Inga Magnusson
Reportage
EFTER EGNELLS
En av de få större värmländska travnobiliteter jag aldrig sett live, är Th Egnell. Jag tror inte han såg mig nån gång heller. Däremot har jag upplevt några Egnells Memorial. 1987 t ex då Frank Högbergs fenomen Listjärn ute vid räcket brände av en påskraketspurt som gav målfotoseger och lagerkrans.
I fredags var det dags igen. Det finns en urgammal regel: Björn Goop första gången upp på norsk häst = seger. Den här gången gällde inte den regeln, fast ändå på ett sätt. Vi omformulerar: Björn Goop tredje gången upp på norsk häst = seger. Grabben från Lökene har kört Joker C.K. vid tre tillfällen, vilket varje gång lett till vinst. Den 2 oktober 2016 vann de båda i Årjäng som favoriter. Ett par veckor senare hände samma sak på Romme. Tredje gången var nu på långfredagen, samma visa, men den här gången nästan helt utan förtroende från (den numera licensierade) spelarkåren. Odds 18 (aderton) gånger!! Att inte ens våra Kloka Gubbar i teve har fattat det här med: Björn Goop upp….
När den slitstarkaste av de slitstarka, Listjärn, vann sitt memorial var det förstås Carl-Erik Andersson som körde. Han bar hedersnamnet Åslanda- Kometen efter sitt ursprung på Öggårn i Åslanda norr om Årjäng. Där har det uppfötts, tränats och tävlats med travhästar sen långt före vår tideräkning. På 30- och 40-talen använde Gustaf på Östby, Gustaf på Tomta och Edvin på Öggårn m fl den då ganska bilfria landsvägen (nuvarande 172:an) som rakbana. På de 950 meterna från Liberga till Gålekuul knäpptes tider och tävlades i imponerande farter, vilket gav synbara resultat när hästarna sen kom till Årjäng och Färjestad.
Edvin Andersson var en av dem som heatade på rakbanan i Åslanda och han och hans vackra Fjällbruden segrade i Egnells 1949. Edvin var farfar till 1987 års segerherre Carl-Erik. Ledet mellan dem var Folke, även han givetvis hästkarl (Elsbjörn och flera andra).
På väggen hemma hos Kometen har den här tavlan en hedersplats. Holmedalingen från Göteborg Frank Högberg har skjortan uppknäppt vilket inte var ovanligt, så satt han och körde Listjärn även om gradstocken visade minus 10. Den drivne fotografen C-E Andersson har lyckats få med alla reflexer och skuggor.
I min värld var fuxan Fjällbruden mycket ljusare än hon verkar på den här bilden, där hon och Edvin på Öggårn paraderar efter segern i Egnells Memorial 1949. Hur som helst var hon en fröjd för ögat med ett vackert trav. Trimmad på raksträckan i Åslanda. Fotograf är icke C-E Andersson, som just vid denna tid nätt och jämnt lärt sig gå.
En ingift släkting till mig hittade i en låda skräp han ropade in på auktion den här tjusiga plaketten. Ganska tung, storlek ca 5x4 cm. När delades såna här ut? Inte i Egnells, det fattar t o m jag, för det står att läsa Svensk/norska dagen. Hästen? Kusken är lik Folke Hjalmarsson, men med en sån här pälsrock kan det vara vem som helst. Vem vet? (Leif Eriksson, masa dig upp ur jakuzzin och svara!)
Skriv kommentar
