PÅ TRÖSKELN TILL ETT NYTT

Jäklariminlillalåda, vilka rikshästar vi har! Peter Strömberg har verkligen haft fingertoppskänsla när han plockat ut sin båda skyddslingar, 3-årige Deepak Am och 4-åriga Xanthis Amazing. Han har hittat hästar av den sort vi garvade hästägare gillar: såna som har förmågan att spara krutet till upploppet.

En önskan om GOD JUL framförde Peter Strömberg på ovanstående sätt och såg till att hans hästägare verkligen fick fröjdas. Vi tippar att ett GOTT NYTT ÅR heller inte är långt borta.

Deepak felade från början vid sin Färjestadsstart och hamnade illa till. Spurten var emellertid av bästa märke och tredjeplatsen fullt godkänd. Ännu bättre avslutade Xanthis i V75-löpet på Örebro, där hon satt fast väldigt länge men sen sköt till mellan hästar till andraplatsen. Även om det inte står angivet i historieboken så var hon Den Moraliska Segraren. Åtminstone för oss. Körande Calle Jepson är berättigad till ett GRATTIS även han.

Nr 2 har Xanthis Amazing på nummerlappen och tvåa blev hon även i protokollet. Men inte var det långt ifrån att det blev en V75-triumf när hon nu debuterade i Stall Färjestads gröna färger.

I fjol kunde vi i vår lilla svarta notesbok plita ner en V75-seger, när rikshästen Conrads Wilhelm skrällde till under den Årjängska stordagen 11 juli. Det är inte utan att det osar lite repris 2017, i all synnerhet som det är många andra med värmlandsluft i lungorna som gör det bra för dagen. Framgång föder framgång det heter med en totalt utsliten klyscha, som jag från och med 1 januari lovar att aldrig mer begagna. Snackar vi V75 kan vi bara nämna Linda Pulkkinens La Diva Rossi, vinnare på Örebro, som Ludde Nilsen gjort ett förnämligt jobb med, och förstås den otroligt granne finalvinnaren Fossens Bonus, som glänser så enormt att man får ont i ögonen. Han är så bra just nu att han inte får den semester som var inplanerad för hans del utan får fortsätta att starta på. Tack!

Nu när nyåret närmar sig är det dags att kolla av hur det gick med fjolårets löften. Själv lovade jag att under hela år 2016 ICKE en endaste gång FARA MED OSANNING i något sammanhang. Ett så idiotiskt åtagande kommer jag aldrig mer att göra! Det är nämligen av den anledningen jag tvingas att i ljuset dra fram två grova kulturmissar från året som gick:
1) När nu KENT har givit sin avskedskonsert, måste jag tillstå att jag inte är det minsta skakad eller tårögd. Orsaken är att jag aldrig hört talas om KENT förrän nu, när han lägger näsan i vädret. Bergis! Min musiksmak är kanske inte den mest förfinade, men jag har i alla fall en grupp som för mig är all-time-high: Stig Bräcks Trio från Glava. Tyvärr missade jag även deras avskedsspelning, som jag tror ägde rum i Hillringsbergs Folkets Park.
2) När Karl Ove Knausgård får Nobelpriset kommer jag att sitta där med rodnande kinder, skruva på mig och titta i golvet. Jag har gjort ett allvarligt försök att läsa första delen av hans prisade roman (eller memoarförsök) Min Kamp och tvingade mig faktiskt att plöja igenom alla 700 (?) sidorna. Den kampen var tuffare för mig än för Karl Ove, den saken är klar, men jag lyckades. Jag hade förbannat tråkigt hela tiden, vilket jag skäms gruvligt för, eftersom jag begriper att KOK är en litterär höjdare. Det säger alla. Jag har inget att skylla på heller. Är man korkad så är man.

Att jag nämner ovanstående tillkortakommanden beror på att jag vill rensa papperskorgen inför nyåret. I bakhuvudet ruvar nämligen funderingen: Kan en och samma person få Årjängs Kommuns Kulturpris två gånger? Jag erhöll det, som alla vet, 2010, men skulle naturligtvis inte göra en Dylan, om dom ringde en gång till. Mottagandet var, det vill jag säga, trots konfirmation, ett flertal förlossningar och realexamen, mitt livs Näst Största Ögonblick. (Det Största var när jag på 50-talet direktskruvade in andra raka vänsterhörnan mot Edsvalla. På bortaplan!)

Ett någorlunda GOTT NYTT ÅR tillönskas alla! Ingen nämnd och ingen glömd.