NYA V75 UNDER LUPPEN

En sorts kvartssamtal under arbetslunchen

Efter mycket dunkande på PR-trummorna om en revolutionerande uppfräschning och nydaning kommer numera lördagarnas V75-sändningar på ny tid och i delvis ny form. Från en sprillans ny lokal. Massor av speglande ytor och tomma utrymmen, allt beklätt med material som någon på ekonomiavdelningen fyndat på konkursauktionen efter Rostfri Plåt AB i likvidation. Så fullständigt charmlöst. Pretentiöst och opersonligt. Grönklädda obducenter i engelska deckarserier brukar jobba i sån här miljö.

Så tycker alla. Trodde jag. Hur fel kan man ha?

Min negativa syn på den sterila miljön delas bara av 10 % av de tillfrågade (vilka nu det är?). Hela 55 % gör tummen upp. Övriga 35 % har ingen åsikt alls. Detta läser jag i Ronden, så det måste vara rätt.
Av övriga nyheter ogillas den nya starttiden på lördagarna av 54 %. I mina kretsar (60+) är vi något vidsyntare, bara 52 % morrar. Var sjunde tittare, däribland jag, struntar blött i när dom drar igång. Jag spelar in ändå för att hoppa reklam och dösnack.
Var sjunde är negativ till det nya, något röriga, positioneringssystemet, där man med lite god vilja kan följa de olika hästarna genom hela loppet. Men jag tillhör de två tredjedelar, vi som är lite yngre, som gillar det nya. Samma svarande godkänner den nya grafiken. Och 69 % applåderar programledarna. Själv har jag faktiskt inte märkt någon skillnad. Är det inte samma gäng som stått där i åratal?
För min del har jag tacksamt noterat att barfotainformationen får stå tillbaka till förmån för oddsvisningen. Jag tror att det är så i alla fall. Bra. Det har retat mig att behöva få skoinfo 20 ggr inför varje lopp. En gång är tillfyllest. Man är väl inte dum.

En misstanke smyger sig in att sådana här dyrbara omdaningar görs helt enkelt bara för att de KAN göras eftersom ny teknik tillåter. Finge jag inreda en studio skulle det bli billigt i form av en gammaldags selkammare med bröstpanel och massor av spikar för bandage, boots, järnskor, bett och grimmor. I ett hörn en 10-litersburk med svart tjärliknande ”blixter”, Rikard Lorentzsons universalmedel mot hältor och senskador. Där ska också finnas en svart kaffebryggare med åtta slarvigt diskade koppar. Och en öppnad påse Pågens vetesnäckor.

Miljonerna jag sparat på ombygget skulle jag lägga på höjda prispengar i breddlopp. Det är väl en evinnerlig tur att jag inte har något att säga till om.

Ett samspelt par: Kristian Lindberg och Conrads Wilhelm. För 1500 dals/värmlänningar var de moraliska Derbysegrare. Fast då kanske man ska ta i beaktande att de 1500 var något partiska bedömare. Klart är i varje fall att Wille har kapacitet långt över genomsnittet, speciellt kanske över lite längre distanser. Foto: Erik Widén

STOLTA ÖVER SITT VÄRMLAND lär Carl Philip och hans ärtiga prinsessa Sofia ha sagt sig vara, om man ska tro en rubrik i lokaltidningen. Kan det möjligen bero på att de köpt in sig i Riksstallet Dalsland/Värmland? I så fall är vi många som är stolta.

Conrads Wilhelm kördes i uttagningen till Derbyt föredömligt spårsnålt. Eftersom han inte tillhör startraketerna fick han hålla tillgodo med tredje inner och hoppas på tur för att komma ut på upploppet. Där letade Kristian, med allt sparat, öppning bakom en vägg av trötta konkurrenter och kom i mål som femma. Det både gläder och förvånar mig att varken ortspressen eller övriga kommentatorer inte med ett ord uppmärksammade att vår häst var den moraliska vinnaren. Vi har verkligen en guldklimp! Bevakas nästa gång!

Nu slipper vi dessutom käbbla om vem av oss 1500 som ska ha den anskrämliga gula kavajen. (Jag skulle i all underdånighet ha röstat på HKH C P. Eller på Sofia, vi får aldrig tappa genusperspektivet).