Start
Nyheter Nyheter Insändare
fb
Debatt/insändare Kalender Företagsbloggar Blogglänkar Länkakatalog RSS

SOCIALA MEDIA

BÄTTRE, LIKA BRA ELLER SÄMRE?
Den som kommit till en någorlunda stadgad ålder möts ständigt och jämt av frågan: Var det bättre förr? Eller lika bra/dåligt? Eller sämre?

Då tänker jag ögonblickligen på sociala medier. Dom hade vi inte för 60 år sen, väl? Om vi ur högen plockar en så bisarr företeelse som dickpics, bilder av det organ som bara herrar här. I våra dagar kan man via cyberrymden lätt som en plätt skicka över sådana foton till alla intresserade vänner. Ett knäpp på iphonen räcker. Hur skulle vi ha gjort förr?

Fast det gjorde vi aldrig!!! Det vill jag bara ha sagt.

ETT TÄNKT SCENARIO
Jo, först blev det till att låna sig en småbildskamera och ladda den med en AGFA -rulle, 24 x 36 mm. Redan där uppstod ett valproblem: Färg eller svartvitt? Skulle man välja en långsammare filmtyp, där detaljrikedomen, nyanserna, kom bättre till sin rätt, eller en Ilford HP5 på 400 ASA, ljusstark och snabb som tanken?När valet gjorts fick man vidtala en någorlunda kreativ kamrat för själva plåtandet. Hen måste vara en trygg typ, eftersom 100%ig skärpa eftersträvades. Skakningsoskärpa ville ingen ha! Efter fotograferandet fick man skruva ur rullen och cykla in till Bosses Foto i södra hörnet av Elofssonshuset och lämna in den där. Mot kvitto. Efter en vecka var Bosse klar med framkallning, fixering, sköljning, torkning och kopiering. Det mest spännande momentet var sedan själva granskningen av de 36 kopiorna för ev. bedömning (tillsammans med Bo) av de konstnärligt sett proffsigaste. Dög rentav någon för förstoring? Särskilt lyckade ateljéfoton brukade Bosse nåla upp i skyltfönstret, men vad jag minns var det mest dop-, bröllops- och konfirmationskort.

Efter denna krångligt långa process var det en grannlaga uppgift att välja ut vilken eller vilka personer som skulle lyckliggöras med en fotokopia via brev distribuerade av Postverket, som det hette då. (Postnord fanns inte). Portot var inte gratis, med sociala media kostar distributionen inte ett rött öre.

Den stora vinsten med nutidens s k sociala media är, som alla lätt inser, att vad man där upplever sker IRL, in real life, i verkliga livet, IRT, in real time, i nutid. Just denna närvarokänsla, ögonblicksförnimmelsen, är svår att matcha. Att i det vi kallar forntiden få tumma på en kanske två veckor gammal pappersbild skulle aldrig ha kunnat ge samma spontanupplevelse! Därför fanns inga pics 1957.


DÅTID
Vi kan inte förgylla denna miniblogg med en dickpic, eftersom Bosse oss veterligt aldrig ägnade sig åt denna konstform. Hade han blivit tillfrågad hade han sannolikt vägrat befatta sig. Men en hejare på konfirmationskort var han. Det här knäppte han i Östervallskog 1958. Komminister Harald Forsberg sitter längst fram i mitten.

VI VISSTE INTE BÄTTRE
Som jag tidigare antytt var vi på 50-talet totalt ovetande om vad vi saknade. Och faktiskt har jag än i denna dag aldrig fått någon begäran om att skicka en bild med aktuellt motiv. Skulle nog bara känna mig löjlig, om jag gjorde så. Min mobiltelefon saknar för övrigt kamerafunktion. Men Donald Trump lär ha extra allt i kameraväg och är ute på Twitter varje morgon. Tyvärr skriver han på engelska så man missar det mesta.

NUTID

Känn närvarokänslan, när jag, av barnbarnet Loa, 5, stylats till något julliknande. Man riktigt känner gubblukten, hör smackandet och rapandet. Otänkbart på Bosses tid. 

GOD JUL förresten. Och, för all del, GOTT NYTT ÅR desslikes. Man brukar ju säga så.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

c

18 december 2017

Skriv kommentar
Dela med andra!