MARKNADSKRAFTER

Att Nordmarkens nybildade travsällskap enligt protokoll från mars 1936 enhälligt fastställde sin premiärdag till torsdagen den 16 september, det var  minsann ingen tillfällighet. Då skulle ju besökare i tusental ändå flockas till marknadsplatsen strax väster om den nyanlagda banan. Trav och marknad hörde på nåt sätt ihop. Under marknaden bytte ju sedan urminnes tider hästar ägare i affärer som inte alla gånger var helt rumsrena. Och kappkörning med häst var ett uppskattat nöje på hemväg såväl efter julottan som efter marknan.

Underlag för en travbana fanns. I stallarna runt om i Nordmarken stod visserligen inte en enda varmblodig häst, men det var gott om raska nordsvenska arbetshästar. Till detta kom att vi i bygden hade redan etablerade namn som proffsen Erik Persson i Karlanda och Paul Albinsson från Våxlanda, vilka båda med framgång tävlat på de banor som fanns, Solvalla och Jägersro. Och några mil västerut fanns norrmän som mer än gärna tog trippen över gränsen för att med sina små snabba kallblod banka skiten ur sina tyngre svenska kamrater.

Till 16/9 hade mycket riktigt en flock norrmän hunnit anmäla sitt deltagande, när en jobspost drabbade det nybildade sällskapet. Medicinalstyrelsen utfärdade ett totalförbud mot tillställningar där mer än en handfull personer kom samman. Orsaken var en barnförlamningsepidemi som härjade i landet. Det blev till att med snopna suckar foga sig i ödet och avlysa premiären. Sådana epidemier återkom med ojämna mellanrum, speciellt under höstarna. Man hade inte helt klart för sig hur sjukdomen spreds. En spridd teori var att fallfrukt från äppelträd var en smittoväg. Vi barn var därför strängt förbjudna att plocka upp och äta frukt från marken.

Men 14 dagar senare hade polioepidemin klingat av och klartecken gavs. Tyvärr uteblev då den ganska manstarka norska representationen, för norskarna hade trav på hemmaplan. Därför var det den 30 september ganska tunt med ekipage i de flesta premiärloppen. Folk strömmade dock till ändå, kanske nånstans runt 4.000. Den traditionen har sedan bevarats under de gångna åren, publiken har mött upp i skaror för att få nån timmes avkoppling från slamret och tingeltanglet på Marknadsplatsen.

Erik Persson och Tiger Brand drog alltid blickarna till sig. 

Vi är nog inte alltför många som har egna minnen från premiären 1936. Själv var jag där, tryggt ledsagad av en moster, men inte kan jag påstå att jag har några djupgående minnen av evenemanget. Den enda häst jag kommer ihåg var Erik Perssons pampige svarting Tiger Brand och mosters besvikelse när EP och Tigern bara blev tvåa i sitt lopp trots ett flott banrekord, 1.43,7. Hon hade investerat tungt (2 kr vinnare) på karlänningen, som nog inte hade gett mer än tvåkronan tillbaka, om han vunnit. Nu segrade Björva, som startat 120 meter före.

Sen -36 har jag, med undantag för några år då jag bodde i Haparanda, upplevt alla marknadstrav. 1950, första året som lördag var huvuddag för marknaden, var det dock på vippen att jag missade, för vid I2:s uppställning på lördagsförmiddagen blev jag av min kompanichef kapten Bertil Calais, hos vilken jag var i permanent onåd, straffkommenderad till stallvakt på I2. Inte minns jag varför, men det fanns säkerligen fullgoda skäl. Min Årjängspolare löjtnant Nils Capillo Bergström, som var helgens s. k. dagskruv, frälste mig den gången, när jag tårögt förklarade att hela toton skulle paja om jag inte fanns på plats i 5-kronorsluckan. Tack, Capillo!

Jag har för avsikt att  nedan i korthet säga något om gångna tiders marknader med viss inriktning på trav. För att göra det riktigt enkelt för mig, knycker jag  härvid ohämmat ur gamla Krokens Blädder. Sånt kallas plagiat och är straffbelagt. Jag kommer möjligen att föra saken vidare till domstol och begära ett saftigt skadestånd för stölden. Kroken versus Kroken, den rättegången vill man inte missa. Jag nekar naturligtvis till allt, men mina advokater kommer att pressa mig i svettiga korsförhör.

Här följer alltså en del osorterade citat och utdrag:

SPRÅKVÅRD
Enda rätta uttalet är Årjängs-maaten (långt öppet a-ljud). Avarter som mar´ken, matt´nan, marten gjorde redan 10-åringen Kroken fly förbannad. ”Hej på marten!” fick dom gärna säga i Arvika, det dret den blivande redaktören i, men kom inte med sånt i Årjäng!

HISTORIA
1758 fanns inte bara en höstmarknad i Årjäng utan även en i februari. En som inte gillade detta var Blomskogs kyrkoherde Nicolaus Sörström som på förekommen anledning varnade för det ”öfverdådiga supandet”. Djup förstämning rådde i bygden sedan fem manspersoner omkommit på hemväg från Årjäng. De drunknade, ”öfverlastade af starke liquörer”, ömkeligen i ”råkar och öppningar på Westre Silen”. Tre av dem var ”utur Kråckwik” (Kråkviken) en ”af Torrskog” och en från Silbodal. Männen efterlämnade ”månge små faderlöse barn och sinnesswage änkor”. Sinnessvaga? Sörström manade alla rättskaffens medborgare att bekämpa de ”faseliga svordomar och slagsmål” som lätt följer i spåren när man tittar för djupt i glaset.

SILBODALS MESTE KÄNDIS ÖMMADE OM SLANTARNA

Marknadsplatsen var densamma som idag redan på 1700-talet, men 1843 flyttades den till Strand i ett försök att motverka lönnkrögeri och sedligt förfall. Inte hjälpte det, så efter några år var marknaden tillbaka i Årjäng. Många redliga ortsbor ville förbjuda den överhuvudtaget. En som inte anslöt sig till förbudsivrarna var den i annat sammanhang riksbekante kyrkoherden Anders Lindbäck, som visserligen var en sträng motståndare till det utbredda superiet men samtidigt ömmade om sina församlingsmedlemmars ekonomi. Han hävdade att de ”fingo betala dubbelt förmycket för varorna hos lanthandlarna” jämfört med marknadens priser.

1945 LANDSFOGDEN GRIPER IN
Landsfogden i Värmland hade tröttnat på fylleriet och slagsmålen under Årjängs Marknad och tog beslutet att helt enkelt stänga den. Det drastiska beslutet tog hus i helsicke. En folkstorm av orkanmodell revs upp i Nordmarken och – minsann – fogden fick krypa till korset och ta tillbaka sitt beslut.

GIVANDE TILLSLAG
1948 gör polisen en stor razzia mot langning och hembränt. NWT kommenterar det faktum att polisen finkat 21 herrar med den något märkliga kommentaren att det är ”ytterst glädjande att arrestklientelet inte hör hemma i bygden utan övervägande kom från Dalsland”.

TOMT PÅ HÄST
1951 var marknan totalt ”avhästad” enligt NWT. Ännu tidigare hade korna försvunnit.

SUPAR OCH TRAV
1955 fastslår nykterhetsnämnden att ”en sup hör ihop med trav och marknad”. Ungdomen ska dock få sundare vanor, hoppas en optimistiskt lagd nämnd. Bara nån vecka senare, 1 oktober, försvinner motboken, men om det ledde till sundare ungdomsvanor är väl inte statistiskt säkerställt.

En så fenomenalt lugn häst som Steggbest får man leta efter. Här slappar han på stallbacken med lika avslappnade ägarsonen Jahn Schou i sulkyn. Jahn fick faktiskt äran att köra stjärnan i ett marknadslopp, eftersom Eilif var avstängd. Det slutade som vanligt dvs med seger. En virvlande avslutning ute vid räcket.

CELEBRA BESÖK
1950- och 60-talens marknadstrav bjöd regelbundet på fint norskt besök i norsk-svenska poänglopp, där de absolut bästa deltog. Steggbest och Eilif Schou hade minnesvärda shower och Spikla slog svenskt rekord för ston (1.31,6) i samma lopp som tvåan Prins Silver förbättrade det svenska (1.32,8). På den tiden behövde man inte vinna sitt lopp för att få sin tid klassad som banrekord (eller svenskt).

Gott om herrar med intresse för moderna konstformer är samlade framför entrén till den kontroversiella nakenshowen. Hur vi än nagelfar bilden kan vi dock inte hitta vare sig 14-årige Gustav eller hans jämnårige Per Hagström. De hade egentligen inte åldern inne för att bevista föreställningen och höll sig möjligen undan när fotografen Fritz Arenö lyfte Leican.

1961 förfasar sig en del över en nakenshow, där två artister poserade i fem, sex olika ställningar under 10 alltför korta sekunder per akt. Den kände dalsländske författaren Per Hagströms alter ego 14-årige Gustav Ängfors var på plats i tältet enligt vad som uppges i kioskvältaren Grisfösare, bikarbonat och en gul Amazon.

1966 bedömer polisen fylleriet som mindre allmänt. 40 finkade, varav en kvinna. Vem damen var nämns inte.

1980 var det fortfarande dubbeltrav under två marknadsdagar. Sen blev det faktiskt ett uppehåll för den fina traditionen ända till 2005. Just 1980 inställdes det sedvanliga loppet för norsk/svensk elit p g a för få anmälningar. Det tog tydligen knäcken på den populära serien, som därefter försvann för gott. Höjdpunkten 1980 blev i stället Årjängs Stora 3-åringslopp, ”landets värdefullaste lopp för årgången”, enligt pressen. Skarvar (Granvar-Skarpa) vann på 1.41,6 de 15.000 kronorna och fick omdömet ”bäst, snabbast, överlägsen i hela kullen”. Bland de oplacerade fanns Listjärn, en herre med lysande framtid, fast ingen anade det den 13 september 1980. Åtminstone inte om man ska döma av det eventuella oddset på honom: 432.50.

Här måste jag av kommersiella skäl - för att inte störa bokförsäljningen - avbryta återblicken på gångna tiders marknader. Eftersom det idag, lördag 17 dennes, kommer att bli boksläpp av Mellan 50 och 80, jubileumsskriften, förutsätter jag att det vore fel att inkräkta på dess domäner. För nog måste det väl finnas åtminstone något på dess 208 sidor som anknyter till Årjängs Marknad? Som delförfattare borde jag veta, men den sista koboltsprutan har slagit ut mina minnesfunktioner.

Släppet äger rum på Travmuseet klockan 12, det är jag i alla fall säker på. Nästan.