Inga Magnusson
Reportage
HUT GÅR HEM
Med en dåres envishet och samma dåres självgodhet har jag för en totalt ointresserad barnaskara otaliga gånger upprepat att jag under 67 års träget bilförande aldrig ådragit mig en enda anmärkning i mitt körkort. Inte en fortkörning, inte en parkeringsbot och inte ens en prick för rattonykterhet. Jag har slagit mig för bröstet och med en viss nedlåtenhet sett ner på alla de törstiga vänner från broderlandet i väster som råkat ställa sina fordon åt fel håll utanför Systemet (eller är det Apoteket?). ”På fem minuter skulle en vaken parkeringsvakt där få ihop till hela månadspengen” har jag basunerat ut skriftligen.
ÄNTLIGEN TYST
Nu täpps den breda käften till på mig. För att idag, fredag, ha ”Stannat eller parkerat fordon mot färdriktningen (3 kap.52 §) ” har jag till Polismyndigheten i Karlstad tvungits inbetala 400 kronor. Egentligen alldeles för billigt om man ser det i ett större perspektiv. Låt oss ponera att jag under de 67 åren brutit mot nån paragraf så sällan som endast två gånger per år, så blir boten för varje överträdelse 2 kr 99 öre! Inte ens 3 spänn. Här snackar vi verkligen Black Friday!
SJÄLVBEDRÄGERI
Likt alla brottslingar försöker jag att inför mig själv slingra mig undan ansvaret. ”Jag är svårt handikappad av ett dåligt knä och vågade därför inte korsa den isiga vägbanan.” ” Två fordon stodo redan parkerade på andra sidan gatan, där jag egentligen borde ha ställt mig. Ville inte bli ett trafikhinder”.
Nej, sanningen är den att jag bedömde risken att bli påkommen vara minimal på Brunnsvägen, där jag aldrig tillförne sett en polisbil eller en lapplisa. Inte sedan området började bebyggas 1955. Och inte dessförinnan. En kalkylerad risk var vad jag tog. Men den här gången sket det sig. Det gör mig riktigt gott!
EKONOMISK NOLLVISION
Något avbräck i ekonomiskt hänseende föranleder det sannolikt inte att jag åkte fast. Som pensionist får jag ju e tuste pengar extra frånåmä den här månaden (det har både Stefan, Lööf och Uffe lovat) och förresten säljer jag lätt den här krönikan till nån tidning och kallar det kåseri. Vi som är frilansande Kulturprofiler har våra knep.
Att det inte är första gången skribenten tar miste på färdriktning när han ställer ner sin bil visar detta foto. Just den gången slingrade han sig undan lagens långa arm. Men vi vet att den som hamnat på fel sida lagen har svårt att ta sig tillbaka till den rätta. Låt oss hoppas att de fyra hundralapparna blir en väckarklocka.
Nu har HUT GÅTT HEM för denna gång, tack för det!
God Fortsättning!
Skriv kommentar
