Inga Magnusson
Reportage
MITT SMULTRONSTÄLLE
FUNDERINGAR INFÖR RÅKALL VALBORG
De flesta av oss har väl ett smultronställe, en plats, dit vi längtar att komma eller återkomma till. Det kan vara Himmelska Fridens torg i Peking, Liseberg, Nordkap, Dömle Stiftsgård, Kolossen på Rhodos, Yankee Stadium, Nordiska Travmuseet, Yellowstone National Park eller Fårö. Själv har jag avverkat de där, ja kanske inte alla, men någon av dem. Jag har ett annat smultronställe. Det ligger alldeles i nordkanten av undersköna Lelång, den långsmala sjö som i god sämja delas mellan Värmland och Dalsland.
Att i den lilla stugan på bilden vakna upp en stilla sommarmorgon, sträcka på sig och gå ut i solskenet, det vore bara helt underbart. Att med ett spänstigt, stilfullt dyk klyva ytan och omslutas av 21-gradigt friskt sötvatten utan att dessförinnan behöva spana efter maneter och annat elände! Utan att tvingas avsalta sig brygger man sig efteråt en god kopp Löfbergs och fortsätter att njuta.
Slussens nedersta port finns bara några meter från altanen. In i och ut ur denna port strömmar hela dagen en brokig samling tjusiga båtar och kanoter, manövrerade av vackra, spännande människor. En tavla, ett skådespel man aldrig tröttnar på att betrakta.
Känner man för att stärka kroppen kan man ta en roddtur i den lilla vita ekan, som uthyraren, Dalslands Kanal AB, utan kostnad tillhandahåller. Behöver man ett mål mat, kan man leta mask, agna på och dra upp. Stekt abborrfilé är ungefär det bästa svensk sommar bjuder på. En Melleruds pilsner direkt ut kylskåpet släcker all tänkbar törst.
Fullt modernt utrustad, el, WC, vatten, står alltså detta mitt smultronställe där och bara väntar på att jag ska boka en julivecka. Men, NEJ, det går inte!
Bara 180 m fågelvägen har jag nämligen min åretruntbostad. Hur skulle det se ut, om jag bara lämnade familjen och stack iväg från allt? Det är mycket att vattna, ansa, rensa, gödsla, klippa och kupa i en villaträdgård. Mer än någon tror.
Skriv kommentar
