Start

Bengt Kroken ur tiden

Det är med sorg jag måste meddela att vår trogne skribent Bengt ”Kroken” Nilsson ej längre finns bland oss.

Många är vi som läst hans krönikor, blädder, reportage och texter och sett fram emot nästa bidrag.
Bengt var kunnig och påläst inom många områden men här på Årjängsportalen präglades texterna främst av lokal historia i en härlig mix med den väl förankrade travkulturen.

Bengt var själv en profil inom Nordmarkens Travsällskap och man kan med säkerhet säga att Bengt var en expert på området.

De gånger jag träffade Bengt hade vi alltid fina och roliga samtal och den uppfattning jag fick var att han verkligen gillade att skriva sina ”blädder” och blogginlägg. -Hur många läsare har jag nu, var ofta inledande frågan när vi träffades.

Sista kapitlet i ”Krokens blädder” är skrivet men de alster som producerats genom åren kommer att leva kvar under lång tid.

Nedan följer minnesord från ”Tankesmedjan Årjäng Förr”

Vila i frid Bengt ”Kroken” Nilsson.

Christer Nilsson
 

 

Bengt Kroken ur tiden

Tisdagen den 25 maj tog Bengt Kroken Nilsson sitt sista tack och adjö. Han har lämnat Slussen i Lennartsfors för gott och kommer aldrig mer att ses på travbanan i Årjäng. De varma och omåttligt underhållande fikastunderna vid hans köksbord får vi bevara i minnet. Nordmarken blir en fattigare bygd.

Han var verksam praktiskt taget ända in i det sista, sina nittio fyllda år till trots, för åldern var ingenting han tog någon stor notis om. Hans skrivarförmåga var rent mirakulös, bara hans egen blygsamhet hindrar oss från att kalla honom ordkonstnär och Värmlands främste krönikör.

”Modersmålslärare” skulle han kallas, ingenting annat. Han såg sig som arvtagare till adjunkten Aino Strömberg vid Samrealskolan i Årjäng. Bengt åkallade alltid fröken Strömbergs ande när han ville vara särskilt sträng i sin bedömning av andras texter. Som korrekturläsare var han oöverträffad och slog ner på alla meningsbyggnadsfel, syftningsfel och tautologier. Men det var alltid ett rent nöje att ta del av hans kritik, för sådan var hans pedagogik och person att han aldrig tryckte ner någon annan.

Bengt Nilsson såg dagens ljus den 2 september 1930 i Bôtten i Årjäng som den först födde av fem bröder. Tillnamnet Kroken ärvde han av pappa Nils som härstammade från hemmanet Kroken i Holmedal. Hans salta humor och berättarkonst kom kanske mest från mamma Agda som bland annat hade hand om ortens folkbibliotek. Hon var beläst och det blev Bengt också: han var lärd redan som barn och värre blev det med åren, om än utan skryt, för lärdom är inget man skyltar med i västra Värmland.


Bengt tillhörde en generation där mycket få ungdomar utan pengar kunde få studera. I familjen fanns inga tillgångar men hans ett år yngre bror Göran hade bestämt sig för att Bengt skulle utbilda sig och bidrog med en del pengar. Det var knapert men det gick.

Bengts djupa engagemang för travet i Årjäng och hans långa karriär i skolans värld är så digra historier att de får berättas av andra. Men Kroken stängde aldrig in sig på ett område.

Det var han som gav namn till Tankesmedjan Årjäng förr, det tyckte han var en rolig överdrift, och han var en outsinlig källa till ständigt nya historier om människor och händelser förr i vâla. Han bidrog starkt till att oändliga stickspår och egentligen ovidkommande roligheter satte färg på våra sammanträden. Trots det hann vi med sex böcker tillsammans.

Och så roligt vi har haft det! Tack du Bengt!

Tankesmedjan Årjäng förr

Bo Danielsson
Sven Setterlind
Stig Blom
Lars Göran Karlsson
Staffan Svanqvist
 

7 juni 2021


Skriv kommentar

ÅSIKTSLÅDA mars

Käre, goe redaktörn!
Rent villrådig är jag om hur jag ska tycka och tro i dagsaktuella frågor. Jag har sammanställt ett kollasch av rubriker, som jag gärna vill kunna diskutera med mina bekanta kring. Men vilka åsikter lämpar sig? Jag saknar egna. Politiskt korrekta, förstås. Jag litar helt och fullt och fast på hanses omdöme. Redaktörn skriver så bra.

 

Svar till ”Rent villrådig”.
Tack för ditt brev. Det är så smetigt lismande formulerat att jag i förstone misstänkte att jag skrivit det själv. Men så är det inte. Jag skulle ALDRIG stava collage på det sätt du gör!   Lex Aino (Strömberg, realskolelärarinna).
Dra nu inte slutsatsen att jag till allt annat är en besserwisser (spränglärd) för det är jag definivt icke! Nej, jag är bara en helt vanlig influencer.

NEDERSTIGEN
Du tycks ha uppfattningen att jag är nån sorts Gud Fader. Även det är en grav missuppfattning. Nej, denne heter Zlatan i förnamn och har nu, i god tid före påsk, i frälsande syfte på fjärde året nederstigit till oss för att bringa lite stadga i fotbollslandslaget. Ingjuta framtidstro. Halleluja!

Här har jag ett par påpek. Nynedstigne Gud Z är 40 år gammal, vilket för en fotbollsspelare motsvarar 80 för en joggare i Lidingöloppet och 110 i boule. Tänk därför på att HÅLLA AVSTÅND när Gud står där i straffområdet och väntar på höjdbollar! Detta MÅSTE nödtvunget inskärpas hos motståndarlaget och framförallt hos domarkåren! Vi måste värna om våra allra sköraste äldre. Rött kort direkt för den som inte iakttar denna distansrekommendationsregel.  RESPEKT!!

GOD IS BACK

 

Så i korthet något om dina uppklistrade rubriker.


CARL-HENKE PYTSAR UT…BERÄTTIGAT STOLT
Är det så himla konstigt att Calle Svanberg är lite stolt när han får pytsa ut ett antal miljarder till sina trogna aktieägare? Tycker inte det. Säkert var han ganska lessen när han i fjol tvingades stå där med Volvokepsen i hand och be om en slant? Betala tillbaka? Ja, det hade han säkert velat göra, men gällande bidragsbestämmelser tillåter inte sådana överföringar. Så är det bara.

 

 

Nedannämnde Göran är ingen vanlig småbrukare och är därför inte med på den här Blomskogsbilden från Sundsbyn. Skolan i bakgrunden. Sara Sandersson har maken Herrud med skarpslipad lie till vänster, medan en mittbenad skollärare Moritz Sundbro ler så glatt på andra sidan. Det syns inte på bilden, men han hette faktiskt Olsson när trion förevigades. Moritz var till mycket annat en eminent fotbollspelare, rent av i Årjängs IF. Halvback som ibland flyttades upp i kedjan. Eller om det var tvärtom. Kanske mest högerytter? Vem tog bilden? I alla fall inte Ann-Sofie Bäck, men det var hon som lade in den i Face-boken.

GÖRAN STÄLLER UPP
Att Swedbank, tidigare uppmärksammad för medhjälp till aktiva penningplaceringar (tvätt), gör som Volvo och rikligen belönar sina ägare, det har bankens VD fått kritik för. Men styrelseordförande Göran Persson ställer rakryggat upp tätt bak ryggen på sin tjänsteman och ger vederbörande sitt fulla stöd. Fint gjort.

(Detta är samme Göran som var skolminister på 80-talet och kommunaliserade den svenska skolan, något jag inte har minsta tanke på att någonsin förlåta honom. Sen blev han godsägare och – men det vet jag inte, gissar bara – politisk vilde. Bondeförbundare?

Nu vill visst några virrpannor gå vidare och låta kommunerna sköta även läkarrekryteringen till alla äldreboenden. Tackålov att man inte närmar sig pensionsåldern!)


PAPPAS PÔJK
Att danskarna trakasserar alla oss svensktalande, det vet vi. Själv funderar jag på att övergå från favoritpilsnern Carlsberg Sort Guld till Pripps Blå, när jag ser hur dom bemöter pappas pôjk i nyaste Mersan, när han råkar dra på i 274 km/tim i Öresundstunneln. Dom drar in hans körkort i Dk och vill att Sverige också ska pricka killen, som nog innerst inne är en reko grabb, vilket alla som klarar att stava till Stureplan kan intyga. Och märk väl, han hade fått pappsingens lov att låna kärran, så det rörde sig inte om något olaga tillgrepp!

(En genuint småsint person påstår nu att Carlsberg köpt upp vårt äktgöteborgska Prepps, men det tror jag inte en sekund på. Fake news så det skriker om det! Skulle det mot förmodan vara sant skiftar jag tvärt till Brukets Pilsner från Långserud. Det kanske jag gör ändå, förresten. Go drecke).

 

SOCIALCHEF FICK SPARKEN FÖR ETT PAR SPRUTOR
Man slår sig för pannan. Aj!

Över vad ska en CHEF få bestämma?

(Här kan jag själv stiga in i vittnesbåset och lämna besked: SKURTRASOR!
Under ett läsår på 1970-talet vikarierade jag nämligen – det var brist på kompetent folk - som Förste rektor tillika skolCHEF i en västvärmländsk kommun.
En vaktmästare vid en bygdeskola ringde 21.30 en kväll och krävde att jag på stående fot skulle fatta ett viktigt beslut. Hennes förråd av skurtrasor var tomt och behövde fyllas på. Fick hon (min) tillåtelse att i lanthandeln köpa en 5-pack trasor i stället för sedvanliga 2-pack?

Det ställningstagandet grejade jag helt enkelt inte. Beslutsångest. Gick i väggen. Smack!)

Ska verkligen inte en SOCIALCHEF få avgöra vilka som ska erhålla några sketna sprutor vaccin? Med gnällig käring och snoriga ungar därhemma måste han ha rätt, ja, SKYLDIGHET, att för en gångs skull tänka på sig själv och sin familj och utan att riskera klander bespruta sig och sina nära och kära. I stället för att kanske tvingas forsla en hel kartong godis från Astra Zeneca till sopstationen, miljöfarligt avfall. Svaret ger sig självt.

Hoppas bara att stackarn inte trasslar in sig i fallskärmen.

 


HÅLLA HANDEN
”Rent villrådig” ber mig slutligen att, med facit nästan tillgänglig, välja vem av alla våra dokumenterat pandemiduktiga handlingskraftiga partiledare, jag allra helst hade velat ha att hålla i hand, om jag nu inte haft Stefan Löfvens svetsarnäve att krama. Trots 54 coronaveckors betänketid är det för mig helt omöjligt att namnge någon som höjer sig över mängden. De är så himla bra allihop. Möjligen, möjligen med ett litet plus för fru Busch. Hon vill i alla fall alla åldringar väl. Vill inte se dom sitta där och huttra i sina gamla ruckel. Den som kallar henne bitch skulle jag med berått mod vilja knacka till med ett järnrör.

18 mars 2021


Skriv kommentar

BALLONGEN SPRACK


och här står jag med brallorna nere

Under årens lopp har jag innehaft, och enligt egen mening på ett med mina mått mätt godtagbart sätt skött, flera tunga journalistiska uppdrag: redaktör för Skolnytt (1973 – 1995), medarbetare i Tankesmedjan Årjäng förr (bok 1 – 6), krönikör i Årjängstravets program (”Blädder” 1996 – 2016) och inte minst som bloggare och influencer i denna högerspalt av Årjängsportalen.

Ingen av dessa tunga poster hade sannolikt blivit min, om jag spelat med öppna kort och presenterat ett korrekt CV! Allt har varit ett falsarium, en fräck bluff, ett patetiskt ståtande i lånta fjädrar!

JOBBSÖK
Min främsta, praktiskt taget enda, merit har vid varje sökningstillfälle varit min påstått goda förmåga att på ett hänsyns- och uttrycksfullt sätt behandla det svenska språket. Så sent som för en månad sedan omvittnades denna min talang av en auktoritet som Anders Ajaxson, ledande språkvårdare i Munkfors.

 

POFF!


Nu sprack bubblan! Under s k döstädning i min garderob dök fullständigt oväntat upp ett originalbetyg, utfärdat efter termin I av 3-årig latinlinje vid Karlstads Högre Allmänna läroverk. Svart på vitt fick jag där bevis på min klena begåvning då det gällde att handskas med vårt modersmål. Svensk skrivning: B? och i Svenska språket och litteraturen samma eländiga omdöme!
(Betyget B? gavs av betygssättare till elever som egentligen borde ha underkänts med slapp den nesan p g a bedömarens goda hjärta.)

USEL TECKNARE
Tydligen hade jag satsat alla krafter på kristendomsämnet, där ett vackert Ba lyste upp i decembermörkret. I ämnet teckning (bortredigerat här) var det dock nermörkt, BC. Ett AB i gymnastik med lek och idrott torde möjligen ha glatt den unge gymnasisten.


BÄSTA FÖRUTSÄTTNINGAR
Jag har absolut inget att skylla eländet på. Vår lektor i svenska, som doktorerat på Beowulfsagan, gjorde sitt bästa för att förgylla vardagen för klassens 29 kunskapshungrande . Han behandlade grundligt sina båda favoritämnen; sig själv och Beowulf. Det framkom att han på sin tid varit den 1) snabbaste sprintern i hela Kalmar, den 2) duktigaste bilföraren i samma stad (erhöll därför namnet BILOLLE) och den 3) starkaste mannen. Vem Beowulf var fick jag aldrig grepp om. Han kan ha varit den spänstigaste höjdhopparen i Kalmar, kanske i hela Småland, eftersom han blev sagofigur.

TERAPI
I stället för att ägna intresset åt ungdomslivet i Kalmar på 1910-talet satt jag och lekte med annat. Jag minns att jag bl a formade en sentens som ser ut och låter som ädellatin, men är ren svenska: Galli mati aspra tarbi lolle. Den hyllningen tror jag inte doktorn i katedern skulle ha uppskattat. Själv var jag dock ganska nöjd.

PARIAS
Något särskilt gott namn hade vi Årjängare inte i Karlstad. När den klipska Natti Andersson (Rönnhäll) från Västtomta svarade på en fråga, kastade latinlektorn (Söderström) sig bakåt i stolen och utropade: - Vafalls! En elev från Årjäng som svarar på en fråga! Och svarar RÄTT!
(En annan gång muntrades vi, apropå betygsfrågor, upp med att ”ett Ba i Karlstad motsvarar ett litet a i Kristinehamn”. Var det verkligen statistiskt säkerställt?).

DUKTIG BENGT
Men även jag fick beröm av denne lektor, när han i september vikarierade för rektor Tengblad och jag steg in på expeditionen och bad om tre dagars lov för att hjälpa min far med potatisupptagning. – Mycket duktigt och lovvärt, Nilsson, sa han, tänk om alla ungdomar hade vett att göra sådana samhällsnyttiga insatser!

Stärkt av berömmet satte jag mig på middagsbussen och drog hem för att jobba i toton på marknadstravet. För farsan hade mig veterligt inte en enda potet i backen hösten 1947. Inget annat år heller, förresten.

När vi avancerat till ring II hade jag tvättat av mig de skambelagda frågetecknen efter B-na i svenska. Det kan vara anledningen till min belåtna min, längst där uppe till vänster. (Mitt rena B hade sannolikt varit ett hedrande AB i Lusasken).

FYLL UT!

Vad det språkliga beträffar lärde mig i alla fall Bilolle att varje mening skulle innehålla minst ett således, emellertid, därigenom, alltså, följaktligen, dock eller ävenledes. Det har jag rett mig bra på alltsedan dess och det kan vara orsaken till att jag förträngt den usla starten på mina modersmålsstudier.

TYCKE OCH SMAK
Som rättare av uppsatser i studentklasser erinrar jag mig ett tillfälle i Haparanda när en tjej belönades med A av mig, medan min medbedömare, en 30-årig tant, ville sätta C (underkänt med råge).
Så mycket kan det skilja mellan olika synsätt. (Resultat efter jämkning: a)

KONKLUSION
Men, nej, nån framgångsrik behandlare av modersmålet blev jag aldrig, varken vid HAL Karlstad eller senare. Det förstår jag nu. En småländsk sprinter och brottartyp som till allt annat var en skicklig bilförare och doktorerat på Beowulf, en sån kan inte ha fel. De vackra omdömen som Ajax och ett par till krystat fram kan rent av vara inslag i en konspiration, helt i tidens anda. Syftet är oklart och om ryssar, kineser eller trumpister ligger bakom är för tidigt att säga.

Men den största meritskandalen i svensk kultur sen Refaat El Sayed tog på sig doktorshatten, är ett faktum. Här står jag med byxorna nere.

Jag ber ärligt och uppriktigt mina trogna läsare och uppbackare om ursäkt. Ni har, alla tre, varit en glädje och inspirationskälla för mig. Alla fyra, förresten, jag glömde henne i Arvika.

Men nu är karriären finito vilket kan föranleda ytterligare ett stålblankt latincitat: ULTIMA GUTTA I BRACCA EST (Slutet gott, allting gott).

 

PS Jag har ett par texter liggande som jag, av ekonomiska skäl, kommer att publicera när jag återvunnit krafterna efter B?-chocken.

 

 


    

2 mars 2021


Skriv kommentar

Fortsätt skriva så fortsätter vi läsa! Beundrarskaran på Båtsmansgatan!

Postat av Anna Nilsson den 5 mars 2021

BARFOTA PÅ BLOMSJÖN

Så här hade gubbarna som ordnade tävlingar för 121 år sedan tänkt sig att arenan skulle se ut. Det sket sig! Det är inte ens Övre Blomsjön och inte är bilden tagen 1880 heller. Nej, Gun Myrén knäppte den förra helgen på Västra Silen, men den är så fin att den får vara med ändå.

Därest någon har ett gammalt exemplar av Nya Wermlands-Tidningen från den 10 februari 1880 i sin ägo, kan vederbörande bläddra sig fram till näst sista sidan, där rubriken Sport å landsbygden drar till sig blicken.

”Runt omkring i Blomskog hade bud gått att det lördagen den 26 januari skulle anordnas tävlingar på Öfra Blomsjön. Grenarna voro kappkörning med häst, skridskoåkning och springning” (!)

Eftersom nöjesutbudet denna tid på året var ganska begränsat i våra trakter lockades drygt 500 personer till evenemanget. De flesta var blomskogingar, men åtskilliga kom även från närliggande socknar.


VACKRA HÄSTAR I ÄDEL KAMP
”En mycket vacker samling unga hästar kunde här ses, men blott 6 deltogo i tävling.

Körningen börjades först och tillryggalades den 1.000 fot (305 meter) långa banan av Gabriel Brasks i Näresbyn unga ”hoppe” på 74 sek (km-tid cirka 3 minuter). Häraf kan ses, att det för närvarande ej här finnes någon egentlig stortravare, men då man besinnar att denna häst inköptes för mindre än ett år sedan och då ej kunde springa ens ett steg, är det ju vackert så.


Alvin Olssons i Trane märr var en trygg typ. Nåt i den här stilen, tänker sig tecknaren Hans Lidén

Alv. Olsson i Trane körde banan på 75 sek. Hans sto var nog säkrare på sin sak, men så är hon även gammal och inkörd. De övriga körde banan på 80 – 90 sek.”

Arrangörerna nödgades till allmän besvikelse ställa in skridskoåkningen, eftersom ”skridskoföret var mycket klent på grund av den tjocka rimfrosten.”

LÖPNING I STRUMPLÄSTEN BJÖD PÅ DRAMATIK
”Däremot blev tävlingen i springning så mycket hetare. De två första sprungo 200 alnar (120 m) på 20 sek. och detta i skjortärmarna och strumplästen. Mitt på banan sprang från den ene en af strumporna högt i luften, vilket framkallade allmän munterhet, men det gick lika godt ändå, ty han blef den segrande.


Ungefär så här såg det nog ut på Övre Blomsjön när den unge Blomskogsynglingen avverkade sina 200 alnar på 20 sekunder. Detta är en annan barfotalöpare, Abebe Bikila från Etiopien, som 80 år senare vinner maratonloppet vid Olympiska spelen i Rom 1960. Abebe var helt utan strumpor.

Därpå sprungo flera stycken, ja, t.o.m. 60 års gamla gubbar trädde inom skranket för att våga en dust.

Något pris för springning blef ej utaf.”

Fotnot. För egen del skulle jag utan betänkande byta bort en månads slötittande på trav i TV - med allt vad det innebär av pinsamt dösnack - mot att få uppleva den här ovan refererade lördagseftermiddagen på Övre Blomsjön. Bara att få ett snack med honom som sprängde målsnöret i löpning delvis barfota, vore värt mycket. Kanske kunde man t o m ha fått visa upp sig i heatet för 60 års gamla gubbar?
Men man vågar väl inte hoppas att Blomskogs-evenemanget går i repris?

STOR DAG I SNARKIL
Om man nu inte hörde några smällar av champagnekorkar på Övre Blomsjön 1880, så ligger det närmare till hands att man uppfattar sådana knallar idag, i alla fall om man passerar Utsikten i Snarkil, Sillerud. Hur Linda, Alva och Clara gör med snittar, smörgåstårta och portvin har jag inte den bittersta aning om, men dom gör det säkert bra, trots corona och sånt otyg, när dom håller tal, besjunger och hissar (nej, nej, nej för guss skull!) husets herre, Årjängsportalens ägare och ansvarige utgivare

            Lars Inge CHRISTER NILSSON
 som just denna dag traskar ut i vuxenvärlden genom att fylla                         

                                                50 år.
                                                 GRATULERAR!!

 

  

8 februari 2021


Skriv kommentar

GÖRAN BANADE VÄG FÖR BJÖRN

Just idag, den 4 februari 2021, firar vi ett 50-årsjubileum som inte går av för hackor. Detta datum 1971, föddes SPURT e Butch Hanover- Bibi Frances i det stall på Årjängstravet där Holger Professorn Andersson huserade. GÖRAN AXELSON, som jobbade hos Holger, köpte på stående fot hälften av den piggögda svartingen och skötte sen om honom under hela hans karriär. I siffror: 150 starter, 17 segrar, 16 andra- och 15 tredjepris, total prissumma 155.000 kronor.

I maj 1976 sprängde Göran och Spurt nästan ljudvallen (nåja!) på Vincennes utanför Paris när de var utsedda till att representera Sverige i VM för amatörer. Det räckte till ett ytterst hedrande fjärdepris, samma placering som de nådde på Enghien, där det andra loppet i VM-touren avverkades.


Göran Axelson e Bertil – Kickan, 21 år och ett par dagar, visar upp sig och Spurt, 5, på Vincennes i maj 1976.
Mona-Lisa Sandgren, som något år senare ingick äktenskap med Göran, var med på Frankrikeresan och tog den här bilden. I resesällskapet ingick dessutom Bengt Engdahl på Malma, hans dotter Birgitta och hennes Bosse Edgren. Alf Albinsson var också med, han är alltid en trygghetsskapande tillgång.


Göran bytte sedermera kördressen (under VM de svenska färgerna) mot kritstrecksrandig kostym, vit skjorta och slips som sportchef för Årjängstravet, en position han var som klippt och skuren för genom sin kreativitet och förmåga att ta folk på rätt sätt. Numera följer han, behagligt tillbakalutad, travet mera på distans, sommartid från sin sommarstuga på Lellöna i Väster-Silen.

Att jag råkar påminna mig Görans och Spurts bravader på Vincennes just nu, har ett par olika orsaker. Samma år, fast i oktober ett halvår senare, framfödde Annika Goop nämligen ett välskapat gossebarn som gavs namnet BJÖRN. Just denne Björn Goop hade under den gångna helgen en uppsittning på Vincennes, en 6-årig hingst, FACE TIME BOURBON. Det utmynnade i seger, den andra för den här hästen i Prix d´Amerique och den tredje i det loppet för Björn.


Tre fingrar i luften! Björn, 46, är strålande glad för seger nr 3 i P d´A. Kanske funderar han redan på var han ska ställa det anskrämliga hederspriset, en vriden plåthistoria som lär ta en hel del plats i finrummet. Det är baksidan av framgångarna.

Jag tror fullt och fast att Görans succé med den svarthyade professorsuppfödningen har inspirerat Björn till att våga sig ut på Vincennes kolstybb och tampas med grodätarna (som fransoserna ju brukar kallas).

Hur som helst, GRATTIS ALLIHOP!!


 

4 februari 2021


Skriv kommentar

Trejje boka, Tankesmedjans så efterfrågade produkt, har varit utsåld från förlaget i många år, MEN en av våra lagerarbetare har hittat en minimal kartong med några exemplar. Nu gäller: Först till kvarn.

Postat av kroken den 15 februari 2021

Väl bekomme! 5 extra år kan vara gott ha i reserv. Du ser ungdomligare ut. Håll ut...håll avstånd!

Postat av kroken den 15 februari 2021

Rättelse:

Göran och jag är födda samma år, ca 20 år efter Agdas nedkomst, så tack för de fem åren!

Tillägg:

Visst har jag väl berättat att mamma Barbro, lillasyster Marianne och jag var de första kvinnorna på Vincennes stallbacke?! Holger behövde hjälp med franskan och oss gick det inte att stoppa!

Postat av Birgitta Edgren den 5 februari 2021

RIP KARLANDA TK

Dagligen läser vi att våra sköra gamla riskerar att mejas ner av pandemins hänsynslösa corona-lie, trots att vi alla hjälps åt att skydda dem. Igår nådde oss budskapet att ännu en  gamling nått slutet av sin jordevandring, Karlanda Travklubb, som dock inte drabbats av covid-19 utan måst lämna in av andra orsaker. Det är helt enkelt så att det inte längre finns engagerade eldsjälar som kan driva verksamheten vidare. Åldern, 127 år, har helt enkelt tagit ut sin rätt. Inga hästgalna karländska amatörer gnetar längre på med trav, jord- och skogsbruk och de få ungdomar som finns sysslar med annat. Medelåldern på den alltmer krympande gruppen travklubbmedlemmar är skrämmande hög och därför har ordförande Tina och resten av styrelsen tvungits ta detta drastiska steg.

En av många som uppvaktade 100-åringen för 27 år sedan var Nordmarkens Travsällskap. En betydande slant. Fr v Karlanda-ordf Raimon Strömberg, Årjängs-ordf Stig Carlénsson och längst t h Årjängs sportchef Göran Axelson. Personen bredvid Göran  är nog rädd för covid och använder  checken som munskydd (?)

Lars Kruse t v kom ända från Karlstad med ett välskrivet tal. Bejublat! 

HEJDUNDRANDE HUNDRAÅRSKALAS

För oss som var med när klubben firade sina första 100 år känns det extra vemodigt. Det jubileet firades på Gränshotellet i Töcksfors i januari 1994 och det var sannerligen en hejdundrande tillställning. Mat och dryck av högsta kvalitet, vackra festskrudade människor och lysande tal, ja, allt grundlade en oförglömlig afton. Framtidstron fanns där fortfarande, även om det nog redan då var fler gråhårsmän än fjuniga ynglingar i ledningen.

Inte var det precis smågrabbar som var tongivande i KTK 1994. Fr v tre bröder Gustafsson från Sölltomt, Karlandas kulturchef Ivan NIlsson, Erik Andersson i Rö och Torsten Jorälv

ARENOR

Svalsjön, Östare Bönsjön och Högsjön, det var de vatten, där Karlanda körde sina travtävlingar. Det vet alla. Väl? Men jag kan sätta en tiekroning på att ingen kan ställa sig upp och utan att blinka påstå sig ha upplevt nån av travdagarna på gamla landsvägen i Stommen. Till exempel vid midsommartid 1906.

Klubben hade egentligen velat köra löpningarna på nya landsvägen, där det ”med lätthet” hade gått att skapa en 1000-metersbana, men det fick man inte. På gamla landsvägen fanns inte utrymme för mer än 500 meters rakbana.

Men publikintresset var det inget fel på, ”en stor skara skådelystna hade infunnit sig”.

”I täflingen deltogo 10 hästar, däraf 5 från Holmedal, 4 från Karlanda och 1 från Järnskogs församling”. Fyra lopp avverkades, eller egentligen tre, för till lopp 3 hade ingen häst anmälts.
Dagens huvudlopp var lopp 4, för 6-åringar och äldre, där hela sex ekipage ställde upp.
1:sta pris erövrade en black valack utan namn som tidigare hetat Kvick, tillhörde Karl Oskarsson i Rössbyn och kördes av Johan Trell. Tid: 58 ¼ sek/500 m, dvs 1.56,5/km.
2:dra pris Rapp, äg. D. Andersson i Stommen, körd af son Elof kmtid 2.04.
3:dje Åmotsbruna, äg o kör E. Gustafsson, Hämnäs
4:de Kvick, brun val, äg o kör Adolf Andersson, Kroken
5:te Kåre äg Axel J Ohlsson, Lefverbyn, körd af drängen Hilmer Johansson, kmtid 2.17,5

PRESIDIET
”Som tidtagare fungerade hofslagaren M. Åkesson i Hämnäs, som prisdomare landtbrukaren Erik Persson i Södra Fors, Karlanda, klockaren N.O. Norelius i Holmedal och landtbrukaren A. Nilsson i Sehlen, Holmedal.

Prisutdelningen verkställdes af landtbrukaren Axel O. Eriksson i Hämnäs som afslutade det hela med ett tack till respektive trafkörare liksom alla som närvarit vid den i allo lyckade täflingen.

FRAMTIDSTRO
”Måtte klubben icke tröttna, för svårigheter och motigheter utan framledes anordna täflingar under sommaren äfven om ingen längre bana då kan fås, tillägger vår sportintresserade meddelare.” (NWT 28 Juni, 1906)

CERTIFIERING
I januari 1907 erhöll Karlanda Travklubb av Svenska Travsportens Centralförbund tillstånd att arrangera officiella tävlingar, där t ex uppnådda km-tider blev godkända. En kvalitetsstämpel. Hedrande!

OFTAST PÅ ISEN
Det normala har förstås genom tiderna varit att tävla på is. Vi, sena tiders barn, inbillar oss att vintrarna förr var pålitliga med rejäla isar, gradstocken på 8 grader minus och upptill en envetet strålande sol. Så var det inte alltid! Vi kan som exempel ta 1912, då Karlanda som vanligt inledde travsäsongen på Svalsjön den 4 januari.

…”under allt annat än gynnsamma naturförhållanden. Nyårsdagens ösregn samt Måndagens snöyra tycktes emellertid lägga hinder i vägen för täflingarna på nämda dag. Dock skedde ett omslag i väderleken på Tisdagen i så måtto, att ovädret upphörde, hvarför det då blef möjligt att medels en för ändamålet järnbeslagen snöplog, dragen af sju kraftiga hästar ”bryta upp” den förut utstakade kilometersbanan.
Af issörja och snö bildades på banans båda sidor höga kanter, hvilka genom den kalla nordanblåsten blefvo mycket hårda, hvarför de vållade, att flera kullerbyttor och kullkörningar ägde rum, ehuru ingen enda under täflingarnas gång.

VATTEN I KURVORNA
Kölden var emellertid icke så stark att själva körbanan blef öfver allt hal och jämn utan å stora sträckor, särskildt i bägge svängarna stod vattnet högt; dessutom var banan ytterst ojämn och knagglig.

EN ELOGE
Klubbens styrelse och arrangörer visade jämväl denna gång, att inga hinder är stora nog för att omintetgöra sedvanliga traftäflingar. Arrangemangen och anordningarna i öfrigt voro utmärkta, hvarför Karlanda trafklubb har all heder af sin dag.”

”32 hästar anmäldes, af hvilka alla utom en startade, och voro de fördelade på fem särskilda löpningar.
Samtliga hästar voro af nordsvensk ras, samt alla utom två födda och uppfödda inom häradet; de voro synnerligen vackra och i utmärktaste kondition, hvilket vittnar om, att man ifråga om hästafvel samt hästens vård och skötsel står på en hög ståndpunkt inom denna del af Värmland; flera voro äfven premierade.”

En duell som publiken väntade sig mycket av var den mellan Pålle (Bernhard Andersson, Furskog) och Kastro (Erik Persson, S:a Fors). ”Men till både häpnad och harm, blef man mycket besviken.
Man såg strax att Pålle var öfverlägsen sin kamrat och i början syntes täflingen bli intressant, men så började körarne roa sig med att ömsom hålla in hästarna, ömsom köra om hvarandra, och ingen syntes vilja köra fram till målet.
Med rätta hade såväl Kastro som Pålle bort bli utan pris, ty dylikt gyckel, som deras körare förde, borde icke prisbelönas.”

Osökt får man en association till kravallerna i Årjäng 1960, när kuskarna på Lady Moon och Max Iran körde mot varandra och lät 106-oddsaren Piet Hein vinna ett lopp i V5-spelets barndom. Den stora skillnaden är förstås att inga stora pengar stod på spel 1912.

En trägen trogen travklubbist och funktionär var Erik Bröskern Eriksson, Hög. Här läser han in sig på dagens program den 4 januari 2002

REST IN PEACE
Efter millennieskiftet har Karlandas travklubb och alla dess kollegor valt den betydligt lättvindigare lösningen att förlägga sina tävlingar till Årjängstravets (och Arvikas) permanenta anläggningar, fjärran från knakande vanskliga isar. Som vi antydde i ingressen har det dock med åren blivit allt svårare att få folk att ställa upp med funktionärstjänster och allt annat som hör ett travarrangemang till, och därför är det inte helt oväntat att man nu nödgas kasta in handduken.

Karlanda travklubb, tack för alla goda och glada minnen…R I P!

Karlandas bästa genom tiderna är ovedersägligen världsmästaren Callit. Här vinner han Årjängs Stora 1987. Kalle på Trappa i sulkyn är definitivt en äkta karlänning

Fotnot.
Vid bläddrandet i gamla travreferat har jag hittat ett och annat korn, som jag möjligen kan tänka mig att återge på denna plats i alltid läsvärda Årjängsportalen. Vi får se hur det blir med den saken. ”Det suger fett” som man absolut inte skulle ha sagt 1912. Det kanske inte heter så ens idag?

 

 


  

2 februari 2021


Skriv kommentar

MEST ELÄNDE MEN INTE ENBART

USA har bytt president. Svårt att katalogisera det som ELÄNDE. Men på nätet visas fortfarande America´s funniest home videos, där folk drattar på ändan, slår skallen i väggar och löper risk att skada sig till liv och lem vid olika typer av olyckor. Jag har hela tiden trott att det var Trump som lade ut den här skiten, men där hade jag nog fel, eftersom eländet fortfarande visas.


Long time no seen. Men vi husker godt det norske flag

Vår viktigaste gräns, den mot Noreg, är stängd, faktiskt åt båda hållen de här gången. Inte många applåderar det.

Även i övrigt är det mesta DYSTERT. Jag verkställer en genombläddring av dagens (2021-01-29) NWT. Som alltid läser jag tidningen bakifrån.

FÖREBYGGA BROTT
Ledaravdelningen brukar inte ta många sekunder att avverka, men idag får vi reda på att bara 15 % av våra gamlingar, dom som vi egentligen är så rädda om, erhåller förebyggande (billiga!) medel mot osteoporos, benskörhet. De får bryta armar, ben och höfter medan vi andra sitter med armarna i kors: ”Dom får väl akta sej!”

Polen har infört praktiskt taget heltäckande abortstopp. Kvinnor far illa när förstockade gubbar styr.


Släpp fångarne loss, vi vill slåss! (Bilden hämtad ur Schätte boka, utgiven av Tankesmedjan Årjäng Förr).

OROLIGT PÅ HÄKTET
häktet i Karlstad har det varit slagsmål. Fångarna var lyckligtvis inte inblandade. Det var bara personal som var osams och inget blodvite lär ha uppstått. Det stannade vid hårda ord och knuffar. Men vad ska de intagna tänka? De kanske ville gå emellan och medla?

Vägarbete i Karlstad vållar trafikproblem. Trafikproppar vid CCC, Sundsta Torg, Viken och i Råtorp. Vofför gör di på dette vise?

ETT FÖRETAG NÄRA DIG
Värmländska avsides belägna hus, är eftertraktade bland knarkhanterare. I Lesjöfors har polisen sprängt en fabrik, för ovanlighetens skull ganska centralt belägen. Håll ögonen på din granne! manar vi.

SVARA ALDRIG NÄR DET RINGER
Hänsynslösa bedragare avlurade Elly, 93, 15.000 kronor genom att avlocka henne bankkort och tillhörande kod genom fagert tal. Nog blir man betänksam och rycker till när telefonen ringer.

EN DEL CORONA, det hör numera till när man skriver:

Johan Carlson, FHM:s chef har iakttagits utan munskydd. På Centralen i Stockholm. Han erkänner försyndelsen, det brukar väl aldrig makthavare göra? Hur tänker karln?

Mutation kan ha gjort viruset dödligare, hävdar en smällfet rubrik. Skrämmer säkert många.

URETTVIST!
Sex Värmlandskommuner diskrimineras genom att förmenas vaccinationsplatser. PRO ryter till.

KONSPIRATION?
Bara - eller så många som? – 2,65 procent av oss har fått sin första vaccindos i S-regionen. Här gäller dock att skynda på. 57 nya coronafall senaste dygnet. Många misstänker att Astra Zeneca sålt massor av våra tingade doser till penningstarkare köpare. Det kan vi väl aldrig tro?


Fullmånen sken åtminstone i natt över onda och goda

LJUS I TUNNELN
En enkel genombläddring av lokaltidningen kan alltså gott och väl räcka som grogrund för en djup, kanske rentav vårdkrävande, depression. Men NEJ! Under den gångna natten kunde vi njuta av FULLMÅNE och när vi idag blickar ut över nejden ser vi SOLEN, vår livgivande moder, LJUSET som vi bara anade för en månad sedan och framförallt – i avisans del II – TABELLEN där det klart och tydligt står att läsa

Djurgården – Färjestad 0 – 3!

Den ljusnande framtid är vår!

 



 

29 januari 2021


Skriv kommentar

PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING

Inte mycket har väl timat, d v s hänt, under det år som om några timmar har förflutit. Likt många andra massmediala makthavare känner jag mig ändock manad att i en lista sammanfatta de viktigaste händelserna. Utan att egentligen ha tänkt alltför mycket på ordningsföljden har jag sammanställt en LISTA.

DEGEFÔSCH

Man har genom åren vant sig vid att Värmlands enda fotbollslag av någon betydenhet, Degerfors, gör en och annan bra match men lever farligt och blott genom en sista kraftansträngning undgår nedflyttning eller i bästa fall belägger en hedrande mittenplats i ligan.
Men i år!
Med tre omgångar kvar räckte det med en ynka poäng till för att säkra en plats i allsvenskan. Då kom bendarren. Men håll ut – håll avstånd – håll grytan kokande…Ljungskile hade inte skuggan av en chans i sista matchen och sen var vi där.

På lokal nivå är det Töcksfors IF som regerar numera. Jag har sagt det förr: -Detta skulle ÅIFs legendariske Sture Persson aldrig ha tillåtit!
Jag undrar allt hur min idol Sture skulle ha uttalat namnet på TIFs nye tränare Vukcevic, som torde vara ännu svårare än Chelsea (som i hans version blev Klesa) och Portsmouth (Prottsch).
Anm. Milenko Vukcevic har spelat i nämnda Degerfors och dessutom tränat detsamma. Och i Ljungskile. Bara så ni vet, nu när Thore Berglunds TIF börjar klättringen i divisionerna. Lycka till på färden!

FLÖG HÖGT

Redan när jag själv i ungdomen med hjälp av en bambustav seglade över 2 meter (rev oturligt på nedgång) förstod jag att vi svenskar var ämnade till nåt stort inom stavhoppsgrenen. Mycket riktigt, bara nån mansålder senare flög vår unge landsman, äktsvenske Mondo Duplantis, långt långt över 6 meter. Till överraskning för många, men inte för mig.
Platsar definitiv på årets bästalista.

PROPPEN
Årets kalldusch råkade vi utför när vår favorittravare Propulsion med drygt 30 miljoner insprungna befanns ha tävlat utan att ha rätt till det, eftersom han i sin ungdom blivit nervsnittad i hemlandet USA. Ingreppet ifråga gör att hästen inte känner smärta i hoven, när denna överansträngs. Förbjudet i Sverige, men tillåtet i USA. De pengar som hästen orättmätigt tillskansat sig fördelas nu på de konkurrenter han slagit under de gångna åren. Till glädje för de besegrades ägare och naturligtvis ett gäng advokater som får bistå de inblandade.
Proppen är den som gått snabbast över Årjängstravets upplopp (1.04-speed) och vi hade helst velat slippa se honom på en sån här lista.

VALFUSK

Han som gjorde America great again bestals i november månad på ett antal miljoner röster och blev inte omvald. Att han blev bitter var lätt att förstå, i all synnerhet som det mesta pekade på att orsaken var en konspiration av gigantiska mått.

När han redan tidigt i våras avfärdade den av kineserna planterade förkylningsepidemin som en dagslända, fick han mothugg av vetenskapen vilket gjorde att förkylningen – mot hans vilja – spreds och tog livet av en kvarts miljon amerikaner.

Redan i mars tipsade han om ett motmedel mot eländet; ett klorinliknande rengöringsmedel som, rätt intaget, effektivt skulle ta död på det mesta.
Inte heller den idén blev uppskattad efter förtjänst.

När han sedan praktiskt taget ensam skapade ett vaccin mot förkylningen, vad blev tacken?

Jo, hans undersåtar valde en gammal farbror till president!

Med 21 dagar kvar vid makten återstår nu bara att fortsätta att visa handlingskraft, hugga tag i rodret (grab the pussy som det heter på originalspråket). Visa vem dom stungit haver, sätta avtryck, benåda alla kriminella anhängare, ställa till jävelskap!

Anm. Nog platsar han på listan? Jag tror han skulle bli lessen annars.

EFTERORD
Listan blev oväntat kort, men nåt mer att ta upp till behandling har faktiskt inte inträffat under 2020. Det har varit ett ganska händelselöst år.

Men nu är det nyårsafton. Eftersom det rekommenderas att vi inte skockas, föreslår jag att var och en firar individuellt detta år. Gutår!

 

I morgon får vi träna oss på att skriva 2021.

20212021

GOTT NYTT ÅR föreslås Eder alla!

 

 

 


 

31 december 2020


Skriv kommentar

DANFÖREDAN-EXTRA

För en halvtimme sedan blev jag uppringd av en bekymrad nordmarking som hade hört att Schätte boka redan var slutsåld. Han behövde två ex, ett till sig själv och ett till sin svärmor. Jag fick lugna honom med att det trots att mitt eget förråd för tillfället var dränerat det fanns stora möjligheter att hos nån av mina kollegor, t ex ekonomichef Lars-Göran på telefon 24004 eller på något av våra försäljningsställen i Årjäng/Töcksfors/Sillerud hitta osålda böcker.

Påståendet att Schätte var totalslut var vad vi inom branschen kallar fake news, dvs ljug, osanning, falskt påhitt, en anka, lögn och förbannad dikt. Hade det varit korrekt skulle det ha drabbat  telefonören Tomas oerhört svårt eftersom han i sin Stringbokhylla har de 5 böcker som Tankesmedjan tidigare gett ut (eller editerat som det heter i alla korsord).

OBRUTEN SERIE
Här ovan har min maka bildsatt en komplett uppsättning av bokserien. Verket längst till vänster hör inte dit, det är en folkbildande i och för sig spännande och läsvärd sammanställning av vad som hände på Årjängstravet 1986-2016 (säljs på museet). Därnäst två monumentalverk av tankesmeden Ingmar Danielsson med bilder från hans journalisttid på Nordmarksbygden; Ögonblick i Nordmarken (2002) och Nordmarken under 40 år (2004). Med Ingmar som ankare, inspiratör och andlig ledare skapades sedan den 118-sidiga Årjäng förr, en försiktig produkt med mjukt omslag, som utkom 2009 och mottogs så väl av den läsande allmänheten att den relativt snabbt blev slutsåld och numera finns att uppbringa endast antikvariskt. Om man har tur, vill säga. Samma gäller Ingmar Danielssons båda fotoböcker.

Ströexemplar av de övriga kan nog än så länge anskaffas via någon av våra redaktörer med undantag för Trejje och eventuellt även Fjâle boka.

Boksläppen har faktiskt dundrat på i imponerande fart: År 2012 kom bok nr 2, Trejje boka 2014, Fjâle 2018, Fämte 2019 och Schätte nu 2020.

BRÅDSKA
Ganska ofint hänsyftade en flyktigt bekant på tankesmedernas relativt höga ålder när hen citerade det gamla ordspråket som påstår att ”mot kvällen får den late brått”.
Skulle detta stämma så består Tankesmedjan Årjäng förr av idel lättingar.

Förbluffande många bokköpare påstår faktiskt att de i sin ägo har hela serien. Men folk pratar så mycket.

Apropå prat så har det nu under 10 månader mest handlat om den där influensan. Eftersom jag är ganska trött på det samtalsämnet lovar och svär jag här och nu att inte med ett ord kommentera eländet. Löftet gäller över juldagarna. Men jag ser det bara som en rekommendation.

För nu går vi mot LJUSARE TIDER. Vintersolståndet har vi bakom oss och jag hoppas ni redan observerat att dagarna blivit längre och att dessutom den livgivande solen vågat sig upp över horisonten.

Men sakta i backarna! Backadagen 1954, en högst informell travdag, får vi inte uppleva något motstycke till denna vinter. Ingen annan vinter heller, förresten. Därför visas här nedan en bild med idel hästar från Backa/Åslanda, en region som för 66 år sedan hade gott om travhästar. Flest sådana hade Ragnar Magnusson, ”Backa-champion” kallad, i mitten. På innerbanan tycker vi oss se Anders på Backögårn. Hästarna klarar vi inte av att identifiera. I bakgrunden skymtar Thor Carnlöf med en Kalle-häst. Thorbjörn Karlsson (Tilda) är lånekusk på en av de andra.

Återstår nu bara att som en helt naturlig övergång tacka för det snart gångna året, och samtidigt framföra ett tack till bröderna Hilmersson i Töcksmark för den oväntade julgåvan (1 kg Gudbrandsdalsk mesost) samt tillönska dem och alla andra tänkbara människor

EN SYNNERLIGEN GOD JUL


 

23 december 2020


Skriv kommentar


Dela med andra!