KOMMER UT UR SKRIVARSTUGAN

Inte mycket har flutit ut från min skrivarstuga under denna getingsommar. Fast egentligen är det motsatsen som gäller. Jag har med iver och nyfikenhet bläddrat i och samvetslöst knyckt ut A4-pärmar som Lars Nilsson på Kyrkåsen, Lars Kakla alltså, lämnade efter sig vid sin oväntade bortgång i fjol. Lars var en Samlare. Han samlade på gamla grejer, vykort och cigarrgördlar (!). Och dessutom skrev han av - för hand! - protokoll från kommunala sammanträden, insändare och notiser om smått och stort som berörde oss här i Nordmarken. De tidigaste referaten sträcker sig så långt bak i tiden som till 1880-talet.

Lars Nilsson, Kakla, är det som fjättrat redaktören vid computern hela sommarn. Hans urklipp ur lokalpressen kommer att ta stort utrymme i Fämte boka, när denna med buller och bång dråsar i biblioteksgolvet. Under skyltsöndagen, kanske? På bilden här ovan firar Lars sin 50-årsdag i favoritfåtöljen.

Pärmarna som vi i Tankesmedjan Årjäng Förr fått tillgång till finns förvarade i sju bananlådor. En verklig guldgruva för den som är sugen på att vältra sig i gamla nyheter! Det är tveklöst Kaklas förtjänst att vi sent i höst släpper Fämte boka, som vanligt den perfekta julklappen till alla som har allt (utom Fämte) tidigare.

Forskningen i bananlådorna har gjort att jag tonat ner mitt engagemang inom travsporten. Jag har faktiskt inte en enda gång besökt travbanan under 2019. Att jag avhållit mig är förvisso tidsbrist men delvis även hälsoskäl. Ja, inte att travet skulle må dåligt, utan att jag själv inte är så rörlig som för 50 år sedan. Årjängstravet däremot har varit föremål för en remarkabel uppryckning tack vare sin nya chef Johanna Karlin. Kör på, Johanna!

Lars Kakla var inte stamgäst på Årjängstravet, vad jag kan erinra mig, men såsom idog vykortssamlare hade han ändock banan förevigad. När togs detta foto? Ja, inte är det under Johannas tid, så mycket är säkert, och inte är det nån större idé att leta efter henne bland publiken för hon var nog inte ens påtänkt. Det var inte drive-in-parkeringen heller. Men toton var som synes uppfräschad. Ska vi gissa på slutet av 40-talet?

Dock är jag inte helt väck utan följer sporten i travprogram, tidningsreferat och TV. Att den sistnämnda aktören fortsätter att locka folk från publikplatserna är för oss som är något äldre erbarmligt trist. Att 80 % av fokus riktas på totospelet, är ännu sorgligare. Att amatörernas skara skrumpnar och så småningom försvinner helt, är kanske dystrast. Kvar blir, ja vad?

Mycket av det nya får tummen upp, fast jag just nu inte kommer på något. Jo, det är glädjande att staten får en och annan krona med av de miljarder privata spelbolag håvar in. Alltid något, sa han som fick se Dalslands pärla vid Vänerns strand. Sen har jag funderat på varför TV-presentatörerna när de läser oddset alltid är noga med att säga ”odds på ATG”. Är det smygreklam som de andra bolagen sponsrat för att antyda att deras utbetalningar är högre?

Tummen ner gör jag för påhittet att i start- och resultatlistor visa eventuella odds med tiondelar och allt, 14,37 i stället för 143 (oddset per spelad tia). Tar plats och är med bara för att visa att man kan. Fjantigt! Att hästarnas programnummer ska anges när tidningarna visar resultatlistan är dessutom helt onödigt och störande.

I min egen lokala avisa är det rutin att V75 och andra viktiga tävlingar hedras med att få sina resultat redovisade två, ibland tre gånger i resultatbörsen. Herregud, hur korkade tror dom vi är? Och vad skulle Jan Lilja ha sagt, han som på 40- och 50-talen var sportchef på NWT? Han var allergisk mot allt vad trav hette. Men en trevlig karl i övrigt.

Resultatbörsen tar upp en del märkliga ting. När en enda match hade spelats i Premier League fick vi njuta av en tablå med Liverpool (eller vad det var) högst upp med 4-0 och deras motståndare längst ned med 0-4. Resten av lagen däremellan med 0 0 0 0-0 0 noga förtecknade. Smaskens för kalenderbitare. Och alla dessa oändliga Conferenser hit och Conferenser dit och div 8 av belgiska ligan (nja, kanske inte). Och laguppställningar för minsta skitmatch. (Men varningar och utvisningar är god läsning, behåll dom!).

En evig tur att man inte är en gnällig typ!