BÔTTEN, PLANTSKOLAN

BÔTTEN, PLANTSKOLAN FÖR KULTUR, RELIGION, TRAV OCH IDROTT

Ett stort antal läsare, åtminstone tre, däribland min flickvän, har efterfrågat bilder av det (av mig) i olika sammanhang omnämnda Bôtten. Denna del av Årjäng kan närmast kallas en förstad, belägen cirka en halv engelsk mil norr om torget. Gamla torget alltså, inte det nya.

Tyvärr får man konstatera att fotodokumentation från Bôttens storhetstid lyser med sin frånvaro. Det var väl helt enkelt så att ingen bôttning ägde kamera. Eller fann möjligen ingen det intressant nog att föreviga miljön? Synd, för här har i alla fall växt upp åtminstone en ordförande och en kulturstipendiat.

Det foto jag med viss möda grävt fram emanerar från år 1956, då den landsväg som kom att kallas 172:an fick en modern oljegrusbeläggning. Fotografen har stått med ryggen mot centrala Årjäng och riktat objektivet mot norr. Det vita nästan mitt i vägen längst ner är bror mins, Harald, skjorta. Han tränar tennis med Olle, också en helbror.

Närmast till vänster ser man Fordens hus. Sven och Bertil, söner till Henry Ford, är två eminenta grävmaskinister. Oljefat till deras maskiner skymtar på bilden. Sven, slalomåkare, fotbollsspelare och trummis, äger PV:n. Bertil är Bôttens genom tiderna mest talangfulle längdskidåkare. Nästa hus ägs av Televerkets mäktige bas E Johansson, Pipelin kallad p g a sin ljusa röst. Frun Agnes blev 104 år, bara en sån sak. Hyresgäster hos P är konduktör Karlsson med sonen Alf, blivande välkänd travtränare på amatörbasis och taxichaufför. Nästa hus syns inte men finns ändå. Där föddes – på övervåningen – jag själv ett antal år innan jag blev Årjängs Kommuns Kulturstipendiat 2010, en hedersbevisning jag i min ödmjukhet helst velat förtiga, men i fullständighetens namn tvingas nämna.

Nästa hus, lika skymt från vår utsiktspunkt, tillhör Ivar i Bôtten, den välrenommerade hästhandlaren, travtränaren och skicklige löpskusken Ivar Danielsson (hästar som Selma, Fröken) och längre upp i backen Årjängs Elektriska Kvarn med ett gult funkishus framför. Kvarnen drevs under kriget av David Kilström, ordförande i Pingstförsamlingen, och tillhörande bostadshus beboddes några år av predikanten Georg Imsen, vars son, den dynamiske Arne, senare ledde en stor Maranataförsamling i Stockholm. Arne förespråkade barnaga och hatade bögar. Tyckte nog inte om skridskoåkning heller, för när tjejerna åkte skridsko på Ankdammen slängde han nävar med sand på banan.

På höger sida vägen finner man först en kåk som haft många ägare/hyresgäster: Herrfrisören Carl Årman, Vägmästaren Forsgren, Tapetsören Jörgen Johansson hos Carlsons Möbler för att bara nämna några. Jörgen och Karin fick en son på själva fredsdagen i maj 1945. Påpassligt nog döptes han till Fred. Sven på Kanal (Lennartsfors) köpte den fastigheten på 1990-talet. Nästa hus, det med ljus gavel, tillhör den förträfflige polismannen Elmerskog och där bakom syns inte Bror Liljegrens bungalow. Bror var högste boss på GDG, busstationen. I Backögårdingarnas hag 100 meter rakt öster om Bror och Viola fanns, på andra sidan Bôttebäcken, Värmlands bästa kantarellställe.

Sist men inte minst reser sig, ganska mäktigt, Hilding och Bojan Albinssons under ombygge varande rödgavlade bostadsfastighet. Hildings son, Alf, har efter en framgångsrik karriär inom Vägverket efter millennieskiftet avancerat till den högsta post man kan nå inom travsporten i Årjäng och sköter ordförandeklubban i Nordmarkens Travsällskap med all den pondus och ackuratess man kan förvänta sig av en Bôttenfostrad man. Fader Hilding managerade ett par ganska goda travare (en hette Kuster och en Vitfot, om jag inte minns fel) och Alf vann i sin ungdom löp med sin egen Lord Top, som på 11 starter drog ihop 5.250 kronor tack vare en seger och en tredjeplats. Uppfödd av Marianne och Holger Professorn och inget fel på stammen: morfarsfar (hästens) var den legendariske Bulwark. Det nyaste ATG-påfundet, det Kenoliknande Top 7, har nog inte fått namnet efter Alfs snygging.

All nybebyggelse norr om den Albinssonska fastigheten hör till hemmanet Backa och har inget med Bôtten att göra. Backa gård är den imponerande herrgårdslika byggnaden längst i norr. Där har jag släkt.

Tennisbegåvningen Olof förfogade över en avig backhand som borrade sig ner i oljegruset. Mot den fanns inget svar.

Jag vet inte om det syns på fotografiet, men längst ner i backen, står faktiskt två av mina bröder, Olof och Harald och tränar tennisspel. Just detta år föddes en annan tennisvirtuos, Björn Borg, men det visste nog ingen av de här båda racketviftarna. Åtminstone inte då. Landsvägen hade före oljegrusningen i alla tider varit tävlingsplats för Bôttens unga idrottare. Trafiken var ju ganska gles. Vi körde företrädesvis sprinterlopp om cirka 40 meter. Den som vann ett heat flyttades en meter längre bak i nästa. Precis som på travbanan. Den bakerst startande hade förmånen att sköta kommandoorden Klart…Ett…Två…KÖR! Detta gav givetvis den tilläggsbelastade en viss fördel i startmomentet.