Start
Nyheter Nyheter Insändare Debatt/insändare Kalender Företagsbloggar Blogglänkar Länkakatalog RSS

INGEN KNÄCKER AAS BALDER

Stall Slotts i Slärteg, Koppom, utannonserar sina avelshingstars tjänster i Årjängstravets program. Iselin och Kenneth managerar åtminstone tre merittyngda norrmän. En av dessa, H.G.Balder, fick vid premiären den 8 april fenomenal reklam på ett för hela Trav-Sverige oväntat sätt. Den 10-årige sonen Aas Balder, som var i särklass minst spelad i ett merittyngt 14-hästarsfält, avvaktade i rygg på Mjölneröds stjärnämne Mjölner Zorro för att 200 kvar gå ut och speeda ner favoriten. Ove Reime Bakkevold hade inte vunnit löp på år och dag, men nu svarade han för en styrning av yppersta märke. Oddset 133,45 utnämns härmed till årets högsta! Det kommer att stå sig hela 2018, sanna mina ord. Att kläcka ur sig den förutsägelsen kräver ingen större siarförmåga.


Var verkligen Kurt Einevåg, fotografen, den enda av alla de tillstädeskomna som lade märke till vilken sisu (go, framåtanda) Aas Balder visade upp? Ja, så måste det ha varit, annars skulle inte skrälloddset ha ekat 133 gånger fram och tillbaka i bergen runt Årjängstravet.

Nordina Noss är ett sto som i början av detta sekel tjänade stora pengar, bortåt 1,4 miljoner SEK, nästan alltid körd av Åbytränaren Patrik Andersson. Sen har Ove R Andersson tagit sju föl efter Nordina. Det klart bästa av dessa är Asafa, som vid mogen ålder kom ut ur garderoben och visade sig vara en alldeles utmärkt montétravare. Asafa född 2008 är efter Korean och det är också hans lillasyster Sirikit, nu 4 år, som vid premiärdagen i kraft av tre odiskutabla segrar under istravssäsongen (Holmedal 7/1, Töcksmark 10/2 och Blomskog 10/3) spelades till storfavorit och utan minsta besvär infriade förväntningarna.

6-miljonervinnaren Nordin Hanover är väl inte precis den mest lysande av våra förärvare, Nordina Noss är faktiskt den av hans avkommor som dragit in mest pengar. Men han var efter Texas och således bror till både Grades Singing och Värmlands landskapshäst Copiad. Inte så illa.
Var Ove R har hittat namnet Sirikit är än så länge inte klarlagt. Thailands meste kung, Bhumibol Adulyadej, som har världsrekordet i regentskap, 60 år, hade en underskön hustru som hette (och fortfarande heter) så, men om hon någonsin besökt Leverhögen är tveksamt. Det borde i så fall ha stått i Nordmarksbygden.


Vid åtminstone en av de tre istravsvinsterna satt Ove R Andersson själv i sulkyn bakom Sirikit men vid premiären var det mågen Kristian Lindberg som skötte styrningen. Mer än 1.62 fick inte anhängarna på spelet. Som tränare fick Kristian ytterligare en dagsvinst, med Golden Garbo, men den körde Magnus Jakobsson. Magnus vann dessutom med sin fina 3-åring Global Weather. En dubbelsegrare till fick vi, Mikael J Andersson (X.L.Bygg Palema och Teton Miss Lindy). Foto: Einevåg.

PS. Under travdag 2, den 15 april, fortsatte Sirikits segertåg. Eftersom motståndet denna gång var hårdare, tilläts hon och Kristian nu dela ut 3.03 till sina supporters.

INNANFÖR ELLER UTANFÖR?
Rubrikens fråga med fortsättning…”var skall vi stå en gång?” är en av de låtar jag till omgivningens förtrytelse – jag är skrämmande omusikalisk – brukar vissla när jag är på gott humör. Frågan är i högsta grad aktuell just nu inom franskt trav. Det läser jag i fackpressen. Vissa kuskar kör innanför banmarkeringen utan påföljd medan andra får rätt kännbara bestraffningar. Problemet finns även här i vårt strikt regelstyrda land. Här är det många som menar att oskicket bör stävjas med betydligt mer än den femhundring som brukar vara det utdömda bötesbeloppet. Vi avvaktar vidare utredning.

När nedanstående bild knäpptes, vilket var den 1 maj 1963, var det aldrig någon som tjuvade till sig nån extra meter i kurvan. Ett 40 cm högt trästaket såg till att förhindra slikt ofog. Jag vill minnas att det på Färjestad vid slutet av 40-talet var ännu mindre risk, för där hade man ersatt trävirket med järnvägsräls (!!). Nån rälsbaserad olycka hörde man dock aldrig talas om.


Denna läckra bild hittade jag på Häst, Hund & Kattshopen i Årjäng. Den visar dåtidens banmarkering, en trähistoria. Rätt märkvärdig kände jag mig, när jag direkt kände igen Gunnar Kylén. Däremot tvekade jag om hästen så jag fick fråga. ”Blidmin, 3 år, e Mindin - Blidvi” blev Ann- Charlottes svar. ”Och Gunnar är det icke, men väl hans far Tyko, min farfar. Han klippte gärna ståndman på sina hästar”.
Våren -53 var liksom i år ganska sen, en del snö finns faktiskt kvar. Kolla sluttningen bortåt Slomtjärn till. På innerplan fanns en fotbollsplan men inte en reklamskylt så långt ögat ser. Ingen reklam efter planket mot Karlstadvägen heller.

21 april 2018

Skriv kommentar
Dela med andra!