Inga Magnusson
Reportage
Lunchtrav igen
I tecknaren Marie Bergströms lilla vrå av världen käkar häst och kusk lunch tillsammans, ett exempel vi kanske litet till mans borde ta efter. Näringsriktigt dessutom, verkar det som. Men ska det verkligen vara hjälm på vid köksbordet?
Omtumlande helg toppad av fantastiska 4-åringar
Nätt och jämt återkommen till sans efter fotboll och boxning (Ingman världsmästare, Sveriges första sen Ingo, hm) och trav, allt serverat i dumburken, försöker vi summera intrycken. Konstigt nog var det inga glada miner efter det att fotbollstjejerna åkt på juling i matchen mot Norge, inte en enda analytiker gladdes med Blädder åt att vi slapp förnedras av tyskorna i en semifinal. Varför? Man ska väl vara tacksam för det lilla!
Stolpe ut för flickorna, men stolpe, eller rättare sagt kagge, in för Zlatan när han snubblade in 2-1 mot Ungern i minut 94, det bäddade för helgens verkliga höjdpunkter: kallblodens derby i Norge och vårt eget för varmblod på Jägersro. Fjeldstad Goggen
På Bjerke fick visserligen Bork Odin revansch på Fjeldstad Goggen för nederlaget i kvalet, men Per Ludvig Nilsens häst e Pål Even gjorde ett enormt fint intryck även han och de 375.000 norska kronorna han fick med sig hem för sitt andrapris är med råge det näst största beloppet nån Årjängstränad springare vunnit. Gazza Degato, derbyvinnaren för fem år sedan, är förstås några snäpp vassare än så länge (1,6 millar). Ett stort GRATTIS till Ludde och Goggen!
Tvekampen Yield Boko – Maharajah blev sannerligen något att blicka tillbaka på när ålderns höst nån gång i framtiden infinner sig. Att Stefan Hultmans styrkefenomen drog det längsta strået, det var i alla fall något som överraskade en och annan på vår redaktion, och att Hultmans andrahäst, Marshland, skulle fixa en dubbel (800.000 kr ytterligare), det hade absolut ingen av oss räknat med. Var kom den ifrån med sin rykande spurt? Dubbel heder alltså åt Hultman men framför allt åt Kihlström och hans vinnarhäst som långt ifrån fick nånting gratis i loppet.
När man ser Hultman, den som på allvar introducerade känslor och tårar i vinnarcirklarna- bra! - funderar man på om inte tränarkåren i allmänhet borde bygga på sig några kilon extra. Ungefär som Stefan såg de ju ut, de topptränare man minns från förr i världen; Rikard Lorentzon, Paul Albinsson och Folke Hjalmarsson. Rejäla muskelmassor hos tränarna gav starka, uthålliga hästar. Skillnaden då/nu är väl att våra dåtida favoriter även körde löp, på den tiden fanns väldigt få catchdrivers.
Nu laddar vi för Årjängs-mâten, höstens folkfest!
Skriv kommentar
