MARKNAD UTAN MARKNAD UTAN MARKNADSTRAVVid räcket marknadsdagen 2009 Ingen marknad i år, inget marknadstrav. Däremot ett lunchtrav fredag den 18, som vi nog kan få uppleva i TV, eftersom det bjuder på V65. Vackert så. Startlistor finns på nätet. Jag vet inte om det överhuvudtaget trycks några program numera, nu när det är så ödsligt publikfritt. Men man kan alltid hoppas att det lättas på restriktionerna innan säsongen – snart – lagts till handlingarna. På fredag är det på dagen 10 år sedan Deesse D´Inverne slog det ännu gällande banrekordet för 2-åriga ston: 1.17,5/ 1640. Magnus Jakobsson körde. Fortare gick hon sedan aldrig med voltstart, eftersom hon bara startade i autolopp. 431.700 skrapade Deesse ihop på sina blott 13 starter. 2016 blev hon mamma till auktionsdyringen Gaylord Am e Muscle Hill, en kolossalt lovande häst som nu finns hos Kristian Lindberg i Leverhögen utanför Årjäng. När vi nu känner saknaden efter Årjängs-mâten, fick jag ingivelsen att som tröst skriva lite grann om gångna tider, då evenemanget var en höstlig höjdpunkt för hela Nordmarken. Den firades i tre dagar med början tredje onsdagen i september. Torsdag var före 1950 den riktiga marknadsdagen, då vi som åtnjöt skolundervisning var hellediga och kunde slå runt så länge pengarna, tvåkroningen, räckte. En del av oss var hästintresserade och kunde toppa dagen med ett besök på travbanan. Traditionen krävde travtävlingar den dagen. För att skona den del av lillhjärnan, där minnesfunktionerna hukar sig, knycker jag ganska fräckt ur gamla Blädder ett par smärre avsnitt, fast jag är osäker på om det är lagligt att planka på det viset. Jag förlitar mig på att inte många läste texterna då, och därest så ändå skedde, raderna för länge sedan guppat bort på vågorna i Minnets Hav.
(1997) MÅNGA MOTARBETADE * Årjängs-mâten lär ha anor ända från 1700-talet. Inte var det väl precis något söndagsskoleliv som praktiserades där uppe, så på 1850-talet flyttades marknaden, som på den tiden avhölls både i februari och september, för att minska det vilda levernet; superiet, lönnkrögeriet, slagsmålen och det sedliga förfallet (fala kvinnor). Men inte blev det på minsta vis bättre i Strand, så efter några år var man tillbaka i Årjäng. * 1860 var det många som helt enkelt ville avskaffa ÅM helt och hållet. Det gick inte att genomföra, delvis efter skarpa protester från Silbodals kyrkoherde Anders Lindbäck (seriemördaren), som med en viss rätt hävdade att marknaden var i stort sett enda tillfället när hans fattiga församlingsbor hade möjlighet att till rimliga priser skaffa sig nödiga varor. Men brännvinsbruket, orsaken till fattigdomen, det fördömde han kraftfullt.
* 1945 slog Landsfogden i Värmland tjänstenäven i bordet och totalförbjöd Årjängs marknad. Han var innerligt trött på fylleriet och slagsmålen. Dock hade han inte räknat med nordmarkingarna. Hans beslut rev upp en folkstorm modell orkan och det tog bara några veckor innan han fick ge efter och annullera sitt beslut. *1951 var marknaden totalt ”avhästad” enligt NWT. Tidigare såldes och köptes såväl kor som hästar av skiftande kvalitet och särskilt när mörkret fallit på och starkvarorna ur flaska gjort sin uppiggande verkan, kunde det göras impulsköp som framkallade ånger och ångest dan därpå, när smålandsbörsen var tom.
* 1955 fastslog nykterhetsnämnden, hur märkligt det än låter, att ”en sup hör ihop med trav och marknad”. Ungdomen ska dock få sundare vanor, hoppas nämnden, bara nämnden själv får lite högre anslag till åtgärder med det syftet.
*Trav och marknad hör ihop, det menade alltså nykterhetsnämnden 1955. I enlighet med det har Årjängstravet på köpet fått en publikdag av stora mått. Men bara antalsmässigt sett, inte vad gäller totospelet, vilket väl är det enda som räknas numera. 3700 besökare hade vi för 20 år sedan och något 100-tal till har det regelbundet varit sen dess. Men 2020 blir siffran 0. Illa! Nils Stahres häckningsplats är numera Kil. Anders Holmqvist till höger, är också en välkänd travprofil. Han bor fortfarande kvar på Sandbäcksgatan i Karlstad. På stallbacken i Årjäng diskuterade de jänkarvagnar redan 2011, faktiskt innan modellen på allvar hittat vägen till Sverige.
Trots allt hinner det hända massor även här, fast vi nu är inne i coronavecka nr 28. För min del har jag med stort nöje återsett en ornitologisk höjdare, den vitbenade staren, som han kallats, min gamle polare hedersmannen Nils Stahre som efter en mansålder på ATG nu häckar i Kil. Epitetet vitbenad syftade på att han vid alla travets storlopp stoltserade i oklanderligt kritvita benkläder. Nu hade han anlagt sin höstdräkt och var gråbenad. Pigg och alert som alltid.
SCHÄTTE BOKA LÄGESRAPPORT Vi meddelar alla detaljer i utförlig annons i Nordmarksbygdens novembernummer. Håll ut! Håll avstånd! Bit ihop! Misströsta inte! Tappa inte sugen! Världen är full av tappade sugar! Hej på marten! säger dom inte ens i Arvika om ett par veckor. 15 september 2020
Skriv kommentar
|