Café Broms
Reportage
Packmopedsturnén 2010
Efter lite ”hej&välkomna” så klev de på scenen, en efter en av artisterna.
Sara Löfgren fångade publiken tidigt med en underbar sång som heter ”Maskrosbarn” och solen liksom ville fram och lysa likt en maskros över det knökade publikhavet.
Plura berättade lite om livet på vägarna och bjöd på ”Mil efter mil” som en hyllning till Totta Näslund.
Efter en lite trevande inledning, som om både artisterna och publiken väntade förväntansfullt efter solen, så drog Dregen upp tempot när han äntrade scenen. Ironiskt nog så började det så sakta droppa från himlen med allt jämnare mellanrum i samma stund…
Göran Samuelsson förklara att de nästintill hamnat i Örebro under resans gång och att de blivit tvungna att utse en haverikommission för att lösa problemet och ta sig tillbaka till de värmländska vägarna.
Ola drar ner tempot rejält med sina melankoliska med vackra alster….
Publiken väntar på mer ös och drag för att få värma sig i regnet som kyler…
Plura drar historien om hur sången ”Fulla för kärlekens skulle”, hans ”sämsta låt” enligt en överförfriskade Mauro Scocco, kom till. Den sången värmer i alla fall publiken som nu enligt Dregen liknar en armé av rosa ninjor i sina regnponchoers. Sara tycker mer att publikhavet liknar geléhallon.
Göran och hela gänget avslutar första akten med att framföra den mycket fina sången (och texten) ”De som byggde landet”, sen pyser de in under backstag-pressningen och står man riktigt nära hör man fniss och glada skratt där underifrån. Publiken laddar med kisspaus i det gröna, kaffe, öl eller en matbit från grillen.
Ola inleder den andra akten med sången ”Solveig” som innehåller den lite finurliga strofen:
”Bortamatch ikväll, det sägs att bollen är rund,
Kom och spela med farbror under täcket en stund”
Göran får riktigt bra fart på publiken när gänget river av ”Stilla liv”.
Sara fångar återigen publiken med den fina sången ”Kär va det sista jag ville bli”, och hon förgyller även många utav ”gubbarnas” låtar med att köra, vilket jag tycker fyller ut framförandet enormt bra.
Men vart är låtarna jag väntar på, jag vill liksom att de höjer det hela ett snäpp till.
Samtidigt tar Plura oss med in i sina drömmar där han pratar om att mopedkörande till och med börjat jaga honom i drömmen. Och då äntligen kommer ”Kärlekens tunga”, jag ser och hör runt omkring mig att många väntat på den låten…
Dregen, som hittills fått lite utrymme, passar på att ge Sillerudspubliken ros för att de uthärdar i regnet. Han rockar loss med ”Tack för kaffet” så jag pyser iväg i folkvimlet och köper kaffe…
Kaffet samkar väldigt gott när man står i regnet och njuter av stunden…
Göran och Ola får fart på publiken, där fler och fler nu börjat ställa sig upp och spontandansa lite med sig själv. Ett fenomen som inte uppstår (så ofta iaf) av kaffet utan kan det möjligen vara Sillerudsölen som fått folk att lämna sina blöta stolar?
Likt Gert Fylking (dock något tystare) brister jag ut i ett ”Äntligen” när Sara tillsammans med Plura framför ”Starkare”, ett framförande som drog ner stora applåder från de nöjda åhörarna.
Hela gänget bjuder sen på en härlig version av ”Somliga går med trasiga skor” som nog blev kvällen bästa allsång.
Dregen laddar för mera rock och menar att vore det inte för Chuck Berry skulle ingen av oss i publiken vara här ikväll…
De rev av Ulf Lundells svenska version av Johnny B Good där Dregen showade rejält och bjöd oss på hembygdsgården på rock´n roll som det nog aldrig för har spelats där.
Jag hör hur några av de lite äldre i publiken menar att ”spele gitarr dä kunne han allt han den lelle med tatueringane…”
Vilken avslutning! Det var bara pyrotekniken som fattades…
De kunde väl åtminstone varvat upp sina mopeder lite för att få lite rök och bensindoft under ett så rockigt framträdande….
De klappas givetvis in tillbaka på scenen för mer…
Som extranummer rappar Göran ”Sjösättningsrap” och Ola får äntligen lite fart på sig och får publiken med sig i ”Kliff”.
Innan de lämnar oss så presenteras hela ensemblen till Pluras ”Pojkar, Pojkar, Pojkar” .
På vägen till bilen funderar jag på om det var bättre än ifjol och det vet jag inte…
Jag saknade några låtar som jag hade hoppats på…
Hur hade kvällen varit om solen värmt oss och artisterna (och kanske ett par hundra till i publiken?) , det får vi ju aldrig svar på… Men visst var det en härlig kväll ändå!
Tack till alla som varit med och genomfört detta mycket lyckade evenemang!
Jag hoppas likt Rikard, att vi ses igen nästa år!
Läs vidare ...
Det var en härlig afton! Men som sagt, hur hade den blivit om solen hade värmt oss och om det spelats rivigare låtar? :-) Får hoppas på varmare väder nästa år, och kanske lite mer Rock´n Roll...
Kred ska dom ha, både artisterna och arrangörerna! De va göörtrevligt!