BALLONGEN SPRACK

och här står jag med brallorna nere

Under årens lopp har jag innehaft, och enligt egen mening på ett med mina mått mätt godtagbart sätt skött, flera tunga journalistiska uppdrag: redaktör för Skolnytt (1973 – 1995), medarbetare i Tankesmedjan Årjäng förr (bok 1 – 6), krönikör i Årjängstravets program (”Blädder” 1996 – 2016) och inte minst som bloggare och influencer i denna högerspalt av Årjängsportalen.

Ingen av dessa tunga poster hade sannolikt blivit min, om jag spelat med öppna kort och presenterat ett korrekt CV! Allt har varit ett falsarium, en fräck bluff, ett patetiskt ståtande i lånta fjädrar!

JOBBSÖK
Min främsta, praktiskt taget enda, merit har vid varje sökningstillfälle varit min påstått goda förmåga att på ett hänsyns- och uttrycksfullt sätt behandla det svenska språket. Så sent som för en månad sedan omvittnades denna min talang av en auktoritet som Anders Ajaxson, ledande språkvårdare i Munkfors.

POFF!

Nu sprack bubblan! Under s k döstädning i min garderob dök fullständigt oväntat upp ett originalbetyg, utfärdat efter termin I av 3-årig latinlinje vid Karlstads Högre Allmänna läroverk. Svart på vitt fick jag där bevis på min klena begåvning då det gällde att handskas med vårt modersmål. Svensk skrivning: B? och i Svenska språket och litteraturen samma eländiga omdöme!
(Betyget B? gavs av betygssättare till elever som egentligen borde ha underkänts med slapp den nesan p g a bedömarens goda hjärta.)

USEL TECKNARE
Tydligen hade jag satsat alla krafter på kristendomsämnet, där ett vackert Ba lyste upp i decembermörkret. I ämnet teckning (bortredigerat här) var det dock nermörkt, BC. Ett AB i gymnastik med lek och idrott torde möjligen ha glatt den unge gymnasisten.

BÄSTA FÖRUTSÄTTNINGAR
Jag har absolut inget att skylla eländet på. Vår lektor i svenska, som doktorerat på Beowulfsagan, gjorde sitt bästa för att förgylla vardagen för klassens 29 kunskapshungrande . Han behandlade grundligt sina båda favoritämnen; sig själv och Beowulf. Det framkom att han på sin tid varit den 1) snabbaste sprintern i hela Kalmar, den 2) duktigaste bilföraren i samma stad (erhöll därför namnet BILOLLE) och den 3) starkaste mannen. Vem Beowulf var fick jag aldrig grepp om. Han kan ha varit den spänstigaste höjdhopparen i Kalmar, kanske i hela Småland, eftersom han blev sagofigur.

TERAPI
I stället för att ägna intresset åt ungdomslivet i Kalmar på 1910-talet satt jag och lekte med annat. Jag minns att jag bl a formade en sentens som ser ut och låter som ädellatin, men är ren svenska: Galli mati aspra tarbi lolle. Den hyllningen tror jag inte doktorn i katedern skulle ha uppskattat. Själv var jag dock ganska nöjd.

PARIAS
Något särskilt gott namn hade vi Årjängare inte i Karlstad. När den klipska Natti Andersson (Rönnhäll) från Västtomta svarade på en fråga, kastade latinlektorn (Söderström) sig bakåt i stolen och utropade: - Vafalls! En elev från Årjäng som svarar på en fråga! Och svarar RÄTT!
(En annan gång muntrades vi, apropå betygsfrågor, upp med att ”ett Ba i Karlstad motsvarar ett litet a i Kristinehamn”. Var det verkligen statistiskt säkerställt?).

DUKTIG BENGT
Men även jag fick beröm av denne lektor, när han i september vikarierade för rektor Tengblad och jag steg in på expeditionen och bad om tre dagars lov för att hjälpa min far med potatisupptagning. – Mycket duktigt och lovvärt, Nilsson, sa han, tänk om alla ungdomar hade vett att göra sådana samhällsnyttiga insatser!

Stärkt av berömmet satte jag mig på middagsbussen och drog hem för att jobba i toton på marknadstravet. För farsan hade mig veterligt inte en enda potet i backen hösten 1947. Inget annat år heller, förresten.

När vi avancerat till ring II hade jag tvättat av mig de skambelagda frågetecknen efter B-na i svenska. Det kan vara anledningen till min belåtna min, längst där uppe till vänster. (Mitt rena B hade sannolikt varit ett hedrande AB i Lusasken).

FYLL UT!

Vad det språkliga beträffar lärde mig i alla fall Bilolle att varje mening skulle innehålla minst ett således, emellertid, därigenom, alltså, följaktligen, dock eller ävenledes. Det har jag rett mig bra på alltsedan dess och det kan vara orsaken till att jag förträngt den usla starten på mina modersmålsstudier.

TYCKE OCH SMAK
Som rättare av uppsatser i studentklasser erinrar jag mig ett tillfälle i Haparanda när en tjej belönades med A av mig, medan min medbedömare, en 30-årig tant, ville sätta C (underkänt med råge).
Så mycket kan det skilja mellan olika synsätt. (Resultat efter jämkning: a)

KONKLUSION
Men, nej, nån framgångsrik behandlare av modersmålet blev jag aldrig, varken vid HAL Karlstad eller senare. Det förstår jag nu. En småländsk sprinter och brottartyp som till allt annat var en skicklig bilförare och doktorerat på Beowulf, en sån kan inte ha fel. De vackra omdömen som Ajax och ett par till krystat fram kan rent av vara inslag i en konspiration, helt i tidens anda. Syftet är oklart och om ryssar, kineser eller trumpister ligger bakom är för tidigt att säga.

Men den största meritskandalen i svensk kultur sen Refaat El Sayed tog på sig doktorshatten, är ett faktum. Här står jag med byxorna nere.

Jag ber ärligt och uppriktigt mina trogna läsare och uppbackare om ursäkt. Ni har, alla tre, varit en glädje och inspirationskälla för mig. Alla fyra, förresten, jag glömde henne i Arvika.

Men nu är karriären finito vilket kan föranleda ytterligare ett stålblankt latincitat: ULTIMA GUTTA I BRACCA EST (Slutet gott, allting gott).

PS Jag har ett par texter liggande som jag, av ekonomiska skäl, kommer att publicera när jag återvunnit krafterna efter B?-chocken.