Inga Magnusson
Reportage
Thomas tryckte på knappen i Ränken
Först vill jag säga det rent ut: Årets Lennartsforsdag blev en succé. Någon bedömde uppslutningen av ortsbor och turister som rekordartad och det är lätt att hålla med. Kulturgruppen, ingående i Trankils Hembygdsförening, hade gjort ett enastående arbete och temat de valt; jakt, fiske, fritid var synnerligen välfunnet. Tack, Kulturgruppen! Tack!
Dessa djur – far och son - var två av många naturtrogna inne på Strömsborg. I vilt tillstånd förekommer de till all lycka inte i Trankil.
I massor av salustånd salufördes nästan allt som en människa behöver, såväl ätbarheter som prydnadsting. Loppis, förstås också. I Strömsborgs stora samlingssal kunde man på ett andligt berikande sätt stifta bekantskap med djur och natur i en utställning som vi inte sett maken till. En skjutbana erbjöd till skottlossning och en professionell bedömare av älghorn och andra troféer satte betyg på desamma. Kort sagt, något för alla.
Ove och Thomas höll varsitt kärnfullt tal före startögonblicket
På klockslaget 15.15 uppfylldes ett länge närt önskemål för alla som med avundsjuka blickar sett den vackra fontän som i Bengtsfors gläder betraktaren med sitt sprut. Nu har Lennartsfors en egen sådan attraktion! Kommunens starke man på kulturområdet, Ove Lindström, talade vackert om denna gåva till Ränken, och Trankils genom alla tider förnämsta idrottsman, Thomas Wassberg, den gråskäggyvige legendaren, fyllde i med minnen från sin egen tid vid den närliggande skolan i Lennartsfors. Sen pressade han in knappen det stod ON på och vattenstrålarna höjde sig mot skyn under brakande applåder från många vittnen.
Stora ögon gjorde skepparen på det första fartyg som passerade fontänen. ”Dejligt”, yttrade han, men påpekade samtidigt att man hemma i Örje hade en likadan. Den sakuppgiften ämnar vi kolla.
Enligt Ove Lindström hade det tagit 14 år från det ögonblick då en petition från behjärtade ortsbor diariefördes på kommunens kansli till det högtidliga ögonblick då Thomas tryckte på knappen. Ett resultat väl värt att vänta på, var den allmänna uppfattningen. Vem ”gubben” som författat ursprungsskrivelsen var, klargjordes aldrig med namns nämnande, men Ove spände sina klarblå i undertecknad reporter
Av de elva fotografer som förevigade evenemanget var Walter Christoffersson den dristigaste. Med den virvlande forsen bara nån halvmeter under sig klättrade han på hala stenar ner för att få rätt bildvinkel. Om inte mangroveträdet i strandkanten hade gett honom stöd kunde han ha svepts med ner mot kraftstationen. Då hade han kommit i tidningen.
Bengt Kroken Nilsson
Skriv kommentar
