Café Broms
Reportage
ÅGY-skolans vara eller icke vara
ÅGY-skolans vara eller icke vara
Föregående mandatperiod var undertecknad ordförande i gymnasienämnden som då hade att hantera den kommunala gymnasieskolans framtid.
Jag tillträdde under en period då skolans ansökningstal var vikande med få unga kommuninvånare som valde att i första hand gå i den egna kommunala gymnasieskolan och så hade det varit under en längre tid.
Ingen vågade säga det högt men jag vet att det fanns partier på båda sidor som ifrågasatte skolans existens. Det fanns också ungdomar som medvetet gjorde allt de kunde för att få läsa på annan ort. Inte minst märktes det när det varje år till nämnden kom ansökningar från dessa, med olika förklaringar till varför de ville läsa utanför kommunen. Som ordförande fick jag många arga och upprörda samtal som gällde dessa ungdomars utbildning och varför vissa nekades utbildning på annan ort, för där den egna skolan tillhandahöll den utbildning de sökt kunde förstås ingen beviljas att få läsa samma utbildning på annan ort men övriga försökte vi ändå hjälpa så långt det gick med tanke på de då ingångna avtalen med andra kommuner främst Arvika och Eda om att skicka elever dit.
Vi såg också en klar tendens att ungdomar i högre grad sökte till praktiska yrkesutbildningar, vilket var en tendens för hela Sverige, inte bara för vår kommun. Vad jag förstår så har denna tendens hållit i sig.
I ett försök att få flera av kommunens ungdomar att i första hand välja utbildningar vid ÅGY-skolan gjordes ändå stora ansträngningar, både från politiskt håll med bl.a anställning av en marknadsförare och från skolans personal. Målsättningen var att i första hand få hälften av eleverna att välja ÅGY som sitt förstahandsval. Föga hjälpte, ansökningstalen fortsatte att vara låga och om jag inte minns fel så hade vi ett år bara 12 behöriga sökande av kommunens drygt 100 avgångselever som sökte utbildning på ÅGY i första hand. Till det kom då ett tio-tal elever från andra kommuner som sökt till medieutbildningen.
Som representant för Årjängs kommuns gymnasieskola fick jag i möten med övriga Värmlands skolpolitiker många gånger försöka förklara hur vi kunde driva en gymnasieskola med så få elever men det fanns ändå en önskan bland politikerna att vi skulle ha kvar och försöka utveckla skolan.
Under denna period fanns det i Värmland 50% mer gymnasieutbildningsplatser än vad behovet krävde och det var inte lätt att ta upp kampen med ”storheter” som Tingvalla i Karlstad och Solberga i Arvika med flera och till det alla friskolor som hade intagning från hela Sverige.
Som på de flesta mindre orter, och större med för den delen, vill många ungdomar komma ut och träffa fler och andra ungdomar och vuxna och vidga sina vyer och det är inget konstigt med det. Förhoppningsvis har vi vuxna då gett dom en positiv bild av vår kommun så att de i framtiden vill komma tillbaka hit och bidra till kommunens utveckling med sina kunskaper
Visst känns det idag, med tanke på allt arbete som lagts ner, tungt att läsa förslaget att lägga ner den kommunala teoretiska delen av gymnasieutbildningen men med facit i hand och med tanke på hur verkligheten har sett och ser ut så är det kanske ändå det mest realistiska och positivt är ändå att det kommer att finnas kvar en yrkesinriktad gymnasieskola som bedrivs i privat regi.
En sak som ändå är viktigt att tänka på med det här förslaget är vad som sker med de elever som söker en teoretisk utbildning och som av en eller annan anledning inte vill eller har möjlighet att läsa på annan ort. Där måste hittas en lösning som gör det möjligt för dessa att kunna vara kvar och läsa i kommunen.
Lisbeth Karlsson (C)
Ordförande i Årjängs kommuns gymnasienämnd 2002-2006
Skriv kommentar
