Inga Magnusson
Reportage
Trollet fyller 40 år. Grattis!
Årjängstrollet och Start 68
Årjängstrollet fyller 40 år den 27:e maj. Detta vill ÅP fira genom att återge en berättelse om trollets uppkomst, skriven av en av upphovsmännen Bo Danielsson. För att tydliggöra bakgrunden börjar vi med att berätta om den kreativa föreningen "Start 68".
Texten om trollet finns att läsa längre ner på denna sida.
Föreningen Start 68
Under tidigt 60-tal började ett missnöje sprida sig bland ungdomen i Årjäng. Det klagades över att det inte fanns något att göra på fritiden. Gnällandet tilltog i styrka och det var inte helt obefogat, så jag och Claes-Erik Claesson som båda jobbade i skolan med ungdom, började diskutera hur vi skulle kunna ställa upp för eleverna.
Claes-Erik Claesson och medverkande flicka.
Vi ordnade olika kurser, träffar och aktiviteter. Att tillmötesgå alla önskemål som framfördes var omöjligt. Det fanns ingen samlande tanke eller gemensamt mål i klagomålen, det var små grupper som kunde enas om någon aktivitet. Vi kallade till stormöten för att försöka få enighet omkring någon satsning eller aktivitet, ordnade med röstning och insamling av förslag bland skolans klasser för att försöka finna grund för något väsentligt.
Efter ett tag tyckte vi oss ha funnit ett mål som många verkade intresserade av, en simhall, vi ordnade då en röstning där ett stort antal tänkbara mål angavs. Simhallen var det mål som samlade flest röster. Ett omöjligt mål kan tyckas. Ett nytt stormöte, fullsatt aula, där förslaget presenterades och det visade sig att alla var beredda att stödja ett arbete för simhall. Några sade klart att de bedömde projektet som omöjligt men ändå skulle hjälpa till, däribland och tydligast Georg Ruus som ändå sedan alltid ställde upp.
En arbetsgrupp började träffas och en mängd aktiviteter startades upp, alla med målsättningen att göra en insats för simhallsbygge. Claes-Erik Clesson blev motor inom grundskolan med klass- och kvällsaktiviteter. Själv svarade jag för kvällskurser och vi stöttade varandra. Alla föreningar i hela Nordmarken lovade också sitt stöd.
Omfattningen växte och vi förstod att verksamheten krävde en bättre organisation. Ett arbetsutskott bestående av eleverna Johnny Eklund, Keith Einarsson samt Claes-Erik och mig skulle ordna de vidare formerna. För att hålla liv i alla grupper, var vi eniga om att det krävdes delmål, eftersom många arbetade med sång och musik föll det sig naturligt att utveckla våra stormöten till familjeaftnar där vi också kunde ta betalt för entré.
Skulle våra elevgrupper bli tillräckligt dragkraftiga för att fylla aulan? Det gick bra, folk kom till våra tillställningar som i huvudsak sköttes av skolelever, entréavgiften var blygsam. Vi tyckte eleverna gjorde ett fantasiskt arbete, men behövde förstärkning för att vi skulle kunna ta en högre entréavgift. Vi var osäkra på hur, men eftersom Thore Skogman byggt sommarhus i Sillerud tog Claes-Erik mod till sig och ringde honom om ev. medverkan. När han fick träffa oss och höra om våra planer och aktiviteter för byggande av simhall, ställde han upp utan ersättning till förmån för hallbygget.
Kontakten med Thore utvecklades till kamratskap och ett långvarigt samarbete med en mängd aktiviteter under följande år, fortsatte fram till hans död 9 dec. 2007.
Första familjeaftonen med Thore fyllde aulan med råge, det blev en tillställning där elever underhöll, Thore sjöng och höll ihop det hela på ett sätt som ingen närvarande glömmer, en fullträff. Pengar strömmade också in, Thore uppmanade alla närvarande att kasta alla pengar som de hade i fickorna på honom för att sedan samlas in på scenen. Det visade sig bli farligt, för femöringar och tvåkronor var tunga på den tiden och kunde med otur skadat Thore.
Beslut togs om en första styrelse och att rösta fram ett namn på föreningen. Claes-Erik Claesson, Georg Lindgren, ‘Nian” Eriksson, Johnny Eklund, Lihr Holby och jag utsågs att driva verksamheten vidare, jag valdes till ordförande och Claes-Erik till sekreterare. Preben Mortensen som var verksam i Bengtsfors, men intresserad av att flytta till Årjäng besökte nästa familjeafton och skänkte en semestervecka i kanot för utlottning. Starten kunde med andra ord inte varit bättre. Målet sattes att under en treårsperiod försöka samla in 150.000:- kronor som en grundplåt till simhall.
Nu följde ett engagemang som blev av en omfattning som ingen kunde förutsett, det ena gav det andra och vi fick en uppmärksamhet som gjorde det möjligt att bygga på med nya aktiviteter undan för undan. Föreningen måste få ett namn enligt beslut, röstning var föreslagen och genomfördes på så sätt att röstsedlar delades ut till alla skolbarn, publiken på familjeafton och spreds runt i kommunen. Vinnande förslag skulle kungöras och pris utdelas på nästa familjeafton, START-68 blev förslaget som vann, syftade på verksamhetsstarten 1968.
Ungdomsgrupper var nu igång alla kvällar, hur många är glömt men ett tiotal grupper fanns bara i Årjäng. Det var teater, musik, sång, badminton, dans, teckning, pingpong, Formula 1 - banlängd ca 20m tävlingar med små elbilar, go-karttävling i marknadsbacken, dans på torget, skattjakt, lucia, knutgubbar och firande på torget, påskkärringkarnevaler, uppträdanden av alla tänkbara artister lite varstans. Vi var på egna turnéer bl. a till Stöde, kändislopp på skidor, TV-laget i fotboll mm.
Familjen Nilsson i Breviken ställde en loge till vårt förfogande så vi startade logdanser, som pågick under hela sommaren varje onsdag.”Lill Ingmar” medverkade, Claes-Erik och jag tjänstgjorde som ordningsvakter, ungdomar sålde biljetter, en del föräldrar hjälpte också till för att hålla nere kostnaderna. Vinsten delades med Nilsson som efter tre år själv ville ta över hela verksamheten, det kändes inte så bra men vi var lite trötta på allt arbete så det fick bli som Nilsson ville.
Vår kassa ökade så målet vi satt upp verkade inte längre omöjligt att nå, en skiss på tänkbar simhall togs fram, för att visa och stimulera till fortsättning, förslaget utformades av arkitekt Tor Andersson utan kostnad. Vårt mål var att hallen skulle ligga vid skolan eller ev. idrottsplatsen.
Till saken hör att Årjäng saknade ett riktigt hotell, så en grupp jobbade med att få en sådan etablering till stånd. Den gruppen förhandlade nu med Scandic hotellkedja men utan att nå resultat, de tyckte Årjäng var ointressant, men när planen om simhallsbygget blev känt ökade intresset och de ställde kravet. Bygg simhallen i anslutning till vårt hotell så etablerar vi oss i Årjäng. Omöjligt för kommunen att motstå, för oss var det inte lika roligt, men vi kunde på detta sätt vara säkra på att få vår hall så vi gav efter. Protester förekom men vi fick vår hall där den i dag ligger.
Många av aktiviteterna levde kvar under lång tid, några till och med fortfarande (år 2000).
Invigningen av simhallen var ett stort ögonblick för oss som jobbat med projektet, vi fick också div. lovord. Start 68 överlämnade en tjeck på 100.000:- kronor till bygget. Som tidigare nämnts var målet 150.000:- kronor, vi nådde detta mål men eftersom hallen byggdes på plats som vi tyckte var fel behöll vi överskottet för den fortsatta verksamheten, för nu gick det inte att bara avveckla START -68.
Trollet
Julen 1971 kom Thore ut med en sagobok och skiva som bar namnet Årjängstroll. Claes-Erik och jag hälsade på hos Clara för att säga God Jul när vi fick se Thore stå och packa upp böcker och skivorna. ”Thore var ägare av Claras Konditori vid den tiden”. När vi gick därifrån diskuterade vi sagoboken och fann att den måste utnyttjas på något vis i reklamsyfte, när vi passerade Handelsbanken sa någon av oss att vi bygger ett troll som i boken. Tänkte oss i detta skede någon skapelse som skulle väcka uppmärksamhet. Vi gick hem men tankarna på trollet släppte inte.
Sånghäftet "Årjängstroll"
Jag berättade för min son Bengt-Åke när jag kom hem och bad honom rita ett förslag, med trollet i boken som förebild, för att han skulle ha något att göra. En stubbe med ett troll på verkade vara det som låg närmast, när så första utkastet låg på bordet var det lätt att se en vidareutveckling med en stor stubbe som var möjlig att gå in i. Skissen gjordes större och om man så skulle se proportionerna i skala blev det en jätte, men varför inte och sedan lägga turistbyrån i stubben.
Skivomslag med med modellen av trollet.
Jag hade de bästa kontakterna med den kommunala ledningen så jag begärde att få träffa kommunstyrelsen för att presentera förslaget. Med Bengt-Åkes skiss mötte jag så kommunstyrelsens au, trollet var långt ifrån fint så alla blev reserverade. Diskussionen gick i alla fall vidare och till slut var man eniga om att låta oss gå vidare med löfte om 15.000 kronor i bidrag. Erik Karlsson yttrade som sista kommentar före beslutet, ‘det får bara inte bli en ”kladdegôbbe”.
Tankarna presenterades nu för Thore och han var som alltid positiv, kände dessutom en konstnär vid namn Erik Hermansson i Bålsta som han trodde gärna skulle vilja göra en bättre skiss och en ritning som underlag för kostnadsberäkning.
Inspirationskälla "Trolliroll"
Det gällde att försöka få fram mera pengar så vi kontaktade turistnämnden, Preben Mortensen hade flyttat hit och var nu ordförande i nämnden, så det blev Preben och Herbert Svensson vi fick träffa. Prebens kommentar, “det var det jäkligaste jag sett”, men det är så infernaliskt att vi ställer upp. Vi fick löfte om 15.000 kronor från turismnämnden också, med 30.000:- som grund började vi sedan jobba vidare. Skisser och modell kom från Hermansson, förskräckliga även dessa men de visade att bygget var genomförbart.
Tanken var att bygga trollet helt i trä ca 8 m högt. Byggmästare Bo Wejrum kontaktades för att få besked om han kunde hjälpa oss med själva byggnationen. Han lovade ställa upp men även hjälpa oss med arbetskraft, i och med detta löfte kände vi oss säkra på att kunna genomföra projektet. Fick tillgång till en plats i ett hantverkshus, två snickare vi kunde lita på från Wejrum för vi skulle hålla allt så hemligt som möjligt. Kan tyckas som om många redan visste om trollet, men de var ytterst få och ingen av dessa trodde vi skulle kunna genomföra projektet.
Första versen av Thore Skogmans sång "Årjängstroll"
Byggnationen startades med att bygga själva stubben med turistbyrå, för vi var överens om hur det skulle gå till och resonerade som så, att när den är färdig har vi nog löst problemen med huvud, armar och ben. Tänkte oss resa plank för att skära ut profilerna enligt ett förslag från Hermansson.
Bröderna Albinsson (Jerry & Kenneth) båtbyggare från Kärrsmossen i Arvika hade fått nys om att Preben Mortensen flyttat till Årjäng med familjens kanotföretag, såg en chans att få bygga kanoter till Preben så de kontaktade honom. Kom till Preben på besök en söndag för att pejla hans intresse, han klargjorde ganska snabbt att han inte var beredd att beställa några kanoter men hänvisade till att kontakta mig, för att efterhöra om det fanns några andra intressanta objekt för dem i Årjäng.
Jag satt och jobbade på brandstationen när Preben ringde och frågade om några kufar från Arvika fick komma för att berätta vad de kunde. Deras hemväg gick ju förbi Brandstationen så jag bad dem titta in. De berättade om sina båtbyggen men att alla plastarbeten var av intresse för dem och att de behövde mera jobb. Eftersom trollbygget till största delen fortfarande var olöst föll det sig naturligt att fråga om möjligheterna till att göra detaljerna i plast. Bröderna tände direkt och förklarade, att det de inte kunde göra i plast fanns inte. Vi skildes med löfte om tystnad och att vi skulle återkomma med skisser och dom med ett kostnadsförslag.
Efter en vecka kom bröderna tillbaka och förklarade att de visste precis hur de skulle bygga allt övrigt för montering på stubben, redogjorde också för tekniken och att det inte fanns något annat alternativ för ett bra resultat. Det lät ju bra, men vad skulle det kosta? Gick inte att få något besked men jag förstod att de till varje pris ville göra bygget så jag talade om att vi har 15.000.- kronor och kunde detta räcka så var nog affären klar. Summan var mycket låg det förstod jag, visade sig sedan efter en koll, att en annan plastfirma begärde samma summa för bara händerna. Svaret från bröderna var att vi vill göra gubben, även om det innebär kostnad i stället för förtjänst.
Efter träff med Claes-Erik och övriga i styrelsen för Start -68 samt godkännande från Hermansson tog vi så beslutet om att låta Bröderna bygga allt utom stubben som ju redan var på gång. Bästa tänkbara beslut skulle det visa sig.
Under tiden hade Thore fått kontakt med Åke Falk på TV (han ledde det då populäraste TV-programmet ½7) och frågat om det fanns intresse från TV av att göra ett program om en fantastisk grej i Årjäng. Thores mystiska framställning gjorde Falk nyfiken så han ville veta mera, fick ta del av våra trollidéer, trollets storlek och att det skulle stå på torget i Årjäng. Han ville se en modell av trollet, Hermansson hade gjort en modell i papp som vi fick ta med oss i bilen och resa till Thore, han bodde då i Danderyd. Falk tyckte det var spännande och beslöt att göra ett program med Thore och trollet snarast möjligt, under förutsättning att inget fick läcka ut före programmet hade sänts. Eftersom trollet inte fanns i verkligheten utan enbart som modell så skulle en teknik användas för inspelning som gjorde det möjligt att i TV ge bilden av att trollet redan var placerat på torget. Modellen behövdes också hos Albinssons som förebild under byggnationen så det blev flera turer mellan Stockholm, Arvika och Årjäng.
Modellens huvud och ansikte gav bilden av ett grinigt troll, så vi ville ge det ett vänligare utseende, Albinsson såg inte det som något problem så vi tog upp vårt önskemål under Hermanssons besök. Han blev mycket positivt överraskad av Albinssons kunnande och gav dem fria händer att gå oss till mötes.
Programinspelningen genomfördes med uppträdande av Thore och en massa småtroll från Årjäng på trollbrickan, miljön var Årjängs torg och trollet i full storlek. Inget hade fått läcka ut utan programinslaget skulle bil en överraskning.
I Årjäng samlade vi kommunfullmäktige i gröna rummet på andra våningen i centrumlokalen (Claras), med motiveringen att vi ville diskutera sommaraktiviteter. ½7 satte vi på TV eftersom Thore skulle vara med, hela fullmäktige fick se programmet och när de fick se trollet på Årjängs torg var överraskningen total. Efter detta var det ingen av dessa som protesterade, däremot väckte det en del upprörda känslor bland övriga i kommunen, så personligen fick jag och även Claes-Erik hot om stryk och ovett.
Efter programmet i TV kom det hitresande i stor mängd och även bussar för att se trollet som ju inte fanns. Clara som då fortfarande var aktiv fick trösta och läsa dikter för att inte besvikelsen skulle bli för stor. Penibelt, men gav extra reklam som gjorde att det inför invigningen som skulle ske den 27 maj 1972 var lätt att nå ut till intresserad publik.
För Claes-Erik och mig var det jobb helger och nätter för att ordna alla detaljer omkring montering och invigning. Delarna till trollet kördes ner till Årjäng på väl täckt dragkärra av Albinsson, huvud och överdel var av en storlek som inte gick lika lätt utan dessa delar skulle Claes och jag fixa någon natt. Vi fick låna kommunens lastbil och gav oss iväg, under lastningen visade det sig att huvudet var svårt att förankra och så brett att det stack utanför flaket på båda sidor. Vi var överens om att ta det försiktigt och att Claes skulle köra efter i sin bil för att meddela om lasten skulle förskjutas.
I en uppförsbacke på Finnskogen hör jag C-E tuta, stannar naturligtvis och trollhuvudet hade då börjat glida på flaket. Vi rättade till huvudets läge och jag sätter mig i lastbilen och startar, efter några meters körning hör jag ett fasligt väsen vid sidan av lastbilen, ser då i backspegeln C-E springa bredvid bilen och slå i sidan på lastbilen. Stannar naturligtvis och frågar vad som står på, min bil är borta ropar C-E, min första reaktion var att be honom repetera vad han sagt, jo bilen är borta. Jag går ur och vi går tillbaka efter vägrenen utan att se någon bil. Fortsätter i alla fall nedför backen och finner så småningom C-E:s bil stående inne i skogen bland buskage. Den var i det närmaste oskadd så jag hämtade lastbilen så vi kunde dra upp bilen ur diket, C-E hade nog glömt att dra till handbromsen. Fortsättningen gick bra och fram på morgonkulan hade vi lastat av i hantverkshuset utan att lämna några spår efter oss.
Invigningen närmade sig och nu gick det inte längre att ha Trollet inomhus, det var för stort. Några dagar före invigningen flyttades stubben ut på marken utanför hantverkshuset, där kunde det inte längre gömmas utan en del nyfikna började komma på besök. Trots att bygget väckte uppmärksamhet blev det aldrig annat än enstaka besök. Själva huvudet höll vi väl dolt under skynken, ingen skulle få se det före invigningen, tanken på att hålla hela trollet hemligt fram till invigningsdagen hade vi fått överge på grund av trollets storlek. Händer, armar, ben och fötter anpassades nu till själva kroppen och monterades. Någon dag före invigningen flyttades så hela Trollet upp till sin plats på torget med hjälp av en stor truck, slutjusteringar gjordes och under natten hämtades huvudet för montering, fortfarande väl dolt under skynken. För monteringen av huvudet krävdes en kran som vi hade turen att få till vårt förfogande, tack vare annat jobb i närheten.
INVIGNINGSDAGEN: Stor spänning för oss som jobbat med Trollet och arrangemangen runt denna dag. Klockan 09,00 den 27 maj 1972 kom Postryttare genom samhället under trumpetfanfarer som invigning av festligheterna, gammal postbuss och trollstämpel för frimärken dagen till ära fanns också på plats, något som Postverket bjöd på. 10,00 marscherade skolekorps från Norge runt torget och gatorna däromkring. 12,00 bjöd Trollhätteglass på 3000 glassar och Kils slakteri på helstekta får. 12,30 startade deltagarlagen (24 st.) i ÅIF:s Trollstafett med musikkorps i täten marschen upp till Trollet från Tingevi för start klockan 13,00, Thore Skogman var förlöpare under ett varv.
Klockan 14,00 är tiden inne för själva invigningen av Trollet, hela Årjäng är fullt med folk, Thore och mängder av barn är nu utklädda till troll. Gäster från när och fjärran, stort massmedialt intresse, radio och TV på plats. Minst 5000 personer enligt pressen, fullt över allt var det trots stundtals regn.
Naturligtvis var alla som medverkat i trollbygget på plats, Erik Hermansson konstnären bakom modellen tyckte det var hans livs roligaste upplevelse. Erik hade samtidigt utställning i Gröna rummet ovanpå Claras. Kennet och Jerry Albinsson kunde med tillfredsställelse ta del av vår och allas uppskattning av deras suveräna plastarbete, en lycklig tillfällighet som gav oss kontakten med dem som ledde till en produkt av högsta klass.
DET STORA ÖGONBLICKET Årjängstrollet avtäcks av Thore Skogman, invigningstal och dop av “Mosebacken” Olle Pallin, följdes av många gratulationer och tal där Claes-Erik och jag fick ta del av en del lovord. Det som gladde oss mest var nog uttalandet av nöjeschefen på Liseberg, “detta är utan tvekan årets största händelse i Sverige ur turistisk synvinkel, jag är imponerad och vill utveckla ett samarbete med Årjäng”. (Kontakten ledde till en historisk resa med Trollet till Liseberg och arrangemang där under en vecka). Sedan följde sång, musik och underhållning på Trollbrickan under ledning av Thore.
Travtävlingar och arrangemang i Parken under kvällen gjorde att dygnet i sin helhet utan tvekan var den festligaste i Årjängs historia.
Efter den lyckade invigningen av ÅRJÄNGSTROLLET följde en händelserik period med mängder av arrangemang och nya verksamheter. Först flyttade kommunens turistbyrå in i Trollstubben, tidigare turistbyrå som låg i en större kiosk, alldeles bredvid Trollet tog vi över (START -68) och inredde som souvenirbutik för försäljning av produkter, i första hand med anknytning till Trollet. Gjutna troll som bordsprydnad, halssmycken, t-shirt, mössor, vykort, glas, fat, muggar mm.
Försäljningen gick bra men kiosken blev trång och passade inte så bra in i miljön vid Trollet så efter ytterligare en sommar började vi fundera på något nytt.
Thore hade kontakter med ett ombud för en finsk firma som bl. a sålde div. smycken och föremål tillverkade i finsk torrfura. Även hus tillverkades i torrfura så vi fick några broschyrer där deras sortiment visades. Där fanns en bastu på ca. 15 m2 som vi tyckte såg intressant ut, förhandlingar vidtog med hjälp av Thore. Vi lyckades träffa ett avtal som innebar att bastubyggnaden uppfördes i Trollets närhet, först som visningsobjekt med företagets reklam, för att sedan inrymma vår souvenirförsäljning. Efter tre år skulle vi få köpa byggnaden för 30.000.- kronor. Vår souvenirförsäljning hade nu utökats med även finska träprodukter. För att om möjligt kunna hålla öppet året runt kontaktade vi hantverkare som kunde tänkas vara intresserade av försäljning men helst även förlägga viss produktion i stugan.
Skinnsmederna i Blomskog nappade, flyttade in i stugan, skötte försäljningen samtidigt som de utförde skinnarbeten när tiden medgav.
Det var en bra period med aktiviteter i och omkring Trollet, gav oss mycket uppmärksamhet i massmedia och mängder av besökande. Trollbrickan utnyttjades också mycket flitigt för olika arrangemang,
Årjäng hade fått ett nytt “liv”. Alla dåtidens artister var vid något tillfälle på Trollbrickan, detta blev så känt att när vi ringde någon artist hände det ofta att deras svar var. Ja Årjängstrollet har jag hört så mycket talas om av andra artister, så det är klart att även jag vill komma för att uppleva om vad jag hört är sant. Naturligtvis fick vi betala för de flesta uppträdanden, men oftast mycket blygsamma summor, vi kunde spärra av torget och ta inträde när det var fråga om stora kostnader, men naturligtvis även för att förstärka vår kassa.
För att kunna tillgodose önskemålen om aktiviteter från den allt större skaran turister som kom till Årjäng för att ta del av våra verksamhet, bo på campingen och även se omgivningen byggde vi en dansbana på torget framför Trollet. Ordnade musik från trollbrickan så alla som ville kunde komma och dansa på torget några kvällar i veckan. Detta ledde till kontakter och idéer som tog form och utvecklades till radioserien gammeldanssväng i Årjäng.
Genom Thores kontakter engagerades bröderna Lindqvist (Sveriges då populäraste dansband) till några danser, Bröderna Lindqvist gillade oss, vårt engagemang och Årjäng så denna kontakt ledde i sin tur till att vi fick arrangera GAMMELDANSSVÄNG i ÅRJÄNG för Sveriges Radio under 8 år i rad.
Naturligtvis var det tack vare att Thore fanns med i bilden och hans värdefulla kontakter med Per-Erik Nordqvist SR, de planerade och höll ihop det hela medan vi stod för grovgörat. Årjängsungdomar och spelmän från orten fick också delta. Sändningarna skedde från torget med Trollet i centrum och var under alla program nämnt. Vädret kunde sätta käppar i arrangemangen så vissa program sändes från centrumlokalen där det också var lättare att använda grammofon och mindre störningar.
Att efter en inspelningsperiod få brev från Sveriges Radio med följande innehåll var naturligtvis glädjande på många vis.
Sveriges Radio
Datum: 1973-07-12
Värmlands distrikt. Tjänsteställe, handläggare. P E Nordquist/LP
Brandchef Bo Danielsson
Brunnsvägen 7
672 00 Årjäng
Bäste Broder!
Vi har nyss anlänt från Årjäng och pustar ut efter en trevlig men arbetsam period. Vi sitter och tittar på Dina hamburgergrillar, som vi naturligtvis omgående ska skicka till Dig. Tack för lånet. Jag kan inte nog uttrycka vår tacksamhet för all den hjälp vi har fått av Dig och Claes-Eric. Ni har bistått oss i ur och skur och det är svårt att finna ord för min tacksamhet. Vi hoppas naturligtvis att få komma tillbaka nästa år och då få ännu mer tid på oss så att vi kan repetera och spela in lugn och ro, och att vi dessutom ska få tid att umgås i vänliga Årjäng. För där trivs vi!
Vänliga hälsningar från Hans, Urban, Lisbeth och
Per Eric
652 20 KARLSTAD Götgatan 10, Tel. 054-180290 SRKST 5
Programmen blev så populära att de skapade avundsjuka från andra regioner i Sverige. Vart du kom spelades ”Gammeldanssväng i Årjäng” på radio under somrarna, på badstränder, i bilen, båten mm. Efter ett antal år (8, lika många program varje år) ledde detta till, besked om att vi måste dela med oss så programmen kunde spridas till flera orter. Ingen hållbar uppläggning, omöjligt för oss att styra, leda och hjälpa till med arrangemangen runt omkring, så andra fick ta över på ort och ställen.
Utan vårt helt ideella arbete gick kostnaderna i höjden så SR drog sig ur ganska omgående. Vi hade också använt oss av grammofonen som komplement för att hålla artistkostnaderna låga, något som inte var känt och som vi inte vågade föra ut, men som gjorde våra program väldigt billiga. Thore hade ju också en nyckelroll i programmen liksom bröderna Lindqvist, jobbade helt för/med oss och ville vara i Årjäng på somrarna med sina familjer liksom SR-personalen. Jag tror det bara blev ett program på annan ort. Så avundsjukan fördärvade som alltid.
Vår verksamhet fortsatte för övrigt, alla aktiviteter gjorde att gnället från ungdomen över sysslolöshet upphörde, några ”ölare” gick aldrig att nå men de var få och att tillgodose alla grupper är nog en omöjlighet.
Allvarligt hot mot hela Värmland, är Årjängstrollets fel!
Budskap från Anita Backman i Karlskoga. Några rader ur artikel av Rune Lindskog
Anita Backman får ett budskap, hon talar i tungor och Sedan översätter Helige ande det till svenska, infällt uppe i vänstra hörnet det “farliga” Årjängstrollet.
I den här sommarhettan kan tydligen vad som helst inträffa. Och det gör det också. En dam i Karlskoga här fått ett ‘himmelskt budskap” om att det sköna Värmland kommer att drabbas av en fruktansvärd katastrof, som helt kommer att tillintetgöra det värmländska landskapet.
Så snart vi fick meddelandet från Anita Backman åkte vi över till Karlskoga och träffade henne i hennes propra lägenhet, där blommor prunkar i fönstren och där dragspel, tre stycken, elorgel och gitarr står uppradade utefter väggarna.
Hon bär en sval, grön dräktklänning och på blusslaget sitter ett märke med namnet Jesus ingraverat.
”Jag fick budskapet klockan 6.30 på tisdagsmorgonen och omedelbart efteråt satte jag mig i kontakt med tidningarna för att de snabbt skulle meddela kommunstyrelsen i Årjäng om vad som var att vänta”.
Alltsedan 1964 har jag fått upprepade budskap, och de allra flesta uppenbarelserna har slagit in. Jag är därför mån om att utdela ett varningens ord så att katastrofer av olika slag skall förhindras. Ty rättar sig människorna efter varningarna brukar det hela reda upp sig.
Anita Backman. som är finlandsfödd i Kyrkslätt. Friggesby i Porkla, kallar sig numera inte för Anita utan Davitna. Lagom till sin 50-årsdag fick hon ett budskap om att ta namnet Davitna eftersom hon arbetar och kämpar mot orättvisorna i världen och mot våld och sex.
I skriften står det ju att Guds folk och förkämpar skall begåvas med nya namn. Vad Davitna betyder eller från vilket språk det emanerar från vet hon inte, men hon har hos myndigheterna lagt in om att få byta sitt förnamn, hon har också inbetalat hundra kronor för att få sitt nya namn godkänt.
”Katastrofhot mot Värmland är Årjängstrollets skull. Trollet måste försvinna och det inom 40 dagar, annars kommer katastrofen. Kring Årjängstrollet dansar värmlänningarna som en gång Israels barn kring guldkalven, säger Anita Backman, 51år, i Karlskoga. Alla vet ju hur det gick för Israels barn, och så kommer det att gå för årjängsborna och övriga värmlänningar om dansen kring Trollet fortsätter”.
Vad hände med "Start 68"
Vad hände sedan: Olycksprofetian 1972 slog aldrig in utan livet gick vidare. Start -68 var så mycket mera än vad som återgivits, engagemang året runt, kamratskap, gemenskap och samarbete över alla gränser. Styrelse med familjer stöttade och ställde upp. Inte ovanligt att någon familj flyttade till källaren eller fritidshus för att kostnadsfritt ge husrum för några artister.
1999 kände flera av oss som varit med från början och längst att vi ville befrias från uppdragen. Ny styrelse tog över och verksamheten ökade tempo igen för att efter hand falna och i dag inte längre finnas till. Kanske tid för nya entusiaster att väcka verksamheten till liv på nytt??
Bo Danielsson
Skriv kommentar
