ÅRJÄNGS ÅTTIONDE, BLÄDDERS NITTONDE SÄSONGSAVSLUTNING

Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svage kalla höst (Karlfeldt)…Det stora vemodet rullar in (Törnell?)…Årjängstravet stänger (Alf)…Allt grått, alltså?

Ja, åtminstone på fotbollsfronten. Arsenal tar i CHL stryk hemma av ett bonkelag från Grekland (men bankar skiten ur ManU!), ÅIF Herr åker ur div 5 (0-9 mot Velen!!!) och kan komma att möta Töcksfors II (!) i nästa års serie, ÅIF Dam fick stryk av Jösse/Klässbol med 5-0 och Töcksfors II med 5-1. En sak är alldeles klar: Detta skulle Sture Persson INTE ha gillat. En tröst i bedrövelsen: Två viktiga Töcksforsmål, som definitivt säkrade ett år till i div IV gjordes av min avlägsne släkting, Juhlins pôjk.

En lika avlägsen släkting heter Peter Ådefors, som visade vilken eminent kusk han är i Stig H Johanssons Utmaning för ex-stipendiater. Han var helt klar över vilken häst han ville ha i finalen och gladdes i sitt sinne när ingen de fyra som valde före honom fastnade för holländaren Diamond. Två längder bestämde Peter segermarginalen till. 7 ggr på toton. Närstående och grannar i Åsebyn fröjdas. Diamond tränas av en annan värmlänning i flyt, Björn Goop, vars stall nu vinner löp i parti och minut. Björn förklarar framgångarna med ett omlagt träningsupplägg, men vari detta består vet jag inte. Det vore intressant att höra. Han blev nyss champion i Åmål, målfoto mot Magnus Jakobsson. Men nu är han i USA och kör Timoko i det som kallas VM, så nu är Magnus ensam herre på täppan. Han tar sitt tredje Årjängschampionat utan att ens behöva sela på en enda häst. Konkurrensen från Jägersro Galopp är försumbar och varken Billund eller Jarlsberg torde inverka alltför menligt. En fin avslutning på en trots allt acceptabel säsong förutses.

HANS EN BRA KAMRAT
Ordföranden i Svensk Travsport, Hans Ljungkvist, redogjorde häromsistens i en väl balanserad programförklaring för sin och organisationens policy beträffande framtida travtävlande. Hans uttalade satsning på breddsport gillades dock inte av alla, speciellt inte av vissa stora hästägare som vill se sina investeringar/unghästar ge snabbare återbäring via högre prispengar enligt amerikansk modell. En 4-åring blir därmed en gamling, som antingen får sättas i avel eller på annat sätt förpassas ur tävlingsboxen. Utan minsta antydan till blygsamhet fastslog en Mats Gabrielsson att ”vi som betalar kalaset” rätteligen även bör få ta hand om de stora pengarna.

”Vi som betalar kalaset”, smaka på det! Jag känner ingen storhästägare men väl många amatörer och mindre tränare som enligt min mening också i högsta grad är med och betalar kalaset. Den som utan att blinka kan bläddra upp en miljon för en 1 ½-åring, köpa en premiechanslott för 20.000 och lämna investeringsobjektet till en stortränare, den har inte mycket gemensamt med småfolket i branschen, de som arla morgon, stressig middag och sen kväll tar hand om sina skyddslingar och helst ser dom tävla många år framöver. Inte mycket får de gratis och sällan får de glänsa i vinnarcirkeln med ett plastglas päroncider i nypan. För dom har Harry Haythrow ett betydligt större symbolvärde än en 4-årig megastjärna - vilken som helst, trasig, sönderstressad men med 3 miljoner på kontot. Jag skulle faktiskt rekommendera de närsynta typer som tror att det är de som ”betalar kalaset” en sväng in på Specsavers.

DRITER PENGAR
En verklig storhästägare, Mellby-Rune, tycker att totospelet är för hårt beskattat i Sverige. Däri är det inte svårt att instämma. För några år sen var det en populistisk politiker som påstod att hen tyckte det var häftigt att betala skatt. Det skorrade åtminstone i mina öron något oäkta. Kom osökt att tänka på Messômmer-Kalle som skulle avbetala hälften, en femma, på fjolårets skatt. ”Ska inte Olsson betala hela summan på en gång?” frågade den välmenande postkassörskan (Elsa Pettersson). ”Trur di en driter pengar?” snäste Kalle.
Jag tror mig begripa att statsmakterna ursprungligen ville begränsa osunt spelande genom hård beskattning, men som vi sett har den tanken – om den nu fanns – inte haft något större genomslag. I stället har utländska bolag, helt utan statlig kontroll, fått möjlighet att glufsa åt sig andelar genom att snylta på travsporten. Det stinker! Inget Malta, tack, men en rejäl sänkning av totoskatten! Och låt inte de nya intäkterna gå till mer TV-fjanterier utan till förbättrade prispengar i vardagslopp.

BERÖM TILL TV-FORMAT
Apropå TV så kollade jag i efterhand sändningen från Årjängs förrförra tävlingsdag, V65:an dan för marknadsdagen. Widman (alltid bra) på plats, fenomenale Even Elvenes norsk expert, duktige Matteus Vadhannuheter på stallbacken och studioplacerad i Stockholm Göran Borgås, en av de bästa när han inte hetsar upp sig, pressar rösten och tror han refererar Hambletonian. En alldeles förträfflig laguppställning utan personfixerade överdrifter och dösnack. 4 stjärnor av 5. Nej, 4 ½. Väl bekomme!

Blädder 1997 text Att påstå att allt var bättre förr är bara korkat. Kolla bara bilden av redaktör Blädder, när han tillträdde sin befattning för 19 år sedan. Hur gick den anställningsintervjun till? Frågar man sig. Med en viss oro.

SLÄPPER MUSEN
Dagens Blädder är det definitivt sista. Nu ställer jag undan datorn. Jag griper mig an andra spännande utmaningar innan jag kvitterar ut pensionen. Nitton (19) år av idogt Bläddrande får räcka. Det allra första Bläddret 1997 hyllade en färgstark karlänning, Erik ”Brôskern” Eriksson och hans snygging Golden Magic, tränad och körd av Göran E Johansson. Erik, som inte finns med oss längre, syns på svartvit, suddig bild, plåtad på Svalsjön tillsammans med Jörgen Wiman (numera Åmålsbaserad) och Mats Orren Persson. De ser frusna ut. Mats är fortfarande i allra högsta grad aktiv inom travet och flackar och far mellan Årjäng-Arvika-Åmål-Färjestad-Solvalla osv. En omistlig del av travsporten är han. Hinner dessutom spela en del tävlingsbridge mellan varven. Odiskutabel Töresby-etta i den grenen.

Ett känslosamt TACK för gott samarbete under 19 säsonger riktar jag till Damklubben, den flickgrupp som alltid haft platsen närmast mitt hjärta. Tack även till mina andra fyra påhejare i fan-klubben. Ni har alla tre betytt mycket för mig. Båda två. Det har du.

Bengt Kroken Nilsson, 60+