licensen. Björn Martinsson knäppte fotografiet.

Vi vet att Lars i alla tider haft en idol inom sporten, en hedersman av den gamla ullen: Anders Olsson, Mort-Annesch kallad, han som med Skimmel, Jak, Jak Ette och andra snabbspringare alltid var att räkna med varhelst han startade. Annesch var visserligen karlänning, men Lars har aldrig varit sån att han krävt att alla ska stamma från Holmedal. Det kan finnas bra människor även annorstädes.

Nu får han själv trampa in i vinnarcirklarna! Vi gratulerar!

BREDD
Verklig bredd är det på kommande söndags tävlingar. Nio välbesatta lopp med 10.000 i förstapris genomgående. Första start klockan 11. Det skulle inte en annan Jocke ha tyckt om, forntidens chef Jocke Persson som alltid öppnade måldomartornsdörren en stund före kl 13 för att kolla att utringningen från Silbodals kyrka hade kommit igång. Först när det klämtade fick man kalla till start i lopp 1.
I vår sekulariserade tid sköter var och en sitt. Breddtrav här och gudstjänst där. Inte heller på Jockes tid riktade sig väl de båda arrangörerna till samma målgrupp, så ingen hade väl heller då tagit illa upp om man kört parallellt. Men Jocke ville inte ta risken.
Tante B. siar vidare och är helt tydlig med att kommande söndagstrav kommer att bli en riktigt rolig tillställning. Fri entré och gratis parkering, 11 plusgrader i luften, en och annan solglimt samt tydlig försmak av sommaren.

Fotnot. Fanken vet om inte kärringskrället har tagit hjälp av yr.no när hon spår väderleken. Så synsk är hon väl inte? I vart fall satt hon och fingrade på pc-n när vi knackade på.

19 april 2017


Skriv kommentar

Dora tog´et

Den riksomspännande tävlingen om VACKRASTE TRAVARNAMNET GENOM ALLA TIDER är avgjord. Efter åtskilliga arbetsluncher har juryn enats. Om sanningen ska fram så blev det så att det var ordförandens utslagsröst som till slut fällde avgörandet: ÅRJÄNGS-DORA.

Inte heller detta val har undgått nätattacker. Om det är ryska eller amerikanska hackare som ställt till det är oklart, men juryn har nödgats underkänna onaturligt många nätröster. Ett hundratal votes på Shesellsseashells t ex har gått direkt till pappersstrimlaren. Deweykidumnhowe har heller intet i en seriös tävling att göra.

Prislistan, den definitiva:
1. Årjängs-Dora
2. Cella (alt Cella II)
3. Stormus

Samtliga pallplacerade har meddelats och priserna är överlämnade.

Efter travkarriären övergick Årjängs-Dora till mera vardagliga sysslor, men även här skötte hon sig utmärkt, rask och stark som hon var.

Segrande Årjängs-Dora e. Trystorpsvarten- Flora var född 1933 och ägdes av bröderna Andersson, Årjäng. Hon kördes under hela karriären av ena brodern, A. Anderson. Hon var en bländande vacker travare, enligt programmet mörkbrun, men vi vill påstå att hon hade en stark dragning åt det svarta hållet. Om vår minnesbild stämmer, hade hon även en liten vit s k stjärn, eller snopp, på nosen.
Dora var alls inte nån smäcker amerikansk typ utan ägde rena, nordsvenska kvalitéer. I sin debut var hon i ett 3-åringslopp belastad med 2 m i ett lopp där lättare hästar erhöll ½ meters tillägg pr kilo kroppsvikt. Debuten skedde vid Årjängs premiär 30/9 1936 i ett lanthästlopp, där den 98 kilo lättare Bäsebols-Doris segrade. Årjängs-Dora fick en svår löpning som instängd och generad av galopperande konkurrenter men gick ändå efter en stark avslutning under 2.20. Man bör beakta att detta gjordes med järnskor och i en sulky av äldre typ. Dessutom passade den lösa banan henne illa i det att hennes något flacka gång inte kom till sin rätt. Hon fick helt enkelt inte rätt fäste.
Sin andra start gjorde Årjängs-Dora under marknadstravet året därpå. Då hade faktiskt Filip Svanqvist, han som handsatte travprogrammet, läst fel i manus, varför hon kallades Årjängs-Doca (!) och faderns namn angavs till Trytorpsvarten. I nästa program hade stoets namn rättats till, men pappan saknade fortfarande ett s. Hursomhelst så var nu 4-åriga Årjängs-Dora verkligen vässad, t o m till den grad att hon i starten slog ihop och galopperade. I sitt tredje och sista framträdande hade hon återigen otur med löpningsförloppet och fick avsluta sin karriär med debutnoteringen 2.19,0 som bästatid.

Cella, tävlingens silvermedaljör, tyglas här av sin ägare riksdagsmannen Nils Svensson, Långelanda. Cella var som travare betydligt lyckosammare är Dora, och hon sattes under 2 vintersäsonger i träning på Solvalla, där hon försörjde sig hedervärt. Dottern Cella II var också en snabbtravare.

 

Fotnot 1. Bäsebols-Doris, som så småningom blev en 1.45-travare och tjänade grova pengar, var även hon med i diskussionen om vackraste namn. Bland topp 6 placerade hon sig tveklöst.

Fotnot 2. Kan segrarinnan ha fått sitt namn efter Dora Nilsson, månne? Denna Dora, bördig från Tjärn, var under 30- och 40-talen Årjängs ledande modist och bedrev sin verksamhet i fastigheten Storgatan 29, alldeles söder om Konsum. Hennes hattar prydde gräddan av municipalsamhällets (sedermera köpingens) societetsdamer.

Fotnot 3. En fråga: Hur fick man till en rättvis start på 30-talet? Stående start, förstås. Två hästar på grunddistansen 1200, nästa på 1202, nästa på 1244 osv? En 3-åring var vid denna tid nätt och jämnt inkörd, långt ifrån färdigtämjd. Hur fick man få dom att stå stilla? Vet Fisk-Erik?

16 april 2017


Skriv kommentar

KRISEN ÖVER

Årjängs travpremiär år 2017 är avklarad. Föret i portgången var inte det bästa, morgonens regn gjorde banan okörbar och första start fick skjutas upp 1 ½ timme. Större delen av de grusmassor som lades på härom veckan fick hyvlas bort innan startskottet kunde avlossas. Men efter skrapningen var det en kanonfin sommarbana som bjöds.

I övrigt finns mycket gott att säga. Ett riktigt travprogram fick de 896 tillstädeskomna att bläddra i, bara en sån sak. Det väder travbanechefen Roger hade beställt var perfekt. Vi kör på det även fortsättningsvis!

KRIS! (Eller?)

Frågan om hur man lockar folk till travtävlingar har stötts och blötts i ett tjog år, nu senast vid ett sammanträde i Stockholm där Åmåls Ia Abenius representerade småfolket.

Mitt förslag är: Lägg ner! Ja, inte banor och tävlingar, men allt tjafs om event hit och extrasatsningar dit. Naturligtvis ska vi satsa på företagsdagar och jippon där så är möjligt, men om vi nu håller oss till vår egen bana så är möjligheterna klart begränsade, eftersom det är ont om stora företag i vår närhet. De som finns får vi försöka hålla på gott humör och bearbeta, men vi ska inte inbilla oss att det löser alla problem. Och glöm föralldel inte att värna om Årjängs Kommun-dag!

Publiksiffror har förvisso sin betydelse, men i dagens läge är de inte helt avgörande. Aptitliga och spelstimulerande lopp är betydligt mer åtråvärda. Fråga ATG! Entrépengarna är dock för en småbana ganska viktiga. Det är därför inte säkert att den norska modellen, med gratis insläpp, är den optimala.

Den publik som är på plats föreslås emellertid härmed bli redovisad enligt följande:

1) Endast betalande åskådare noteras. På stallbacken finns 2,2 personer per startande häst (tränare, ägare, kusk, familjemedlemmar) så den som har ett statistiskt intresse av siffran för fysiskt närvarande kan multiplicera antalet starthästar med 2,2 och därtill addera 60 funktionärer och andra i tjänst varande samt 50 ickebetalande personer, sådana som alltid varit här och aldrig behövt lösa sig in. Låt oss höfta till med en (förhandlingsbar) totalsiffra: 300. Övriga får erlägga inträdespeng.
2) På den numrerade entrebiljetten skall alltid finnas en vinstchans. Förslag till variationer: Fika i damklubbens flotta kaférestaurang, andel i V5-spel, jubileumsbok med dedikation, en tur i dubbelsulky i Travskolans regi, lunchbiljett till Travmuseets restaurang, en Harry Boy, biljett och program till Stordagen i juli, prenumeration på banans program, årskort m.m. Om något företag önskar donera lämpliga attiraljer ur sitt sortiment tas detta naturligtvis tacksamt emot.

Nöjda entrébetalande njuter av god sport. Här finns plats för alla och alla har god överblick över banan. Alla vars biljett slutar på en 8 kan fika gratis i Damklubbens kaférestaurang. 

När vi nu har städat upp bland redovisningen av publiksiffrorna  måste i sanningens namn tilläggas att siffran 896 från premiären faktiskt har en viss sanningens prägel. Det var smockat med bilar överallt och gott om folk på platserna. Inte var det att jämföra med forna tiders premiärer då det påskdagen brukade vimla av påskkärringar, eller längre tillbaka vid 1 maj-premiärer, när Magnus Bussar från Göteborg fyllde parkeringen och det var ständig trängsel framför totoluckorna. 

Men vad begär man, i år var det ett enkelt lunchtrav som inledde travåret, en helt vanlig måndag med fri entré och gratis parkering. 896 är klart godkänt. Så är det med den saken.

 

12 april 2017


Skriv kommentar

Mor ror, far är rar

JUBILEUM IGEN!

Tiden, den bara går. Till min förvåning ser jag i tidningen att den svenska folkskolan i år fyller 175 . Etthundrasjuttiofem! En vandringsutställning som belyser detta visas just nu på Valdemarsudde, om nån råkar ha vägarna förbi där och vill kika på gamla grejer. Och jag som inte ens vet var Valdemarsudde ligger!

HUNDRAÅRSJUBILEUM
Det känns faktiskt ganska konstigt att ha varit med och under högtidliga former ha celebrerat 100-årsdagen av den här skolformen. Ja, egentligen deltog jag inte fullt ut i firandet, för när vår femteklass våren 1942 tillsammans med resten av Årjängs skola drog till kyrkan för att repetera körsånger inför jubileet fick två av skolans uppskattningsvis 150 elever stanna kvar i sin sal och teckna, eftersom musikmagister Rinstad bedömde dem som tondöva (?). Jag var den ene, klasskompisen Bengt Danielsson, son till målare Erik, den andre. Vi hade inte det minsta emot att bli särbehandlade, men märkligt var det, för åtminstone jag var definitivt inte i målbrottet och har faktiskt inte hunnit nå den gränsen än i denna dag. Och tonsäker visade jag mig verkligen vara när jag ett dussin år senare blev en hejare på stamsånger som ”Hej, tomtegubbar slå i glasen”, ”O, gamla klang och jubeltid” och ”Hur länge ska vi sitta här med tomma”. Jag vill minnas att mina tolkningar av ”Nordmarkingar ä vi alla, släkt mä travhäst och baggen” och ”En värmlandspôjk han kan” väckte allmänt gillande.
Fast hovsångare hade jag nog trots allt aldrig blivit. Inte hovslagare heller (ryggen).

FRÖKEN MÅSTE VARA FRÖKEN
Tänk, hur det var! Jag minns att jag redan före skolstarten ivrade för att morsan skulle lära mig läsa, men det vågade hon inte för hon var rädd att inlärningen skulle bli felaktigt, opedagogiskt, genomförd. Därför tror jag inte jag ens kunde alla bokstäver, när Hulda Andersson med hårknut i nacken, sträng men rättvis, fick bruka sina pedagogiska kunskaper på lille rundnätte Bengt. Fröken var hon, liksom alla småskolefröknar tvingades vara. Den fröken som fick för sig att ingå äktenskap, miste jobbet. Jojomen! Ett jobb som ekonomiskt och statusmässigt sett låg långt efter vad som tillkom en folkskolelärare i klasserna 3 – 6. Och magistern, han hade full rätt att gifta sig med vem han ville utan att bli arbetslös. Så var det!

BLÄCKFLÄCKAR
Kulram hade vi inte på min tid, det var ett föråldrat hjälpmedel. Griffeltavlor likaså. Att bli förvisad till skamvrån behövde ingen befara. Men bläckhorn och stålpenna nyttjade vi, vilket ofta syntes på fingertoppar och bänkskivor. Detaljrika planscher var nästan alltid uppsatta bredvid svarta tavlan. De gav stoff för fantasin, när lektionerna blev för enformiga. Morgonbön med knäppta händer inledde skoldagen och nåt liknande avslutade den. Att för naturbehov lämna salen under pågående lektion var nästan uteslutet. I småskolan hände det därför enstaka olyckor med läckage. Jag var ytterst nära denna skam ett par gånger. Toaletten i källaren var annars hypermodern, en rad om 6,7 vattenklosetter med plywoodväggar emellan men utan dörrar plus en pissränna med strilande vatten. Flickornas avdelning vet jag inget om.

TUFFA KILLAR MED LIVSTYCKE
Även gossar hade i klass 1-2 livstycke med strumpeband och irriterat kliande långstrumpor i ylle. Skolaga var fullt tillåten, även om Hulda aldrig behövde tillgripa det korrektionsmedlet. Magister Mellby däremot kunde i anfall av ilska slå av pekpinnen i skallen på den elev som inte raskt nog fattade att 7 gånger 8 är 56. (Nog är det väl 56?). Huvudräkning hade vi väldigt ofta, nästan dagligen, och rättskrivningsövningar. Båda dessa grenar verkar tyvärr vara försummade i dagens skola. Det var bättre förr.

BOKSTAVSBARN UTAN STÖD
Nästan varje vecka fick vi som hemläxa att öva in en psalmvers, vilket nog var ett stort bekymmer för de lärjungar som numera kallas bokstavsbarn. Dessa hade det överhuvudtaget svårt i skolan, eftersom ingen extra hjälp fanns att tillgå för dom. Kvarsittning, att tvingas gå om en årskurs, hotade sådana ungar, en nesa som de fick bära med sig framöver i livet.

TORSKEN INTE BENFRI
Just hösten 1942 införde Årjäng som en av de tidigaste kommunerna i landet skolbespisning. Vaktmästarfrun Fanny Rosell skötte tillagningen och som matsal användes ett rum bredvid träslöjdsalen i källaren. Särskilt minns jag att vi då och då fick torsk, stor sådan kokt i en jättegryta. Fanny delade upp fisken i lagom stora stycken. Det gillade de flesta inte, eftersom vi var rädda för benen. Åtminstone jag var hemifrån bortskämd med att morsan rensade bort allt vasst. Blodpudding och olika soppor gick lättare att få ner.
Det var bara barn som hade lång skolväg som fick äta kommunalt. Övriga, de som bodde på Kyrkåsen t ex eller längs Storgatan, fick knata hem till mamma. Bôtten, där jag bodde, var så långt från skolan att jag och mina två bröder fick äta hos Fanny. Mindre bemedlade åt gratis, övriga betalade, om jag minns rätt, 40 öre per dag. Vår familj låg nog på gränsen till frikort, och möjligen hade vi nån sorts rabatt. Jag tror att alla flerbarnsfamiljer hade reducerad avgift.

Nu slår mig en tanke: Vart tog teckningarna som konstnärsparet Bengt & Bengt lade ner sina själar i medan alla andra musicerade i kyrkan? Dessa alster borde väl egentligen ha en plats i vandringsutställningen på Valdemarsudde?

Att har förmånen att publicera en bild av Anders Walfrid Mellbys femteklass av år 1942, det är inte alla förunnat. Chansen lär aldrig återkomma. Här är den i alla fall. Alla är iförda tidsenlig gymnastikklädsel.

23 SÅNGARE, 2 TECKNARE

Klass 5 i Årjäng våren 1942.
Bakerst fr v: Nisse Lindbom, Sigvard Jansson, Tore Bergström, gympalärare fru Sandblom, Börje Eliasson, Bengt Danielsson och Bror Erik Sandsjö.
I mitten: Bengt Kroken Nilsson, Sven Andersson (Stjärnhallen), Inger Zetterman, Maj-Britt Vedin, Ann-Mari Strömstedt, Karin Johansson, Ruth Erkenfjord, Gunnar Lindström och Bertil Andersson Ford.
Främsta raden: Anna-Lisa Mellqvist, Birgit Persson Ford, Natty Andersson, Gun Sandberg, Gunvor Axelsson, Ulla Bäckman, Gerd Danielsson, Karin Svensson, Inga-Lill Johansson och Carin Herrström.

3 april 2017


Skriv kommentar

MEGAGRATTIS

TOM HORPESTAD har på kort tid passerat de två milstolpar som skiljer GOSSAR från MÄN. För en månad sedan klev han in i vuxenåldern, när han fyllde 50. Nu passerade han på Momarken 1000-strecket som travkusk med Trytobe som partner.

Många av oss har väl redan klivit, eller kommer så småningom att kliva, över 50-strecket vad levnadsålder beträffar, men sannolikt väldigt få av oss hinner blåsa förbi 1000-markeringen när det gäller segrar i travlopp. Jag har för mig att det totalt sett inte ens är 100 i Sverige aktiva körsvenner som genom alla tider klarat den drömgränsen.

Så Tom är i mycket gott sällskap! Ett MEGAGRATTIS!

För oss andra är det inte så lite surt att inte också vi staketkuskar blir ihågkomna med uppmärksamhet när vi passerar en stolpe. Själv har jag massor av kamrater som utan att sväva på målet bedömer sig kapabla att köra travlopp betydligt bättre än de mera namnkunniga Örjan, Björn, Erik, Tom, Torbjörn, Ulf och allt vad de heter. För att inte snacka om alla potentiella talanger vi ser och hör i direktsända TV-program. Det är bara det att vi aldrig erbjuds uppsittningar. Det blir spännande att se om inte det kommande pokalåret kan råda bot på bristerna härutinnan. Här finns ju en begåvningsreserv av enorma mått.


Av de 10 gånger Tom passerat 100-stolparna på väg mot 1000-klubben har bara ett tillfälle inträffat här på hemmabanan. Det var för 15 år och en vecka sedan när han tog sin 400:de seger med den bländande vackre Someday Soon. 24 mars 2002, alltså, när bland andra den norske derbyvinnaren Handboy fick juling. Bibbi från Damklubben uppvaktar med blomster.
 

31 mars 2017


Skriv kommentar

EN FORSKARBRAGD

MANLIG INTUITION

en förbisedd gåva
som få äger

Ett forskningsrön som jag med uppsluppen glädje tog del av förra veckan gav mig ett svar jag famlat efter under minst 75 år. Jag har tämligen envist förfäktat en åsikt som jag i mitt innersta känt vara rätt, men som jag mobbats för, kritiserats för och stämplats som obegåvad för.

Det började redan i mycket, mycket unga år, då morsan hyllade mina lismande bröder, de stryktäcka jasägarna, morsgrisarna, vilka ställdes i skarp motsats till mig. Som varnande exempel fick jag stå där och skämmas. Fast egentligen skämdes jag inte eftersom jag kände att det var jag som hade RÄTT. I scouterna hade jag lärt att alltid stå upp för det rätta.

Sen rullade det på. I lumpen fick vi stoppa bolstrar med halm, varefter resultatet skulle avsynas av en s k dagskruv. Kritik igen, trots mina försök att hävda det övergripande militära vansinnet. Om fi kom (alltid från öster och två fingrar höger stora tallen) skulle han väl fullständigt skita i hur 261 Nilssons bäddning såg ut. Hade jag rätt?

EN FORSKARBRAGD
Den epokgörande forskning som nu presenterats – inte en dag för tidigt - gäller alltså BÄDDNING. 30 års laboratorietorieförsök på såväl djur (möss) som människor (frivilliga) under strikt vetenskapliga former visar ovedersägligen att det är fullkomligt idiotiskt att bädda sin säng.

EN BÄDDAD SÄNG ÄR RENA PARADISET FÖR ALLA KVALSTER! Den som sett ett kvalster i 200 ggr förstoring vet vad jag talar om.

Morsan, mina många flickvänner och fruar, ett gäng beskäftiga korpraler, furir S. och överfurir B. på I2 och alla andra kritiker har alltså haft fel, fel, FEL! Min manliga intuition har hela tiden varit mig en inre kompass som lett mig rätt genom alla skymfer och all mobbing. TACK, vetenskapen som äntligen hunnit hit!

Vem vill öga mot öga möta en sån här krabat i sin säng? Håll kvalster på halster – vägra bädda!


Fotnot. Nästa stora uppgift för forskarna blir att reda ut varför det är naturvidrigt att äta med kniv och gaffel. Barbariskt, enligt mig och, tror jag mig ha läst nånstans, min biskop Dalevi i Karlstad. Gaffel räcker. Kniv ska bara brukas till att skära isär kött med. Det visste redan våra förfäder på äldre bronsåldern. Vem tror att de satt där och viftade med kompletta bestick? Någon?

23 mars 2017


Skriv kommentar

Läs hela inlägget ...

6 januari 2016


Dela med andra!