Start
Nyheter Nyheter Insändare Debatt/insändare Kalender Företagsbloggar Blogglänkar Länkakatalog RSS

Fredrik Bodins tankar och åsikter från Packmopedsturnén

Hembygdsgården i Sillerud börjades fylla upp med folk inför konserten vid 18 tiden. Kön av förväntansfulla åhörare som ringlade sig längst vägen slingrade sig snabbt uppför backen och folk bredde ut sig över ytorna framför scenen. Sorlet från glada skratt och dofterna av grillat och kaffe blandades med doften av myggmedel av olika fabrikat. I det vackra vädret dukades medhavda picknickkorgar upp och man hälsade på sina konert-grannar och kramades med gamla bekanta. Precis så som det ska vara. Precis så klyschigt gemytligt som en utomhuskonsert ska vara i Sverige en skön augustikväll.Så kom då artisterna puttrande uppför backen på sina moppar, knappt så de orkade, fast till publikens förtjusning och jubel så parkerades deras hojar bredvid scenen.


Till min stora förtjusning ser jag ingen mindre än Dregen komma hojande i släp efter sin fru Pernilla Andersson. Sen kommer de susande förbi en efter en av artisterna. Sluttningen framför scenen var nu helt packad med publik och solen lyste varm.

Så här upplevde jag konserten! (Allt enligt mig själv då!)Som en utav de första låtarna så framförde Pernilla Andersson, mycket vackert, (tillsammans med Plura) Pluras låt ”Huvudet högt”. En fin sång med en väldigt fin text.Jag gillar verkligen Göran Samuelssons snack mellan låtarna under hela kvällen. Han drar skrönor från de Värmländska landsvägarna och han talar om sin kärlek till traktorer plus att han berättar om sitt möte med Stockholms kändisliv. Han liksom berättar berättelser så som en riktig Värmlänning ska göra!
Plura kallar Sillerud för Paradiset och river ner stora applåder inför låten ”Vägen till Paradiset”. Det är så skönt att bara sitta där i solen och njuta. För en stund kan jag glömma bort de miljontals ribbor i staketet på verandan som ska målas imorgon IGEN. Tror att det var många som kände så, som en avskärmning från allt annat, gräsklippning, målande, återgåendet till jobbet och den grå vardagen eller alla regniga semesterdagar. Allt annat var ljusår bort, i alla fall ett par timmar, och det var det som var det viktiga.Solen ville liksom inte gå ner den här kvällen…Det slår mig (säkert inte den första som tänkt så men) att Plura låter lite som Ulf Lundell (fast man hör vad Plura sjunger) eller lite som en svensk Bruce Springsteen. Bandet och de övriga på scenen blir som hans ”E Street band” och jag tycker att han (likt Bruce) talar till oss här och nu med sina texter. Fantastiskt att få se och höra live!

Upptäcker dock att jag inte gillar Glenmark, lika tråkig som Gessle med en massa na na na, laj laj lajla och schallallla. Synd, men han ger mig liksom inget.Pugh, som dyker av och på scenen hela tiden framför låten ”Långsamma timmar”.Pernilla kör ”Johnny Cash & Nina P” som jag, likt många andra i publiken, hade väntat på!Perfekt, Glenmark ska sjunga igen…


Jag går och köper mat. Vilken tur för där springer jag på Dregen och bara måste ju småprata lite om vad han pysslar med när han inte åker moped (kommer det något mer från Midlife Crisis mm?) och hur han tycker att det är att åka moped?

Fantastiskt kul, man får ju se Sverige på ett helt annat sätt. Jävligt roligt! Sen är det ju kul att vara i Sillerud också, jag har aldrig varit här förut…

Undertiden har Glenmark hakat upp sig i ett evigt eko till ”Mare Mare”…

Efteråt visslar Plura och gänget fram minnen i låten ”Barn av sommarnatten”, och solen vill liksom inte gå ner.

Sen plötsligt uppstår kvällens moment 22 när Dregen ska rocka loss till Glenmarks ”Hon har blommor i sitt hår”, vad händer?
Kul att se honom på scenen i alla fall…. Men… vad händer?

Fast många andra i publiken verkade mycket nöjda över det låtval och allsången ekade…

I framträdandet efter så spelar Pernilla en mycket fin låt som jag tyvärr, i all frustration efter det nyss avslutande ”rockandet”, missade titeln på (tror det var ”Vintern blev för lång”) Men kvällens mest stämningsfulla framförande (enligt mig då!) avslutas med jätteapplåder i en sprakande solnedgång.

Som extranummer så bjöd Göran Samuelsson, den nu stående publiken, på gungig ”Sjösättningsrap” ackompanjerat av ett blixtlås. Fantastiskt!

Sen, som final, tog vi alla iiiii i i och sjöng med i Pughs ”Finns det lite stolthet kvar, finns det också hopp”. Då hade publiken letat sig fram till scenkanten och det var spontandans med handklapp plus allsång som ekade över hela Sillerud där solen nu faktiskt hade gått ner.

Vilken fantastiskt kväll för Årjängs Kommuns invånare (och även de utifrån!) att få uppleva livemusik av högst kvalité på hemmaplan! Såg folk ifrån kommunens alla hörn vara representerade på plats och uppleva detta tillsammans, härligt!

Kvällens bästa:
Göran Samuelssons berättelser, Pluras sång, Pernillas härliga stämma, Dregen på plats, solen och det imponerande antalet publikum!

Jag väntade och väntade… synd att inte Dregen och Pernilla körde den här:
då hade jag nog nästan fällt en tår.


Avslutningsvis så känns det som att den stora publiken som var på plats (hörde lite olika siffror; mellan 800-1000 pers) var mycket nöjda med kvällen och att även artisterna var nöjda med Silleruds arrangemang. Sen så VET jag att Silleruds alla mygg var nöjda med kvällen, för det känner jag på de kroppsdelar som varit blottade under kvällen!

Tack till alla inblandade (och det är många för att lyckas med något så här stort) som var med och såg till att den här kvällen blev exakt så lyckad som den blev, tack för ett jättebra arrangemang!

10 november 2009

Skriv kommentar
Dela med andra!