INGEN MINNS EN TVÅA

Det finns så många gamla talesätt. Ett av dom hävdar att ingen kommer ihåg en andrapristagare. Ha! I den här spalten huserar käringen mot strömmen. För oss är det till och med så att tvåorna ofta blir allra först ihågkomna.

Från den gångna storhelgen är det i alla fall på det viset. Vi minns tre synnerligen lokalt anknutna hästar och deras tränare, trots att ingen av dem fick smaka det som kallas segerns sötma. I bokstavsordning: Horpestad, Tom (Monfalcone), Pettersson Wiik Birger (Tindra Star) och Strömberg Peter (Xanthis Amazing). Gemensamt för de herrarna är att de när de fick tillfälle att i förväg ranka sina V75-chanser alla tre gav sina springare goda möjligheter att tjäna storkovan. Tipsen lämnades utan någon som helst falsk blygsamhet och kunde möjligen ha uppfattats som i överkant optimistiska, en protest mot Jante-lagen.

Men det visade sig minsann att optimisterna hade FULL TÄCKNING!

Monfalcone vann ett 75-lopp på Romme i augusti i fjol. Erik Widén, fotografen, var där. Tommy Eriksson, som samäger med Siv, fick vara med på kortet. Klart glad.

HORPESTAD lyckades i en relativt svår bronsdivision smyga fram sin häst till vinnarhålet så försiktigt att TV-kommentatorerna knappt märkte det. I varje fall sa de inget om den elegant spårsnåla styrningen. De vaknade till när vår banrekordhållare Monfalcone på upploppet kom loss och hade de bästa spurtkrafterna av alla, men då hade dessvärre Uppohoppa skaffat sig ett ointagligt försprång.

För drygt två månader sedan vann Jepson med Xanthis Amazing här på hennes hemmabana. Tränare Peter Strömberg fick den gången skjuts till vinnartribunen. I lördags var det bara Calle som var före Peter och Amazing i mål i Travmuseets lopp. Foto: Björn Martinsson

Xanthis Amazing, vår f d rikshäst, har alltid vetat hur en spurt ska dras upp, men i lördags var det nog bara de mest minnesgoda av hennes många delägare som kom ihåg den egenskapen, eftersom det eventuella vinnaroddset tilläts dra iväg ända till 65 ggr. Ett uselt läge, som sista häst i ett 14-hästarfält, bekom inte STRÖMBERG det minsta, och avståndet till Cavidendron och ledaren av championligan Calle Jepson krympte till en knapp längd innan målgång. Snyggt kört, Peter!

Pettersson Wiik får hjälp av hustru Maja när Tindra Star tränar. Om Maja är lika skicklig med kameran som maken har hon talangen att skapa såna här fotografier.  Se nedan!  Vi har hittat den på Birgers Facebook. Årets sommarbild? (NWT har en tävling just på det temat).

Liksom Amazing hade Tindra Star dragit det sämsta spåret (12), men i hennes fall spelade detta kanske mindre roll. Björn Goops storfavorit Bear Hope såg nämligen ut att ha allt under full kontroll hela vägen och segermarginalen 2,5 längder verkade vid behov ha kunnat töjas ut ännu mer. Så Tindra Star, spelad till 13 ggr, fick nu efter tre raka vinster med Niclas Benzon i vagnen nöja sig med andrapriset. PETTERSSON WIIK har gjort ett strålande arbete med den 7-åriga fuxan, vilket inte är någon överraskning för oss som redan i april pekade ut honom som Årets Komet bland tränarna.

Nej, som sagt, vi minns TVÅORNA. Våra tre hemmahästar fick 62.500 SEK var sig för lördagsjobbet. Vi lyfter sommarkepsen!

Jora, Propulsion vann. Kurt Einevåg har dokumenterat den lagerkrans som i såna här stora sammanhang blir segrarens belöning. Vackra blommor, vackra färger!

Lite småkrafs förstås var det utöver de redan nämnda andraplaceringarna. Årjängs Stora Sprinterlopp till exempel. I år saknades Ringostarr Treb av de fyra bästa ifjol i fjol, men de övriga ur den kvartetten gjorde upp om platserna. Propulsion/Örjan Kihlström fick sin revansch, där lämnades ingen pardon. Nadal Broline/Ulf Ohlsson var tapper tvåa och fjolårsvinnaren Dante Boko/Adrian Kolgjini visade klorna i en rivande spurt. Ett fint Sprinterlopp utan överraskningar.

Grattis alla tre och välkomna åter i mitten av juli 2019!