Inga Magnusson
Reportage
KULTURSKATT RÄDDAD
Halvtomhalvt Dalslandstriumf på Solvalla
BENGTSFORS, där travbröderna Daniel och Marcus Schön växt upp, hör definitivt till våra trakter. Därför känner vi oss allt inte så lite delaktiga i Nuncios Elitloppsseger. Marcus och lagerkransade Kattis tar hand om den riktigt duktiga pållen efteråt när en annan dalslänning, Björn Martinsson, hivat upp sin kamera.
NUNCIO (skötare Marcus Schön från vårt närområde, heja, Marcus!) heter han som var bäst i årets näst Årjängs Stora (lördag 16 juli, skriv upp!) viktigaste travlopp i Sverige. Han var redan i förhandssnacket stenklar. Efter andraplatsen i kvalet var han inte fullt lika given men dock favoritspelad till 3.10. Som vanligt var det Stora tränare och Större hästägare (vi bugar för plånboken) som regerade även den här gången, men ett par, tre ur klassen Vanligt Folk fick också vara med och känna på atmosfären: Fredrik Solberg (B.B.S. Sugarlight), Hans R Strömberg (On Track Piraten) och Per K Eriksson (Royal Fighter)
.
Kunde ha blivit lågornas rov. Den röde hanen tar inga kulturella hänsyn
Under en helg som den gångna söker sig tankarna, som de lätt gör, bakåt, och jag hämtade på söndagens morgon fram den smakfulla T-skjorta som togs fram till Elitloppshelgen för aderton år sedan. Det året hade vi inte mindre än tre Årjängsbaserade travare till start i finalerna på Solvalla. Det orangea plagget prydde den gången min kamrat Jahn Petterssons (då) muskulösa överkropp. Av en nästan övernaturlig slump inlämnades det på onsdagen förra veckan på redaktionen för fotodokumentation. Det skulle ha en hedersplats i den kommande jubileumsbok som radarparet Axelson/Nilsson slitit med hela våren. Hade inte så skett hade shirten mycket väl kunnat falla i orätta händer vid ett på torsdagkvällen inträffat inbrott i familjen Petterssons ombonade sommarstuga på Lellöna. Det kan rent av ha varit så att det var den här oersättliga dyrgripen bovarna var ute efter! Att de inte hittade vad de sökte är möjligtvis orsaken till att de sedan i ren frustration eldade upp en närliggande stugbyggnad.
HUR GICK DET DÅ 1998?
Våra tre finalister från -98 skötte sig alldeles utmärkt på Valla. Als Cannonball, ägd och tränad av Jimmy Nilsson, Arvika, körd av proffstränaren Maria Lundström, hade fått ett opassande femtespår, ev odds 511/10, men var ändå med dom i mål fast det inte blev några prispengar. Swiggels Candy, Sten Luthanders kämpastarka märr som så småningom sprang in 1 ½ miljon, kördes av Torbjörn Jansson, ev odds 177/10, men hon hade spår 7 i autostart och det vet ju alla vad det innebär. Andra utom pengarna. Wemil/ Tom Horpestad var favorit (23/10) och tog programenligt spetsen i bronsdivisionen, men det kostade 09,9 första 500, så mjölksyran sprutade friskt på slutet. Han gjorde det ändå enormt bra som höll till tredjepriset.
Fotnot
Den orangea dyrgripen från 1998 är på förekommen anledning sedan 31/5 inlåst i ett bankfack. Av säkerhetsskäl nämner jag inte vilken bank.
Pettersson (här med fru) har inte gått att nå för en kommentar
No comments men ordet (då) är helt klart motiverat.