GENASTE VÄGEN TILL HELGEANDSHOLMEN

....går via vinnarcirkeln i Årjäng

Utan förhävelse får jag nog beteckna mig som en av byns skickligaste staketpolitiker. Inte en gång utan många har jag fått uppskattning för min analytiska förmåga när diskussionen kommit in på politiskt brännande dagsfrågor. Jag har nämligen fått talangen – jag tror den är nedärvd från morsan– att i stort som smått ge min samtalspartner medhåll på varje punkt genom små hummanden, nickar och instämmande småleenden. I grova fall axelklapp. Ibland har jag till och med drömt om att även jag skulle kunna satsa på en politisk karriär. Jag har ju, utan att skryta, under tidernas lopp gjort min medborgerliga plikt genom att rösta på snart sagt varje befintligt parti. Vittnar om en viss bredd.

Lyckligtvis har jag dock besinnat mig. Jag har insett att vägen till de offentliga köttgrytorna kantas av slit och släp, långt ifrån det glamorösa glassarliv jag sett framför mig. För att nå toppen krävs nämligen att man fattar grepen och dyngskoveln och ger sig ut i stallet. Den som inte stånkat och svettats där, t ex jag själv, når aldrig toppen. Så är det bara.

Vilka belägg har jag då för min tes? Massor, faktiskt.

1) Årjängs första kommunalråd (c) hette Sigurd Olsson, Sigge på Lônn i Svensbyn. Vann memorialet med Solelsa 1957. Jubel från en extatisk väljarkår! S. födde sedan upp ytterligare några brukbara travare, men ingen av Elsas klass. Sigge hade lärt sig travet från grunden som lärling på Färjestad. En tid var han även anställd hos den mångkunnige, smått legendariske Raketen-uppfödaren Alvar Norder. Allt som var värt att veta och mer därtill lärde Sigge där i Livets Skola. Och ordförande i travsällskapet var han länge.

2) En sentida efterträdare till Sigurd på kommunalrådsposten är Katarina Johannesson (C), uppväxt och fostrad i travtäta Holmedal och fortfarande aktiv i Årjängstravets styrelse. En duktig tjej, mycket påläst, som jag gissar gjort ett och annat pass i stallet. Bara ursprunget, Holmedalsanknytningen, är en politisk megamerit.

3) Weine Johansson, slitstark politiker på högerkanten. Kanske inte precis travfrälst själv, men brodern Billy tävlade med flera duktiga hästar och Weine själv brukade träna långdistanslöpning på travovalen. I andanom ser jag honom där guppa fram varv efter varv efter varv. Om han mockade i Billys stall, vet jag inte. Men troligen drog han sig inte för att greppa grepen när så krävdes.

4) Marita Arvidsson (C), ursprungligen från Stuteri Ballevåla, Töresbyn, där så många fina travare sett dagens ljus. Marita själv har bl a fått fram en vinnare av Derbystoet 2009, Astra R.B. 150.000 kr gav den triumfen och svenskt rekord 1.27,9/ 2140a. Idag är hon chef på Travmuseet men tränar på fritiden egna uppfödningar. Dessutom är hon ordförande i kallblodens högsta organ, Sleipner. En tung post!

Astra R.B. är den enda uppfödningen i Töcksmark som vunnit Derbystoet. På bilden är det Sillerudsveteranen Gunnar Kylén som sköter tömmarna bakom Maritas klenod.

5) Daniel Schützer, Årjängs första och hittills enda S-märkta kommunalråd, en veterinär med fenomenal förmåga att få sina adepter att prestera på topp. Lovelorn, City of Peace och Citygirl är den trio man först tänker på. Habil löpskusk. Invald i ST:s styrelse.

Men ska man beträda den politiska vädjobanan, är det väl lika bra att gå all-in och ställa in GPSen på Helgeandsholmen och Riksdagshuset (ingång från norr). De här tre har gjort det:

6) Runar Patriksson (FP), vars morfar Karl Juhlin var mannen bakom Haga-Linda e Dick (hm!). Hon vann visserligen bara en gång, ett 3-årslöp 1939, men tiden 2.21,5/ 1200 gick inte av för hackor och oddset 29,51 berikade mången Elsbying. Den prestationen gav eko i travvärlden och kan ha funnits med i bakgrunden när Runar 1998 med buller och bång personröstades in i parlamentet. Runar hedrades med en helsida i Blädder nr 14/1999, vilket väl var hans karriärtopp inom sporten. Någon stallknekt av rang blev aldrig RP, men i pappa Elofs järnhandel var han en baddare på att sälja hästskosöm. En gång söm, 32 st, räknade han upp på kortare tid än det tog att säga Stenby Solo.

7) Kjell Ericsson (C) tog vägen till riksdagen via Uno Jonssons travstall, där Bayi, Lemingo och så många andra fina tävlingshästar hystes. Kjell körde istrav med framskjutna placeringar (tvåa två ggr) redan som 12-13-åring. Pamp inom ATG, mångårig ordförande i vårt travsällskap, hästägare (Linde m fl) och en röst alla lyssnade (och fortfarande lyssnar) till inom svensk travsport. Lika händig med motorsåg som med dynggrep.

TÖMLAG
Daniel hade långtifrån lättkörda Solkullens Arielle väl på bettet hela vägen och gav ingen annan chansen att närma sig . Det är just tempobedömningen som skiljer agnarna från vetet. (Eller heter det vettet?). Daniel har mycket av sin farbror Willes goda tömlag.
 

8) Daniel Bäckström (C) är det senaste tillskottet i riksdagen som kommit travande dit. Har sporten i blodet, kan man säga, eftersom det funnits travhäst i släkten i alla tider. Alla minns väl farbrodern A W Bäckström (Solo Göta, Ajla Brand, Solbrand). Wille, som han vanligen kallades, anförtroddes många externa styrningar och var något av en tidig catchdriver. Vi bifogar bildbevis på Daniels goda handlag med häst. Han verkade som kommunalråd i Säffle ett antal år, men frågan är om inte segern med Solkullens Arielle är det som glittrar mest i hans CV. Sånt drar personröster i vår landsända!

SPORRE
Prisutdelare Johanna Karlin hade nästan svårt att i vinnarcirkeln hitta lämpliga, tillräckligt långtgående ord av beröm den soliga majdagen 2011. Kan det ha varit dessa hyllningar som sporrade Bäckström att satsa på riksdagen? I vart fall genererade det personröster.
 

VI FÅR STORFINT BESÖK DEN 11 JULI
En som däremot ALDRIG kommer att bli riksdagsman i Sverige är B.B.S. Sugarlight, eftersom han är mantalsskriven i Norge, ett land som slet sig loss från det svenska oket för 110 år sedan. Barnfödd hos Konny Karlsson i Västerås tog han steget över till oljelandet i väster vid 1 års ålder, även om han till stor del även senare fostrades av Tom Horpestad i Klevane utanför Årjäng. Nu verkar det av allt att döma som han (och Peter Untersteiner) återkommer till sin första hemmabana som dubbelmiljonär och drygt det. Oerhört välkommen! Och dessutom verkar det som om Fredrik Solbergs tjusiga valack får sällskap hit med den som slutade tvåa i det Oslo Grand Prix, Oasis Bi. Upplagt för revansch? Det är faktiskt lite Steinlagerfeeling (2004-05) över årets upplaga av Årjängs Stora Sprinterlopp! Med busslast på busslast av rödblåvita fanklubbare på plats. Fast vi undanber oss pissvädret från Steinlagers andra segerår.

Steinlagerfeeling