E MAAR Ä E MAAR Å EN HÄST Ä EN HÄST

SPRÅKLEKTON

Att genusbestämma en häst, det lärde vi oss, till och med vi som växte upp i den av liv och trafik sjudande förorten Bôtten. ”E maar” (långt öppet a-ljud), det var ett sto, en märr, medan hennes manliga motsvarighet, en hingst eller valack, kallades ”häst”. I Bôtten hade vi till och med en vida känd hästhandlare, Ivar Danielsson, Ivar i Bôtten. Skollärarn i Gustavsfors, snäll men väldigt utsocknes, hade inte full pejling när han i ämnet hemkunskap ville hålla en mönsterlektion om husdjur. ”Är det någon av er barn som hemma har en häst?” sporde han. Alla skakade på huvudet och tittade ner i bänken. Då vände han sig till Nils André, han som sedermera blev både revykung och Icahandlare: ”Men du då, Nils, ni har väl häst på gården?” - Nej, sa Nils, dä ä e maar!

För ett par, tre mansåldrar sedan var det i alla fall ingen som var lika okunnig som skollärarn i Gustavsfors. Och absolut ingen av besökarna på Årjängs marknad, dit bondgubbarna kom för att sälja eller byta häst. Eller för den delen, ko. Men en bit in på 30-talet började den delen av marknadskommersen avta till förmån för annan handel och rena nöjesattraktioner, spådamer, slänggungor, artistuppträdanden och kabaréer. Själv missade jag ingen enda marknadsdag efter 1935 och jag har inget som helst minne av några husdjur. Det kan i och för sig ha berott på ointresse.

Han spann i sko, sa Terese när Paul kom hem med Raketen. Förvisso sant, han var inte helt rytmisk alla gånger, men en kämpe var han och många gånger snuvade han rent av sin ständige trätobroder Tiger Brand.

Travbanan byggdes 1936 och invigdes marknadsdagen sista torsdagen i september det året. Såväl marknad som invigning skulle egentligen ha ägt rum två veckor tidigare, men en härjande barnförlamningsepidemi gjorde då att alla evenemang fick inställas.
Premiärloppet vann Björva/ Olof Larsson, Krusmon, vilket förvisso gladde ”Krusmon” men var en stor besvikelse för alla de hemmasupportrar som höll på Tiger Brand och Erik Persson, Karlanda. 120 m tillägg blev lite för mycket för karlänningen. Lopp 2, kallat Invigningslopp, blev en seger för en annan hemmahäst, trävaruhandlare Melker Fredrikssons Löpar Nisse och Paul Albinsson. Det klena vinnaroddset 1,03 kan nog förklaras av att bara ytterligare en häst, San Saga/ Hemming Halvarsson från Sann i Kroken, Holmedal, deltog.
De första åren var det en ständig kamp mellan de två stora Nordmarkentränarna Erik Persson och Paul Albinsson. Erik hade som sin största stjärna just nämnde Tiger Brand, medan Pauls ess var Raketen. När Paul första gången kom hem med den hästen, efter att ha köpt honom av den vida bekante Alvar Norder, lär Terese Albinsson, hustrun, ha yttrat: - Den blir det aldrig travare tå. Han spann i sko! Omdömet innebar att hästen inte rörde sig som han skulle. Det hördes att han gick i otakt. Säkert hade Terese i sak rätt beträffande rörelsemönstret, men Paul balanserade bort felet med vikter och boots och Raketen vann massor av lopp.

På väg till travet (men inte 2015). Foto: Christer på Plan

ANDNINGSHÅLET SOM TÄPPTES TILL

Under sjuttionio MARKNADSDAGAR har travbanan fungerat som ett andningshål för den som för ett par timmar vill ta sig ledigt från stressen och oväsendet på Marknadsplatsen. Jag känner mången gamling som sätter värde på den möjligheten. I år bryts som bekant traditionen, men själv har jag har lytt Emil Kåbergs (?) råd: Bryt ihop och kom igen! De två tävlingsdagar runt den riktiga marknadsdagen, som vi fått oss tillkastade, visar i alla fall att byråkraterna inte är helt okänsliga. Vi satsar på 2016 och det tycker vi att även våra mest skrivbordsfastskruvade beslutsfattare ska göra. RÖR INTE VÅRT MARKNADSTRAV! Inte en gång till.