BLOMSKOG RÄDS EJ CORONA

Det är nåt särskilt med Blomskogstravet, som nu på lördag kallar till kamp på travbanan i Årjäng. Det har alltid lockat folk och trots corona-eländet lär det bli så även i år. För man har inga som helst planer på att köra utan publik. Följ bara några enkla grundregler: håll avstånd, hosta i armhålan, undvik kindpussar och ta med sprit. Handhygien är A och O.

Även 1984 var influensasituationen sådan att försiktighet anbefalldes, fast då var förstås corona inte uppfunnet.. Den gången höll travklubben till på Blomskogstjärn, men isförhållandena i år är sådana att en under helgen företagen opartisk bedömning ger vid handen att Årjängstravets landbana är att föredra.

Man blir lite högtidlig av att betänka hur många goda travare som har kommit från den här socknen; Silverlod, Munter, Tofteblomma och Ymer Lord för att bara nämna några av de tidigaste.

Huvudstartern höjer flaggan för start i dagens första lopp, för 3-åriga nordsvenska hästar.

Innan allt istrav på grund av klimakteriologiska skäl, ozonlager, koldioxid och metangas från pruttande kossor, flyttade upp på land, var Blomskogstjärn platsen för vintrarnas drabbningar. Tävlingarna var unika i så måtto att de utspelades i kyrkans hägn, vilket framgår av ovanstående bild från 1984. Kyrkogården här på västsidan var också unik, eftersom järnvägsspåret genomkorsade den, vilket skulle ha kunnat verka stämningsstörande om tåget passerat just under en jordfästningsceremoni. Den risken är numera eliminerad genom att järnvägen nerlagts, vilket skedde just 1984. Dressintrampare finns dock fortfarande, men man får väl förutsätta att de har vett att pausa för att inte störa de sörjande.

Några problem att 1984 få ihop en talrik och kompetent måldomarnämnd fanns sannerligen inte. På bilden är den samlad vid bilen, som inte är en startbil utan fungerar som sekretariat. Chef och måldomare var Karl-Åke Häggbom, en rutinerad hästkarl och driven skribent, Blomskogsgrabb från början men utflyttad till Bengtsfors. Tvåa från vänster är Erik ”Noli” Andersson, t v om pokalen veteranen Anders ”i Mon” Thuresson och längst till höger Bertil ”på Lövås” Sotarn Olsson. På biltaket tronar den imponerande Blomskogspokalen, ett åtråvärt vandringspris som vid dagens slut hamnade i Åslanda, hos Gustaf Östeby, möjligen för alltid.

Ett oturligt missöde gör att vi inte kan i detalj redogöra för resultaten denna februaridag 1984. Blomskogs ledande tränare under denna epok hette Ossian Andersson och han erövrade, vill vi minnas, två segrar. Lars Olsson (Lars i Brevika) tog ett förstapris och Bengt Nilsson vann med sin Kandy. Tider och referat har vi inte.

Varvet kvar är det fortfarande ganska tätt mellan 4-åringarna i lopp 3. De 12 minusgraderna besvärar inte på minsta sätt vare sig hästar eller körsvenner.

Orsaken till vår miss, vilken vi djupt beklagar, var följande. Vid travsexan och prisutdelningen efter tävlingarna råkade redaktörens manuskript bli nersolkat av att innehållet i en kopp stark och smakrik ångande besk vältes omkull över detsamma. Papperen klibbades ihop och lades på tork på ett bord. Därefter var redaktören under ett par timmar upptagen av mogendans till Enars trio från Lennartsfors och ett par varv utomhus för att svalka av sig. När han så småningom var beredd för hemresa kunde han för sitt liv inte erinra sig var han lagt manuset. ”Stört urå”, som Ossian formulerade det.
Helt enkelt en minneslucka. Därför blir det att så här 36 år senare krypa till korset och vädja: Har någon tagit vara på manuskriptet, så skicka det till Portalens redaktion, snälla!

Travsexan på Folkets Hus inleddes med prisutdelning. Gustaf Östeby bugar artigt när han tar emot vandringspokalen.

Malören med de försvunna noteringarna skulle absolut inte ha kunnat inträffa i vår tid, nu när det finns laptoppar och autogiro och näthat och bildprogram, som gör att vi journalister kan stå i ständig och intim kontakt med våra redaktioner hela tiden.

Det var sämre förr!