FELKONFIGURATION

När jag den 2 april innevarande år hörde talas om tidtagningsdebaclet i Halmstad var min första tanke: Inget försenat aprilskämt utan felkonfiguration! Johan Untersteiners Day or Night In fick först fel kmtid, vilket sedan korrigerades till en ännu felaktigare (1.09,6 tror jag). Först nu, flera månader senare, kan vi – äntligen! - plita ner den rätta vinnartiden i Yngve Larssons Memorial, 1.10,2, i våra kalendrar. Petter och Molle och LinSon m fl sattes i styvt och pilligt arbete, innan allt blev rätt. Tack!

Alltsedan Halmstadfadäsen går Lasse Lindström (LinSon) metodiskt igenom hela Sverige för att kolla att inte samma problem, en felkonfiguration av hur startpulsen detekteras av målkamerasystemet, finns på fler ställen.

Att jag själv anade vad som brast beror på att jag på 1950-talet arbetade som tidtagare på Åmålstravet och även om jag inte betraktar mig som expert på hela processen dock därigenom är ganska väl insatt i själva systemet. Årjäng servade på den tiden sin dalsländska systerbana med en utvald funktionärsstab. I Jocke Perssons musgrå Standard Vanguard lastade vi i tävlingsdagens morgonväkt in oss och den viktiga tidtagningsapparaten för avfärd. På Åmåls välrenommerade Stadshotell intog vi alltid en (subventionerad) stabil söndagsfrukost, det satte Jocke värde på; bacon med vändstekt ägg, inlagd sill, kaffe och rostat bröd. En bra grund för ett gott arbete.

Tidtagandet gick så till att man, dvs jag, i apparaten (se bild!) placerade 30 tidtagarur och vid KÖR! fällde ner övre delen så att klockorna startade på exakt samma hundradels sekund. Därefter var det bara för att trycka på knapparna i den ordning hästarna passerade mållinjen. Absolut vattentätt!

Det var bara det att av de ursprungliga 30 klockorna var de allra flesta fiktiva. Det återstod i bästa fall 4, 5 stycken. Övriga hade lånats av eldsjälar som ville knäppa egna tider, eller också hade de helt enkelt gått sönder. Hur löstes detta? kan man fråga sig. Jo, jag tog tid på vinnaren och memorerade avståndet till tvåan, trean osv. Sen knäppte jag nån mitt i fältet och försökte minnas hur där såg ut. Sista trycket kom på jumboekipaget. Sen var det bara att memorera alltihop och teckna ner på en lista. Alla 16,17, ibland ännu fler, fick sina sluttider.

Man kan få för sig att Åmåls travchef Rickard Andersson (bror till Bernhard i Kila) nästkommande vecka bombarderades av hästägare, missnöjda med sina tidsnoteringar. Nej, nej, nej! INTE EN ENDA GÅNG drabbades vare sig han, måldomaren kommunalborgmästare W. Sävblom eller jag av näthat! Jajaja jag vet, näthat existerade inte på den tiden, men telefon fanns. Faktiskt.

LinSon har, enligt vad som försports, redan grundligt granskat Årjängs målkamera och funnit den vara i yppersta skick. Inte ens under de mest pressande förhållanden kunde någon felkonfiguration framprovoceras. Det känns verkligt tryggt, idag när vi tar emot kallblodshästar av högsta klass och kanske ännu mer i morgon, när sådant som 1.09,6a inte är någon orimlighet. Det är ju förresten just den tiden banrekordet lyder på, det som Sebastian K har.

Fotnot.
Tidtagaranordningen, som påstås ha Olle Svanqvist som idégivare, finns numera på Nordiska Travmuseet och är fortfarande fullt brukbar. Om det skulle krångla i Halmstad eller nån annanstans är jag helt övertygad om att Marita på museet gärna lånar ut den. Givetvis skickar vi även med skötare, därest behov föreligger.

VÄLKONFIGURERAD TID UNDER 1.10

När Johan Untersteiner för 4 år sedan vann Årjängs Stora med Magic Tonight var det första gången man här fick beundra den krävande sulkytekniken med raklång körsven. Våra egna kuskar blev stamkunder på gymmet ett bra tag, men ingen har än så länge lyckats kopiera hallänningen. Tvättbrädsmage erfordras ju. Magics vinnartid 1,09,9a har det aldrig klagats på. Tvåa blev nr 3 Mosaique Face med Adrian Kolgjini, men han fick som bekant sin revansch i fjol med Dante Boko. Innerspårets Reven d´Amour/Ulf Ohlsson trea.